ATT VÄLKOMNA ELEFANTEN I RUMMET

För 4,5 år sedan skadade Bacardi sin tass och från och till -mest till känns det som- så har vi haft problem med den. Senan i högra tassens ena yttertå är uttänjd och utan elastisitet. Förutom det så växer det dåligt -eller ingen- päls på den yttre trampdynan och vi har dessutom problem med ärrvävnaden runt operationsområdet, vilket gör att det blir mer friktion på den tån, som därmed svullnar, gör ont och allt som oftast genererar i skavsår. Jag kan lugnt säga tt jag i perioder varit både ledsen och deppig över detta. jag har en grym hund, som VILL jobba mycket, men jag tvingas ideligen hålla tillbaka henne i träningen. Tråkigt är bara förnamnet och samtidigt är jag så OTROLIGT imponerad över hur långt vi kommit i år, den obefintliga träningen till trots.

Har faktiskt lyckats hålla den ganska bra i schack tack vare Anna på Halmstad Hundsim, men efter sista valpkullen så ville jag för mycket, för fort och sedan i våras har vi dragits med diverse hältor och belastningsproblem. Anna har gett oss FANTASTISK support, Magnus på Health By Hand har hjälpt till att lösa upp de problemen som felaktig belastning bidragit till och Antje har gjort underverk med sin akupunktur, men nu är det dags att bli varse om elefanten i rummet och välkomna den. Hon är inte redo. Möjligen kan vi köra lite rally och KANSKE kan vi så smått ta tag i lydnaden, men tyvärr får vi för tillfället lägga jaktträning och jaktprov på hyllan. Även om vi båda ÄLSKAR utmaningen i jakten, så kan jag inte med gott samvete köra sönder en hund, som är i sina bästa år. Istället blir det fullt fokus på rehab och jag har ju de BÄSTA till min hjälp, så ”hur svårt kan det va?!”.

När Magnus kollade igenom henne förra veckan, så konstaterade han att hon lägger NOLL belastning på högertassens yttertår och ALL belastning på de två innersta tårna. Både tårna och vänster sida av högerbenets underarm var varma och överbelastade, medan högra sidan var stumma och inaktiva. Denna felbelastningen kommer generera i överbelastning på vänster sida och sluta i en hälta, vilket kommer leda till mer belastning på höger tass och sedan börjar vi om. Moment 22 helt enkelt.

I samråd med Anna och Magnus, så har vi nu lagt upp ett träningsprogram, där Bacardi ”tvingas” använda sina tår, så att hon på så sätt kan bygga upp de musklerna hon behöver för att hålla:

VIBB – 3 x 30 sek armhävningar på 15 hZ (2 ggr/dag)
BALANSBOLL – max 5 min, sittandes stå på tå och variera med att lyfta en tass i taget (2 ggr/dag)
NOVAFON – längs underbenet, upp mot armbåge och ner över tån (2-3 dgr/vecka)
SIMMA – 2 ggr/vecka
VIKTMANSCHETTER – mån, ons, fre
KLÖVJEVÄSKA – tis, tor

MATTE VET BÄST

Alla har varken närheten eller möjligheten att få tillgång till en sådan fantastisk anläggning, som Halmstad Hundsim, men tre veckors strukturerad fysträning har gett FANTASTISKA resultat. Långt mycket större, än vad både jag och Anna kunnat tro eller för den delen hoppas på.

Innan fysträningen sattes igång på allvar, så mätte Anna Bacardis muskler och med måttbandet som kvitto, så var det tydligt hur Bacardi snedbelastade. Musklerna höger bak var 2-3 cm mindre än de på vänster sida och det är MYCKET. När vi mätte igår, så var hon i stort sett symmetrisk. Hon var mjuk i leder och muskler, ömmade inte i ryggen och den stora skillnaden på höger- och vänster sida var borta. Jag vågar inte ropa hej, men…

KM närmar sig med stormsteg och för att inte riskera något, så gäller det verkligen att jag väljer mina träningspass med omsorg. I tisdags körde vi en av de hemläxor vi fått av Birgitta. En dold dirigering hade placerats ut på ett av fälten här hemma och vi började övningen med att Andrea sköt iväg en markering med apportkastaren. Innan den markeringen fick hämtas, så skulle dirigeringen in. Det var gott och väl 120 meter rakt ut, UTAN någon riktpunkt att gå efter och även om hon inte sprang spikrakt på den, så krävdes det inte många signaler för att få ut henne i området. Det fina jobbet toppades sedan med att hon spikade markeringen -även den utan riktmärke- Lysande!

Igår blev det vattendirigeringar och här märker jag vilken skillnad på dirigerbarheten när hon inte vet vart hon ska och när hon har ett hum. Den första dirigeringen hon fick -en dold sådan- var på dryga 100 meter. Jag fick stötta henne lite på vägen ut, men inget överdrivet. Hon tog alla tecken/ signaler och fick in dirigeringen utan några större svårigheter. Jag är nöjd och FRAMFÖRALLT med tanke på hur lite vi tränat sedan i maj.

Den andra dirigeringen var en memory, som vi slängt ut innan passets början. Retningen hade suddats ganska rejält, eftersom vi dels hade bytt område och det dels hade gått ganska lång tid -vi körde andra hundar emellan- Tyvärr får vi genast problem när hon tror sig veta vart hon ska och/eller på ”snabbast” möjliga sett vill lösa uppgiften, dvs hon slutar lyssna på mig. Det krävdes en hel del envishet från mig, för att få henne dit jag ville, på det sätt jag ville, men det gick vägen. Jag vet att är risken stor att missbruka signalerna och på så sätt skapa en olydig hund, men jag gick tillbaka till hur jag tänker på lydnadsplan. ”Nej” är fel och ”yah” är rätt.

Så fort hon valde fel riktning kom det ett ”nej” och när hon simmade mot min tänkta punkt fick hon ett ”yah”. Skulle hon slutat lyssna, så hade jag kallat in henne -för lyssnar man inte, så får man INTE jobba- men hon lyssnade och jag fick rätt. Mina stoppsignaler är fortfarande intakta, mina handtecken lika så och dessutom har jag än en gång påtalat att matte vet bäst. ”Hur svårt kan det va?!”

BARA VI INTE JINXAR DET NU

Mina erfarenheter inom WT här minst sagt begränsade. Några i NKL på Goldenlägret och Goldenspecialen, samt en start i ÖKL och när jag anmälde Bacardi till dagens WT i Dagstorp antal veckor sedan, så var tanken att vi faktiskt skulle kunna träna inför hennes debut. Nu har det ju inte blivit så, vilket gör att dagens tävling kommer revideras till erfarenhet för egen del och för Bacardis del testa om tassen håller.

Vi har inte legat på latsidan, vad gäller fysträning och stretching och det är nästan så jag vill påstå att hon närmar sig toppformen -fysmässigt- som hon hade inför förra SM. I nuläget känns tassen bra -även om jag är skiträdd att jinxa det, i och med det uttalandet- och förhoppningen är att den fortsätter vara det även vid kvällens slut. Jag har med mig MASSOR av vatten/kylklampar -för att kunna kyla tassen efter ansträngning- och kommer NATURLIGTVIS att både värma upp och gå ner henne efter varje ruta. Håll tummarna för oss. Det kommer behövas.

BÄST ARBETE UNDER PRESS

När man har massor som man ska försöka få in på en och samma dag, så kan man ju passa på att förena nytta med nöje. Mästarklassens backa framför kombineras med viktmanschetter. På fem dagar SKA jag lära in det momentet och det är väl bara att inse att jag jobbar bäst under press.

I eftermiddags blir det lite EFTERLÄNGTAD jaktträning. Dock inte med Bacardi -som får nöja sig med icke-belastande fysträning och korta pass rallyträning- utan med Xanté. Idag står vattenarbete på schemat och fokuset för egen del ligger på fina avlämningar. Joråsåatte…

BRYT IHOP, BIT IHOP OCH KOM IGEN

“The harder you work, the harder it is to surrender”.
//Vince Lombardi, The Green Bay Packers

Det är sällan jag gräver ner mig i ”om…” och jag är ganska duktig på att skaka av mig mörka tankar. Jag accepterar vad som bjud och försöker vända det till min fördel. Just nu känns det dock ganska hopplöst och framstegen som Bacardis ordinerade vila gav, har helt plötsligt tagit ett kliv bakåt. Felbelastningen som den onda armbågen gav, har resulterat i att hon överansträngt sin ”dåliga” tass. Jag vet att det som behövs är muskler och de tappade hon efter sista valpkullen, så en vecka framöver blir det strikta koppelpromenader -korta sådana- simträning på Halmstad Hundsim och balansbollsträning framför tv:n, samt kyla tassen efter ansträngning och träning. Efter det provar jag att återigen smyga igång träningen. Fokus kommer ligga på markeringar/memorys och hålla sedan får jag tummarna för att söket sitter om fysen finns där.

Istället får jag satsa på Xanté och hans start på årets KM i B-prov. Efter träningspasset i fredags, så bestämde jag mig för att anmäla honom i nybörjarklass, fast jag egentligen hade tänkt vänta tills i höst. ”Tonårshormonerna” verkar ha lämnat honom för den här gången och han gjorde ett STRUKTURERAT och stabilt sök, han var lagom i aktivitetsnivå och det stora vi behöver fokusera på -som det känns nu alltså- är lydnaden. Både vad gäller stadga, fotgående och avlämningar.

Nu är det färdiggnällt! Det är fyra veckor kvar till det går av stapeln och på den tiden hoppas jag dels få en frisk hund att starta i EKL, dels en lydig och duktig hund att starta i NKL. ”Hur svårt kan det va?!”. Bryt ihop, bit ihop och kom igen!

SEX TÄVLINGAR KRÄVER FEM TOPPRESULTAT

Struktur och träning är två ord som sällan hörs i samma mening. I alla fall inte när det gäller mig, men med en elitstart i jakten och FEM hundar som ska tävlas i mästarklass, så kanske jag får skärpa mig lite. På 4-5 veckor ska jag försöka med konststycket att få ett förstapris på debuten i elitklass, få titeln RLD M på Bacardi, Whiskey, Havana och Xanté, SAMT att kvala in Bacardi till SM i rallylydnad. Vad gäller det sistnämnda målet, så har vi sex tävlingar på oss att få ihop fem bra resultat -just nu ligger snittet på sista kvalplatsen på 5×94 poäng- Hmmm. Struktur var det.

Vad gäller Bacardis fysträning på Halmstad Hundsim och balansboll, så har vi fram till provstarten:

  • 14-15 simpass
  • 3×5 min balansboll
  • 7×10 min balansboll
  • 9-10×15 min balansboll
Utöver det ska vi hinna få in backa framför och stå i mästarklass, träna sök och dirigeringar/markeringar. Tuff terräng får vi hoppa över och hoppas att fysen och hennes vilja löser resten.
Whiskey MÅSTE träna honnören -jag har inte råd med tio bort, bara för att han är lätt i rumpan- Utöver det har vi även backa framför och konskick. Resterande skyltar tror jag att vi har ett hum om, men det återstår ju att se förstås. Xanté får träna mer högerhandling, stå i honnören och konskick, medan Havana får fokusera på stå i honnören. Resten tror jag faktiskt att hon har hyfsad koll på.

SENASTE TILLSKOTTEN AV BORRELIA OCH ANAPLASMA

Har varit tunt med uppdateringar. Tyvärr har väl sjukdomar gjort att lusten inte infunnit sig. Senaste tillskotten i sjukstugan är Havana som har Anaplasma och Baily som både har Borrelia OCH Anaplasma. Samtidigt som det är tråkigt att de är sjuka, så är det SKÖNT att få en förklaring till deras beteenden och krämpor.

Bacardi har så smått startats upp med fysträning på balansbollen, lite lösgående på promenaderna och igår ett mindre sök, med fokus på näsa och noggrannhet. Något hon löste med bravur och än så länge verkar kroppen hålla.

Idag tog vi med Xanté, Whiskey, Tindra och Pärla, för att träna vid Matildas vattenhål. Vattenarbete stod på dagordningen och med tanke på Xantés oerfarenhet och Whiskeys dåliga hörsel och träningsvila, så gick det fantastiskt bra. Elitavstånd på markeringarna och likaså på dirigeringarna -det sistnämnda fixade Xanté av förklarliga skäl inte- och finaste Whiskey har nog inte varit så lycklig på länge. Härligt att se.

Imorgon är det rallytävlingar i Höganäs, så den som vill får gärna hålla tummarna. Om allt går som det ska, så är minst fem av sex hundar uppe i mästarklass när dagen är till ända.

BAKSLAG UNDANBEDES

Nu är det dags att så smått väcka upp Bacardi ur den påtvingade vilan. Det gäller att ta små myrsteg, så att hon inte överanstränger sig, för överansträngning ger bakslag och bakslag vill vi INTE ha. Tillsammans med Anna på Halmstad Hundsim har vi nu lagt upp en fysplan, som börjar idag.

VIKTMANCHETTER15 min/ dag tomma i en vecka. Därefter 1 gram/kg kroppsvikt (28,5 kilo)

BALANSBOLLförsta veckan 5 min/dag, andra veckan 10 min/dag, tredje veckan 15 min 2 ggr/vecka.

VIBB5 hz 5-7 ggr/vecka

SIM3 ggr/vecka 3+3+3 min. Pass ett 15 min max. Intervaller 30 sek (max 60 sek)

STRETCHvarje dag

INTE LÄTT

Bacardi har det inte lätt nu. Ingen träning på drygt 1,5 vecka och till råga på allt, så förstår hon inte hur ”hennes” bebisar hamnat inne hos Tila, så det kändes VÄLDIGT skönt att kunna åka ner till Halmstad Hundsim, för att göra av med lite uppdämd energi.

Innan vi åkte dit, så körde jag övningarna som Magnus visat mig. Min tanke var att lederna skulle redan vara uppmjukade, för att simningen på så sätt skulle kunna ge största möjliga effekt. Om det funkar eller inte får morgondagen utvisa, men det KÄNNS som om stelheten börjar ge med sig och ska vi ha en chans att uppnå mitt nya mål till KM -förstapris i debuten i EKL- så gäller det att hon är ”fit for fight” inom det snaraste.

VI TESTAR ATT SEPARERA

Kombinationen att bära runt på tretton valpar, dia och ta hand om de elva som överlevde och fysiskt utmanande träning i jakten och lydnaden, tär på de flesta. Bacardi är inget undantag och efter det senaste jaktprovet har hon känts ganska stel -hennes gamla tåskada hjälper knappast till heller- SM närmar sig med stormsteg och sedan har vi en höst, där vi ska satsa fullt ut på EKL på B-prov. Tufft!

Det är då man är EVINNERLIGT tacksam över att man har både Anna på Halmstad Hundsim och Magnus på Health By Hand, att tillgå. Nu när vi var hos Magnus senast, så hittade han lite stök i vänster armbåge -troligen från felbelastningen orsakad av tåskadan- och vi fick några övningar som vi kunde göra, för att separera lederna och därmed öka genomflödet. Det tillsammans med laser och sim hos Anna, ska FÖRHOPPNINGSVIS göra att vi är redo att starta på SM i Sollefteå -det innebär lite samma upplägg som förra året, dvs vila sig i form- Håll gärna en tass & tumme extra.

Mitt STORA mål för i år är dock fortfarande ett jaktchampionat, så skulle det behövas så offras SM. Även om det är stort att ta sig dit, så är det bara en tävling. Kan vi inte starta i år, så finns alltid 2015. ”Hur svårt kan det va?!”