SM 2019 – magiska 400 poäng

Årets SM kommer gå till historien som det mest minnesvärda av många anledningar. Själva arrangemanget har varit katastrofalt på många sätt med dålig information till de tävlande eller i vissa fall ingen alls. Som tur är så har själva tävlingarna flutit på fint och umgänget på plats har jag verkligen inte kunnat klaga på. Vi har haft fantastiska dagar i Hallsberg med massor av skratt och galna upptåg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På fredagens lottning så drog jag ”spiken” med Limon, men eftersom hon löpte så flyttades vi till sista start på bana A (medan Sören, Stjärna och Xanté hamnade i första banvandringen och Jäger i den andra på bana B). För en gångs skull hade jag alltså möjligheten att banvandra med just den hunden jag skulle köra och inte som i vanliga fall – ett mellanting mellan alla hundarna.

Först ut av mina hundar var Xanté och redan när vi äntrade banan kände jag att han inte var med mig. Det är inte vanligt, men det händer och då brukar jag få med mig honom efter ett par skyltar, men inte den här gången. Han kändes låg och ofokuserad, varpå vi drog på oss en massa småfel. När han sedan rev andra hindret (han har aldrig rivit) valde jag istället att diska oss för att peppa upp honom. Att tävla ska vara roligt och fast vi tävlade på SM, så valde jag att behandla det som vilken tävling som helst – hunden före poäng!

Ny chans med Jäger och han gick som en dröm. Ett missförstånd vid hinder nummer två kostade oss en del poäng, men känsla var grym och när jag kom av banan, så kändes en finalplats ganska given. Vilken den också hade varit tills Dea påpekade att jag plockat in honom på fel håll på skylten ”stå framför, vänster ingång” – jag hade tagit in honom på höger sida. Så istället för en sjundeplats i kvalet, så slutade vi som nummer 23. Självklart ingen dålig bedrift med 50 startande, men ändå.

Nu hade jag alltså diskat en hund och schabblat bort en hund – bara en chans kvar alltså. Tredje gången gillt! Tror aldrig jag fokuserat så på en banvandring och medan jag väntade på att det skulle bli vår tur, så gick jag igenom banan om och om igen.

Limon hade jag tidigare skickat med Lasse till hotellrummet för att vila (och för att längta lite extra efter mig). Två hundar innan vår start plockade jag fram henne och hon var så där härligt pepp. När vädret sedan plötsligt ändrades från kvävande varmt till svalt, så kändes det ganska bra och vi gick in på banan med fullt fokus – både jag och Limon. Och den här gången var jag en grym rallyförare och jag lyckades styra runt henne utan att hon tappade sin härliga energi. Efter att vi lämnat banan så visste jag – vi var i final. Där och då var jag den lyckligaste människan på jorden och glädjetårarna rann ner för kinderna. Döm om min förvåning när vi dessutom lyckats på helt fantastiska 400 poäng! Dagens enda fullpottare, på dagens sista ekipage och med en löptik. Helt galet!

Eftersom kvalet hölls på två olika banor, dömt av helt olika domare, så förväntade vi ju oss naturligtvis två prisutdelningar (något man har på vilken vanlig mästartävling som helst), men icke! Dea & Stjärna som slutade som ohotad tvåa på bana 2, blev inte ens uppropad (vinnaren i den andra klassen tror jag slutade som femma eller sexa i den totala listan). Jag tycker det säger sig självt att man inte kan slå ihop två olika tävlingar, men arrangören tyckte uppenbarligen annorlunda. Och vid avtackning av kvaldomare, så kunde jag inte annat än att reagera på att de inte fick något – inte ens en liten blomsterkvast från ICA. Istället blev de (precis som pallen på bana B) erbjudna ett tuggben när det påpekades. WHAT? Bara att släppa och gå vidare!

Kvällen firades med bubbel tillsammans med den delen av vår Blågula familj som bodde på samma hotell och sedan var det bara att ladda om. Tanken var att fokusera tävling, men när vi på frukosten fick reda på att USB-stickorna med musik (något som arrangören propsat på att vi skulle använda) inte fungerade p.g.a. att det inte fanns något USB-uttag, så fick tävlingsfokuset backa till förmån för att försöka ordna musik till finalisterna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eftersom jag ändå skulle starta sist, så kände jag att jag kunde rodda i en Spotifylista och tillsammans med framförallt Sofia i speakertältet så lyckades vi ganska bra. En del deltagare hade tröttnat på allt strul och valde därför att markera genom att inte välja någon låt, vilket jag förstår helt och fullt, men de allra flesta fick ändå uppleva det magiska att få gå inte till sin och sin hunds egna låt.

Finalbanan visade sig vara en riktig utmaning för de flesta och många gjorde riktigt stora missar. Helt plötsligt var det inte alls lika kul att starta sist. Jag hade inget annat att göra än att vänta på vår tur och jag kände verkligen pressen. Speciellt då jag visste att det var en bana som passade oss som handen i handsken, men  när det väl var vår tur så visade sig Limon vara ganska trött och i kombination med mina nerver, så var hon till och från ganska svår att föra. Vi drog inte på oss några större missar, så när vi väl var klara så hade jag förhoppningar om att, om än inte stå på pallen, åtminstone klara att ta oss till landslaget. Något vi hade gjort om jag inte fått en felövning på en skylt vi aldrig fått något avdrag på – sitt, helt om höger, sitt. Jag var så fokuserad på att bara trampa runt på stället, att jag helt missade huruvida Limon var med eller inte. Det var hon inte visade det sig och alla domare drog -10 poäng för mer än 90° vinkel i förflyttningen.

Så surt! Men samtidigt är jag så här i efterhand glad över mina småmissar, för annars hade jag varit övertygad om att vi gjort en felfri bana och då hade smällen varit så mycket hårdare. Och ärligt talat – nu när jag landat så är jag otroligt nöjd med vår 12:e plats och jag tror faktiskt inte jag kunde blivit gladare än jag var på kvalets sista start – inte ens om vi vunnit! Stort tack för alla gratulationer (av antalet fb-kommentarer att bedöma kunde man nästa tro att jag vann) och stort tack till vår Blågula familj och alla fina vänner som grattade på plats. Utan er hade detta SM absolut inte varit vad det blev.

Vill även passa på att lyfta fram alla fina Blågula som kvalade till årets SM:

_DSC4824.jpg

Blågul’s Limoncello – 400 poäng i kvalet (vinnare bana A) samt  12:e placering i finalen
Blågul’s Jägermeister – 332 poäng och 23/50 i kvalet (bana B)
Blågul’s Allra Coolaste Polare – disk (bana B)
Blågul’s Hidden Star – 383 poäng i kvalet (tvåa bana B) samt 9:e placering i finalen
Blågu’s Minttu – 290 poäng och 34/50 i kvalet (bana B)

Planerna för SM 2020 är redan på bordet, hotellet är bokat och en coach till de Blågula som kvalar är redan bokad. Nu kör vi – ”hur svårt kan det va?!”.

NÄR ALLT SITTER

I helgen var det rallytävlingar i både Malmö och Höganäs (Malmö hade dessutom lyckats med det smått omöjliga att rodda ihop domare och startlistor, så att alla som anmält till deras tre tävlingar kom med) och som alltid när man tävlar, så hoppas man att det ska vara värt all tid/väntan, men väldigt sällan lyckas man så bar som vi faktiskt gjorde i helgen.

Första banan var en tekniskt ganska enkel bana, men det behöver för den sakens skull inte innebära att det är detsamma som höga poäng. För egen del så har jag nämligen en tendens att slappna av och därmed även inte bli den toppförare, som mer utmanande banor tvingar mig till. Den här gången lyckades jag trots detta ändå hålla ihop och föra mina hundar på ett föredömligt sätt, vilket även visade sig i resultatlistan – 100 poäng till Limon och 99 poäng till Xanté.

20170913_085704.jpg

Näst på tur var bana B, lite knixigare och lite mer tekniskt utmanande – här hade jag och hundarna definitivt en del akilleshälar, så trots att jag nu var genomblöt och frös, så lyckades vi återigen bibehålla fokuset. Xanté belönades med en fullpottare och Limon fick 97 poäng (slarv från mig som förare, då det var poängavdrag på snett backande vid sidan och ett snett sättande, något hon inte gör om jag bara för henne rätt).

20170913_085718.jpg

Eftersom Havana löper, så fick jag starta henne sist i alla klasser. På de två första innebar det att jag skulle köra dessa mer eller mindre på raken och när det väl var dags insåg jag att det var längesedan jag behövt hålla reda på två banor samtidigt. Faktum var att jag hade glömt båda två och helt, så jag fick bara förlita mig på att jag skulle komma ihåg när jag väl kom in på banan, vilket jag som tur var gjorde. Havana bjöd både på härlig attityd och fint samarbete och fick 99 respektive 99 poäng på de två första banorna.

Med regnet som envist fortsatte strila ner och en lång väntan till sista start, så var det inte annat än att jag funderade på att glädja mig åt de grymma resultat jag fått och åka hem, istället för att stanna kvar och köra sista banan – en bana som dessutom var dagens klurigaste. Skulle det vara värt att frysa ytterligare några timmar till? Jag vet ju av erfarenhet att hålla ihop både hundar och mig så länge brukar aldrig funka, så risken för ett ”bottennapp” var större än succé. Som tur var stannade vi och återigen lyckades vi med det mer eller mindre omöjliga – Xanté 100 poäng, Limon 100 poäng och Havana 98 poäng. WOW!

När det så var dags för söndagens tävling i Höganäs, så funderade jag både en och två gånger på att stanna hemma. Dagen innan hade vi åkt hemifrån 06.30 och inte kommit hem förrän 21.15, så varken jag eller hundarna var på topp. Jag valde dock att masa mig ut i bilen och återigen styra kosan söderut. Banan i Höganäs var egentligen inte svårare än första banan i Malmö, men med en mer eller mindre oengagerad förare och trötta hundar, så var det inte lika enkelt i verkligheten, som på papper och jag slarvade bort onödiga poäng.

Limoncello var inte alls med mig och även om jag troligen hade kunnat dra henne med mig, för att höja vårt lägsta kvalresultat, så kändes det som att det var en bättre idé att diska henne för att försöka hitta rätt attityd istället. När det kom till Xanté och Havana, så tappade jag dem på ungefär samma ställe (bakombyte), vilket tyder på att jag brustit i min handling, eftersom det är ett ”säkert kort” i vanliga fall. Lite småmissar på banan till trots, så fick Xanté 98 poäng och Havana 97 poäng.

För Xantés del, så innebär det i nuläget att han känns ganska säker till SM 2018 (696 av 700 möjliga poäng), medan Havana för tillfället kan njuta av att hon för närvarande ligger på kvalplats 46, men med nästan nio månader kvar att kvala så gäller det att försöka toppa både hennes och Limons resultat, men just nu så njuter jag bara över en helt fantastisk helg tillsammans med min fyrfota vänner. Wiiieee!!!

XANTÉ – FINALENS VINNARE SM 2017

”Focus on the good” – så står det på årets SM-armband. Att säga att man ska fokusera på det som gått bra är oftast enklare att göra än att faktiskt lyckas med det när det väl kommer till kritan. Personligen tycker jag nog att jag klarat det ganska bra den här helgen, även om allt nu inte lyckades riktigt så bra som jag hade tänkt, för redan på lottningen blev det stressig, för med bröllop senare på kvällen i Göteborg, så innebar startnummer 44 att jag omöjligt skulle hinna till vigseln. Bara att ladda om och fokusera! För Xantés del gällde det att han skulle vila så mycket som möjligt (tack Dea & Johan för att han fick vara i er stuga), medan det för egen del gällde att inte tappa stinget av den långa väntan i kombinationen med regnet och kylan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lagom till det var vår tur, så tittade solen fram. Jag och Xanté hade tränat lite på de knixiga delarna i banan (varav konskicket var en av dessa delar) och det gick riktigt bra. Rundade konen precis som på träning och ignorerade störningskoner och ”stövlar”, så när vi väl äntrade plan så kände jag mig ganska säker. Dock hade jag påmint mig själv innan vi gick in, att jag inte skulle ta för givet att han kan de saker han kan, utan istället vara extra tydlig och absolut inte chansa. Det gick väl så där.

Sändandet till konen började precis som vi tränat och både jag och Dea som fotade, såg att han tänkt runda, men sedan kom han på andra tankar och valde att fortsätta rakt fram. Som tur var reagerade jag snabbt, men inte snabbt nog för att rädda värdefulla poäng. Den missen i kombination med att jag inte påminde honom att stanna i ställande under gång, kostade oss guldet – något jag kunde räkna ut ganska snabbt, men trots att jag visste att vi inte längre hade chans på pallen, så grämde det mig inte så mycket som jag trodde det skulle göra. Hunden gick bra – föraren klantade sig. Inte mycket att göra åt saken och eftersom vi ändå lyckades ta oss till final, missarna till trots, så kände jag att bara sudda ut och börja om.

Efter avslutad kvaltävling var det bara att lämpa över Xanté på Dea & Johan, slänga mig in i bilen och sätta full fart mot Göteborg och bröllopsfesten. Jag landade vid hotellet samtidigt som de andra gästerna började anlända och det blev en riktigt fin kväll med god mat och många skratt. Tack Linda & Daniel och ett stort lycka till i framtiden

Banskiss hämtade ut och ny nummerlapp fästes på västen. Efter att ha försökt tolka banan på pappret framför mig ett bra tag, så insåg jag att det nog var bättre att träna Xanté efter banvandringen. Speciellt med en åtta som skulle passeras inte bara en eller två, utan hela tre gånger. Här fanns inga utrymmen för missar, så det var bara att lita på att mina banvandringskunskaper skulle vara i sitt esse.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Med startnummer 6 så slapp vi i alla fall vänta speciellt länge och med pallplats utom räckhåll, så var målet att höja sig ett par snäpp, men utan att tumma på glädjen. Därför valde jag att låta honom snurra ett par gånger under uppvärmning, med risken att han skulle spinna igång totalt. När musiken sedan tystnade och vi klev över banbanden, så blev jag grymt nervös. Hjärtat slog frenetiskt och jag kände att Xanté inte var lika fokuserad som dagens innan, men istället för att balla ur så skärpte jag till mig.

Jag valde att släppa igenom ett visst ofokus, för att istället lägga vikt på att hämta upp honom innan det var dags för de mer krävande momenten, såsom backa och sidbyten. Vi lyckades bra – väldigt bra och när jag vinklade av efter målskylten, så stockade sig gråten i halsen. Vi hade klarat det! Jag och min fantastiske följeslagare hade satt en mer eller mindre felfri bana och vi hade gjort det i en SM-final.

Inga poäng delgavs, så jag hade ingen aning om hur det hade gått, men däremot var det flera som kom fram till mig och sa att vår bana varit dagens snyggaste. När det väl blev dags för prisutdelningen och mitt namn ropades upp, så blev jag minst sagt chockad. Vi hade tack vare dagens bedrift lyckats höja oss från en delad 13:e placering till en 6:e plats. Hur galet som helst! Och när jag dessutom fick reda på att vi hade dagens bästa poäng och därmed ”vunnit” SM-finalen, så kom tårarna. Min grymma hund och jag presterade när det verkligen gällde och även om vi nu inte vann ett guld, så ligger det där och lurar. Nu ska jag bara lära mig att vara lika fokuserad dag ett, som dag två. ”Hur svårt kan det va?!”.

SM I RALLYLYDNAD 2017

I år har jag lyckats med det helt fantastiska konststycket att kvala in hela tre hundar till SM i rallylydnad – Limoncello, Xanté och Tequila! Sista plats in i år är ett snitt på 98.57 poäng på sju starter. Som ni förstår ett helt galet högt snitt!

Tila startade ju förra på årets SM, men både Limoncello och Xanté är nykomlingar på listan. Tyvärr är det ju så att nuvarande regler gör att jag inte kan starta alla jag kvalat in, utan jag måste välja och i år faller det naturliga valet på Xanté. Första gången jag startar någon från vår egna uppfödning på ett svenskt mästerskap. Hur coolt som helst!

Untitled.jpg

Att det dessutom finns tre Blågula hundar med på årets kvallista, då även Andrea och Blågul’s Hidden Star ”Stjärna” kvalat in, gör ju knappast saken sämre, så till nästa år satsar vi på att få med ytterligare några Blågula på listan. Ciderkullen, antar ni utmaningen? ”Hur svårt kan det va?!”.

RALLYCHAMPION NUMMER TRE

En fantastiskt rolig, men slitig rallyhelg (i lördags lämnade vi hemmet kl 06.00 och kom hem stax innan 21.00) är till ända . Med mig hem efter helgens slut har jag en nybakad championjon, samt en massa fina SM-resultat.

_dsc9683

På lördag förmiddag startade jag tre hundar – Xanté och Tequila fick var sitt CERT och Tila blev därmed svensk rallylydnadschampion, medan jag valde att medvetet diska Limoncello. Dels för att hon kändes lite låg, dels så drog vi på oss två felövningar och eftersom jag tycker det är långt mycket viktigare med känsla, än huruvida vi tar oss runt banan med poäng. Limons film ser ni nedan, medan Xantés finns HÄR och Tilas HÄR.

Något som visade sig vara ett klokt val när man sedan ser till eftermiddagens bedrift, för efter några timmars väntan var det dags för bana nummer två, där jag enbart startade Limon och Tequila. Tila var först ut, men tyvärr var både jag och hon lite ofokuserade, vilket resulterade i att vi drog på oss onödiga poängavdrag. Trots detta räckte det till ytterligare ett CERT, även om vi nu inte höjde vårt kvalsnitt. Efter det var det bara att vänta. Nästan 50 nummer mellan Tequila & Limons starter och jag kan lugnt påstå att både jag och Limon var mer än lovligt trötta. På något sätt lyckades vi ändå hålla ihop båda två och slår till med en fullpottare. 100 poäng, klassvinst och ett rejält skutt upp i kvallistan.

Igår var jag i valet och kvalet om jag skulle styrka Tilas eftermiddagsstart, men fick nys om att vi hade möjlighet till plats som reserver på förmiddagen, så jag, Tila och Limon kastade oss i bilen och åkte upp för omgång nummer två. Tyvärr missade jag banvandringen, men tack vare en annan medtävlande (som var snäll nog att förklara banans uppbyggnad), så klarade jag & Tila ändå av att fixa både CERT och smått fantastiska 99 poäng! Helt galet!

_DSC6480.jpg

En eftermiddagsbana kvar, oväder på ingång och oviss väntan om Limon skulle komma med som reserv, blev tillslut en riktigt grym avslutning. Trötta hundar och trött handler, men tillsammans vi förmådde fokusera och knep ytterligare två CERT – båda på 99 poäng.

Som det ser ut nu så har Tequila ett kvalsnitt på 98.7 poäng (691/700 poäng), medan Limon har 98.1 i snitt (687/700). Nästa helg kommer Tequila få lite tävlings vila. Det finns några tävlingar till innan kvalperioden är slut och förhoppningsvis (även om jag betvivlar det), så ska hennes resultat räcka. Limon däremot har sina sista tre innan karensen sätter in. Vi har ett resultat som absolut måste höjas (94 poäng), ett ”kanske” (97 poäng) och tre starter på oss. ”Hur svårt kan det va?!”.

SM 2016

Då har jag landat både på hemmaplan och mentalt efter helgens SM-bravader. Måste säga att jag är sjukt imponerad över hur välarrangerat detta årets SM var – bra skyltning till tävlingsområdet, utmärkta tältplatser och snabb prisutdelning efter genomfört kval. Att man dessutom fick marscher in till egen låt och spexa lite, gjorde knappast denna sporten mindre publikfriande.

När det kommer till min och Tilas prestation, så tror jag faktiskt inte jag kan vara mer nöjd. Jag förde henne fint och hon var lyhörd. Visst, vi hade några ”om bara inte om fanns”-missar, men vet ni vad?! Det bekommer mig inte ett dugg! Vi gjorde vårt bästa och vi gjorde det bra! På kvaldagen så var det vi som gick ut som första ekipage och det gjorde vi med den äran. Länge låg vi på pallplats och efter dagens slut, så slutade vi som 10:e bästa ekipage i Sverige. En liten miss på inkallningen över hindret gjorde att vi tappade 2.5 poäng i snitt, vilket istället hade gett oss en 2:a plats till finalomgången. Vill ni se kvalfilmen så klickar ni HÄR.

Tar vi dessutom bort samma miss vad gäller inkallningen i finalen, samt islaget på sista hindret (6.75 poäng) så hade vi faktiskt vunnit SM och det mina vänner är ett ganska trevlig ”om om inte fanns”. Säkert finns det de som hade varit bittra över detta, men inte jag. För mig räcker det faktiskt att veta att vi ligger i topp när det verkligen gäller och efter helgens ”rallyboost”, så är jag faktiskt motiverad att försöka ett år till. När allt kommer till kritan, så är inställning a & o!

Just nu är det dock fredagens elittävling som hägrar. Hur mycket vi hinner/kan träna, låter jag vara osagt, men vi kommer göra det bästa i alla fall. Jag menar ”hur svårt kan det va?!”.

HELGEN NÄRMAR SIG

Helgen närmar sig med stormsteg och jag kan väl lugnt påstå att jag inte tränat tillnärmelsevis så mycket som jag borde. När vi väl har tränat så har fokuset legat på lydnaden, snarare än rallyn, men jag har fått för mig att det är lugnt, eftersom fotgåendet är grunden i båda grenarna och svåra konskick lönar sig vare sig det gäller mästar- eller elitklass. Eller åtminstone hoppas jag det.

0.jpg

Fokus på de kvarvarande träningarna kommer vara uthållighet i fotgåendet (med kortkoppel för rätt position), bakdelskontroll på höger sida (både under gång och från stillastående), backa framför (med hjälp av kompostgaller), samt utmanande och kluriga konskick. Målet med veckan är att träna svårt, så att vi kan tävla lätt på lördag. ”Hur svårt kan det va?!”.