UTVECKLINGSKURVAN PÅ DEN DAMEN SKOJAR MAN INTE BORT

I tisdags var det dags för nästsista kurstillfället för Jens. Har fått med mig så många bra övningar, som jag har nytta av i min framtida träning. Jag märker vilken skillnad de gjort på lilla Limpan, för även om det blir fel ibland, så ger hon inte upp, utan försöker lista ut vad det är jag vill att hon ska göra och när hon väl lyckas så blir hon själaglad.

Första övningen var gjordes parvis – en dold dirigering stod utsatt, men först kastades det en dubbelmarkering till den andra hunden. Den fick sedan hämta in en av dummiesarna, innan man skickade på linjen och först när dirigeringen var inne (vilket kunde ta tid), så fick den andra markeringen hämtas in.

Limon fick börja med dirigeringen och hon gjorde det med den äran. Inte en tendens att springa åt vare sig den nyss hämtade markeringens håll, eller till den som låg kvar, utan raka spåret ut. Faktum var att hon var den enda som lyckades med det konststycket. Wiiieee!!!

När vi sedan bytte ordning, dvs att hon skulle hämta markeringarna, så spikade hon den första. Sedan blev det en stunds väntan, innan dirigeringen hämtats in, så för att säkra upp, så gjorde jag som jag alltid gjort, satte ner handen för att låsa på ”målet”.  Såg att hon flackade med blicken och försökte därför tajma när hon tittade på rätt håll, men det funkade så där och jag började tvivla på att hon kom ihåg. Tji fick jag, för när jag plockade bort handen och lät henne koncentrera sig, så spikade hon den.

Nästa övning delades vi upp tre och tre. Vi började att ställa hundarna utom synhåll, medan de andra tre lade ut ett öppet linjetag (dvs hundarna fick se dummiesarna kastas ut). För att störa ut ”dirigeringshundarna”, så kastades det en dummy i linjen ut och när den var hämtas, så fick man skicka på sin dirigering. (På filmen har jag klippt ihop Limons uppgifter).

Även denna övningen gjorde hon suveränt. Satt stadigt på linjen, när parhundarna skickades på sina markeringar, gick raka vägen ut på dirigeringen och sökte fint efter den sista dummien tills hon hittade den. Alltså utvecklingskurvan på den damen skojar man inte bort. Det här mina vänner kommer bli bra. ”Hur svårt kan det va?!”.

GRUNDÖVNINGAR – kennelläger 2016

Fr.om. nästa vecka är det återigen fullt fokus på jakten och efter helgens kennelträff så är jag sjukt peppad. Vi fick med oss så otroligt många bra övningar för att kunna lägga fina samt bestående grunder vad gäller markering, dirigering och signaler. Något jag kommer försöka förmedla genom en serie blogginlägg.

Jens & Sofia (och de flesta andra) börjar lägga grunder redan med sina valpar, men eftersom jag är minst sagt ”fladdrig” i min träning, så slarvar jag mig fram under devisen ”går det, så går det”. Och oftast gör det ju faktiskt det, men nu känner jag att det är dags att på allvar ta tag i grundträningen. Som tur är så är det ju aldrig försent att börja om, så nu kommer vi backa bandet och köra basic.

En av de första övningarna gällde att ”låsa fast” sin markering. En vit dummy kastas på kortklippt gräs, så att den förblir synlig. I början skickar man ganska snabbt, men sedan gäller det att dra ut på det, för att lära hunden att hålla kvar sin markering. Om hunden släpper fokuset, så får man inte hämta utan övningen görs om (personligen tror jag att hundarna fattar ganska snabbt, eftersom de bara gör sådant som lönar sig och vill de hämta, så kommer de fort koppla sambandet titta/hämta – inte titta/bli snuvad på konfekten).

4.jpg

Blågul´s Sambuca – Sammie tränar på att hålla kvar markeringen.

Något jag lärt mig på senare år (och något som jag verkligen slarvat med förr) är hur viktigt ett bra fotgående är, när det kommer till jakten. Man måste som förare kunna lita på att din hund är vid sidan och att den följer dig utan att du behöver ha koll på den. Just den biten har funkat ganska bra sedan tidigare, men jag har missat hur oerhört betydelsefullt följsamheten runt fötterna är, dvs om jag vrider på mig, så måste min hund genast vara med på noterna, annars missar den markeringen eller om vi ska skicka på en dirigering, så ska jag inte behöva strula med att få hunden på rätt plats. Den ska finnas där som min skugga.

Övningen ”pass” tränar både ordet ”pass” (håll koll framåt det kommer en markering), följsamhet runt fötterna (typ lydnadens vändningar på stället) och riktningsträning (spring i den riktiningen vi står, inte dit du vill).

Man börjar genom att kasta en vit dummy på kort gräs. När den är i luften, förslagsvis högst upp i bågen, så lägger man på ordet ”pass”. (Självklart går det lika bra med ett annat uppmärksamhetsord, men jag kommer ändra till ”pass”). Låt hunden låsa någon sekund, vrid 90° på stället och upprepa kast och uppmärksamhetsord. Vrid sedan tillbaka till den först kastade och upprepa ”pass” alternativt sätt ner handen. Oavsett vilket, så är det viktigt att inte skicka innan hunden låst på markeringen och när hunden hämtat så står du kvar på samma ställe (inte helt lätt vill jag lova). Väl inne vid sidan igen, så kastar du en ny markering, upprepar ordet ”pass” när dummien är i luften och vrider runt för att hämta den tidigare kastade markeringen.

Som synes två enkla, logiska övningar där jag som förare kan lägga bra grunder åt min hund, där man bara behöver tillgång till en större gräsmatta eller appellplan, vita dummies och tålamod. Det och insikten att orden ”ganska bra” som vi gärna svänger oss med, faktiskt i grund och botten inte är speciellt bra alls. Svart eller vitt. Rätt eller fel. Bra eller inte bra alls. ”Hur svårt kan det va?!”.

LITE KRAV HAR INGEN DÖTT AV

Hemma igen efter en helt fantastisk kennelträff på LineUp Gundogs. Stort tack till er som kom och ett extra stort tack till Jens & Sofia, som verkligen bjöd på en helhetsupplevelse. Tror aldrig jag haft med mig så mycket matnyttigt från en kurs, som jag hade denna gången. Enkla, logiska grundövningar och massor av utmaningar längs vägen. Att dessutom se alla gröna hundar och förare växa under helgens gång, är hur häftigt som helst!

15.jpg

Asså matte, jag tror nog det blev för jobbigt för lilla mig…

För egen del så har det varit ömsom vin, ömsom vatten i min träning med Limpan, men denna helgen har jag lärt mig massor om denna lilla hund och vår viktigaste lärdom var att lite krav har ingen dött av. I träning är nämligen Limpan en väldigt förarvek hund (något som inte syns i vardagen med de andra hundarna eller när hon är på praktiska jakter och apporterar) och jag har nog låtit henne komma undan med en hel del, vilket hon snabbt lärt sig. Se lite ynklig ut och du slipper. En taktik som hon ofta tar till när hon tycker att saker och ting är lite jobbiga, när hon inte orkar engagera sig eller när hon inte förstår, men det slutar här och nu. Vårt nya motto är ”bit ihop och ta det som en man”.

16.jpg

Ska man lyckas driva igenom saker, så får man inte vara rädd att blöta ner sig.

Vid några tillfällen lyfte jag bestämt upp den unga damen i hennes kindpåsar och lugnt påtalat att hon ska göra det jag säger till henne (något jag inte vågat tidigare eftersom hon är så vek). Varje tillsägelse resulterade i succé och i helgen har hon bl.a. fått lära sig att:

  • man inte apporterar vass när en dummy tydligt landat på ön fem meter längre ut.
  • man springer ut på en linje, fast det är en jobbig uppförsbacke.
  • sitta kvar är inget alternativ när matte sagt att man ska springa.
  • man hoppar över staket, om man blir tillsagd.

Men framförallt har nog både hon och jag lärt mig att utmaningar ger självförtroende. Nu kommer jag kräva mer, utmana mer och lägga bättre grunder. Förhoppningsvis kommer det resultera i att hon visar omvärlden vad vi i familjen vet – att hon faktiskt är en helt fantastisk liten hund. ”Hur svårt kan det va?!”.