IDAG ÄR HON DYR

För varje dag som går, så blir jag mer och mer kär i min lilla loppa. Idag var det dags för min och Limons andra tävling i fortsättningsklass. På tävlingsområdet var det även hundutställning, massor av fladdrande utställningstält och hundar till höger och vänster, som gjorde både än det ena och än det andra -personligen blir jag galen på ägare som inte har koll på sina, i vissa fall aggressiva hundar- men det var inget som bekom Limon. Inte ens när de satte upp ett tält precis jämte henne så höjde hon på ögonbrynet.

Petra hade satt ihop en klurig bana och en kombination av obefintlig träning och mycket som hände runt omkring, så var Limon -förståeligt nog- tidvis ofokuserad. Självklart blev jag lite stressad av det, vilket resulterade i en hel del hoppande på mig, ifrån Limons sida, men på det stora hela gick det fantastiskt bra och trots alla poängavdrag så räckte våra 79 poäng till en delad tredje placering. Wiiieee!!!

När det sedan var dags för avanceradklass så saknades det en honnörshund. Ett PERFEKT tillfälle att testa av vad vi lärt oss på promenaderna, så vi anmälde vårt intresse. Efter en hel förmiddag med MASSOR av nya intryck så var Limon minst sagt trött, men det hindrade inte henne från att prestera på topp. Visst lite nos odylikt, men hon gjorde sidbyten som hon aldrig gjort annat och gick hur fint som helst på högra sidan. Idag är hon dyr. ”Hur svårt kan det va?!”.

ATT ÄNDRA MÅLET UNDER TÄVLINGENS GÅNG

Idag var det rallytävlingar i Oxie och debut för lilla Limpan i fortsättningsklass. Jag skulle ljuga om jag sa att vi tränat mycket -kom på nu i veckan att vi inte ens testat hoppet- men det visade sig att det funkade ganska bra ändå. När det gäller nya miljöer, massor av folk och nya lukter så visar det sig återigen att hon är ganska okomplicerad. Hon hänger på mig som hon aldrig gjort annat och idag räckte det hela vägen. Vårt mål för dagen var att ha kul och det hade vi verkligen. Som grädde på moset så fick vi dessutom 95 poäng vilket räckte till klassvinst! Grymma lilla loppa!

Sedan blev en ganska lång väntan innan det blev Bacardis tur. Gitte hade satt ihop en ”Bacardi-utmanande” bana, med många sidbyten -vilket för min del innebär en hel del handling med hjälp av händerna- och väldigt få stopp där vi kunde stanna och andas. På sådana här banor brukar jag och Bacardi ha en tendens att stressa upp varandra, så mitt mål för dagen var att föra henne runt banan UTAN att stressa upp. Tufft men utvecklande.

När det väl började dra ihop sig började jag känna mig ganska yr, men som den tävlingsmänniska som jag är så bet jag bara ihop. Kanske inte helt rätt beslut för halvvägs in i banan höll jag på att svimma och målet ändrades ganska snabbt från att föra hund lugnt, till att inte dråsa ihop i en hög. Bara ett litet missförstånd mellan mig och Bacci längs hela banan. I övrigt? PRICKFRITT! Fatta hur nöjd jag är.

96 poäng och en 8:e placering individuellt och en 2:a placering tillsammans med våra lagkamrater i laget ”The Retrievers”. En MYCKET bra dag i Oxie!

SM 2015 – kan man vara nöjd när man snubblat på målsnöret?

Ni vet när man gör saker man inte borde? Saker som inte är bra men som samtidigt ger en bitterljuv njutning. Klia på myggbett, pilla på sårskorpor, tänka ”om jag bara sprungit tre steg”. De där tre stegen kostade oss en 4:e placering i kvalet till finalen. Endast två poäng från ettan. Om om inte fanns…

Det är naturligtvis retligt att jag, som bara gjort fel på en skylt under hela min karriär, lyckas med bedriften att göra det när det verkligen gäller. Samtidigt är jag GALET nöjd med min hund. Hon höll sig på mattan, hon gjorde det jag bad henne om och HON gjorde inte fel. Otränad, övertaggad och ändå en sådan lägsta nivå. Man bli matt bara man tänker på det.

Banan i sig var den roligaste sedan min SM-debut i Tångahed. Perfekt med fyra domare längs bansidorna. Ingen såg allt, men alla såg något och jag kan väl lugnt påstå att jag blev paff när jag såg snittpoängen. Här hade vi SEX stycken med full pott förra året och i INGEN! Precis som det ska vara på ett SM. Kluriga banor. Tuff bedömning. Bra jobbat!

Vad gäller min egen prestation så är jag så här i efterhand nöjd med vad vi presterat. Jag är dessutom VÄLDIGT glad att jag inte insåg mitt misstag med språnget efter åttan förrän Dea påtalade det efter avslutad honnör. Då hade jag nämligen inte kunnat  njuta av att föra den fantastisk hunden jag faktiskt förde. Det var länge sedan jag hade så kul på en tävling, som jag faktiskt hade på detta SM. Stort tack till alla arrangörer! Det gjorde ni bra.

Bäst av allt? Tassen höll och det trots ganska rejäl belastning. Nu smyger vi igång med jaktträningen och sätter siktet mot Goldenspecialen och NM.

ATT HANTERA ETT KRUTPAKET

Koppelpromenader i snart två månader. Ingen rallytävling, ingen rallyträning, ingen träning överhuvudtaget faktiskt. Sämsta tänkbara uppladdning för en hund som Bacardi. Man skulle kunna se det som att försöka hantera ett krutpaket – ett krutpaket med en extremt kort stubin, vilket gör att det kan smälla i stort sett närsomhelst. Minsta pulshöjning hos mig som förare eller en aningen för otydlig och/eller för hastig rörelse gör att hon laddar till hundra. Minst sagt svettigt, men samtidigt OTROLIGT lärorikt.

Försökte värma henne på samma sätt som i Borås, dvs ”lick-treat” som belöning när hon landat i en halt. Väl inne på banan är det mantrat ”andas-lugn-fokus” som gäller. Jag får inte glömma mig för en endaste sekund, något jag NATURLIGTVIS gjorde på sista skylten. Bye bye hundra poäng! Hej viktig lärdom!

Nu är det STENHÅRD träning som gäller. Bacardi måste tömmas på energi, vi behöver träna på stadga och positionen på höger sida måste slipas till. Vi har en vecka på oss. ”Hur svårt kan det va?!”.

DET VAR DÅ F*N ATT MAN ALDRIG KAN LÄRA SIG

Två av helgens tre rallytävlingar är avklarade. Inga nya SM-poäng för någon av hundarna, men det har till stor del berott på slarv från MIN sida. De senaste tävlingarna har jag fått nya saker att tänka på och fredagens och dagens tävling var inget undantag. Det jag fallerade på på tävlingen innan skärpte jag mig på, men samtidigt så slappnade jag av på andra ställen och det kostar poäng.

Igår tävlade vi i Smålandsstenars BK – en rolig och utmanade bana av Beatrice Palm. Bacardi gick ut som hund nummer tre och som uppvärmning/nedtaggning fick hon hämta minidummies som jag kastat i snåren invid klubben. Hon var TROTS detta galet taggad och min utmaning blir att INTE hänga på henne. Med det lyckades jag mycket väl. Däremot slarvade jag i ett sidbyte -helt om båda vänster på vänster sida- Jag tog helt enkelt FÖRGIVET att det skulle funka, eftersom ”det alltid gör det”. Det gjorde det så klart inte -vilket kostade oss tre helt onödiga poäng- och vi slutade på 96 poäng. Självklart inte dåligt alls -det räckte med god marginal till en förstaplacering- men när man vill toppa formen så är det helt förkastligt att slarva så.

Vi föredrar helt klart hinder som dessa.

Tequila gjorde en riktigt bra runda, men Tila är och kommer alltid förbli Tila. På banan stod, för henne, helt nya hinder – agilityhinder med VITA hinderstöd. Hemska tanke! Det gick ju självklart INTE att hoppa över -i alla fall om du frågade henne-  och eftersom jag vet vad som händer om hon får slippa så släppte jag så klart inte igenom det. Jag fick tillslut över henne, men inte utan att det hade kostat oss TOLV poäng -10 minus i förarfel, 1 minus i bris och 1 minus i sen- 98 poäng blev således 86 poäng. Gah!

Idag bar det av till Söderåsens BK och här var Tila först ut. Tidvis var hon ganska ofokuserad -vi får hoppas att det innebär att det tagit sig i lilla maggen- men jag lyckades ändå handla henne ganska bra. Tyvärr missade jag att hon ”svävade ut” på en utav skyltarna, vilket resulterade i FÖRARGLIGA -5 poäng i bristande samarbete. 98 poäng blev därför 93 poäng och även om det fortfarande är höga poäng, så hjälper det oss tyvärr inte i jakten på ett bättre snitt.

Bacardi var kanske NÅGOT lugnare idag, men inte tillräckligt för att jag smärtfritt skulle kunna föra henne genom banan. Jag är dock OFANTLIGT nöjd med min -åtminstone på det stora hela- TYDLIGA handling. Jag såg verkligen till att hon var med i starten såväl som vid alla sidbyten. Det jag missade på var skylt nummer 15 och det är helt klart något jag MÅSTE träna på. När hon gasar igång så är det otroligt viktigt att jag tänker på mina händer, så när jag skulle säga till henne att stanna kvar så valde jag att bara använda ett ”kvar” och inget handtecken -hon kan nämligen ställa sig då- Tyvärr visade det sig att jag ändå var där med mina viftande lemmar och Bacci hängde på istället för att sitta kvar. Just där och då blev jag väldigt irriterad på henne och det gjorde att det kostade oss YTTERLIGARE tre poäng. Väl placerade i Honnören så slog det mig – att hon rest sig var inte hennes fel. Det var helt och hållet mitt eget! Det var då F*N att man aldrig kan lära sig.

Imorgon sätter vi kurs mot Borås BK och då ska jag banne mig andas, tänka efter före och vara tydligare än tydligast. ”Hur svårt kan det va?!”.

EN DYRBAR MEN NYTTIG LÄRDOM

Ny dag, nya tävlingar, nya utmaningar. Återigen presenterar Crissi en rolig bana och för mig som förare till Bacardi, så var den en VERKLIG utmaning. Ett perfekt tillfälle att jobba vidare på att hålla mina nerver i schack, likväl som att varken låta mig påverkas eller för den delen stressas av banskissen. Inte alltid helt lätt, men samtidigt det som avgör huruvida vi får ett bra flyt och en härlig känsla på banan.

Dagens ”svårigheter” visade sig dock inte vara det som skulle kosta oss finfina SM-poäng, utan snarare ofokus i starten och då hos MIG, inte Bacci. Jag gör som jag alltid gör, dvs släntrar in till startskylten och först där stramar jag upp oss -precis som jag alltid gjort och gör i lydnaden- Idag hände något som aldrig hänt tidigare. När vi ställt upp reser sig Bacci igen och jag tvingas sätta om henne. Kostsamma tre poäng på helheten och i efterhand en sur men ack så NYTTIG lärdom. Nu har jag nämligen ”slarvat” bort SM-poäng på mer än en tävling och det bara för att jag är så säker på var jag har min hund -uppenbarligen inget jag ska vara och en verklig ögonöppnare inför SM-

Om man istället ska välja se allt det positiva från dagens tävling så uppväger vår fina känsla mer än väl alla poängavdrag i världen och jag är EXTREMT nöjd med hur tydligt och lugnt jag för min galenpanna. Nästa helg har vi ytterligare tre tävlingar och då ska jag banne mig fokusera in i kaklet.

Även Tequila gjorde en riktigt bra tävling, men det märktes att hon var trött idag. Ett kostsamt trepoängs-bris på första skylten och ett ännu kostsammare fys/bris på sista skylten gjorde att vi tappade sju helt onödiga poäng. Återigen mitt fel, då jag var otydlig och förväntade mig saker bara för att ”det alltid brukar vara så”. Man kan ju undra när man ska börja lära sig att man INTE sejfar på tävling. ”Hur svårt kan det va?!”.

TEQUILA KVALAD TILL SM 2015

Idag stod både mästarklass och nybörjarklass på tävlingsschemat. Först ut var Tequila och vilken hund hon är. Hon borde vara helt slut i kolan, men trots detta så presterar hon på topp. Följsam och härlig energi gav fantastiskt fina 98 sköna SM-poäng och klassvinst, med domarkommentaren ”Snyggt & följsamt!”. Dagens resultat gör dessutom att vi helt plötsligt hamnar på rätt sida strecket till årets SM. En blygsam 46 placering, men likväl en i dagsläget godkänd placering.

Bacardi gjorde en grym tävling hon med. Helt lagom i aktivitetsnivå för att få riktigt höga poäng, men tyvärr hade vi lite oflyt idag. Svanstippen slog i hinderstödet och jag gav ett ONÖDIGT extrakommando till konen -bara det kostade oss 8 poäng- Jag ska inte sticka under stol med att jag mer än gärna höjer vårt snitt ytterligare, men samtidigt så är dessa tävlingar OVÄRDELIGA ur träningssynpunkt. Jag lär mig massor, men framförallt får jag testa mig fram i min handling av Bacci, vilket är mycket nyttigt!

Limon fick sin FÖRSTA titel idag. Jag märkte att hon var trött och något ofokuserad. Två fys där hon hoppade upp på mig -båda i sitt framför- och några ettor bort gav oss 90 poäng. Tro det eller ej men det räckte faktiskt till KLASSVINST. Vilken dag! Både mor & dotter överst på prispallen. Wiiieee!!!

Även Bailan Bus var anmäld till dagens tävling. Inte för att försöka få några SM-poäng, utan bara för att han skulle få vara med. Hoppa vågar jag inte låta honom göra och med två obligatoriska hinder på banan så var vi diskade innan vi ens startat. Bailan körde helt klart sitt egna race idag, men vad gör väl det. Jag tror nämligen han hade väldigt roligt. Jag vet att i alla fall att jag hade det och det räcker för mig.

"NU TÄNKER DU INTE PÅ SM-POÄNG!"

Idag hade jag och Bacardi en sedan där tävling som bara gör mig helt LYRISK -hon var taggad och på som alltid, men samtidigt väldigt lyhörd och fokuserad- och det mycket tack vara Andreas sista ord ”nu tänker du inte på SM-poäng!”, som gjorde att vi lyckades. Istället fokuserade jag mig helt och hållet på att gå med pondus, vara tydlig samt att ta VARJE tillfälle i akt att andas och strama upp. När vi gick förbi målskylten så kunde jag inte längre hålla mig, utan log som en galning. Helt enkelt överlycklig över den fantastiska känslan inne på banan. ”Hur svårt kan det va?!”.

Det visade sig snart att känsla och poäng överensstämde. Vår ANDRA hundrapoängare är numer bärgad och nu finns det inte längre någon tvekan. Bacardi och jag har kvalat till vårt TREDJE SM -Baccis första i rallylydnad- Vilken guldhund!

Tila var även hon grymt nära att plocka finfina SM-poäng. Tyvärr var jag lite otydlig på en skylt -sitt, lämna, sväng höger 1 steg, kalla in, sitt- och hon reste på sig när jag lämnade. Felövning och minus tio bort. Lite retligt eftersom hon utöver det bara hade två poängs avdrag, vilket gjorde att hon slutade på 88 poäng istället för 98. Na well! Känslan infann sig där även med henne och jag bara glädjas åt att mina hundar, som alltid, var helt fantastiska! Den där matten? Det är en HELT annan femma!

GRYM DEBUT SPRÄNGFYLLD MED GULDKORN

Tävlingarna på Kinds BK bjöd på ett fantastiskt vårväder och möten med en hel del gamla ”kändisar”. Roliga och utmanande banor och från min sida ganska varierande tävlingsnerver. Kanske är dags att sluta förutse vad mina och Baccis ”svårigheter” kommer vara, eftersom jag stressar upp oss båda två helt i onödan vilket självklart ligger oss i fatet ute på banan. Idag blev det en hel del ONÖDIGA missar på grund av för dåligt fokus. Målet – att höja vårt snitt misslyckades kapitalt -trots det så räckte Bacardis 90 poäng till en delad klassvinst och Tequilas 88 poäng gav henne en bronsplats- och känslan saknades större delen av banan.

Det var bara att ladda om för näst på tur stod Limon och hennes debut i nybörjarklass. Som uppvärmning så cirkulerade vi mest runt och då och då erbjöds hon lite godis vid kontakt. När hunden innan oss var inne på banan så insåg jag att jag missat ”träna” en av skyltarna innan -sitt framför, backa 1 2 3 steg- men tänkte att det var lugnt eftersom det funkat fint de gångerna vi testat den hemma.

Nu var det inte lugnt och istället missförstod Limon vad jag ville -när vi väl skulle backa så trodde hon att hon skulle hoppa upp på mig- Inte nog med poängavdraget för ”fys”, hon lyckades dessutom med bedriften att trassla in sitt framben i kopplet, vilket i sin tur ledde till att JAG tappade fokus -missade att jag redan tagit ett steg och felövningen var ett faktum- men vad gör väl det om hundra år. Tävlingen var nämligen SPRÄNGFYLLD av guldkorn. Hon hade nästan fullt fokus hela banan, brydde sig inte om skyltar eller koner och uppförde sig som om hon aldrig gjort annat. Vi blev med beröm godkända och slutade på en elfte plats med våra 86 poäng. Wiiieee!!!

Alltså lilla loppa vad du imponerar på mig. En helt ny plats. Massor med nya dofter, människor och hundar. INGET av detta varken bekom eller störde ut henne. Jag är MER än nöjd med de egenskaper hon visat idag och då pratar jag inte ens om de fina poängen hon fick. Vad månde det bliva av denna lilla hunden i framtiden?