BLÅGUL KLUBBMÄSTARE – grk klubbmästerskap 2017

Vill börja med att tacka för alla gratulationer vi fått både på plats och på sociala medier. Den här helgen har varit helt fantastisk och det känns fortfarande overkligt att kenneln kan stoltsera med sin första klubbmästare. Extra kul är det när det verkligen inte varit en dans på rosor för Barbro & Trolla, med de visar verkligen att trägen vinner och att hårt arbete lönar sig. Grattis än en gång tjejer!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi kan väl lugnt påstå att tidigare KM inte riktigt varit där vi presterat bäst, så därför känns det nästan overkligt att det gick så oförskämt bra som det gick i år – fem hundar från kenneln var anmälda och alla fem gick till pris.

Blågul’s Lagunitas, 1:a HP NKL
SE RallyCh RLDN RLD F RLD A RLD M Blågul’s Limoncello, 1:a NKL
Blågul’s Lone Star, 2:a NKL
SE RallyCh RLDN RLD F RLD A RLD M Blågul’s Allra Bästa Vän, 3:a NKL
SE LCh SE RallyCh RLDN RLD F RLD A RLD M Blågul’s Allra Coolaste Polare, 2:a ÖKL

Nu är jag verkligen peppad inför höstens KKL och öppenklassprov med Limoncello och nästa år blir det dags för den lille att starta på prov. Här ska tränas stopp, dirigeringar samt grunder. Nu kör vi!

KLUBBMÄSTARE 2016

Idag var det klubbmästerskap i rallylydnad och vilken fantastisk uppslutning av rallyekipage. Hela 42 anmälda ekipage (varav 12 i mästarklass) och då stod Tila och Limon för två av dessa starter.

Först ut var Tila. Vi hade lite oflyt i början, men efter några skyltar hämtade vi upp oss riktigt bra och det både kändes och märktes hur vårt teamwork förbättrades allt eftersom. Jag hade väl inte allt för stora förhoppningar om en pallplats, eftersom jag trodde vi hade en hel del kostsamma avdrag, men icke! Det visade sig att jag (som vanligt) var allt för självkritisk och när det väl kom till kritan, så stod jag och Tila högst upp på pallen. Delad förstaplats med 99 poäng! Wiiiieee!!!

Näst på tur var Limpan och min uppgift var först och främst att tänka på tempot i fotgåendet. Det för att hon skulle förstå vad jag menade och att vi därmed skulle slippa en massa onödiga bris och sen. Målet var alltså känsla före poäng och wow vilken känsla! Vi fullkomligt dansade inne på banan och både hon och jag älskade varje sekund och även om tyvärr kanske inte passar in just i detta sammanhanget, så gjorde vårt fina samspel att jag tänkte alldeles för mycket på hur bra det kändes och därför glömde bort mig en ynka sekund. Jag missade ett steg i spring, vilket kostade Limon klubbmästartiteln, men 97 poäng (dagens andra bästa resultat) räckte gott och väl till en hedervärd fjärde plats och en matte som svävade på små rosa moln. Min fantastiska lilla Limpa!

Stort tack till SBK Halmstad som roddade detta KM på ett otroligt organiserat sätt. Personligen kan jag inte önska mig en bättre start i nya klubben och jag ser verkligen fram emot vad 2017 har att erbjuda.

VÄRLDENS BÄSTA ANDRAPRIS

Frågan är om man inte är en smula galen om man går upp kl 04.00 på en söndagmorgon, bara för att åka till jaktprov dryga fem timmar bort? Om så är fallet, så må jag vara spritt språngande galen, men vad gör väl det. Jag har åtminstone kul på vägen och efter att ha stressat till nybörjarrutan för att se Stjärna och Dea (som för övrigt fick dagens enda pris – en tvåa), så begav jag och Xanté mig till öppenklassrutan. Det var grymt varmt och knappt någon vind, så förhållandena var väl knappast optimala för vilt och arbete, men det var inget som bekymrade Xanté.

Starten var lite knackig. Vi började med en landdirigering och han tog linjen riktigt fint. Helt plötsligt for han ut i skogen och började söka, så jag fick blåsa lite på honom för att få hon dit jag ville, men det låg inom ramen för det acceptabla. Det som hände på markeringsarbetet kanske inte var lite acceptabelt, men fullt förståeligt med tanke på hur vi tränat det sistone. Först kom ett kast till höger och när Xanté räknat till fem, så gissade han på att jag hade skickat honom (något jag inte gjort naturligtvis) och tog därför ett skutt framåt.

Han kom på sig själv ganska snabbt och rättade in sig igen, men det gjorde att han helt missade den vänstra. Dock tog han stöd av gevärets skott och riktning, men hamnade tyvärr lite fel. Envis som han är så fortsatte han jobba och tillsist fick han vittring på den högra och hämtade in den, vilket i sin tur ledde till att han sprang fel i nästa skick. Något blås och en bra näsa senare, så hade han trots detta lokaliserat fågeln och kom in med den.

1x.jpg

Vidare till vattnet och söket, där vi fick börja som passiva, medan parkamraten gjorde söket, innan det var dags för våra vattenmarkeringar – två änder på blankvatten. Inte så enkelt som man kan tro, då båda var fullt synliga på vägen ut och med endast 20 meter emellan, så blev han osäker på vilken han skulle ta. Tillslut valde han den vänstra, som låg längst ut på sjön och när han simmade hem så kastade han ett getöga på den som var kvar. Något som gjorde att jag var bombsäker på att han visste var den var.

Så var inte fallet, för medan han simmade hem, så flöt anden bakom en sten och syntes därför inte längre, vilket gjorde att jag fick gå in och styra lite. Är så galet nöjd med att han dels inte stoppades av det grunda, steniga viltvattnet (samma typ av vatten som han gjort sig illa på x antal gånger), dels att han tog alla tecken och signaler.

Om starten var knackig, så var avslutet lysande – han genom förde söket med ”utmärkt söklust, marktäckning och god viltfinnarfömåga”. Jag fick nästan pytteskinn där jag stod och såg honom jobba fokuserat i gegga, gungfly, pors, utan att sakta ner eller på något sätt mattas i sitt arbete. De flesta andra fick hämta in fyra, Xanté stoppades efter fem och hade han fått fortsätta, så hade han tömt söket utan problem.

1xa.jpg

Avslutningsvis hade vi vår vattendirigering. Inte speciellt lång, men med en enorm retning i form av att han sett söket kastas ut precis jämte, så innan jag skickade honom så riktade jag honom mot söket och sa ”nej”. Två stoppsignaler och två ”ut” senare (han mellanlandade på en stor sten, som låg rakt i ”ut-linjen”, så var han på rätt plats och eftersom jag såg att han hade vittring på anden, så höll jag bara tyst. Anden lokaliserades snabbt och väl i hand, så avslutades provet.

I och med knallningen, så var jag övertygad om en nolla, men eftersom vi fått fortsätta trots vår fadäs, så hopppades jag på en trea. Det blev mycket bättre än så, för domaren tog knallningen som ett missförstånd från Xantés sida (vilket i och för sig stämde) och gav oss en tvåa – endast en landmarkering från ett förstapris. Wiiieee!!! Inte ens i min vildaste fantasi hade jag trott att det skulle gå så bra och nu pratar jag inte om det slutgiltiga priset. Nej, jag menar vattenarbetet över lag och vattendirigeringen specifikt. Det visar på att vi tänkt helt rätt i vår träning. Nu behöver jag bara träna honom på att hålla linjen, fast skottet indikerar på ett annat område och att man inte räknar sekunder själv, utan väntar på att matte skickar. ”Hur svårt kan det va?!”.

”En arbetsvillig hund med mycket bra sökegenskapet, bra vattendirigeringsarbete och markarbete. Belastas något av stadga och omständigt landmarkeringsarbete”.