Att tävla i mässhallen i Malmö, är en verklig UTMANING för hundarna och desto mer för förarna. Högt ljud och en folkmassa som äter upp ljudet från dina egna kommenderingar. Något som man helt enkelt måste träna på, med tanke på ljudvolymen man måste använda för att göra sig hörd -man får annorlunda kommandon och kroppspråk, gentemot tystare tävlingar-
Sitt i grupp gick bra -flyttade på en tass och ”oro”– På platsen blev det lite fel från början, eftersom Bacardi fastnade med tassen i mattan, på vägen ner. Det i sin tur ledde till att hon lade tassarna för tätt ihop och för att kunna lägga ner hakan, så fick hon lägga den på tassen istället för på golvet. Inte helt optimalt, eftersom ”momenttänket” försvinner -det blev lite nos, hon rullade över på skinkan och lite mer nos- vilket kostade en del poäng. Kanske dags att börja TRÄNA det momentet, utanför tävlingssammanhang?
Är VÄLDIGT nöjd med mitt fria följ. Enda kommentaren -förutom mindre skönhetsfel, som inte stod specificerat på protokollet- så var det mina vändningar på stället och stegförflyttningar, som kostade. Inte för att de var dåliga -för det var de inte- utan för att de var för långsamma. Vändningarna kommenderades i HYPERSPEED -vänsteromhögeromheltom- och för att hon skulle hinna sätta sig, så var jag TVUNGEN att göra det långsammare. Däremot tar jag till mig tempot på stegförflyttningarna -som var parallella- och ska träna på att göra dem något snabbare. Få till mer flyt helt enkelt.
Zätat – vår akillesäl. HON var samlad och JAG var samlad -har inte hunnit kolla på positionen i skrivande stund, men det kändes bra- Poängavdraget kom för att jag vände runt konerna för långsamt -jag ville ha räta vinklar, men vi får träna vidare- och för en avslutande sned halt. Fjärren var fin, men här märktes problemet med LJUDVOLYMEN. För att överrösta den, så var jag tvungen att ta i mer, vilket ledde till att kroppsspråket blev annorlunda och kommandona likaså. Med det i åtanke, så är jag mer än nöjd.
Inkallningen på denna tävlingen är nervpirrande. Betänk att hundarna ENDAST ligger 30 meter bort och när man vänder upp, så funderar man på huruvida hundarna överhuvudtaget kommer att höra dig. Kanske ska man ha ett handtecken enkom för dessa tillfällen, men jag är nöjd med att hon LYSSNADE på mina kommandon och det räcker långt.
Hopp apport blev en riktig RYSARE. Kastar iväg apporten och den slutar aldrig rulla. TILLSIST hamnar den precis mellan två skyltar -alltså tävlingsbanans gräns- och det enda jag kan tänka på är ”snälla vände inte så att du hamnar utanför”. Att springa rakt in i en folkmassa, är en bedrift i sig, så att tempot och fokuset sjönk hos Bacci, är inget jag hänger upp mig på. Hon skötte det fint.
Rutan är jag nöjd med -safade och lade henne direkt, eftersom hon började sakta ner själv- och tar med mig domarens kommentar om överdrivet kroppsspråk. Något jag tänk på och börjat banta ner, men som sitter i ryggmärgen.
Dirigeringen är jag OCKSÅ nöjd med. Mycket bättre tempo till konen -om än inte perfekt- och att hon stördes av något i publiken på vägen in, är ett bra kvitto på att vi behöver träna mer störningar. ALLT är en färskvara. Icke att förglömma!
Vittringen är DAGENS GULDKORN. Hon hade svårt för mattan redan förra året och i år var inget undantag. Jag vet inte om träningen, där jag droppade godis, har något med utförandet att göra, eller huruvida jag bara tog i pinnen, men hon fick DEFINITIVT jobba. Trots att hon inte hittade rätt direkt, plockade upp två pinnar -den rätta och en till, men som tur var missade domaren det- så jobbade hon vidare och lyckades tillslut. När man sedan får en sådan fin kommentar, som vi fick av domaren i slutet av filmen, så kan man inte vara annat är STOLT över sin FANTASTISKA hund!
Allt som allt, slutade vi på en 11:e placering av 25 startande. Höjde oss fyra placeringar från förra rankingtävlingen i Kungsör och höjde förra årets poäng på samma tävling, med en hel del. Mmmmm, nöjd är bara förnamnet!