NORDISKA MÄSTERSKAPET 2015 – team "the golden girls"

Vilken intensiv helg vi haft, men samtidigt helt jäkla fantastisk! Ett helt grönt gäng, som innan starten på NM inte tränat ihop som lag en enda gång. Vårt mål -eller i alla fall mitt- var att samla så mycket erfarenheter som möjligt. Vad är svårigheterna? Hur ska vi lägga upp vår framtida träning? Hur står vi oss i nuläget mot nordens BÄSTA hundar och hundförare?

Tävlingen börjades genom att jakten blåstes igång och sedan presenterades alla lag från respektive land -en ganska häftig känsla att tillsammans med sina landsmän stå och sjunga Sveriges nationalsång- När det var gjort förklarades upplägget och vi insåg att det här skulle bli tufft. Riktigt tufft! På varje station skulle två apporter var hämtas in -förutom station tre, där det var tre apporter- och lagmedlemmarna roterade runt så att alla fick genomföra samma uppgifter. Missade man en apport så var det automatiskt noll.

STATION 5:

Stationen började med ett fotgående ner mot ån, där vi sedan ställdes upp i bokstavsordning. Först kastades det en markering upp i en hög skogsslänt till hund ”B”, men innan den skulle hämtas så skulle hund ”A” hämta in dirigeringen. Även den i en brant slänt. Hund ”C” var passiv och sedan roterade vi medsols.

Här fick vi lotta startordning och NATURLIGTVIS drog jag spiken, dvs ”A”. Att börja med vatten och ”lydnad” visade sig vara en allt för tuff uppgift. Bacardi började att ta en fin rak linje, men såg ganska snabbt busken på andra sidan vattnet -så har nämligen de två senaste träningarna hos Mirjam sett ut, så naturligtvis måste dummien ligga där- Hon gick minst sagt ur hand och nollan var ett faktum, vilket innebar att vi heller inte fick hämta in markeringen, när vi väl kom dit. Margret och Dea lyckades bra och båda hade med sig poäng från rutan.

STATION 1-2:

Här  var det en walk-up tillsammans med ett annat lag. Vi gick på varsin sida om ett mindre majsfält, av varierande höjd. Först fick det vänstra laget en markering som skulle hämtas in tvärs över majsen, varpå vårt lag fick en motsvarade på sin motsatta sida. Efter att de hämtats in roterade man i linjen och fortsatte gå framåt. Terrängen vi gick i var minst sagt svår och att försöka handla sin hund, där majsen är minst lika hög som en själv var minst sagt omöjligt.

Naturligtvis fick jag och Bacardi vår markering där majsen var som högst och gräset på andra sidan var knappast kort det heller. Bacardi som dessutom känts lite tryckt mellan mig och domarens käpp, fick inte en perfekt minnesbild -även om hon nu jobbade sig ut på andra sidan- Domaren påpekade gång på gång att hon var i fel område, men jag hade ingen möjlighet att varken styra eller hjälpa, eftersom jag inte kunde se henne. Med hjälp av mina lagkamrater, som stod på tå så lyckades jag få ut henne i rätt område ett par gånger, men tyvärr låg hon inte i och jobbade så även här var nollan ett faktum.

Då vi inte fick in vår apport, så var det Deas tur att ge den ett försök. Pärla hade tyvärr inte markerat, så det blev en blind dirigering genom majs/högt gräs och dryga 50 meter ut. Efter många om och men så lyckades de få in den, men tyvärr missade både Dea och Margret sina dirigeringar och hela laget nollade därmed denna stationen.

Station två var en drive, som även den gjordes tillsammans med det andra laget. Här ställdes hundarna upp tätt, tätt på linje innan det sköts och kastades massor med markeringar långt ut i en tät, låg ”granskog”. Hundarna skickades sedan en och en -där Margret började, sedan en i andra laget, följt av mig, nästa lag, Dea osv-

Tess spikade sin första -bytte dummie på andra skicket och nollade därmed- och Bacci likaså. Även Pärla spikade, men tyvärr Fick Dea för sig att nollan från station ett följt med och valde att stötta Pärla på vägen in, vilket kostade en del poäng.

När vi sedan roterat ett varv så insåg jag att detta kunde bli rutan där jag och Bacardi skulle få våra första poäng. Men istället för att skicka på vårt sedvanliga ”yah”, så skickade jag istället på ”Bacci”. Självklart blev hon konfunderad och det krävdes några blås för att få ut henne i rätt område. Väl där hittade hon ganska per omgående. Här valde jag att blåsa en inkallningssignal så fort domaren höjde sin käpp -i och med att en hund sök med dummie i mun och Tess hade bytt- men de 15 poängen jag fick med mig, var jag mäkta stolt över.

STATION 3:

På denna stationen skulle tre apporter in. Det började med skott och kast, där dummien landade c:a 80-90 meter ut bakom en stor buske. Skytt och kastare gick vidare. Nytt skott/kast c:a 50 meter ut i lite tätare gula blommor och avslutningsvis ett skott upp till dirigeringen, som låg c:a 40 meter ut i en galet brant backe. Det ska tilläggas att vi även här stod nästan ovanpå varandra.

Självklart drog jag ”A” även denna gången. Dirigeringen i sig var knappast spikrak, MEN Bacci lydde ganska bra och dummien kom in. Vad gällde den kortare markeringen så skötte hon även den ganska bra. Kom lite långt ut och behövde hjälp, men fick in den.

Nu var det ”bara” en kvar. MIN plan var att få henne att springa längs den breda klippta vägen som gick längs med markeringarna. Bacardi tyckte väl inte likadant och här krävdes en hel del handling. Tillslut hör jag ”sista chansen” och det var som om både jag och Bacci skärpte till oss. Dummien kom in och även om vi fick blygsamma 8 poäng, så hade vi i alla fall inte nollat. Grymt nöjd!

STATION 4:

Dagens tuffaste station vad gällde stadga. Hundarna satt mer eller mindre med tassarna i vattenbrynet.  Skytt och kastare gick från vänster till höger och gav ljud ifrån sig. Därefter sköts det ett skott och en markering kastades högst upp i en slänt c:a 70 meter ut, följt av ett skott mot dirigeringen som låg någonstans i vassen. Dirigeringen skulle hämtas in först av hund ”A”, följt av markeringen för hund ”B”, medan hund ”C” var passiv. Rotationen var metsols på denna stationen.

Den är gången VILLE jag dra ”A”, men icke. Istället började vi som passiva, vilket inte är helt lätt under förutsättningar som dessa. Svårighetsgraden på uppgifterna gjorde att det krävdes en hel del blås och handling och jag kände hur Bacardi började närma sig bristningsgränsen, så när vi roterade påminde jag Margret att skicka Tess så tyst som möjligt, allt för att undvika att Bacci knallade.

När hon skulle hämta in sin markering så valde jag att stötta henne lite på vattnet, eftersom hon tog en sådan fin linje. Att sedan få upp henne i slänten visade sig till en början gå ganska bra, men sedan fick fröken för sig att dummien skulle ligga i skogen och det krävdes lita handling för att få henne dit jag ville. På plussidan valde hon vattenvägen tillbaka, TROTS att det skulle varit både enklare och snabbare att springa på land.

När vi sedan skulle göra vår dirigering, så var minnesbilden från markeringen allt för stark. Valde dock att låta henne simma samma väg ut -vilket hon gjorde otroligt bra- för att sedan försöka styra henne längs vattenbrynet in i vassen. Hon tänkte fortfarande skog och markering, men när hon väl fattade vad jag menade fick jag ganska enkelt ut henne i rätt område och dummien kom in -även den vattenvägen, trots att hon började att springa på land-

Sedan hände det som INTE fick hända. När jag skulle sätta henne vid sidan, så tänkte jag få henne lite längre bak, dvs ur Deas och Pärlas linje. När jag sedan är på väg att sätta fram benet som ett stopp, så skickar Dea Pärla med ett ganska kraftigt ”ut”.  I slutet på dagen och i kombination med mitt ben i rörelse, så KASTAR sig Bacardi ut i vattnet och nollan är ett faktum -det är naturligtvis ingen ursäkt, men likväl en förklaring och något vi måste träna på i framtiden- Lite synd, eftersom det hade blivit vår första ruta där alla skulle fått poäng, men samtidigt var jag så nöjde med hennes tidigare arbete så den sista ”missen” var faktiskt inte hela världen.

Ska jag se till vårt arbete individuellt, så blev jag och Bacardi mer och mer av ett team ju längre dagen gick och på de sista tre stationerna så fick vi faktiskt in ALLA apporter, även om vi nu inte fick poäng på sista -frågade domaren vad vi skulle fått om ”om” inte fanns och det hade blivit 6/4 poäng- För lagets del så tyckte jag att vi coachade varandra bra och med oss hem har vi MASSOR av kvitton och tankar att använda oss av i vår träning.

Att vi tre tjejer dessutom lyckades med bedriften att komma 8:a av 16 startande lag på vårt FÖRSTA Nordiska Mästerskap är banne mig helt fantastiskt! Inte nog med det, vi klättrade även en placering från kvalet och slutade som TREDJE bästa svenska lag. Nästa år siktar vi på vinst. ”Hur svårt kan det va?!”.

UTTAGNA TILL NORDISKA MÄSTERSKAPEN

Nu är det klart! Vårt WT-lag ”The Golden Girls” är uttagna till NM! Hur coolt som helst och det kommer bli en fantastisk erfarenhet för tre helt ”laggröna” tjejer. Med en knappa månad kvar till start var det verkligen hög tid att ta tag i vår träning, så förra veckan träffades vi för ett gemensamt upplägg och Margrets dotter Sara var gullig nog att ställa upp som kastare. Ett extra stort tack till dig!

Eftersom jag inte vågar utmana Baccis tass fullt ut än, så fick Xanté ställa upp som stand-in. Vi började med en liknande markeringsuppgift som vi fick på Charity-WT. Hundarna stod i stort sett på varandra och sedan skickades de på varsin enkelmarkering. Svårigheten här var naturligtvis stadgebiten, men även att markera en dummie som landande bakom ett krön i en uppförsbacke. Alla hundarna skötte sig ypperligt. Xantés enda ”neddrag” var att han gick lite för långt, men ingenting han inte kunde lösa.

Vi gick vidare till vattnet och lyckades få till en båda lång och utmanande enkelmarkering. Här slapp de stå på linje, men samtidigt fick de stå passiva i närheten av den som jobbade. Markeringen i sig var  60-70 meter och vägen ut bestod mestadels av dyig vass. Dummien landade något diffust i ett buskage med pors och även om JAG trodde att den hamnat längre ut, så hade Xanté full koll på sin uppgift och löste uppgiften galant. På vägen hem kunde man verkligen se hur TUNGT det var att ta sig fram genom vassen, men det var inget som stoppade Xanté, utan han krigade på och toppade det dessutom med en fin avlämning.

Uppgift nummer tre var en liknande uppgift som den vi började med -förutom att kast och nedslag nästan helt doldes av sly och träd- och uppgift nummer fyra var en enkelmarkering på vatten -vatten, landtunga med sly/träd, vatten- Xanté löste markeringen riktigt bra och enda poängneddraget var att han valde den snabbaste vägen hem, dvs land.

Vi avslutade med en dirigerings-/markeringsövning. Xanté fick en enkelmarkering, men innan den skulle hämtas hem så skulle Pärla och Tess hämta varsin dirigering. Här kom träningens egentligen enda plump i protokollet. Trots att han är en GRYM markör så störs han ut av de andras arbete -och då var det inte ens i närheten av hans- Helt klart något vi måste jobba vidare på, men ”hur svårt kan det va?!”.

ENDAST FEM YNKA POÄNG FRÅN NORDISKA MÄSTERSKAPEN

Igår startade Team Golden Girls på sitt första lag-WT – ”Apportera för livet mot cancer”. Ingen av oss tjejer hade någon erfarenhet av lagtävlingar -i alla fall inte på C-prov- och vår reservhund Xanté hade sämsta tänkbara förutsättningar, då han fick hoppa in som reserv 2,5 vecka innan start och därmed bara hunnit med att träna en handfull dirigeringspass innan tävlingen. Några förhoppningar om att kvala till NM fanns naturligtvis inte på världskartan och jag tror att jag talar för oss alla när jag trodde att vi skulle knipa jumboplatsen. Så blev det inte.

Team Golden Girls – klicka på bilden för skärpa

Vår framgång hängde i stort sett ENBART Margrets och Andreas prestationer. WOW vilka tjejer och vilka hundar! För Xantés del så hade han en stor portion okunskap i kombination med en lika stor portion otur. På vår första station -ruta två- så var det två dirigeringar och en markering -först sköts ett skott på dirigering nummer ett, sedan skott och kast på markeringen, följt av ett skott för dirigering nummer två- Terrängen var svårt och bestod i stort sett enbart av högt gräs/vass.

Här hade vi otur. Xanté satt och stirrade efter en markering på det första skottet, vilket innebar att han inte han ställa om och se sin markering. Möjligen att han såg något i ögonvrån, men inte en chans att han registrerade det som ett kast. Med tanke på att han NOLL dirigeringsförmåga och han skulle skickas i blindo 45 meter ut i 1 meter högt gräs, så kan ju alla räkna ut hur det gick. Inga poäng här inte.

Ruta tre var två dirigeringar och en markering. Dirigeringarna skulle in först innan markeringen hämtades in. Här var Xanté ganska het och var OTROLIGT nära att knalla. När det sedan väl var hans tur så hade han tappat fokus lite, men efter att ha manat på honom med några ”yah” så fick jag ut honom. Här stiftade vi åter bekantskap med O.Tur. Xanté trampade på en gren och gnydde/skällde till. Man kunde se på hela hans kroppsspråk att det gjort ont, men han hämtade andan en kort sekund innan han fortsatte mot rätt område. Då fick jag order av domaren att kalla in min hund. Han hade skällt. Tror jag det. Hade också sagt ”aj” om jag trampat snett. RIKTIGT surt eftersom jag är övertygad om att vi hade fått in dummien.

Ruta fyra var tre enkelmarkeringar, men med en EXTREM störningsnivå. Hundarna placerades nästan på varandra och Xanté som skulle hämta den första markeringen sprang i stort sett över både Tess och Pärla på vägen ut. Här fick vi våra första och enda poäng. Han markerade bra och hade fin avlämning. Det ENDA som kostade poäng var att han satt som gjuten på det första kommandot och därför krävde ytterligare ett innan han sprang ut. Såååå nära en tjugopoängare i EKL, men 17 poäng är banne mig inte fy skam heller. Wiiieee!!!

Ruta fem var en ren dirigeringsstation. Terrängen var FRUKTANSVÄRD. Bara 35 meter för vår del, men genom tät sly och fylld med ris och grenar. Xanté siktade mot mitten och skytten, medan tanken var att han skulle ta den vänstra. Provade att dirigera honom och även om det gick sådär, så är jag väldigt nöjd med att han hellre satt kvar och FÖRSÖKTE komma på vad jag ville, snarare än att chansa själv. TILLSLUT fick jag faktiskt honom att ta en del tecken och han var SÅÅÅ nära att hamna i rätt område, men precis innan han var framme -behövde kanske ett par meter till- så vinklade han tillbaka in mot skogen och jag fick kalla in honom.

Sista rutan för vår del var ruta ett. Även den en ren dirigeringsruta belagd på GMBK´s appellplan. Dagens längsta avstånd och vår plan var att han skulle få hämta den andra och därmed få dragningshjälp av att Pärla varit därute. Det gick inte alls. Han var otroligt trött och fattade ingenting. Domaren insåg ganska snabbt att han inte besatt de rätta kunskaperna och bröt oss innan jag han förstöra allt för mycket. Det tackar vi för.

Allt som allt slutade laget på en 15 placering av 22 startande lag, endast FEM poäng från en plats på nordiska mästerskapen -jävla O.Tur- men WOW, en FEMTONDEPLACERING!!! Xanté var inte fy skam han heller. 64:e placering av 66 startande kanske inte låter som något att vara nöjd över, men om man förväntat sig noll poäng och en sista plats så är det helt j*vla fantastiskt! ”Hur svårt kan det va?!”.

FÖR LIVET, MOT CANCER – workingtest till minne av birgitta wiedemann

I lördags hölls det ett workingtest till minne av Birgitta Wiedemann, där alla intäkter gick direkt till cancerforskningen – ett FANTASTISKT initiativ som till dags dato dragit in över 70.000 kronor där morgonen började med att ”jakten” blåstes igång av en hornblåsare -trots att vi inte varit på många jakter, så fattade Xanté DIREKT vad den signalen innebar och svansen började gå frenetiskt- Det blev en hel del väntan på första stationen, då de två enkelmarkeringarna visade sig vara MYCKET svårare än vad det såg ut uppifrån ”publikplatsen”. Många fick bara in en, några ingen och ju längre vi väntade, desto mer nervös blev jag. Hur skulle jag lösa det här? Xanté har ju typ NOLL dirigeringsförmåga. Gah!

Runt 12.30 blev det så ÄNTLIGEN vår tur. Jag hade lagt upp den lilla planen som gick, dvs låta honom memorera markeringen ordentligt innan han skickades iväg -tack Lena Essedal för dina ”tre pilsner” och sedan hoppas på att han löste det på egen hand. Vilket han gjorde med den äran! Allt som allt skrapade vi ihop 81 poäng och kom på en MYCKET hedrande 5:e placering utav 61 startande. Nöjd är bara förnamnet!

RUTA 1:
Fotgåendet fram till skickpunkten, där två enkelmarkeringar kastades varpå vi inte fick skicka innan domaren sagt vårt startnummer.

Varken fotgående eller stadga var något bekymmer. Markeringarna var mycket kortare än vad jag trodde när jag såg dem från hundstoppet och här trodde jag att han skulle övermarkera. Inga som helst bekymmer. Han spikade BÅDA och fick en av dagens tre 20:or på den rutan. Wiiieee!!!

RUTA 2:
Ett kortare fotgående samt en enkelmarkering över en liten ”bäck”, följt av ett linjetag till samma punkt.

Här slarvade jag lite. Avståndet till markeringen var knappa 20 meter och inte speciellt krånglig. Jag markerade korrekt, men missade att kolla om även Xanté hade markerat. Det hade han inte. Dummien råkade träffa en trädstam på vägen ut och Xanté trodde den fullföljt sin båge.. Han letade länge och väl och självklart fanns det MASSOR med gammal vittring där han letade. Problemet var bara att dummien inte låg där. Tillslut vände han hemåt och då fanns det bara ett val – att försöka dirigera honom. Tor det eller ej -blev ganska förvånad själv- så lyckades vi ganska bra och sent omsider kom dummien in.

Nu var det bara ett litet bekymmer. Eftersom Xanté inte hade markerat kastet, så visste jag inte om jag skulle få ut honom till samma område igen. Speciellt inte när han skulle skickas över vattnet. Inga tveksamheter där inte. Han tog i så till den milda grad, att han gjorde världens praktvurpa i vattnet och inte höll på att komma upp på andra sidan, men väl över så krävdes bara en stoppsignal och ett ”ut” och sedan var dummien i hamn. 12 poäng.

RUTA 3:
En kort enkelmarkering, kastad från ena sidan stigen in i björkslyet på andra sidan.

ÅTERIGEN slarv från mig, där jag markerade men inte hade koll på att min hund gjorde det. Visst det var en MYCKET diffus båge, men samtidigt så hade jag en övertro på att hans markeringsförmåga. Han gick alldeles för långt ut och när jag väl gick in och styrde upp så låg han inte kvar i området ordentligt. På plussidan så tog han i stort sett alla tecken och signaler och dummien kom faktiskt in tillslut. 13 poäng.

RUTA  4:
En kortare enkelmarkering på vatten.

Inga konstigheter. Jag markerade och hade koll på att han markerade. Lite tveksamhet ner i vattnet, men det är inte så konstigt med tanke på vurpan på ruta två. Fin stadga och fina avlämning. 19 poäng.

RUTA 5:
En längre enkelmarkering ut i sumpmark. Inga direkta referenspunkter och ingen direkt båge på kastet. Svårt helt enkelt.

Här insåg jag att det var superviktigt att Xanté hade koll på läget, för på denna rutan hade jag INGEN chans att hjälpa honom och så fort jag släppt nedslagsplatsen med blicken för att kolla så han hade markerat, så var den borta ur mitt minne. Han blev lite yvig i sitt sök och det kostade oss en hel del poäng, men samtidigt är jag otroligt nöjd med hans arbete överlag. 14 poäng.

Vi passade även på att tävla i ”scurry”, där två markeringar skulle hämtas in på snabbast möjliga tid. Svårigheten bestod i att ta sig över ett halmbalshinder i olika höjder och sedan på andra sidan lokalisera dummiesarna -den första landade lite längre ut i en rishög och den andra precis på andra sidan balarna- Tror det var både en och två som log lite i smyg åt den ”stora” ljusa fluffiga golden när vi ställde upp i startrutan, men deras leende kom nog lite på skam när han faktiskt visade hur duktig han var. Länge höll han sig kvar på topp tio -jag tror vi slutade runt en 16:e placering i slutändan- och LÅNGT snabbare än många av de som deltog. Ett tydligt bevis på att man inte ska döma hunden efter håren. ”Hur svårt kan det va?!”.

EN FANTASTISK DAG PÅ WT I HISHULT

Working test i Hishult idag och med mig hade jag Tequila. Är riktigt nöjd med utvecklingen hos den här hunden och idag jobbade vi tillsammans, som ett TEAM. Första tre rutorna var i stort sett klanderfria, men på ruta 4-5, så tappade hon fokus lite och jag behövde gå in och styra henne. En del tycker säkert jag väntade för länge och jag kan hålla med till viss del. Dock VET jag att jagar hon, så är det i stort sett omöjligt att nå fram, vilket gjorde att jag väntade tills jag kände att hon kunde välja att ta stöd av mig. Det resulterade i att hon lyssnade på både pipa och tecken. Fina Tila Terrier.

För att vara så många startande, som det ändå var idag, så flöt det på riktigt bra. En härlig dag i naturen, med trevligt hundfolk helt enkelt. När det sedan var dags för prisutdelning, så hade jag och Tila skrapat ihop 85 poäng, vilket räckte till en 10:e placering -sjunde bästa resultatet- av 52 startande NKL-hundar. Vilket avslut på provåret!

För den som vill se rutorna och poängen, så kommer här en liten film.

STORT grattis till Andrea & Pärla, som debuterade i EKL idag och fick GRYMMA 84 poäng! Ni är så jäkla bra!

GOLDENSPECIALEN 2014 – elitklass

Årets Goldenspecial har varit helt FANTASTISK. Dels vad gäller framgångar, men mest av allt alla lärdomar, erfarenheter och kvitton jag fått på mina hundar.

Bacardi startade i elitklass på WT:t och mitt mål var att få med mig så många olika delar hem, som det var möjligt. Vi är inte färdiga och med den minimala träning vi haft, så låg fokus på att inte nolla några rutor och att få min vilja igenom. Satsningen lyckades nästan fullt ut.

Lördagens tävling var uppdelad på två pass. Ruta 1 och 2 gick på förmiddagen. På eftermiddagen gick ruta 3 och 4 och då som en dubbelruta i from av en walk-up. Den femte och sista rutan sparades till söndagen. Allt för att hålla spänningen vid liv.

Första rutan var utformad som en jakt. Vi följde vår skytt, som sköt ”vildänder”, vilket gjorde att vi fick smyga tio meter bakom honom och bakom oss gick domare och eventuell publik. Fotgåendet var inga bekymmer och väl framme vi skickpunkten så kändes avståndet helt överkomligt -kanske 70-80 meter- Över en stock, ner i vattnet och vidare in i vass -på andra sidan vattnet stod ytterligare en domare, för att på så sätt kunna se hur hunden jobbade på plats- Jag fick förhållandevis enkelt över Bacardi på andra sidan, men var allt för NONCHALANT när hon väl var på plats, vilket gjorde att hon gick för djupt och hamnade inne i skogen hos domaren -tror hon trodde att det var en kastare och då borde ju dummien ligga i skogen- Efter det så hade vi både olydnad av signaler och tecken, men efter vad som kändes som en EVIGHET -var visst ”bara” knappa tre minuter- så fick jag in dummien. Puh! 8 poäng kvar. För den som vill se, så hittar ni klippet HÄR.

Andra rutan var en dubbel markering, där den först kastade skulle in först. Inga problem, trodde jag i alla fall. Hade en tanke om att övervinkla henne, vilket jag även gjorde, men när jag sedan skickade så girade hon skarpt åt vänster och sprang dit jag INTE ville. Väl i vattnet så var den sista markeringene, den som låg enklast till och det krävdes MASSOR av övertalning för att få henne att släppa den. Tillslut fick jag dock min vilja igenom och som tur var hade hon i stort sett koll på den kvarvarande dummien -konstigt vore väl annat- vilket gjorde att den ”räddade” ganska många poäng. 10 poäng kvar allt som allt. Film på ruta två hittar ni HÄR.

Inför eftermiddagens walk-up kände jag att vi var tvungna att ta tag i lydnaden, så jag lade ut linjetag på campingen och blåste sedan stopp på stopp, tills hon inte lydde. På med kopplet, satte tillbaka henne på stället där hon gått ur hand och fortsatte träningen. Detta passet räddade BÅDE walk-upen, samt söndagens final -hon stod i stort sett på dummiesar, när jag försökte få ut henne i vattnet, men lät dem vara eftersom jag blåst stopp- och jag måste ständigt påminna mig själv att inte släppa igenom minsta lilla på träning.

Eftersom eftermiddagens dubbelruta finns på film, så är det enklare att se, än att jag förklarar. Måste dock skriva hur galet nöjd jag är med vår prestation. Hon var mycket mer samlad och även om markeringarna för den andra hunden störde, så gick det förhållandevis enkelt att få henne dit jag ville, vilket gjorde att poängen ökade ytterligare något. 14/14 poäng är inte fy skam.

Nu var det bara att vänta på söndagens sista ruta, som NATURLIGTVIS kolliderade med utställningen. Lägg till att jag hade missuppfattat samlingstiden, så inser ni att det blev något stressigt. Jag lyckades dock samla ihop mig och min hund. En enkelmarkering som landade dolt i vatten. Transportsträckan var c:a 50 meter land, 10-15 meter sly och sedan runt 10-15 meter ut i vattnet. Kruxet var att jag inte hade en suck att se min hund, så jag fick helt enkelt LITA på att hon skulle fixa det. Det var med hjärtat i halsgropen, som jag såg när hon kom ut genom slyn. Hade hon en dummie i munnen? Först såg jag den inte, men sekunden efter så insåg jag att hon SPIKADE sista rutan -tyvärr har jag inte den på film- Vilken j**la hund man har! 20 poäng!

 Snabb överläggning bland domarna och vi var uttagna till en B-final. Hur häftig är inte det?! Finalen var upplagd som en drive -klappjakt- och det sköts/klappades i vad som kändes som en EVIGHET. Mitt mål var att hon inte skulle knalla och när man ser hur hunden sitter och vibrerar, så inser man hur lite som behövs för att hon ska sticka. Som tur var hade vi lägst startnummer, vilket gjorde att jag fick skicka först. Varje apport var värd tio poäng och vi skulle ha in tre apporter var. Två fick vi in ganska enkelt vilket gav 10/9 poäng, men den sista blev för svår. Det var en av vattendirigeringarna som skulle in och det terrängskiftet klarade vi inte att lösa. Dock är jag helt GALET nöjd med hennes lydnad. Hon var omringad av dummies, som hon INTE fick ta och trots massor av blås, så gick hon inte ur hand en enda gång. Några gånger tror jag faktiskt hon i stort sett stor på några dummies, men tog dem inte, utan gjorde som jag bad henne om. I min värld slår det vilken fullpottare som helst!

Allt som allt fick vi 66 poäng på WT:t, vilket räckte till ett andrapris och en femteplacering. Efter söndagens final plockade vi dock in en placering och den slutgiltiga placeringen blev en fjärdeplacering! Endast dryga 30 poäng från ettan och tvåan och bara 5 poäng upp till tredjeplatsen. Toppa detta med en tredjeplacering i BTKL, så förstår man att Bacardi är ett ULTIMAT exemplar på ”Brains & Beauty”. Guldhund!

GRYMMA GULDHUNDAR PÅ WT

Working Test i Småland idag. Debut i elitklass för Bacardi och start för Xanté i nybörjarklass. Är så GALET nöjd med bådas prestationer och Xanté visade framfötterna på riktigt. Trots en nolla på en ruta -vattenmarkering med dolt nedslag, som blev för svårt för oss i nuläget- och klantig handling av mig på en annan -försökte stila och/eller litade inte på min hunds kunskaper, välj själv- så lyckades vi få ett förstapris på 75 poäng. Snacka om guldhund!

Bacardi gjorde ett fantastiskt jobb även hon. SPECIELLT om man såg hur arbetet såg ut igår. Alla dummiesar in och ingen nolla, resulterade i 52 poäng. Kanske inga poäng att skriva hem om, men JAG var nöjd med oss -kommer en film-

Är så nöjd med hans OPTIMALA aktivitetsnivå och de fina avlämningarna. Nu gäller det att bevara detta och utveckla resten. ”Hur svårt kan det va?!”

SEDAN KOM KÄFTSMÄLLEN

Idag gick Nordiskt Mästerskap WT 2014 av stapeln i Ånnaboda och vi var där som publik. Vi valde att följa det svenska laget ”The Scorpions” samt de två norska lagen ”Game On” och ”Team Smileys”, runt de olika rutorna. Varje lag hade tre deltagare och varje deltagare fick varsin uppgift i rutan -ex. nr 1 markering, nr 2 markering och nr 3 dirigering-

Första rutan kändes ganska ”lätt”, både vad gällde avstånd och uppgifter -två dubbla markeringar och en dirigering- andra rutan var tre enkelmarkeringar, men då med rejäla avstånd och även ruta fyra kändes kändes ganska överkomlig på den nivån vi ligger på nu -en dubbel 180 graders på land och två vattendirigeringar-

Sedan kom käftsmällen! Avstånden på dirigeringarna på ruta tre och fem var helt GALNA! Jag var djupt imponerad över hur bra hundarna/förarna var och även om alla inte lyckades fullt ut, så handlade det oftast om småmissar i handlingen. Det svenska laget gjorde störst intryck med sin TYDLIGA och TYSTA handling. Helt klart något att eftersträva.

Efter ett dopp i sjön för hundarna och mat i magen för oss, så begav vi oss iväg för lite shopping på XXL Sport & Vildmark. ÄNTLIGEN fick jag tummen ur och köpte mig ett par efterlängtade Fivefingers. Galet sköna för ett barfotabarn som mig och dessutom rosa. Himmelriket!

Imorgon smäller det. DEBUT i elitklass för Bacardi och start i nybörjarklass för Xanté. Håll tummarna för oss.

ETT MISSTAG SOM KOSTADE OSS DYRT

Är så galet nöjd med Bacardis debut igår och förutom MASSOR av guldkorn, så har vi med oss fina kvitton. Att sedan matte gjorde ett GIGANTISKT misstag vilket resulterade i en fetnolla -men det kommer vi till sedan- kan inte hunden skyllas för. 61 poäng skrapade vi ihop och många poängtapp var helt och hållet kass handling från min sida.

RUTA 5 – enkelmarkering/dirigering 14 poäng

Vi insåg snabbt att MÅNGA hundar hade problem med markeringen på denna rutan. Hundarna fastnade halvvägs ut -där terrängskiftet gick från sly/äng till klippt gräs- och inte förrän det var in tur så fattade jag varför. Dels kastade man ner dummiesar till funkisarna, vilket gjorde att de landade precis där hundarna fastnade -området var alltså väl invittrat- dels så var det ett dolt nedslag och en svårberäknad vinkel på kastat.

Bacardi skickades nerför en ganska brant backe och fastän domaren gett sin tillåtelse att skicka henne -genom en knack på axeln- så väntade jag mina tre sekunder. Hon kom faktiskt ut i rätt område direkt, men tyvärr fel i vind. Det var inte lätt att handla hundarna, eftersom de försvann bakom en trädridå. Enda möjligheten var när Bacardi dök upp framför träden från mitt håll sätt. Då blåste jag stopp och tryckte ut henne. Stöttade med två ”ut” och sedan närsökssignal. Klockrent!

Dirigeringen var alldeles för enkel, vilket gjorde att jag slarvade. Man skickade rakt fram i en klippt gata och c:a 30 meter ut var det terrängskifte till högt gräs, där dummien låg. Hon sprang SPIKRAKT, men när jag satte på närsökssignalen, så vek hon av åt höger och försvann ur sikte. Här kunde jag självklart kallat in henne, men eftersom jag inte visste var hon var, så ville jag inte riskera att hon dök upp vid min sida och därmed nolla rutan. När hon väl syntes igen, så fick jag henne i rätt område, men hon jobbade sig återigen ur mitt synfält, fast åt andra hållet. Tredje gången gillt och dummien kom in. Tyvärr valde hon dock att hoppa efter dummien, när domaren skulle ta den. Big no no!

RUTA 1 – dirgering/enkelmarkering 14 poäng

Det är lätt det LÄNGSTA avståndet vi haft på en dold dirigering. 40-50 meter klippt gräs och sedan ytterligare 40-50 meter i högt ängsgräs/sly. Har inga problem att få henne över det klippta och in i nästa terrängsskifte. Behöver dock dirigera om henne en gång, innan jag får in henne i ”gatan”. Gör dock ett misstag i bedömningen av djupet och blåser närsök nästan 10 meter för tidigt. Tappar henne då bakom ett träd, men när hon blir synlig igen, så kan jag ganska enkelt få ut henne i rätt område och få in dummien.

Enkelmarkeringen var säkert lika lång, som dirigeringen och den SPIKADE hon. Tyvärr hade hon ett litet för dåligt grepp, för att det skulle funka för en dansk domare. Hon lämnade av i hand, men höll den tillslut i snöret och sådant kostar på WT.

RUTA 3 – dubbelmarkering 18 poäng

Bara att ta sig upp var en pärs -närmre 80° lutning- Att sedan handla hunden i samma lutning ett projekt i sig. Den först kastade hade jag full koll på, medan kast nummer två snarare var en hörselmarkering. Jag hade bara ett hum om vilket område den låg i och fick alltså lite på att Bacardi löste det, vilket hon också gjorde. Hon ringade en del, men höll sig hela tiden i området.

När jag skickade på den kvarvarade, så var jag tydlig när jag riktade henne och såg till att hon var fokuserad vid skicket. Hon sprang ut helt rätt, men drogs sedan mot kastaren, varpå jag valde att blåsa stopp. Precis när jag skulle dirigera henne, så fick hon vittring på dummien, vilket resulterade i ett SUPERPROFFSIGT högerskick, där hon klapp dummien direkt.

RUTA 4 – störningsmarkering/dirigering 0 poäng

Här kastades en ganska kort markering -max 30 meter- som man inte fick ta, utan man skulle vrida c:a 45° åt höger och skicka på en dold dirigering -c:a 45 meter- Tyckte jag var tydlig när jag riktade upp henne, men hon drogs ändå mot markeringen. Dock lyssnade hon på alla signaler och tog alla tecken och dummien kom in.

HÄR gjorde jag mitt fatala misstag. På de andra rutorna, så hade domarna tagit apporterna och när så inte var fallet här, så blev jag lite handfallen. Kanske var det till och med så att jag blev nonchalant. Det var ju en så ”lätt” markering, så det slutade med att jag skickade Bacardi, med dummien fortfarande hängandes i min hand. När hon väl lokaliserat dummien så satte hon full kareta in och ett galoppsprång från mig så såg jag varför. Hon hade satt sikte mot ”kampbelöningen” som hängde i min hand. Spottade dummien hon hade i munnen och hängde sig fast i den jag fortfarande höll i handen. Joråsåatte!

RUTA 2 – vattendirigering

Vi hade medvetet sparat den till sist, eftersom vi hört att det var stenigt och brant -jag ville helt enkelt inte börja med att få åka hem, ifall tassen inte skulle hålla- Nu visade det sig inte vara fullt så farligt som det hade låtit -visst det var en brant igång, men bara knappa två meter och sedan direkt simdjup. Stenarna på andra sidan var stora och även där direkt simdjup- så jag valde att testa fysiken fullt ut.

Ner i vattnet var inga bekymmer och sedan ett ”ut” för att bekräfta att hon skulle fortsätta över. Jag valde att hålla armen uppe, så att om hon vände sig om  -vilket hon gjorde vid två eller tre tillfällen- så skulle det bekräfta att hon skulle fortsätta. Efter c:a 2/3 av dammen, så räckte inte det och trots att jag var medveten om att det skulle kosta poäng, så valde jag att stötta henne, men BARA när jag såg att öronen vinklades bakåt. Väl över på andra sidan blåste jag stopp, sedan en sidodirigering åt vänster och tillsist söksignal. Klockrent och som grädde på moset, så valde hon samma väg tillbaka -det kostar på WT att välja annan väg hem-

Efter genomförd debut, så är jag grymt nöjd med min hund och GANSKA nöjd med mig. Hon visar att vi är på rätt väg i vår träning och Birgittas utmaningar har gett resultat. Trodde aldrig att hon skulle fixa så långa dolda dirigeringar, men det löste hon fint. Visst vi har en del att finslipa på, men det ger mig förhoppningar inför KM och även om jag inte kan förvänta mig något förstapris om 1,5 vecka, så behöver vi inte skämmas i alla fall -fast det hade jag inte gjort ändå- 

Bäst av allt?! Tassen verkar hålla. Hon var trött i den igår, men INGEN hälta idag. Nu blir det vila till söndagens rallytävling. Hoppas, hoppas, hoppas!

BARA VI INTE JINXAR DET NU

Mina erfarenheter inom WT här minst sagt begränsade. Några i NKL på Goldenlägret och Goldenspecialen, samt en start i ÖKL och när jag anmälde Bacardi till dagens WT i Dagstorp antal veckor sedan, så var tanken att vi faktiskt skulle kunna träna inför hennes debut. Nu har det ju inte blivit så, vilket gör att dagens tävling kommer revideras till erfarenhet för egen del och för Bacardis del testa om tassen håller.

Vi har inte legat på latsidan, vad gäller fysträning och stretching och det är nästan så jag vill påstå att hon närmar sig toppformen -fysmässigt- som hon hade inför förra SM. I nuläget känns tassen bra -även om jag är skiträdd att jinxa det, i och med det uttalandet- och förhoppningen är att den fortsätter vara det även vid kvällens slut. Jag har med mig MASSOR av vatten/kylklampar -för att kunna kyla tassen efter ansträngning- och kommer NATURLIGTVIS att både värma upp och gå ner henne efter varje ruta. Håll tummarna för oss. Det kommer behövas.