MOT ETT MER MEDMÄNSKLIGT 2017

När jag för två år sedan satt med en panikslagen Havana i källaren, trodde jag aldrig vi skulle kunna uppleva en dräglig nyårshelg igen, men tack vare Karins bioresonansbehandling, så känns det som om Havana är så nära sitt gamla jag igen som hon någonsin kan komma. För andra året i rad har vi nämligen haft en hund som är totalt trygg och avslappnad inomhus och i år brydde hon sig knappt om tolvslaget, utan låg länge kvar i TV-rummet och sov. När det blev för mycket kröp hon bara upp till oss i sängen och somnade direkt. Underbart!

Enda egentliga orosmomentet var när en granne vid 21-tiden bestämde sig för att ignorera min vädjan om att förvarna oss och istället tände sina fyrverkeripjäser lagom till vi skulle rasta, vilket resulterade i att hon sprang in okissad. Väl inne så var hon tacksamt nog sitt lugna, trygga jag igen – om än något kissnödig förstås.

untitled

Det här med bakfylla är en fin gammal tradition – låt oss aldrig ändra den.

Tyvärr kommer vi väl aldrig bli kvitt dem som envist ska hävda sin rätt till traditioner – oavsett vem som blir lidande och jag hoppas att ni aldrig kommer uppleva den maktlöshet man känner, när någon nära som har fullständig panik. Där ögonen nästan poppar ur sina hålor och där tungan blir helt blå. Där man får sitta och krampaktigt hålla sin hund, för att den tror att den ska dö. Men för all del, traditioner ska man ju inte ändra på.

Till alla er som sitter i mörka källare med era hundar eller i en stuga mitt ute i ingenstans, till alla er som stoppar bomull i era hästars öron, till alla vilda djur och traumatiserade människor – hoppas att vi får en bättre fortsättning på det  nya året, än slut på det förra. Gemensamt strävar vi mot ett bättre, mer medmänskligt 2017!

VI VILL INTE BEHÖVA VARA RÄDDA

Nyår – den tiden på året, då både människor och djur medvetet utsätts för den grymmaste av tortyr. Där barn och ungdomar med berått mod, skjuter raketer eller kastar smällare efter försvarslösa hundar och människor, eller där fulla människor allvarligt skadar sig själv eller andra, eftersom det är deras självutnämnda ”rättighet”.

Att sätta explosiva varor i händerna på grovt alkoholpåverkade människor är uppenbarligen inget konstigt så länge man hävdar tradition, men skulle någon byta ut raketen mot ett skarpladdat gevär, så skulle nog tongångarna bli helt annorlunda. För att inte tala om ifall densamme skulle sätta sig bakom ratten och köra.

Untitled1.JPG

Vi vill inte behöva vara rädda.

Och att 2016 fortfarande köpa ut eller sälja till barn/ungdomar, är inget annat än vårdslöst. Man kan inte blunda för all informations som delas på sociala medier, eller det som skrivs i tidningen och samtidigt berättiga sitt handlande. Man får inte vara så naiv. Man får inte vara så självcentrerad. För är det att vara en upplyst människa på 2000-talet om man:

  • vägrar visa medmänsklighet eller empati, utan envist fortsätta hävda sin rätt till tradition?
  • handskas med sprängämnen under alkoholpåverkan och med barn i närheten?
  • avsiktligt sikta mot en annan levande varelse, skjuta och sedan skratta hånfullt när denne flyr i panik?

Enligt djurskyddslagen 2§ så skrivs det ”djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom” och ändå är det precis det som sker. I flera veckor lider hundratusentals djur för ditt höga nöjes skull och faktum är, att om vi skulle hålla oss till de lagar och förordningar, som vi redan klubbat igenom, så skulle raketer och smällare inte vara speciellt svårt att förbjuda. Om man verkligen, verkligen ville förstås. Om det inte fanns grova pengar att tjäna. Om det inte vore för traditionen.

untitled2.JPG

Snälla, visa oss lite empati.

I en värld där empati börjar bli en bristvara, hoppas jag med detta inlägg kunna påverka någon att avstå eller i alla fall tänka till en gång extra. Och om den i sin tur kan påverka någon annan så kanske det finns hopp.

Hopp om att slippa se sin fyrbenta vän bli blå om tungan av panik. Hopp om att inga hundar sliter sig, flyr i panik och blir påkörda eller försvinner till skogs. Hopp om att både vilda och tama djur slipper skaka av skräck och ångest. Hopp om att din älskade i fyllan inte skjuter ditt barn i ansiktet. Hopp om att krigstraumatiserade människor kan finna ro i sitt nya land – även på nyår. ”Hur svårt kan det va?!”.

FÖR ANDRAS EGNA HÖGA NÖJE

Nyårsafton – en dag med mycket blandade känslor. Själv är jag minst sagt fascinerad över hur man kan spendera tusentals kronor på något som skrämmer skiten ur både två- och fyrbenta, bara för att det ”hör till”. Eller hur man i Hallands Posten ena dagen gör ”bäst-i-test” för fyrverkerier och dagen därpå gör ett reportage om raketrädda hundar. I min värld går det inte riktigt ihop.

3.jpg

Matte, varför ska vi behöva vara rädda?!

Att sedan någon i grannskapet väljer att smälla av ett fyrverkeri redan klockan 17.00, gör mig rent ut sagt rosenrasande. Inte nog med att Havana förra året var helt panisk större delen av kvällen och natten, jag har dessutom ett hundpensionat fullt med hundar och en gäst med en fyrverkeripåverkad hund på vårt B&B. Hur i h-vete ska man kunna planera säkra promenader om folk inte ens kan hålla sig till tolvslaget?! Och då pratar vi om folk som själva har djur. Höjden av egoism och jag hoppas att ni i er okunnighet (eller om det är ignorans) aldrig behöver uppleva den skräcken, som många djur gör. Det skulle jag nämligen inte ens önska min värsta fiende.

För egen del var det med skräckblandad förtjusning, som en stillsam nyårskväll tillsammans med Lasse & hundarna, inleddes. Förra året vankade en stressad Havana av och an i huset hela kvällen (detta trots att ingen av våra andra hundar reagerar på smällare eller raketer) och det hela eskalerade till en natt fylld med panik. Hur skulle det bli i år?

0.JPG

Härligt – en totalt avslappnad Havana, som sover sig igenom hela nyårskvällen.

Det visade sig att gårdagen skulle vara ett kvitto jag inte ens vågat hoppas på, för även om vår icke så genomtänkta granne brände av en salva precis i närheten, så brydde sig Vannis inte överhuvudtaget. På kvällskissen runt 21-tiden, så kunde Havana lugnt uträtta sina behov och även om hon var obekväm med smällarna, så var hon inte rädd.

När vi sedan gick till sängs runt 23-tiden och stängde av tv:n, så märktes det att hon blev stressad av det ökande fyrverkerierna. För att dölja ljudet från alla raketer, så satte vi igång tv:n igen. Förra året gjorde det ingen som helst nytta, men i år så lugnande hon ner sig i stort sett direkt och inte nog med det, hon somnade till och med!

0

Lugn och nyfiken – tack vare Karin.

Jag kan med säkerhet säga, att utan Karins bioresonansbehandlingar, så hade jag fått spendera ytterligare ett år i källaren med en skräckslagen hund. Jag har haft turen att lära känna Karin och ta del av hennes kunskap, många andra därute har inte den möjligheten och lever alltså under vidriga förhållanden, bara för att folk måste smälla smällare eller skjuta upp tusentals kronor i luften. Människor som inte bryr sig om andras välmående, utan bara ser till sina ”rättigheter”. Och dessutom skiter fullkomligt i när man får och inte får skjuta raketer.

Om ni nu måste smälla, kan ni åtminstone inte göra det lite enklare för era medmänniskor och deras fyrfota vänner? Ge dem andrum så att hundarna kan få kissa och bajsa i lugn och ro. Fundera ett tag på hur det skulle kännas att inte våga gå på toa på flera veckor. Att skräckslagen ligga på ett kallt källargolv och med blå tunga flämta efter luft. Och att som djurägare bara se på, utan att på något sätt kunna förklara för sin vän att det inte är någon fara. Att de inte kommer dö. Att allt smällande bara är för en del människor egna höga nöje.

God fortsättning allesammans!