TILA RAPPORTERAR – dag XIX

DAG XIX – Varför har jag tvåbening? Jag hade egentligen helts klarat mig på egen tass, men ska vi vara ärliga, så är det ganska svårt att göra just det i dagens samhälle. Man får inte går vart man vill, när man vill eller hur man vill. Eftersom man enligt tvåbeningslag inte får springa efter -eller döda för den delen heller- villebrådet i naturen, så är vi fyrbenta ganska beroende av tvåbeningar för att få föda. Det bästa hade ju faktiskt varit om tvåbeningarna blev mer samspelta med moder jord och fixade kravmärkt mat till oss, istället för de torra, smaklösa foderkulor som serveras två gånger om dagen. Kanske en schysst harstek, eller varför inte kaningryta. Mums!

Kravmärkt är bäst

Andra saker som en tvåbening underlättar är…hmmmm….INGENTING faktiskt. Dock är de ganska mysiga att använda som magkliare och även om det inte har någon direkt praktisk nytta, så är det aldrig fel med ett riktigt gott magkli.

Tila over and out

TILA RAPPORTERAR – dag XVIII

DAG XVIII – Tik eller hane? Innan jag skaffade mina tvåbeningar, så hade jag alltid hört att hanar är dominanta och springer omkring och markerar revir hela tiden, så till en början var jag ganska skeptisk mot Husse. Nu visade det sig vara HELT fel. Husse är en jättelugn och harmonisk hane, som inte har några som helst dominansproblem. Han går fint ihop med både han- och hontvåbeningar och är såpass trygg i sig själv, att jag inte behöver oroa mig nämnvärt.

Något skvättande behöver jag heller inte oroa mig för, eftersom Husse helst sitter ner på toan och revirmarkerar -då kan han passa på att fibbla med sin ajfån samtidigt- Däremot är han ganska ofokuserad vid träning, så det kan vara lite problematiskt att få till riktigt lyckade träningspass. Om det beror på att han störs ut av tikar -händer oftast när Matte är med av någon anledning- eller det bara är vanlig killvimsighet vågar jag inte svara på, men det är något vi måste träna MYCKET på.

Tikar däremot trodde jag var söta, timida små varelser, som visserligen kunde vara påverkade av löp, men på det stora hela ganska enkla att ha att göra med. I den meningen är väl söt, det enda som passar in på min Matte. Hon har STORA dominansproblem, både mot mig och Husse och hävdar med bestämdhet att det krävs för att hålla oss i schack. Retar man upp henne, så gäller det att backa och det snabbare än kvickast, annars får man vara beredd på värsta verbala attacken.

Vad gäller löpen, så är det inga större problem att varken träna eller tävla. Hon är lika fokuserad som vanligt, däremot kan hon vara lite EXTRA känslig, så det gäller att man smeker henne medhårs när det är som värst -kanske inte min bästa egenskap nu när jag tänker efter-för bästa träningsresultat. Dessutom är det aldrig fel, att vid dessa tillfällen, erbjuda lite godis och pasta som belöning, något som verkar vara extra populärt vid dessa tillfällen.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att det hänger inte på om man väljer en hane eller tik, utan snarare på individen i sig och DET mina vänner är mycket mer komplicerat än revirmarkering och löp.

Tila over and out

TILA RAPPORTERAR – dag XVII

DAG XVII – Mitt favoritminne med mina tvåbeningar. Har många fina minnen tillsammans med mina tvåbeningar, men ett som står ut lite extra är när jag fick följa med Matte på riktig jakt. Det var ASHÄFTIGT och man kan lugnt påstå att jag fick blodad tand -bokstavligt talat-

Tanken var egentligen att Whiskey skulle prövas på riktig jakt, men det visade sig att det inte gick som det var tänkt och då frågade Matte om JAG fick prova istället -utom bedömning då förstås- Herr Domare hade inga som helst problem med det, så Whiskey hamnade bakom lås och bom och jag fick hänga på istället.

Först fattade jag inte alls vad det handlade om. Visst det pangade och så, men jag såg inga Kåbojasare och heller inga pippifåglar. Då flyttade vi ut på en äng istället och helt plötsligt hände det. Där stod flera Kåbojsare och alla hade Kåbojsarpangare, som de pangade med -ganska logiskt när man tänker efter- En FasAn blev pangad, men det missade jag -eftersom jag hade fullt sjå med att kolla in alla Kåbojsare- så Matte fick hjälpa mig hitta den och på bilden kan ni se STOLTHETEN lysa om mig.

Frk Mallgroda och FasAn

Efter det var jag som förbytt -Matte var helt förstummad och FasAnerna hade nog kunnat gömma sig i hennes mun, fast jag hade så klart hittat dem ändå- Jag satt bara och väntade på att Kåbojsarna skulle panga fler, så jag kunde hämta mera pippis. Några konkurrensproblem med de andra fyrbenta hade jag inte heller -är ganska förvånad själv faktiskt- utan vi jobbade sida vid sida, fyr- och tvåbenta -även om de med två ben mest stod still- och hämtade in FasAn på FasAn. När det inte var min tur, så satt jag blickstilla -jo det är faktiskt sant- och väntade på min tur. Som tur var, behövde man inte vänta speciellt länge, utan man fick jobba ganska mycket och ganska länge.

När vi var färdiga, så insåg jag hur KUL det är att samarbeta -även om jag inte har en tanke på att göra det till en vana- och vilken tur jag hade, som fick prova på en riktig jakt -tack Whiskey- Mitt favoritminne, med min favoritMatte.

Tila over and out

TILA RAPPORTERAR – dag XVI

DAG XVI – Rolig bild på min tvåbening. Det här blir nog den svåraste uppgiften. Inte för att det inte tagits några roliga bilder, utan mer på grund av att Matte har hand om både bildredigering OCH tangentbord -tyvärr är tassfärdigheten på topp vad gäller små tangenter, så än så länge är jag beroende av hennes fingrar- så det som bjuds idag, är en bildserie på min älskade Husse…

Blågul´s Allra Största Kolibri
Blågul´s Allra Sötaste Husmor
Blågul´s Allra Mesta Sancho Panza
Blågul´s Allra Blötaste Vattengalning
Tila over and out

TILA RAPPORTERAR – dag XV

DAG XV – Det här gillar inte min tvåbening. Av någon anledning -som är helt tagit ur det blå- har mycket av mina tvåbeningars ogillande med MIG att göra. Kan faktiskt inte förstå hur de tänker, lilla söta rara jag, som ALDRIG gör en fluga förnär. Hmmmm.

Till exempel gillar de INTE att jag använder dem eller de andra fyrbenta, som bromsklossar. Själv tycker jag att det är VÄLDIGT praktiskt att kunna stanna snabbt, utan att använda för mycket energi till det. Matte håller inte med och när jag för tredje gången på kort tid skadade hennes Prinsessa, så fick det bli ett slut på det. Typiskt.

En annan sak de INTE gillar, är när jag hittar finfina parfymer på våra skogspromenader. Eller när jag INTE kommer på inkallning, eller när jag hämtar Frk Höna, eller när jag INTE hämtar Stortruten -många inten blir det, så det är ju en himla tur att de älskar mig ändå-

Det nya som Matte inte bestämt sig för om hon gillar, eller inte gillar, är när jag hoppar IN i rastgården. Förstår inte vad det inte finns att gilla. Det spar tid, ger fina lårmuskler och dessutom hoppar jag ju faktiskt inte ut. Inte ÄN i alla fall.

Tila over and out

TILA RAPPORTERAR – dag XIII

DAG XIII – En tvåbeningsras jag inte vill ha. Det ska väl vara en ras som inte ser MIG som den stjärna JAG är, utan är ganska självcentrerad. En tvåbeningsras i den kategorin är en Megastiff Datastörd Terrier. En ras som är helt fokuserad på sitt tangentbord och sin dataskärm. Värst av allt är att det som uppdateras på AnsiktsBoken är viktigare än att klia lilla mig på magen. En sådan ras går FETBORT och till er som funderar på att skaffa en sådan, så lova mig att ni tänker över det en gång extra.

Megastiff Datastörd Terrier?

Naturligtvis finns det MASSOR av raser som inte passar i min flock av tvåbeningar och en annan sådan är en Terroriserande Besserwisser. Det är en ras, som ALLTID vet bäst, kan allt och saknar ödmjukhet -hade det inte varit för att jag är så HIMLA ödmjuk, kunde det ju varit jag- En sådan tvåbening kan förstöra harmonin i vilken flock som helst och ska någon göra det, så är det faktiskt jag. Så det så!

Tila over and out

TILA RAPPORTERAR – dag XII

DAG XII – En tvåbeningsras som jag skulle vilja ha. Jag är faktiskt ganska nöjd med de raserna jag har, men jag är ganska nyfiken på LÅNGBENT FODERRETRIVER och SVENSK DVÄRGTRAVARE. Kanske inte den mest tilltalande exteriören, men vad gäller mentala egenskaper och arbetsförmåga, så har de mycket att erbjuda.

Den Långbenta Retrivern skulle passa utmärkt att ha med sig på jakt. Dennes långa ben passar ypperligt i snårig och svårtillgänglig terräng och foderapporteringsförmågan är vida känd i jaktkretsar.

Den Svenska Dvärgtravaren är i det närmsta outtröttlig, vilket är perfekt för en vovve som mig som gillar LÅNGA promenader. Vi skulle kunna vara ute timmavis varje dag och bara trava, spåra och trava på ännu mera. Vilket underbart liv vi skulle kunna ha.

Tila over and out

TILA RAPPORTERAR – dag XI

DAG XI – Hur valde jag tvåbening. Eftersom jag aldrig haft en tvåbening innan jag skaffade Husse och Matte, så visste jag inte riktigt vilka kriterier jag skulle gå efter, utan jag gick mycket på min magkänsla. Så här i efterhand kanske man inte ska var HUNGRIG när man använder magkänslan, eftersom den kan förvirra en något, men man lär så länge man lever och det har ju blivit ganska bra trots allt.

Även om jag inte hade några specifika egenskaper att gå efter, så hade jag ett ”tvåbeningstest” som min mamma -och hennes mamma innan dess- använt sig av. Den säger inte allt, men ger ett litet hum om vad man får med sig i andra änden av kopplet och det kan vara nog så viktigt. Här kommer ett smakprov av delarna man testar av:

  • LEKFULLHET – kan tvåbeningen leka med dig och hur går den tillväga? Matte hade inga som helst problem med det. Hon hade dessutom såpass simultankapacitet, att hon kunde leka med mina syskon samtidigt -pluspoäng-
  • TÅLIGHET – Hur reagerar din tvåbening om du biter den i tår och fingrar? Matte fnittrade som ett litet barn och tyckte det var urgulligt -kanske jag skulle testat henne mer där, eftersom det inte alls var gulligt när vi kommit hem. Inte ens när jag försökte bita hårdare tyckte hon det var kul-
  • FROTTERINGSFÖRMÅGA – Hur duktig är din tvåbening på att torka dig med frottéhanduk? Där måste jag säga att hon fick full pott -något som även hållit i sig på hemmaplan, tack vara idogt duschtränande-
  • MYSFAKTOR – Hur mysig är din tvåbening på en skala? Min Matte -och Husse med för den delen- är hur mysiga som helst, något de visade från dag ett, när de lät mig krypa upp i famnen och kelade mig på min mage. Lääääänge!
  • EXTERIÖREN – Hur ser din tvåbening ut? Är den funktionell eller bara söt? Till en början fastnade jag för Mattes söthet, men hon bevisade snabbt sin funktionalitet när hon kröp runt på alla fyra, för att gosa och leka med mig -dual purpose när den är som bäst-
  • ALLMÄNT INTRYCK – Vad ger din tvåbening för intryck? Det första som kom till mig, när jag träffade mina tvåbeningar var ”Alldeles, alldeles underbar…”
Tila over and out

TILA RAPPORTERAR – dag X

DAG X – Ett roligt ögonblick med min tvåbening. Svårt att välja ut bara ett tillfälle -för hon är ganska komisk när hon sätter den sidan till- men måste jag välja så får det bli när vi ställde upp på Klubbmästerskapet i ”Hämtadödafåglaråkaninerprovet”. Det blev kanske inte som Matte tänkt, men gudarna ska veta att HUMOR har hon i alla fall. KLICKA HÄR för att kolla in Matte in action.

TILA RAPPORTERAR – dag IX

DAG IX – Viktiga saker när jag väljer tvåbening. Eftersom jag är en väldigt komplex vovve, krävs det ganska många olika egenskaper, för att tillgodose alla mina behov. Insåg snabbt att det var svårt att få allihopa i en och samma tvåbening, därav valet att skaffa två på en gång -och rabatten 2 FÖR 1 förstås-

Något som BÅDA tvåbeningarna bör kunna, är att klia mig på magen. Jag kan lova att det inte så lätt som det låter, utan det krävs MYCKET teknikträning -för att skaffa tydliga minnesbilder och ett atbilt muskelminne- Något jag självklart ställer upp på, ofta och länge.

Ett krav jag SKULLE haft, var kockerfarenheter. Visst tvåbeningsmat är de grymma på att tillaga, medan jag och mina polare får stå ut med TORRFODER. Ni hör ju själva hur upphetsande det låter -inte- vilket också leder till att jag ibland matstrejkar. Tyvärr brukar det inte göra någon nytta -Baily tömde alla trugarreserver när han var ynger, så det är kört- om det inte är vänstervarvstävlingar på gång förstås. Då inleds nämligen ”Projekt Gödning” och jag får en massa fina erbjudanden i min matskål. Funkar varje gång, något jag självklart passar på att utnyttja. Matte är dock helt oförstående hur jag varje gång lyckas lista ut att det är dags för utställning. Men Hallå! Hon skriver ju upp det i kalendern -döh-

En annan bra egenskap är en fungerande exteriör, eftersom jag KRÄVER långa promenader i skogen, efterföljt av magkli. Då behövs en kroppskonstruktion så dels klarar gå i oländig terräng, dels klarar huka sig för att massera min mage -Matte är lite väl ovig för det sistnämda, men hon gör så gott hon kan- Naturligtvis måste mina tvåbeningar även ha ett starkt psyke och något som jag KONSTANT tränar dem på är nervkontroll. Enklast utförs det genom halsbrytande stunts över stock och sten. Vill man plussa på pulsen, så hoppar man från verandan, eller kastar sig igenom taggtråd -måste säga att träning ger färdighet, för numer drar de knappt efter andan längre-

Tila over and out