LITE SMÅPILL

Om en vecka är det så dags för lydnadstävling. Som vanligt så är det en hel del småpill kvar, men på det stora hela känns det ganska bra. Med tanke på hur lite vi tränat (lydnadsinpirationen blev ersatt av en jaktdito) så är jag medveten att det kan gå hur som helst, men min förhoppning är ju självklart att vi får med oss två förstapris hem.

LIMONCELLO – moment som känns mer säkra:

  • Zäta
  • Fotgående
  • Inkallning
  • Fjärr
  • Skick till rutan
  • Vittring

LIMONCELLO – moment som känns mindre säkra:

  • Tomskick ruta
  • Runda kon (karusell som dirigering)

JÄGERMEISTER – moment som känns mer säkra:

  • L:t
  • Vittring
  • Fjärr
  • Fotgående
  • Ruta (vid rätt fokus)
  • Hopp apport
  • Dirigering vänster

JÄGERMEISTER – moment som känns mindre säkra:

  • Ställandet i inkallningen
  • Dirigering höger

Denna veckan blir det fokus på de mindre säkra momenten (samtidigt som jag naturligtvis inte får negligera de som i nuläget känns säkra) och dessutom måste jag få till någon typ av gruppmomentsträning. Sju dagar kvar – ”hur svårt kan det va?!”.

MED ÖPPNA ÖGON FÖR EN SUNDARE RAS

Det är nu sex veckor sedan jag fick det fruktansvärda sms från min valpköpare:

”Nikon blev igår väldigt dålig, så natten och dagen har vi spenderat på olika veterinärkliniker. Det visade sig att hon hade kraftigt kroniskt skadade njurar, med cystor på som gjorde att hon hade dåligt med röda blodkoppar och hon har idag fått somna in”.

_DSC4264.jpg

Anna & Nikon

Jag minns att jag blev alldeles kall inombords och det tog ett bra tag innan jag ens kopplade vad där stod. Jägers syster! Knappt två år gammal fanns inte längre. Frågorna var många och jag visste faktiskt inte i vilken ända jag skulle börja. Det enda som stod klart för mig var att inget skulle döljas och jag skulle göra allt i min makt för att få svar på vad som orsakat hennes tidiga bortgång. Här någonstans började sex veckor av tårar, ilska och ”jävlar anamma”. Jag har jagat djursjukhuset. Vädjat till er där ute att dela med er av information. Pusslat, våndats och försökt förstå hur detta kunde hända oss. Jag har försökt vara där som stöd för mina valpköpare samtidigt som jag har har gråtit floder av oro för min egen fina Jäger.

Det första som vi såg till att göra efter att Nikon skickats på obduktion, var att kolla upp syskonen med hjälp av ultraljud. Tre fick ultraljud utan anmärkning. En fick det inte – Holly. Jag kan bara föreställa mig en bråkdel av det hennes ägare Sandra känner just nu, men med snabbt insatta åtgärder så hoppas vi att de får några fina år tillsammans. Jag känner mig så otroligt maktlös som inte kan göra någonting mer än att bara finnas där för dem.

_DSC0345.jpg

Sandra & Holly

Finnas där och försöka göra någon skillnad. För man kan som uppfödare inte skydda sig mot allt och även om RD (kronisk njursjukdom) inte var diagnosen jag önskade, finner jag tröst i att den är otroligt ovanlig. Ibland måste man våga göra en kalkylerad chansning för sånt man tror på och jag tror på både Jäger & Alice. De är alldeles för bra individer för att inte ge dem en chans, men i nuläget kommer båda två pausas från avel medan jag får mer kött på benen. Skulle jag välja att ändå ta kullar på dem, så kommer jag naturligtvis gå jag in i detta med vidöppna ögon, informera eventuella valpköpare och jag kommer följa deras framtida avkommor minutiöst. Dessutom kommer jag (om möjligt) vara ännu mer noggrann i mitt avelsarbete. Jag kan självklart inte garantera att detta inte kommer hända igen, men jag kan garantera att jag endast avlar på sådant som jag själv tror på – och med en intention att föda upp friska, sunda golden retriever!

Utdrag från SKK:
”Arvsgången har inte kunnat fastställas men eftersom sjukdomen är allvarlig kan följande rekommendation tillämpas i avelsarbetet – den affekterade individen är självfallet inte aktuell för avel. Båda föräldradjuren till den affekterade individen nedärver sannolikt en ökad risk för att utveckla njursjukdomen och ska därför fortsättningsvis inte heller användas i avel”

_DSC3422.jpg

Det har sagts att jag slåss mot väderkvarnar, att jag inte kommer kunna förändra något och kanske är jag naiv. Men jag vägrar att tro att saker och ting förändras genom att man blundar, håller för öronen och hoppas på det bästa. Det jag gör nu kommer inte få Nikon tillbaka och det kommer heller inte ändra utgången för Holly. Men kanske, kanske kommer det här inlägget göra skillnad – både för framtida uppfödare och valpköpare.

Vad vill jag då med detta inlägget? Jo, min vädjan till er alla där ute – uppfödare såväl som valpköpare är att gå in HÄR och fylla i hälsoblanketten. Genom öppenhet och ärlighet för vi den här rasen vidare – tillsammans!

Goldenklubbens rekommendation – ” Kombinationer som lämnat Renal dysplasi ska inte göras om samt hund som lämnat RD i mer än en kombination ska inte användas i fortsatt avel – enligt den generella avelsrekommendation som gäller för ärftliga sjukdomar.”

Renal = njure
Dysplasi = onormalt växtsätt för celler

RD”den onormala utvecklingen av njuren (själva grundorsaken till sjukdomen RD) sker redan hos fostret i livmodern eller hos den nyfödda valpen. När njurarna är färdigutvecklade ca 1- 2 månader efter födelsen, kan denna utvecklingsrubbning inte uppkomma. De sekundära förändringarna fortsätter dock att fortskrida, varvid njurarnas funktion successivt minskar. Sjukdomen utvecklas i olika takt hos olika individer, men det vanliga är att hunden drabbas av kronisk njursvikt och dör (eller avlivas) mellan 4 månaders och 2 års ålder. Sjukdomen har dock diagnostiserats även hos hundar upp till 10 års ålder. Att hunden då har kunnat leva längre kan exempelvis bero på att den trots allt haft en fungerande njure.”

SLU – ”eftersom de kliniska symtomen för renal dysplasi inte går att särskilja från andra njurproblem innebär det att diagnosen bara kan fastställas genom analys av ett vävnadsprov från njuren. Målet med projektet är att identifiera den genetiska bakgrunden till utvecklingen av sjukdomen renal dysplasi. I framtiden hoppas vi att detta ska kunna leda till ett genspecifikt test som kan påvisa anlagsbärare. På så sätt kan vi i framtiden undvika anlagsbärare i avel och minska frekvensen av sjukdomen. För tillfället lägger vi all energi på att samla in blodprover för att göra en genetisk studie.”