RALLYTRÄNING MED KOMMENDERING OCH GRYMMA FRAMSTEG I LYDNADEN

Inser att jag har en hel del bloggande att komma i kapp med, så det är väl lika bra att sätta igång. Igår passade jag & Dea på att åka till klubben en sväng. Tequila fick träna på rallymomenten under kommendering -filmen är dock från idag, då jag glömt kameran hemma- och Xanté fick nöta vidare på elitmomenten.

Att träna rally med en ”tävlingsledare” är ett GRYMT alternativ till att sätta upp en massa skyltar. Dels tränar man sig själv på att bibehålla fokus fast man inte vet vad som komma skall -det gäller att både lita på att hunden är där den ska vara, samt att hålla tungan rätt i mun- dels gäller det att kunna fånga hundens fokus i god tid och därmed förbereda den på de olika momenten. Klarar man detta så kommer en bana kännas som en enkel match.

Vad gäller Xanté så börjar han få fin förståelse för de olika momenten. Med det sagt, så innebär det INTE att han faktiskt kan dem. Igår tränade vi zätat och om ”om” inte funnits och konerna inte hade bestått av apporter, så KANSKE han hade fixat sitt första tävlingsmässiga zäta. Nu blev det istället så här…

Idag körde vi igenom ett tävlingsmässigt fritt följ och jag är minst sagt IMPONERAD över hur mycket man kan lära sig genom att träna på promenaderna. Vilken skillnad i position och uthållighet! Jag ÄLSKAR hans aktivitetsnivå, som för mig är i stort sett perfekt. Han har bra driv, utan att för den sakens skull flippa ur. Det ser riktigt lovande ut.

Vi testade även vittring med en pinne, där fokus var att öka säkerheten efter att han hittat pinnen. Även det momentet är på frammarsch och sista skicket hade inte ett enda omtag. Wiiieee!!!

Avslutningsvis körde vi hopp apport och dirigeringsapportering. Vilken skillnad på dagens och gårdagens konskick -på gårdagens dirigeringsträning så jobbade vi mest med att han skulle till konen FAST han visste vilken apport som skulle in- Ingen tendens att vinkla av åt höger och fullt fokus framåt. Att han sedan lyckades med hela momentet tävlingsmässigt är bara en bonus. ”Hur svårt kan det va?!”

STÖRNINGSTRÄNING DE LUXE – eller lagd hund ligger

Efter söndagens tävling med Xanté, så har det varit lite jävlar anamma i träningen. Vi har framförallt fokuserat på att få bort de ONÖDIGA dubbelkommandona på hoppet/metallen och i söndags hyrde vi en halldel i Halmstad Hundarena, för att träna lite. Det var lögn i helvete att få Xanté att hoppa på första försöket, så jag fick helt enkelt backa bandet, plocka bort apporten och istället slänga iväg en boll. Den hade tillräckligt med dragning och var tillräckligt kravlös, för att han skulle hoppa direkt -när jag fått det att funka, så var det bara att fasa ut bollen och fasa in apporten och de senaste passen har jag inte behövt några DK på varken hopp eller metall, så jag hoppas att problemet är löst-

Rutan har funkat bra och fjärren likaså -tror dessutom att jag kommit på hur jag ska träna in stå-sitt på ett ganska enkelt sätt- men däremot har vi fått ett litet bakslag på vittringen. Inget som oroar allt för mycket och min förhoppning är att vi tränar svårt, för att tävla lätt. Hittills har han plockat rätt pinne på tävling, så jag får väl lita på att det håller i sig.

Bacardi har fått köra kort små micropass, där jag mest fokuserat på inkallningen. I söndags provade jag att ”sätta dit” henne på både ställandet och läggandet. Ställandet gick det att lura henne på, men en tillsägelse räckte och när jag försökte lura henne på läggandet, så lade hon bara ner hakan i backen. Precis som om hon sa, ”mig lurar du inte”.

Igår var det öppenträning i arenan, så jag passade på att utnyttja tillfället. Bacardi fick kedja fotgående, zäta och inkallning -tanken var att öka stressen, såsom på tävling, för att se hur stadgan höll- Ett helt okej fotgående och ett bra zäta -en tjuvstart när jag kom upp jämnsides på ställandet, men det räckte med en tillsägelse och ett nytt varv-

Inkallningen fick göras om -eftersom hon ställde sig själv på första försöket- men andra varvet gjorde hon en GRYM inkallning. Suveräna skiften och stadgan var benhård. Hon fick stå/ligga i 3-5 sekunder i varje skifte och på sista skiftet provade jag att lura henne med en djup inandning. Det ryckte till i kroppen, men hon stod kvar. Yey!

https://www.youtube.com/v/GcxBLOvoYYY?version=3&f=user_uploads&c=google-webdrive-0&app=youtube_gdata

Avslutningsvis körde jag lite ”störningsträning de luxe” på Bacardis plats. EN gång fick jag säga till och sedan låg hon som en stenstod. Jag är så sjukt imponerad över min lilla Sessa.

LYCKLIGA LYDNADSHUNDAR

Vårens och sommarens jaktträning går in i träda och lydnadsinspirationen börjar ta fart igen. Att träna och tävla en hund som Xanté, gör mig LYCKLIG ända in i själen. Han tar alltid i med full kraft, vare sig det gäller fotgående, inkallning eller fjärr. Han gör ingenting halvdant och allt utförs med MASSOR av energi och glädje. Blir det fel, så är det in jordens undergång. Blir det rätt, så blir han själaglad och trots all denna energi, så ligger han oftast på en lagom nivå. Han hinner analysera och ta in.

Jag har en ENORM nytta av att ha tränat Bacardi, hans mamma. Där har jag gjort många fel. Belönat högt och lågt. För mycket, för triggande, för aktivt. Godis till höger och vänster. Missat den taktila belöningen. Missat det verbala berömmet. Missat att vara äkta. Att våga bli arg. Att visa sann glädje. Att våga göra fel.

Efter helgens tävling, så känner jag att med Xanté har jag gjort mycket rätt. För honom räcker det långt att jag är nöjd med honom. Är jag glad, då är han glad. Får man en godis eller boll så är det fantastiskt kul, men det är inte nödvändigt. Vi har prioriterat en glädjefylld helhet och medvetet hoppat över vissa detaljer, för utan en fungerande helhet, så spelar detaljerna ingen roll.

https://www.youtube.com/v/2J8MYUzfP_g?version=3&f=user_uploads&c=google-webdrive-0&app=youtube_gdata

Tanken är att han ska bli mammas efterträdare, så snart är det kanske dags att ta tag i de där detaljerna. Våga strama upp lite, utan att tappa den härliga energin och påhittigheten. Vinterns projekt helt enkelt. Först ut blir fjärren. Inga tasslyft. Ingen förflyttning. Kanske dokumenterar jag, kanske inte. Oavsett vilket, ”Hur svårt kan det va?!”

UTMANINGAR GER GRYMT FOKUS

Igår fick jag lite hjälp av Andrea att köra igenom en del moment. Bacardi fick börja med ett fritt följ, där vi kombinerade såväl lydnad, som rallylydnad och baklängesmarsch. Det SVÅRASTE hon vet är att sitta stilla när hon hör meningen ”framåt marsch”, så där behövdes några tillsägningar för att få henne att fatta att tassarna skulle vara stilla och självklart belöning när hon gjorde som hon skulle -i slutändan såg det faktiskt riktigt bra ut-

Jag fick även chansen att göra en tävlingsmässig vittring, med allt vad det innebär. Hon sprang på rätt pinne direkt -jag visste inte vilken det var- och tvekade lite på huruvida man skulle leta vidare, men bestämde sig sedan för att plocka upp den och komma in. Wiiieee!!!

Vi avslutade med att göra en favorit i repris, dvs blanda friskt mellan hela eller delar av olika moment -i det här fallet var det zäta, fjärr, inkallning, fritt följ, hopp och rutan- och det är häftigt att se vilket jäkla FOKUS hon får, när hon inte vet vad som ska hända. Inga gissningslekar där inte.

https://www.youtube.com/v/4PZNsy9CfUY?version=3&f=user_uploads&c=google-webdrive-0&app=youtube_gdata

EN UTANFÖR-BOXEN-LÖSNING PÅ VÅRT MARKERINGSPROBLEM

Har haft svårt att få till ett fokuserat markeringsarbete på Bacardi. Förmodligen har vi tränat alldeles för mycket dirigeringar och alldeles för lite självständigt arbete. Vi har även varit duktiga med att jobba in terrängskiften. Kanske lite för duktiga, eftersom hon väljer vika av in i terrängskiftet istället för att fullfölja markeringen och igår var frustrationen stor, eftersom jag SÅG hur hon markerade, men ändå valde att springa över -och långt dessutom- alternativt väja åt sidorna och in i sly, buskar eller ormbunkar. Provade att låta henne jobba på, fast hon yrade en hel del, men det resulterade i att hon letade ett tag och sedan kom in tom -bättre att komma in tom, fast det är fel och sedan få hjälp av matte att göra om- Gah!

Hur löser man markeringsproblem, på en hund som egentligen markerar riktigt bra? Vet inte hur jag kom på det, men när jag var som mest frustrerad, så dök idén upp. Efter att sagt ”markera” och Lasse hade kastat dummien, så älgade jag iväg och lämnade en minst sagt förvånad hund bakom mig. Hon hakade på ganska snabbt, men dummien den hittade JAG. Långnäsa! Nästa kast skickade jag henne först och startade själv steget efter. Jag vann igen, men bara med en hårsmån. Tredje gången hittade en mäkta stolt Bacardi dummien först.

Vi bytte plats och gjorde samma sak. Jag skickade Bacardi och startade strax efter henne. Den här gången tog jag dummien en MIKROSEKUND innan henne. Snopet, men det gjorde att hon blev mer fokuserad och nästa gång hade jag inte en chans.

https://www.youtube.com/v/oHXJqPYbiSg?version=3&f=user_uploads&c=google-webdrive-0&app=youtube_gdata

Idag valde vi helt ny terräng och vid första skicket, så vann Bacardi -tyvärr glömde min kameraman att sätta igång kameran, så ni får hålla tillgodo med ”The Blair Witch Project”– Nytt område och både jag och Bacardi fick hörselmarkera nedslagsplatsen. Jag vann två gånger -faktum är att jag tror att Bacci hade fixat det om hon fått någon sekund till på sig- och den tredje gången skickade jag Bacci, utan att följa efter själv, vilket funkade super. Hon gick lite långt, men hade näsan på och jobbade snabbt in den. ”Hur svårt kan det va?!”

GALET STÖRNINGSTÅLIG HUND

Ni vet när allt funkar på träning, men när det sedan är dags för tävling, så sätter nerverna stopp? Den känslan går alldeles UTMÄRKT att frambringa utanför apellplan och domarsiffror. Åk in till närmsta större stad och låt dig begrundas av dess invånare. Jag LOVAR att det är svårt att gå in i sin bubbla, när man funderar på vad folket runt omkring tycker och tänker, men när man väl förbiser det, då jävlar går det som smort.

Idag blev det en träningstripp in till centrala Halmstad, där jag valde att träna fotgående, fjärr och zätat. Jag började på Köpmansgatan -där gatorna och därmed även människorna korsade vår väg- vidare till Stora Torg -som var nästintill folktomt- och avslutade vid de läskiga lejonen vid Harry´s. 

https://www.youtube.com/v/QrnF03-LLCc?version=3&f=user_uploads&c=google-webdrive-0&app=youtube_gdata

Visst blev det lite småfel, men det berodde i mångt och mycket på att jag var otydlig. Bäst var ändå det avslutande passet vid Harry´s där folk mer eller mindre SNUBBLADE över henne, utan att hon -eller de för den delen- brydde sig. Min lilla supersessa!

NYA SÄTT ATT TRÄNA FJÄRREN PÅ

Jag vet inte om det är våren som gör det eller om det är mina nya infallsvinklar i träningen, men helt plötsligt känns det KUL att träna detaljer. Jag experimenterar med min hållning, placeringen av mina fötter och hur jag betonar mina verbala kommandon. Jag analyserar, ändrar och analyserar lite till. Jag tycker det är kul och Bacardi tycker det är utmanande. Spännande helt enkelt.

Idag nötte vi vidare på fjärren och jag kom på den BRILJANTA idén att lägga upp henne på en större stock. Då skulle jag nämligen få både balans- och huvudträning. Resultatet? Som följer…

https://www.youtube.com/v/QlJIMy7XGVA?version=3&f=user_uploads&c=google-webdrive-0&app=youtube_gdata

Jag har även börjat dra igång Xantés lydnadsträning lite smått. Just nu fokuserar vi på fjärren och rutan. Jag vill lova att det inte alltid är helt lätt att vara en hormonstinn ung herre när ens lillasyster löper, men trots att det ibland blir lite väl ofokuserat, så tycker jag att han kämpar på bra och tillsammans löser vi uppgifterna. Kanske är det snart dags att börja titta på lite tävlingar för min och Xantés del.

BACKA I FRIA FÖLJET – bokstavligt talat

Mer än halvvägs in i årets första veckans fokus. Tack vare Andrea har vi ny approach på fria följet och dess vändningar på stället, samt stegförflyttningar. Vi ska helt enkelt BACKA i träningen. Bokstavligt talat.

En gasad Bacardi har ett väldigt driv framåt och vi vill gärna få henne att TÄNKA innan hon AGERAR -som det ser ut nu så är det tvärtom, om det ens finns något tänkande med i bilden överhuvudtaget- så stegförflyttningarna åt höger görs snett bakåt åt höger, helt om sker åt vänster -åt vänster jobbar hon nämligen bra, medan hon fuskar åt höger- och marschen gör vi baklänges. Då måste hon tänka och hon måste jobba med bakändan -bakdelskontroll utan hjälper-

Filmen är från i tisdags och man ser att det krävs en hel del av henne, för att orka hålla ihop och en bit in så orkar hon inte både tänka och gå rakt. Jobbigt för liten Sessa, men mycket nyttigt.

https://www.youtube.com/v/2vW1y77c_WQ?version=3&f=user_uploads&c=google-webdrive-0&app=youtube_gdata

Jag har även bestämt att plocka bort all belöning, utöver verbala beröm och klappar/smek, för att se om det gör att hon går ner i aktivitetsnivå. Jag vet att OM jag belönar så gasar hon igång något så gruvligt, men ändå kan jag inte låta bli. Galet egentligen. För vems skull belönar jag? Min eller hennes? När man tittat på filmen så inser man nog att det är för min skull jag sticker till en godisbit, för hon är lika lycklig i alla fall. Tack till Heléne Lindström, som genom sitt inlägg på Facebook fick mig att tänka till lite. ”Hur svårt kan det va?!”

VI LIGGER BRA TILL INFÖR MALMÖ INT

Dags att ta tag i fria följet och igår testade vi att göra helt om åt vänster istället för åt höger, eftersom hon gasar igång så fruktansvärt på alla helt om, vändningar och stegförflyttningar. Nu tycker jag ju inte det är så kul att göra som alla andra, så om det dyker upp en bänk under fria följet på Malmö Int, så kan jag nog våga påstå att vi ligger ganska bra till.

https://www.youtube.com/v/5_MoilYrQ2Q?version=3&f=user_uploads&c=google-webdrive-0&app=youtube_gdata

Vi jobbade även vidare på fjärren och här ser jag att hon behöver nöta mer, för muskelminnet är inte som det än gång varit, men det är ju hela sex veckor dit så ”hur svårt kan det va?!”.

FJÄRRDIRIGERING – laid back

Frågar ni mig, så är det SJUKT tråkigt att nöta och fjärren är ett av momenten, som man måste nöta om det ska bli bra. För att det inte ska bli slentrian i ens träning och för att kolla av om hunden faktiskt lyssnar, så kan man ju göra på det här sättet.

Om jag är som alla andra? Nej, det vill jag inte påstå, men varför ska man vara det?