RALLYTRÄNING MED KOMMENDERING OCH GRYMMA FRAMSTEG I LYDNADEN

Inser att jag har en hel del bloggande att komma i kapp med, så det är väl lika bra att sätta igång. Igår passade jag & Dea på att åka till klubben en sväng. Tequila fick träna på rallymomenten under kommendering -filmen är dock från idag, då jag glömt kameran hemma- och Xanté fick nöta vidare på elitmomenten.

Att träna rally med en ”tävlingsledare” är ett GRYMT alternativ till att sätta upp en massa skyltar. Dels tränar man sig själv på att bibehålla fokus fast man inte vet vad som komma skall -det gäller att både lita på att hunden är där den ska vara, samt att hålla tungan rätt i mun- dels gäller det att kunna fånga hundens fokus i god tid och därmed förbereda den på de olika momenten. Klarar man detta så kommer en bana kännas som en enkel match.

Vad gäller Xanté så börjar han få fin förståelse för de olika momenten. Med det sagt, så innebär det INTE att han faktiskt kan dem. Igår tränade vi zätat och om ”om” inte funnits och konerna inte hade bestått av apporter, så KANSKE han hade fixat sitt första tävlingsmässiga zäta. Nu blev det istället så här…

Idag körde vi igenom ett tävlingsmässigt fritt följ och jag är minst sagt IMPONERAD över hur mycket man kan lära sig genom att träna på promenaderna. Vilken skillnad i position och uthållighet! Jag ÄLSKAR hans aktivitetsnivå, som för mig är i stort sett perfekt. Han har bra driv, utan att för den sakens skull flippa ur. Det ser riktigt lovande ut.

Vi testade även vittring med en pinne, där fokus var att öka säkerheten efter att han hittat pinnen. Även det momentet är på frammarsch och sista skicket hade inte ett enda omtag. Wiiieee!!!

Avslutningsvis körde vi hopp apport och dirigeringsapportering. Vilken skillnad på dagens och gårdagens konskick -på gårdagens dirigeringsträning så jobbade vi mest med att han skulle till konen FAST han visste vilken apport som skulle in- Ingen tendens att vinkla av åt höger och fullt fokus framåt. Att han sedan lyckades med hela momentet tävlingsmässigt är bara en bonus. ”Hur svårt kan det va?!”

DET DÄR MED ATT BLI HEMMABLIND

Tänkte bjuda på ett litet blandat träningspass, med Lasse och Havana. Tycker det är fantastiskt att se vilka stora framsteg de gör och nu när Dea var här, så insåg jag hur nyttigt det är med andras ögon. När man tränar själv, eller för den delen tillsammans med samma gäng, så blir man lätt hemmablind. Hon pekade snabbt ut dubbelkommandon, som jag missat och gav tips på enkla saker, såsom att säga ”fot”, VÄNTA tills Havana tar kontakt och SEDAN gå och inte bara säga ”fot” för att sedan älga på direkt. Sådant som jag automatiskt gör när jag tränar själv, men har glömt förmedla/se hos Lasse.

Det ska bli riktigt kul att se dem på fredagens tävling. Som det ser ut nu, så har vi ekipage emellan oss -i de lägre klasserna är starterna redan lottade- så den här gången ska vi förhoppningsvis ha möjlighet att filma varandra, vilket är toppen. Finns inget bättre hjälpmedel, för att analysera en tävling. Man ser oftast vad det var som gjorde att det inte gick som det var tänkt och man ser att det nästan ALLTID ser bättre ut än vad det känns. Spännade!

BÖRJA LYSSNA, SLUTA TOLKA

Lydnadstävlingen närmar sig med stormsteg. Motivationen att träna Xanté har inte riktigt dykt upp ännu och målet att för en gångs skull starta en TRÄNAD hund ter sig mer och mer osannolikt -na well, kanske imorgon- Bacardi däremot har fått träna lite idag. I och med att hon fortfarande går kopplad, så kan hon inte hänga med på några sök eller träna några fartmoment. Istället fick hon mängdträna hitta vittringspinnen och köra lite fjärrdirigering.

Jag har alltid trott att när vittringen sitter, så sitter den, men uppenbarligen gäller inte det när man är fylld med spring i benen, så det gäller att backa bandet litegrann. Slängde därför ut min pinnhög och lät henne på egen hand hitta den rätta pinnen. För att det inte skulle bli för lätt, så byttes den rätta pinnen ut efter varje inleverering och jag måste säga att jag är riktigt nöjd. Lite mer sådan här träning, så kan jag nog börja känna mig trygg igen.

Efter c:a 5 minuters INTENSIV nosträning, så gick vi vidare till fjärren. Ville utmana lite genom att stå med ryggen emot. Jag vill att hon ska LYSSNA på vad jag säger och i största möjliga mån sluta TOLKA mina kroppssignaler -extra viktigt om/när hon tappar fokus och tittar bort samtidigt som jag ger kommandot- På det stora hela gick det riktigt bra och med tanke på att vi inte tränat fjärren regelbundet sedan i mars, så var det FANTASTISKT. Har hela tiden hävdat att man måste nöta, för att muskelminnet ska sitta, men uppenbarligen räcker det med att jag varit tydlig -för något muskelminne kan hon knappast ha kvar sedan i mars- Så länge det funkar är jag nöjd och tävlingen i  Kungsbacka kommer jag endast se som kvitto på vad som finns kvar och vad vi behöver lägga fokus på.

I eftermiddag blir det en tur till veterinären med Limon. Som den glupska lilla valp hon är, så har hon troligen fått i sig något, som hon inte bör och det resulterar i kräkningar och kaskaddiarré. I förmiddags var hon pigg, men nu känns hon ganska tagen och jag åker hellre en gång för mycket, än en gång för lite. Lilla hjärtat.