Vilken intensiv helg vi haft, men samtidigt helt jäkla fantastisk! Ett helt grönt gäng, som innan starten på NM inte tränat ihop som lag en enda gång. Vårt mål -eller i alla fall mitt- var att samla så mycket erfarenheter som möjligt. Vad är svårigheterna? Hur ska vi lägga upp vår framtida träning? Hur står vi oss i nuläget mot nordens BÄSTA hundar och hundförare?
Tävlingen börjades genom att jakten blåstes igång och sedan presenterades alla lag från respektive land -en ganska häftig känsla att tillsammans med sina landsmän stå och sjunga Sveriges nationalsång- När det var gjort förklarades upplägget och vi insåg att det här skulle bli tufft. Riktigt tufft! På varje station skulle två apporter var hämtas in -förutom station tre, där det var tre apporter- och lagmedlemmarna roterade runt så att alla fick genomföra samma uppgifter. Missade man en apport så var det automatiskt noll.
STATION 5:
Stationen började med ett fotgående ner mot ån, där vi sedan ställdes upp i bokstavsordning. Först kastades det en markering upp i en hög skogsslänt till hund ”B”, men innan den skulle hämtas så skulle hund ”A” hämta in dirigeringen. Även den i en brant slänt. Hund ”C” var passiv och sedan roterade vi medsols.
Här fick vi lotta startordning och NATURLIGTVIS drog jag spiken, dvs ”A”. Att börja med vatten och ”lydnad” visade sig vara en allt för tuff uppgift. Bacardi började att ta en fin rak linje, men såg ganska snabbt busken på andra sidan vattnet -så har nämligen de två senaste träningarna hos Mirjam sett ut, så naturligtvis måste dummien ligga där- Hon gick minst sagt ur hand och nollan var ett faktum, vilket innebar att vi heller inte fick hämta in markeringen, när vi väl kom dit. Margret och Dea lyckades bra och båda hade med sig poäng från rutan.
STATION 1-2:
Här var det en walk-up tillsammans med ett annat lag. Vi gick på varsin sida om ett mindre majsfält, av varierande höjd. Först fick det vänstra laget en markering som skulle hämtas in tvärs över majsen, varpå vårt lag fick en motsvarade på sin motsatta sida. Efter att de hämtats in roterade man i linjen och fortsatte gå framåt. Terrängen vi gick i var minst sagt svår och att försöka handla sin hund, där majsen är minst lika hög som en själv var minst sagt omöjligt.
Naturligtvis fick jag och Bacardi vår markering där majsen var som högst och gräset på andra sidan var knappast kort det heller. Bacardi som dessutom känts lite tryckt mellan mig och domarens käpp, fick inte en perfekt minnesbild -även om hon nu jobbade sig ut på andra sidan- Domaren påpekade gång på gång att hon var i fel område, men jag hade ingen möjlighet att varken styra eller hjälpa, eftersom jag inte kunde se henne. Med hjälp av mina lagkamrater, som stod på tå så lyckades jag få ut henne i rätt område ett par gånger, men tyvärr låg hon inte i och jobbade så även här var nollan ett faktum.
Då vi inte fick in vår apport, så var det Deas tur att ge den ett försök. Pärla hade tyvärr inte markerat, så det blev en blind dirigering genom majs/högt gräs och dryga 50 meter ut. Efter många om och men så lyckades de få in den, men tyvärr missade både Dea och Margret sina dirigeringar och hela laget nollade därmed denna stationen.
Station två var en drive, som även den gjordes tillsammans med det andra laget. Här ställdes hundarna upp tätt, tätt på linje innan det sköts och kastades massor med markeringar långt ut i en tät, låg ”granskog”. Hundarna skickades sedan en och en -där Margret började, sedan en i andra laget, följt av mig, nästa lag, Dea osv-
Tess spikade sin första -bytte dummie på andra skicket och nollade därmed- och Bacci likaså. Även Pärla spikade, men tyvärr Fick Dea för sig att nollan från station ett följt med och valde att stötta Pärla på vägen in, vilket kostade en del poäng.
När vi sedan roterat ett varv så insåg jag att detta kunde bli rutan där jag och Bacardi skulle få våra första poäng. Men istället för att skicka på vårt sedvanliga ”yah”, så skickade jag istället på ”Bacci”. Självklart blev hon konfunderad och det krävdes några blås för att få ut henne i rätt område. Väl där hittade hon ganska per omgående. Här valde jag att blåsa en inkallningssignal så fort domaren höjde sin käpp -i och med att en hund sök med dummie i mun och Tess hade bytt- men de 15 poängen jag fick med mig, var jag mäkta stolt över.
STATION 3:
På denna stationen skulle tre apporter in. Det började med skott och kast, där dummien landade c:a 80-90 meter ut bakom en stor buske. Skytt och kastare gick vidare. Nytt skott/kast c:a 50 meter ut i lite tätare gula blommor och avslutningsvis ett skott upp till dirigeringen, som låg c:a 40 meter ut i en galet brant backe. Det ska tilläggas att vi även här stod nästan ovanpå varandra.
Självklart drog jag ”A” även denna gången. Dirigeringen i sig var knappast spikrak, MEN Bacci lydde ganska bra och dummien kom in. Vad gällde den kortare markeringen så skötte hon även den ganska bra. Kom lite långt ut och behövde hjälp, men fick in den.
Nu var det ”bara” en kvar. MIN plan var att få henne att springa längs den breda klippta vägen som gick längs med markeringarna. Bacardi tyckte väl inte likadant och här krävdes en hel del handling. Tillslut hör jag ”sista chansen” och det var som om både jag och Bacci skärpte till oss. Dummien kom in och även om vi fick blygsamma 8 poäng, så hade vi i alla fall inte nollat. Grymt nöjd!
STATION 4:
Dagens tuffaste station vad gällde stadga. Hundarna satt mer eller mindre med tassarna i vattenbrynet. Skytt och kastare gick från vänster till höger och gav ljud ifrån sig. Därefter sköts det ett skott och en markering kastades högst upp i en slänt c:a 70 meter ut, följt av ett skott mot dirigeringen som låg någonstans i vassen. Dirigeringen skulle hämtas in först av hund ”A”, följt av markeringen för hund ”B”, medan hund ”C” var passiv. Rotationen var metsols på denna stationen.
Den är gången VILLE jag dra ”A”, men icke. Istället började vi som passiva, vilket inte är helt lätt under förutsättningar som dessa. Svårighetsgraden på uppgifterna gjorde att det krävdes en hel del blås och handling och jag kände hur Bacardi började närma sig bristningsgränsen, så när vi roterade påminde jag Margret att skicka Tess så tyst som möjligt, allt för att undvika att Bacci knallade.
När hon skulle hämta in sin markering så valde jag att stötta henne lite på vattnet, eftersom hon tog en sådan fin linje. Att sedan få upp henne i slänten visade sig till en början gå ganska bra, men sedan fick fröken för sig att dummien skulle ligga i skogen och det krävdes lita handling för att få henne dit jag ville. På plussidan valde hon vattenvägen tillbaka, TROTS att det skulle varit både enklare och snabbare att springa på land.
När vi sedan skulle göra vår dirigering, så var minnesbilden från markeringen allt för stark. Valde dock att låta henne simma samma väg ut -vilket hon gjorde otroligt bra- för att sedan försöka styra henne längs vattenbrynet in i vassen. Hon tänkte fortfarande skog och markering, men när hon väl fattade vad jag menade fick jag ganska enkelt ut henne i rätt område och dummien kom in -även den vattenvägen, trots att hon började att springa på land-
Sedan hände det som INTE fick hända. När jag skulle sätta henne vid sidan, så tänkte jag få henne lite längre bak, dvs ur Deas och Pärlas linje. När jag sedan är på väg att sätta fram benet som ett stopp, så skickar Dea Pärla med ett ganska kraftigt ”ut”. I slutet på dagen och i kombination med mitt ben i rörelse, så KASTAR sig Bacardi ut i vattnet och nollan är ett faktum -det är naturligtvis ingen ursäkt, men likväl en förklaring och något vi måste träna på i framtiden- Lite synd, eftersom det hade blivit vår första ruta där alla skulle fått poäng, men samtidigt var jag så nöjde med hennes tidigare arbete så den sista ”missen” var faktiskt inte hela världen.
Ska jag se till vårt arbete individuellt, så blev jag och Bacardi mer och mer av ett team ju längre dagen gick och på de sista tre stationerna så fick vi faktiskt in ALLA apporter, även om vi nu inte fick poäng på sista -frågade domaren vad vi skulle fått om ”om” inte fanns och det hade blivit 6/4 poäng- För lagets del så tyckte jag att vi coachade varandra bra och med oss hem har vi MASSOR av kvitton och tankar att använda oss av i vår träning.
Att vi tre tjejer dessutom lyckades med bedriften att komma 8:a av 16 startande lag på vårt FÖRSTA Nordiska Mästerskap är banne mig helt fantastiskt! Inte nog med det, vi klättrade även en placering från kvalet och slutade som TREDJE bästa svenska lag. Nästa år siktar vi på vinst. ”Hur svårt kan det va?!”.
kennelblagul 