GODKÄNT KKL

Idag startade jag och Tila på KKL i Varberg och att hoppa in som reserv är alltid med kluvna känslor – kul för att man kommer med, men tråkigt för att någon annan fått stryka på foten. I detta fallet var det ännu värre, eftersom platsen vi tog egentligen var tänkt till Dea & Pärla.

Även om jag är bortskämd med en otroligt trygg jaktkamrat, så infann sig några hjärnspöken. ”Hon kommer garanterat knalla” var en av dem eller ”hon kommer byta vilt” var en annan. Ingen av dem med någon som helst grund, men det är väl därför det kallas hjärnspöken.

Vi hamnade i hetluften redan på första såten, där skammade änder ramlade precis framför våra fötter. Dagens första skick var även dagens enda enkla. En and c:a 40 meter ut och Tila som sätter full sula ut. Hon gör en bredsladd framför fågeln, som kanske inte går till världshistorien som den snyggaste apporten, men fågeln kommer in och provet är igång.

0.jpg

Tequila – stadigheten själv.

Fågel nummer två skulle egentligen hämtas inne mellan skyttarna, men Tila vek av åt höger och jag var smart nog att inte gå in och styra, eftersom hon ganska snabbt fann en annan apport. Vår sista apport på den såten började lite oturligt, då hon först dirigerades ut till en sten. Synd på det grymt snygga dirigeringsarbetet. jag kallade hem henne igen och skickade istället ut henne på linje, där hon sedan fick jobba självständigt ute på fältet och på ett övertygande sätt hittade vår tredje apport.

Vidare till nästa såt och här skickades hon först på en ”blind” markering – en skammad and som traskade runt ute på fältet. Linjen ut höll hon ganska bra, men när jag blåste stopp så låste hon sig på anddammen fanns istället för att ta kontakt med mig. Lite flyt och efter ett par stopp (hon stod stilla hela tiden, men jag ville ha hennes uppmärksamhet) så vände hon huvudet och rätt hål och fick syn på sin apport.

Dagens sista var en riktigt tuff dirigering på dryga 150 meter. Mina provkamrater hade haft svårt att få sina hundar ut dit, så när det var vår tur så var väl inte förhoppningarna allt för stora. Jag valde att trycka bort pessimisten i mig och istället lita på Tilas jaktinstinkter och hennes vilja att finna vilt. Faktum är att även om det nu inte var en strålande apport, så var den jävligt bra! Helt klart dagens guldkorn om ni frågar mig.

1kkl.jpg

Lyckliga förare och duktiga hundar.

När alla fåglar var inne så insåg vi ganska snabbt att alla tre fått in tillräckligt många fåglar för en bedömning och genast satte nervositeten igång. Som tur var behövde vi inte vänta allt för länge på ”domen” – alla tre var godkända. Ett fantastiskt avslut på säsongen och en ny chans att starta på A-prov. Wiiieee!!!