Det är inte lätt för någon som mig, att bibehålla träningsmotivationen när den ena tävlingen efter den andra ställs in. Som tur är så är hoppet det sista som överger än och jag hoppas att mina två inplanerade lydnadstävlingar blir av som planerat.
Den av hundarna jag lägger mest fokus på är Sierra. Hon är den hunden har verkligen växt enormt i mina ögon. Träningssugen till max och hittar jag bara rätt nycklar, så lär hon sig saker blixtsnabbt. På bara 1.5 vecka så har vi fått kläm på såväl konskick och ruta, som fjärren. Nu ska jag bara försöka pussla ihop resterande delar till hela moment.
Fotgående – jobba vidare på uthållighet och bibehållen position i halt Ställande u gång – funkar bra i nuläget Inkallning – ingångar Sättande u gång – minska på mina DK så de inte blir så kostsamma Apportering – stadga och ingångar Ruta – befästa att det är innanför banden man ska vara, samt ligg från stå Fjärr – jobba vidare med skiftena samt uppsättande/nedläggande vid sidan Hopp – säkra upp att hon inte springer jämte Sitt i grupp – note to self, glöm inte träna åtminstone en gång innan tävling.
När det kommer till Limon och Jäger så är det framförallt vittringen som måste jobbas på – det enda momenten jag inte kan påverka över huvudtaget. Annars är det att säkra upp de andra momenten så gott det går.
Malibu får liksom bara hänga på. Vi tränar fotgående på promenaderna och tanke är att åka till klubben för att få lite störningsträning. I övrigt tror jag mig kunna rädda det mesta med tävlingserfarenhet – ”hur svårt kan det va?!”.
Fyra veckor kvar till Sierras debut i startklass, samt start i klass 3 för Xanté/Limoncello och klass 2 för Jäger, så idag var jag i Värnamo för att testa av hur de tre äldsta gick i hallen.
Xanté var först ut och fria följet har absolut gjort framsteg. Däremot behöver vi träna på mer kommendering och nöta vidare på cirkus/tomskick/rutskick.
Limoncello blev ganska tryckt inne i hallen och jag fick säga till henne ett par gånger under fria följet (på plussidan så hade hon en klart förbättrat bakåtmarsch), dock gjorde hon ett grymt cirkusmoment och tomskicket till rutan känns riktigt stabilt.
Jäger var nog den som var stabilast idag. Han gjorde et fint rutskick, hade härligt fokus i fjärren (förflyttningar på stå, men i övrigt ingenting) och hittade rätt pinne i vittringen.
VECKANS FOKUSTRÄNING 1:
Satsa på kommendering i fria följet på alla hundarna (ev ha en externbelöning till Limoncello).
Sätta ut rutan på åkern och träna ”hitta rutan” + lägga ihop tom- & rutskick.
För Xantés del träna vidare på tomskick och skick till cirkuskonen.
Måste säga att jag lyckades med nästan alla mina fokusmål för Limoncello – naturligtvis förstår jag att momenten (som lyckades i söndags) är långtifrån befästa, men det visar också hur mycket vi rört oss framåt på bara en vecka. Även om tävlingsfjärren krävde en del DK och utfördes ganska långsamt, så hade hon ingen direkt förflyttning och en tia på cirkus visar ju att vi i alla fall är på väldigt god väg. Tomskicket lyckades vi också väldigt bra med, men vi behöver naturligtivs jobba vidare på säkerheten och när det kommer till zätat så är jag tämligen säker på att jag listat ut hur jag ska göra i de olika skiftena.
VECKANS FOKUSTRÄNING 47:
CHECK – fortsätta nöta teknik i fjärren och sakta jobba mig ut på fullt avstånd
TRÄNA MER – tänka halter och belöningsplacering i bakåtmarschen
TRÄNA MER – fortsätta med konskick och dirigering – inte dirigera om om hon går fel, utan göra om istället.
CHECK – träna sättande under gång till zätat.
MEGACHECK – belöna upp runda i cirkus (helst med störning av andra människor i närheten) samt återhopp.
CHECK – säkra upp tomskicken
CHECK – ha kul!
VECKANS FOKUSTRÄNING 48:
Jobba med störningar över lag – onödiga DK kostar onödiga poäng (i söndags tappade jag nästan ett helt moment pga extra kommandon).
Nöta runda kon på både dirigering och cirkus, samt få bort fokus på apporterna.
Mängdträna vittring och öka säkerheten i momentet.
Hitta rätt belöningsplacering till bakåtmarsch samt fortsätta tänka tempo/halter.
Träna uthållighet i fria följet, samt belöna upp halter.
Fortsätta träna fjärr med verbala kommandon och störningar runt omkring.
När det kommer till Jäger så får vi lägga mest fokus på fjärren, vittringen och sneda återhopp på hindret (det andra kommer jag testa av då och då för att se att det fortfarande sitter). Två veckor till nästa start – ”hur svårt kan det va?!”.
Strukturerad träning ger resultat. Kanske inget nytt, men något i alla fall jag brukar glömma av. Den senaste 1.5 veckan har jag nött detaljer, ökat störning och tränat teknik. Självklart är vi långtifrån färdiga, men det är riktigt kul att se Limons framsteg på denna korta tiden.
I lördags samlades vi ett gäng på klubben för att köra igenom varandra i respektive klasser och Limon fick köra momenten i den ordningen som vi ska köra på söndag. Jag valde ut vissa delar som jag kände behövdes stärkas upp, medan jag testade hur vi kunde lösa andra delar rent tävlingsmässigt. På det stora hela är jag grymt nöjd med resultatet
För första gången fick jag själva rundandet i cirkusmomentet att funka, så våra pass har verkligen gjort nytta. Nu måste jag bara komma ihåg att stärka upp återhoppet också.
Fjärren är det momentet som gjort störst progression, framförallt på nära håll. Jag tror inte jag hinner få till tekniken fullt ut tills på lördag, men jag hoppas kunna förbättra den något i alla fall. På filmen nedan är det första gången jag testar den på fullt avstånd.
Att dra mig åt höger på bakåtmarschen har verkligen varit lösningen på vårt problem. Limon vet inte fullt ut vart vi ska, så hon följer därför benet istället för att rusa bakåt. Denna veckan kommer jag jobba vidare med täta belöningar och lägga in halter.
VECKANS FOKUSTRÄNING 47:
Fortsätta nöta teknik i fjärren och sakta jobba mig ut på fullt avstånd.
Tänka halter och belöningsplacering i bakåtmarschen.
Fortsätta med konskick och dirigering – inte dirigera om om hon går fel, utan göra om istället.
Träna sättande under gång till zätat.
Belöna upp runda i cirkus (helst med störning av andra människor i närheten) samt återhopp.
Säkra upp tomskicken
Ha kul!
På söndag får vi det ultimata kvittot på vår träning – då är det tävling! ”Hur svårt kan det va?!”.
Dags att väcka liv i bloggen igen! Med Limoncellos klass 3 start om 2.5 vecka, behöver jag verkligen strukturera upp vår träning och vad passar väl då bättre än ”veckans fokus” – speciellt efter dagens träningspass. Många riktigt fina detaljer (och helheter med för den delen), men också en hel del att slipa på.
Fotgåendet är faktiskt riktigt stabilt. Det vi behöver nöta är att hon inte ska dra iväg bakåt på de första stegen (en bieffekt från rallyns backa där det inte har så stor betydelse så länge de inte är mer än en halmeter ifrån föraren). Bortsett från det är hon parallell.
På zätat blir det av någon anledning missförstånd i skiftena – något jag måste säkra upp eftersom resterande delar är riktigt bra och när det kommer till inkallningen så har jag löst vilket handtecken jag ska ha på ställandet. Nu får vi istället fokusera på farten, som har blivit lidande av allt för många ställanden.
Rutan funkade riktigt bra. Tomskicket börjar ordna upp sig, men det börjar bli dags att variera lite. I dagsläget ligger det en godisbit på ett lock och när locket inte låg där idag, så letade hon en snabb sekund innan hon släppte det. Onödiga poängavdrag helt enkelt.
Dirigeringsapporteringen är inga större bekymmer, mer än att jag får säkra upp konskicket och vittringen gjorde hon fantastiskt fint. När det kommer till cirkusmomentet däremot (som jag känt mig oerhört säker på här hemma), så fallerade det totalt! Hon låste sig helt på apporterna, något som inte alls varit ett problem här hemma. Antingen berodde det på att vi körde dirigeringsapporteringen innan eller så berodde det på att någon annan än Lasse lade ut apporterna. Oavsett vilket så hoppas jag att grunden jag lagt här hemma är tillräckligt stabil för att jag snabbt ska kunna reparera problemet.
Jag håller i nuläget på att jobba på ett ”back-sitt” till fjärren, men jag tänker att det krävs mer än två dagars träning för att det ska funka. Naturligtvis kommer 2.5 vecka inte räcka för en fullpottare, men jag hoppas absolut att jag ska kunna minska förflyttningen framåt. Det i kombination med mer distinkta skiften bör kunna rädda en hel del poäng.
VECKANS FOKUSTRÄNING 45/46:
Nöta backandets position i fotgåendet genom att dels belöna starten bakåt, dels belöna varje steg.
Säkra upp skiftena i zätat framför spegeln och aktivt tänka på hur jag säger mina kommandon.
Raka inkallningar i kombination att belöna upp farten från de olika skiftena (dvs ställa/lägga henne och belöna upp farten från de olika sträckorna, utan att blanda in det i själva inkallningen).
Jobba vidare med tomskicket så som jag gör nu – en känd plats för att öka säkerheten och sedan testa av genom att lägga mitt godislock på nya ställen, för att se om hon låser framåt som jag tänkt.
Länka ihop dirigeringsapportering och cirkusmomentet för att se om jag kan låsa upp låsningen på konerna. Behöver även hitta ett bra kommando för fokus framåt.
Jobba muskelminne i fjärren. Teknik i sitt för ett mer distinkt uppsättande samt få till en ordförståelse för sitt/ligg bakåt.
Uppföljning av fokusträningen kommer ske nästa söndag (tävlar både lördag/söndag) och förhoppningsvis ska jag har tagit några steg i rätt riktning – ”hur svårt kan det va?!”.
Om en vecka är det så dags för lydnadstävling. Som vanligt så är det en hel del småpill kvar, men på det stora hela känns det ganska bra. Med tanke på hur lite vi tränat (lydnadsinpirationen blev ersatt av en jaktdito) så är jag medveten att det kan gå hur som helst, men min förhoppning är ju självklart att vi får med oss två förstapris hem.
LIMONCELLO – moment som känns mer säkra:
Zäta
Fotgående
Inkallning
Fjärr
Skick till rutan
Vittring
LIMONCELLO – moment som känns mindre säkra:
Tomskick ruta
Runda kon (karusell som dirigering)
JÄGERMEISTER – moment som känns mer säkra:
L:t
Vittring
Fjärr
Fotgående
Ruta (vid rätt fokus)
Hopp apport
Dirigering vänster
JÄGERMEISTER – moment som känns mindre säkra:
Ställandet i inkallningen
Dirigering höger
Denna veckan blir det fokus på de mindre säkra momenten (samtidigt som jag naturligtvis inte får negligera de som i nuläget känns säkra) och dessutom måste jag få till någon typ av gruppmomentsträning. Sju dagar kvar – ”hur svårt kan det va?!”.
Har dragit på mig en lättare matförgiftning, så långa promenader är av praktiska skäl uteslutet. Valde istället att checka av vittringen på framförallt Limon, även om alla fick testa. Är sjukt imponerad över hur väl momentet sitter efter att de lärt sig det. Hon har inte tävlat på över två år och kanske gjort en vittring för typ en månad sedan och ändå är det ingen tvekan vilken pinne hon ska ta.
På filmen är hon ganska konfunderad, men det är inte så konstigt då jag sitter och filmar, istället för att utföra det tävlingsmässigt. Vi kan väl säga så här i nuläget, vittring – check!
I början på februari är det tänkt att jag och Jäger ska debutera i tvåan. Vi har 7.5 vecka på oss att lära in en hel del tekniskt svåra moment, men jag tycker att det ska bli en rolig utmaning – hur mycket kan jag befästa på knappa åtta veckors träning?
I förra veckan testade vi av de flesta momenten, varav hopp apport gjordes för första gången. Jag började med att introducera honom för metallen utan hindret, eftersom jag inte vill skapa eventuella konflikter. Han var väl inte helt övertygad till en början huruvida han faktiskt skulle apportera den där metallgrunkan och provade istället om det gick fint att runda den. Det gjorde det alltså inte och efter en knapp minut apporterade han den om om han inte gjort annat.
Nästa steg var att lägga till ut- och återhopp. Någon gång fick jag visa att han skulle tillbaka över, men i övrigt skötte han det perfekt, så när det kommer till detta momentet, så kommer det endast underhållas. Det tillsammans med inkallning, skiften i treans zäta och skick till rutan.
Det som kommer kräva allra mest är vittring och fjärr. När vi började förra veckan med vittringen, så fattade han nada! Letade gjorde han, men inte efter någon pinne och jag kände hur frustrationen sprutade ur öronen. ”Hur svårt ska det va?!”. När jag till och med kastar pinnen så han ser den landa, men han ändå letar efter boll eller vilt. Tankemössa på helt enkelt.
Jag kom fram till att introducera momentet där han inte hade någon förutfattad mening om vad han letade efter, så det fick bli bland kuddarna i soffan. Idag (efter att ha kört tre pass) så valde jag att flytta ner kuddarna på golvet och ganska snabbt kunde jag lägga till de andra pinnarna, om än i en stor hög. Det gick faktiskt riktigt bra och även om vi inte är där ännu, så tror jag han har börjat koppla vad det är han letar efter.
Fjärren är ett av mina ”hatmoment”. En bra fjärr kräver massor av nötning för att muskelminnet ska sitta och nöta är inte riktigt min grej. Igår däremot kom jag på en lysande idé. Till rallyns backa framför använder jag mig av kompostgaller, så jag testade samma princip när det kom till teknikträningen i fjärren (jag vill ha låsta tassar bak) och det funkade över förväntan. Nu är det bara att köra några korta repetitioner inför varje promenad för att få till rätt rörelse. Och det verkar dessutom som om jag ganska snabbt kan flytta ut på avstånd, samtidigt som jag behåller rätt teknik.
Tretton dagar kvar till debuten i klass I. Visserligen har vi kommit en bra bit på vägen, med endast ett par veckors träning, men vi har fortfarande en bit kvar. Helheten finns där, men detaljerna behöver putsas till.
I fredags gjorde vi en genomkörare (filmen ovan) och på det stora hela gjorde han riktigt bra ifrån sig. Störningen från rutan på inkallningen får vi jobba på, men i övrigt är jag väldigt nöjd.
I söndags passade jag på att köra en ”dold” ruta på klubben, bara för att se var vi står i träningen och han gjorde en klockren tia! Idag tänkte jag göra om samma bravad och få det filmat, men se den gubben gick inte (han blandar fortfarande ihop rutan och konskicket, vilket innebär att han rundar in i rutan). Efter lite tragglande, några ”nej”, ett par låsningar på kommandot ”ut”, så fick vi ett genombrott.
Huruvida det kvarstår imorgon får vi ju se då, men när han fattade uppsättandet på längre avstånd, dvs fler än fyra steg ut, så har jag snabbt kunnat öka till 10 meters avstånd. Min förhoppning är ju att samma sak gäller rutan – inte runda in, bara raka spåret! ”Hur svårt kan det va?!”.
Med uppflyttningsresultat i startklass, så är det dags att sätta sikte mot klass I. Onsdagen bjöd på solsken och lite barmark, så vad bättre än att sätta ut en ruta på appellplan. Sagt och gjort rutan monterades upp och hunden hämtades ut. Eftersom vi bara kört rutan en gång tidigare, backade jag bandet och lade in en belöning där jag vill att slutpunkten ska vara, dvs dit hunden ska springa, medan Jäger tittade på. När jag ställde upp jämte honom mumlade jag ”var är rutan”, mitt uppmärksamhetsord för att han ska börja leta efter de fyra konerna och då är ju egentligen tanken att han ska titta ut mot rutan, för att sedan skickas dit. Det var väl inte riktigt så det gick till, men jag hoppas och tror att vi kommer dit så småningom.
Efter att han hämtat leksaken, så testade jag att skicka honom dit en gång till, trots att det inte fanns någon retning. Visst han stannade upp halvvägs, men när jag inte sa något, så valde han att fortsätta ut mot rutan, vilket naturligtvis belönades rikligt och som avslutning smög jag återigen ut leksaken, ställde upp och skickade honom till rutan och den väntade belöningen.
Vi passade även på att testa runda och detta passet började jag lägga på mitt kommando när han gjorde själva rundningen. Omedvetet så ställde jag upp konen i jämnhöjd med hindret, vilket hade varit enormt svårt för mina andra hundar, men med tanke på att jag inte tränat speciellt mycket hopp, så drog konan mer – något vi verkligen har nytta av fram igenom.
Nu ska jag försöka strukturera upp vår träning, så jag får in både lydnads- och jaktbiten, men med dagar som blir ljusare och så fort snön behaga försvinna, så ska väl det lösa sig det med antar jag. ”Hur svårt kan det va?!”.
kennelblagul 