VI ÄR INTE FRAMME ÄNNU, MEN VI HAR KOMMIT FAN SÅ LÅNGT

Jag är så himla glad! Idag visade Havana att vi verkligen är på rätt väg i hennes skytteträning. Det bästa är att det verkligen LÖNAR sig att vara envis, att lita på sin intuition, att vara fantasifull och framförallt inte vara rädd för att ställa krav. Jag har varit trygg i min uppfattning, inte brytt mig om att andra tolkar det som skottberördhet och stått rak i ryggen när utomstående ifrågasatt hur jag kan kräva saker från en berörd hund. Tack vare min tilltro till mig och min hund, så har vi har gått från en hund som FLYR när hon utfört sin arbetsuppgift, en hund som är OSÄKER på oss förare och tar för givet att världen är en skrämmande plats, till det här…

Andrea hade med sin knallpåk -vi monterade på det på vårt luftgevär för en mer autentisk look- och sedan körde vi på samma princip, som när vi ”klickade” in geväret, dvs jag kastar en markering och när den är i luften så går det ett skott. Skottet startar en jakt och jakt är kul.

Första markeringen stannade hon och funderade på om det kanske kom ett skott till. Här TROR jag att jag gjorde ett viktigt val, genom att INTE mana på henne, utan att hon fick själv lista ut vad det var hon skulle göra. Andra markeringen kom det skott från grannen, vilket gjorde att hon återigen funderade en liten stunt innan hon kom in. Tredje och sista markeringen är den ni ser på filmen. INGEN av gångerna var hon berörd. Öronen framåt, full fokus på uppgiften OCH full fart in till mig. Wiiieee!!!

Vi är naturligtvis inte ända framme, men fan vad långt vi kommit och nu gäller det att bygga långsamt. Nya skyttar, mer folk och andra miljöer. ”Hur svårt kan det va?!”

NOTE TO SELF: Havana har börjat löpa idag.

GULDKORN v.s. SANDKORN

Varje säsong, som jag tar upp jaktträningen, så inser jag hur kul det är. Gårdagens träning var inget undantag och även om allt inte klaffade helt hundra, så har jag ändå med mig mer GULDKORN, än sandkorn i bagaget.

Första guldkornet var en vatten/landdirigering, där jag skickade honom över på andra sidan vattnet och sedan 30-35 meter upp på land. Någon omdirigering krävdes, men han lyssnade på signaler och tog tecken och mer än så kan jag inte begära. Det var grymt snyggt helt enkelt.

Guldkorn två, var i söket, där det låg en duva UNDER löv, BAKOM en liten kulle. Skickade honom på ”leta” -mitt kommando när man ska söka nära- och han for ut i världens hastighet. Tänkte ”jaha, det här var ju kört”, när han TVÄRVÄNDER i luften och hämtar in duvan. Wiieee!!

Foto: Matilda Borvén

På kvällen mötte jag och Lasse, upp Matilda och Martin i Halmstad, för ett genrep. Vi körde en plats och både Xanté och Havana låg hur lugnt som helst, TROTS pipleksaker och skott från skjutbanan.

Lasse och Havana filade på ruta, fjärr och hoppet -såg inte hur det gick för dem- medan jag och Xanté körde igenom allt utom läggandet. Xantés guldkorn är att han trots sitt ofokus, kunde koncentrera sig, när jag pockade på hans uppmärksamhet och genomförde alla moment utan nollor.

Bacardi fick gå fotgående i kortkoppel och det känns som vi fått till en fin position och en bra aktivitetsnivå hos Bacci. Eller i alla fall tills vi är färdiga, för då EXPLODERAR hon. Något som jag verkligen måste tänka på när vi tävlar nästa fredag. Från det vi går in, till det vi går av, så ska hon jobba, jobba, JOBBA!

Idag är det vila och imorgon börjar en INTENSIV tävlingshelg och vecka. Håll gärna tummar och tassar för oss, det kan nämligen behövas.

Uppdatering: Havana har börjat löpa, så där rök starten i tvåan på söndag.

OFOKUSERAT LÖP

Har varit på Halmstad Hundarena, för att förbereda inför morgondagens utställning. När jag ändå var där, så passade jag på att träna Bacci lite. Vi började med fotgående och trots att vi gick UTANmusik, så kändes det bra. Hon var med fint och gick samlat vid sidan, både i rörelse och vid stegförflyttningarna.

Bytte hund och tränade utställning med Xanté, innan jag bytte tillbaka till Bacci och fjärrträning. Tyckte allt hon var MYCKET ofokuserad och hade både tasslyft, förflyttningar och felskiften. När jag sedan gick fram för att påpeka detta, såg jag orsaken till hennes splittring. Damen hade börjat löpa -och ja, jag kommer trots det att tävla på mässan- tack gode gud för internationella tävlingar. Na well! Nu hoppas jag VERKLIGEN att hon fortsätter hålla åtta månader emellan, annars är SM 2013 FETKÖRD och det vore ju minst sagt ganska tråkigt.