TRÄNINGSLÄGER FÖR HUNDNÖRDAR 2.0

Detta ”träningslägret för hundnördar” hade jag lite svårt att bestämma mig för vad jag ville ha hjälp med. Det kanske låter förmätet att säga, att jag VET hur jag ska göra för att lära in momenten, för att få toppbetyg -speciellt när jag inte visat det- men det är sant. Har jag och min hund rätt ENERGIER, så blir vi farliga, men jag har svårt att få till det där på egen hand. Vad bättre då, än att ta hjälp av den expertisen som fanns till hands?

Att Bacardi går upp i ATOMER av arbetsglädje, kan tyckas vara ett angenämt problem och jag kan hålla med. I alla fall om om är intresserad av ”tio eller noll”-principen. För att nå mitt mål på SM, så är det naturligtvis långt ifrån ultimat. Det blir slarvfel, som är kostsamma och där en halv poäng är skillnaden på vinst och förlust, så har man inte råd med det. Jag måste helt enkelt lära mig att paketera min hund, men behålla intensiteten något så när. Vem var det som sa att det var lättare att dämpa, än att höja?

Vi började med ett fritt följ, som snarare påminde om en promenad i stan. Bacci hade ingen ANING om vad jag ville, eller vad jag höll på med -att man ska befinna sig vid det vänstra benet, när matte är i rörelse har hon dock koll på och det var också enda anledningen till att hon hängde på något så när- Fick mig en känslomässig avhyvling av Jeanette -den visste var den tog- tårar av kärlek till min hund och skam över mig själv brände bakom ögonlocken. Var tog ÄRLIGHETEN vägen? Jag vet ju att jag måste vara ärlig mot min hund, hur ska jag annars kunna begära något tillbaka?

Fotgåendet blev något bättre, men MINA energier var fortfarande inte helt på topp. Ner i rutan för tio armhävningar och sedan på det igen. Skillnad? Japp, jag skulle tro det.

När vi ändå håll på med mina stötestenar, så gick vi rast vidare till zätat. Vårt problem är inte att hon inte är parallell, eller att hon gör fel skiften -inte som det ser ut nu i alla fall- utan det är att hon går igång som F-N på kommenderingen i zätat. När hon blir stressad, blir jag stressad och sedan har vi ett moment 22. Med ökad aktivitetsnivå, så kommer sämre position och där har vi viktiga poäng att rädda. Poäng som kan visa sig vara skillnaden, som räknas.

Filmen är från dag ett och dag två. Kanske ser man inte jättetydlig skillnad, men jag LOVAR att jag kände det. Jag var lugn, hon var lugn och nu har vi verktygen som gör att vi kan finslipa på det sista. Positionen!

De här helgerna, som vi har, är ett ANDNINGSHÅL. Vi har olika metoder vad gäller inlärning, olika erfarenheter, olika individer att träna, men en sak har vi GEMENSAMT. Vi är alla överens om att vi tränar hundar och att hunden är ett rovdjur, medan vi är primater. ”Hur svårt kan det va?!”

KLARA, FÄRDIGA, KÖR!

Resterande hundnördar är nu på väg hem och det har varit en FANTASTISK träningshelg. Vilka tjejer och vilka förändringar. Galet härligt att få känna sådana människor och att kunna få dela med sig sina funderingar och tankar, samt att få nya tips och nya redskap i utbyte. Tack mina kära nördar!

6 av 7 nördar

Idag fick jag och Bacci till ett zäta, som inte var av denna värld. En matte som körde ”fake it, til you make it”, gav en PERFEKT sinnesstämning hos Bacardi. Det tillsammans med mina nya verktyg, kommer bli ett spännande experiment på helgens rankingtävling och förhoppningsvis kommer det leda till ”fake it, til you become it”. Då jäklar blir vi något att räkna med, på ALLVAR.

Klara, färdiga, köööööör!

UTMANAT OCH TÄNJT PÅ GRÄNSER

Första träningsdagen med nördarna är avklarad och jag är helt tömd på energi. Massor med ”brainstorming”, skratt och tårar. Vi har utmanat förare, utmanat hundar och tänjt på gränserna. Hittat nya sätt att se på saken, återanvänt gamla. Vi har visat varandra att motto ”hur svårt kan det va?!” stämmer och insett att det är lättare att säga hur andra ska göra, än att själv göra. Helt enkelt GALET kul!

Kvällen kommer fyllas med hundsnack, god mat och mer hundsnack. Bättre än så, blir det inte.

TRÄNINGSHELG FÖR HUNDNÖRDAR – del II

När jag går på kursen, eller liknande, så är inte mitt mål att vara ”bäst i klassen”, utan snarare att få fram ALLA mina problem, så man kan få hjälpen man behöver. Eftersom Tequila skött sig YPPERLIGT dag ett, så ville jag testa att köra ett tävlingsmässigt fotgående, för att få fram samma ofokus, som på tävling. Hur det gick? Nja, så där…

När man slitit så mycket, som jag gjort med denna lilla terrier, så krävs det inte så mycket, för att känslobägaren ska rinna över. SPECIELLT inte när hon så tydligt visar hur gärna hon VILL samarbeta med mig och hur ROLIGT hon tycker att det är. Detta är samma hund, som för ett år sedan plattade och dog, så fort det bar henne emot. Samma hund som i största möjliga mån, försökte göra allt för att SLIPPA samarbeta med mig. Samma hund! Det är långt ifrån ett perfekt fritt följ, men mina vänner det ÄR känslan som räknas.

TRÄNINGSHELG FÖR HUNDNÖRDAR – del I

En otroligt emotionell, men samtidigt fantastiskt rolig och lärorik helg, är till ända. Det har varit högt till tak, tankar och teorier har stötts och blötts, kreativiteten har flödat, skratten och tårarna har varit tätt sammanflätade.Att Bacardi satts på ”paus” har inneburit att Tequila VERKLIGEN har fått visa framtassarna, så trots att det inte varit kul att Bacardi inte varit okej, så har det faktiskt -tro det eller ej- varit värt det.

Gårdagens första pass, var fotgående i kortkoppel, där MÅLET var att störa ut Tila och få henne att tappa fokus och fattning. Det SLUTADE med att målet inte uppnåddes och när allt hon gjort, sjunkit in, så brast det helt. Jag var så IMPONERAD över hennes prestation -endast tre pass med uppstyrd träning- att jag brast ut i GLÄDJETÅRAR och det hon gjorde visade verkligen vilken POTENTIAL den hunden har -något jag hela tiden vetat, men aldrig riktigt fått fram-

Håll tillgodo…