EN MARKANT SKILLNAD I FOTGÅENDET PÅ BARA FEM PASS

Tilas lydnadsträning går verkligen framåt och än en gång imponeras jag av hur mycket som sitter kvar och hur snabbt hon lär sig. Kon- och rutskick är super och hon sätter rätt skiften i zätat så gott som varje gång, men det som utvecklats mest är faktiskt hennes position i fotgåendet (och det bara på fem pass). Från att ha gått nästan en hundlängd framför mig, så har hon nu fallit bak och är numer i det närmsta där jag vill ha henne – en markant skillnad som framförallt märktes på helgens rallytävlingar. Istället för att ha en hund som jag måste ”tränga” i vänstersvängarna, så hade jag en hund som smidigt följde med mig .

Hur har jag då tränat? Första passet tänkte jag belöningsförväntan och belönade ganska mycket, men efter att ha instruerat Lasse att uthållighetsträna Havana, så gick jag istället över till längre pass (precis så som jag lär in jaktfot och en tanke jag kommer ha med mig till nästa hund) och verbalt beröm när hon gick rätt. Jag hade troligen fått henne dit jag velat genom att skapa en förväntan vid min byxficka, men jag kan garantera att detta sättet gjorde att vi tog snabbtåget till vår slutdestination, istället för godståget.

När jag hade tillgång till filmare/TL, så passade jag även på att köra igenom några andra moment såsom zäta, inkallning, dirigeringsapportering (”utanför” filmen kollade jag även av ruta och hopp apport):

  • ZÄTAT var grymt och då framförallt läggandet. Det vi behöver fila på är naturligtvis fotgåendet, men i övrigt wow liksom!
  • INKALLNINGEN har en riktigt bra helhet. Bra tempo, fina skiften och en bra ingång. Däremot måste jag belöna upp handtecknet litegrann.
  • DIRIGERINGSAPPORTERINGEN har också en fin helhet. När någon annan lägger ut så glömmer hon konan, men på plussidan så har hon full koll på vilken apport hon ska ta. Detalj som behöver putsas på – ordförståelse till konan.
  • HOPP APPORT finns inget att klaga på och i och med hennes rygg inget jag kommer nöta. Vi får poäng och de är ganska bra. Det får räcka.
  • RUTAN känns riktigt stabil här hemma, så det blir att testa av den på en större yta, för att utvärdera huruvida hon har koll på läget.

En dryg vecka kvar till tävlingen i Varberg – ”hur svårt kan det va?!”.

ATT UTMANAS OCH UTVECKLAS SOM TRÄNARE

Att inte ta lydnadsträningen på för stort allvar är a och o, eftersom risken annars är att jag omedvetet kommer sätta för stor press på Limon, så i nuläget har vi så smått börjat leka fram elitmomenten. Lite fotgående på promenaden, en ruta här eller ett konskick där.

0.JPG

Rutan är svår – hon fixar konskicket galant, men i nuläget har hon inte fattat att hon kan springa från konen till rutan. Är ganska övertygad om att när det väl släpper, så kommer det gå snabbt och de närmsta passen kommer jag därför lägga upp som tvåans ruta, dvs ställa henne vid konen, fråga ”var är rutan” och sedan låta henne tjuva dit. ”Semi-shaping” är verkligen Limpans grej.

En annan sak som vi börjat pilla på är zätat. Limon är den typen av hund som inte chansar. För utomstående så kan en sådan typ av hund upplevas som långsam och tråkig, men tro mig när jag säger, man vinner på det i längden. För att istället för att chansa och göra fel, så lyssnar hon, bearbetar och utför. Och det blir oftast rätt.

Häromdagen valde jag att testa att blanda de olika skiftena och för att öka koncentrationen hos henne, så gjorde jag det i sakta marsch. Då behöver hon nämligen inte fokusera så mycket på att hänga på mig, som att lyssna på vad jag säger. Ibland blev det fel, men då var det bara att göra om och göra rätt. Inga ledsna miner. Inga krav. Bara kul!

Vad gäller zätat så kommer jag jobba vidare i långsamt tempo tills skiftena är befästa och först då successivt öka tempot. Ett helt nytt tänk för mig och det är ju det som är så kul med nya hundar och olika individer. Att utmanas och utvecklas som tränare. ”Hur svårt kan det va?!”.