EN BRA BIT PÅ VÄG

Igår körde vi ytterligare ett pass med högerhandling. Jag hade satt upp koner för slalom/spiral och tightat till det ganska rejält -knappa 75 cm mellan konerna- Jag tycker att Bacci gjorde ett STRÅLANDE jobb och fast vi inte är hemma än, så har vi kommit en bra bit på väg.

Eftersom jag har lydnadsinternat i helgen, så blir det automatiskt träningsvila och det ska bli spännande att se vad som händer när hon får sova på saken.

PåTå ÄR HENNES INDIANNAMN – eller hur man tränar högerhandling utan handtarget

En hund som Bacardi mår bäst när hon får träna. Hon har absolut inga problem med att slappna av inne, men när hon är ute då vill hon jobba. Mycket och helst varje dag. I nuläget är det ju dock inte så lätt, eftersom tassen måste vila och stärkas upp. Visst hade jag kunnat nöta fritt följ, zäta och fjärr inför vår lydnadsuppstart -vilket jag naturligtvis kommer göra- men med tanke på hur snabbt hon felbelastar bak när vi tränar fotgående, så måste jag tänka jämnhet för kroppen.

Rallyn är OTROLIGT gasande för liten Sessa. Mycket handtecken och massor som händer. Lydnaden är ganska konstant och där är det lättare att hålla henne lugn, men i rallyn gäller det att vara på tå och helst inte gissa själv eller gå upp i stress. Det förstnämnda är inget problem, PåTå är hennes indiannamn, men aktivitetsnivån går i taket och det funkar varken på mig eller henne, så något måste göras, om resultaten ska toppas.

Passte vi tränade igår, var det första utan handtarget och till en början var det ganska svajigt. När hon blev osäker stressade hon upp och gick automatiskt in på den ”säkra” vänstra sidan. Fel naturligtvis och genom att vara tydlig, så förstod hon tillsist att höger var det nya vänster.

Ett par gånger fick jag stanna upp för att paketera henne -det gjorde jag genom att smeka henne lugnt på halsens sidor- och vilken skillnad. I slutet trampade hon runt fint i högersvängarna och TÄNKTE aktivt på hur hon skulle gå. För egen del hade jag ENORM nytta av mitt lydnadstänk -tack Rose och Jeanette- Var tydligt och visa vägen. ”Hur svårt kan det va?!”

FRÅN VÄNSTER- TILL HÖGERVRIDEN

Vad ska man säga om påståendet, ”det är alltid roligare att dämpa en hund, än att höja den”? Den som uttalar sig så, har ALDRIG tränat en hund som Bacardi, det kan jag nästan garantera. Det är nämligen INTE roligt:

  • när ens hund går upp i atomer, för att man försöker visa hur hon ska göra, genom att ta fram en godisbit. 
  • att visa hur hon ska göra för att komma över på höger sida, utan den där godisbiten och hon istället väljer att slicka frenetiskt och/eller nafsa efter fingrarna, eftersom godiset innan, stressat upp henne.
  • att försöka shjepa in en hund på dito sida, som LÅSER sig i belöningsförväntan och/eller sätter sig konstant fot.
  • när hon hässjar frenetiskt och ögonen tåras, för att hon gasat i gång så, över den där jäkla godisbiten, som inte gjorde någon som helst nytta.

Men skam den som ger sig! Jag satte henne på gräset, sträckte ut armen, ropade ”Bacci, sidan” och belönade när hon kom ifatt på rätt sida -dvs höger i detta fallet- Efter att jag gjort det några gånger, så klarade hon av några steg, innan hon svängde ut framför mig och tillbaka in på vänster sida och när jag sedan tog en kissrunda, så kom jag på den BRILJANTA idén, att låta henne gå på höger sida kopplad. Så enkelt!

Helt plötsligt kunde hon gå sansat, jag kunde berömma henne lugnt när det blev rätt och blev det fel, så stoppade jag henne med kopplet och förde försiktigt över henne på rätt sida igen. Provade några raka halter och TROTS att hon var på ”fel” sida, så blev de just det. Raka alltså. Ingen stress hos hunden, ingen frustration hos föraren. Bara lyckosam träning!