När jag för två år sedan satt med en panikslagen Havana i källaren, trodde jag aldrig vi skulle kunna uppleva en dräglig nyårshelg igen, men tack vare Karins bioresonansbehandling, så känns det som om Havana är så nära sitt gamla jag igen som hon någonsin kan komma. För andra året i rad har vi nämligen haft en hund som är totalt trygg och avslappnad inomhus och i år brydde hon sig knappt om tolvslaget, utan låg länge kvar i TV-rummet och sov. När det blev för mycket kröp hon bara upp till oss i sängen och somnade direkt. Underbart!
Enda egentliga orosmomentet var när en granne vid 21-tiden bestämde sig för att ignorera min vädjan om att förvarna oss och istället tände sina fyrverkeripjäser lagom till vi skulle rasta, vilket resulterade i att hon sprang in okissad. Väl inne så var hon tacksamt nog sitt lugna, trygga jag igen – om än något kissnödig förstås.

Det här med bakfylla är en fin gammal tradition – låt oss aldrig ändra den.
Tyvärr kommer vi väl aldrig bli kvitt dem som envist ska hävda sin rätt till traditioner – oavsett vem som blir lidande och jag hoppas att ni aldrig kommer uppleva den maktlöshet man känner, när någon nära som har fullständig panik. Där ögonen nästan poppar ur sina hålor och där tungan blir helt blå. Där man får sitta och krampaktigt hålla sin hund, för att den tror att den ska dö. Men för all del, traditioner ska man ju inte ändra på.
Till alla er som sitter i mörka källare med era hundar eller i en stuga mitt ute i ingenstans, till alla er som stoppar bomull i era hästars öron, till alla vilda djur och traumatiserade människor – hoppas att vi får en bättre fortsättning på det nya året, än slut på det förra. Gemensamt strävar vi mot ett bättre, mer medmänskligt 2017!