Fr.om. nästa vecka är det återigen fullt fokus på jakten och efter helgens kennelträff så är jag sjukt peppad. Vi fick med oss så otroligt många bra övningar för att kunna lägga fina samt bestående grunder vad gäller markering, dirigering och signaler. Något jag kommer försöka förmedla genom en serie blogginlägg.
Jens & Sofia (och de flesta andra) börjar lägga grunder redan med sina valpar, men eftersom jag är minst sagt ”fladdrig” i min träning, så slarvar jag mig fram under devisen ”går det, så går det”. Och oftast gör det ju faktiskt det, men nu känner jag att det är dags att på allvar ta tag i grundträningen. Som tur är så är det ju aldrig försent att börja om, så nu kommer vi backa bandet och köra basic.
En av de första övningarna gällde att ”låsa fast” sin markering. En vit dummy kastas på kortklippt gräs, så att den förblir synlig. I början skickar man ganska snabbt, men sedan gäller det att dra ut på det, för att lära hunden att hålla kvar sin markering. Om hunden släpper fokuset, så får man inte hämta utan övningen görs om (personligen tror jag att hundarna fattar ganska snabbt, eftersom de bara gör sådant som lönar sig och vill de hämta, så kommer de fort koppla sambandet titta/hämta – inte titta/bli snuvad på konfekten).
Blågul´s Sambuca – Sammie tränar på att hålla kvar markeringen.
Något jag lärt mig på senare år (och något som jag verkligen slarvat med förr) är hur viktigt ett bra fotgående är, när det kommer till jakten. Man måste som förare kunna lita på att din hund är vid sidan och att den följer dig utan att du behöver ha koll på den. Just den biten har funkat ganska bra sedan tidigare, men jag har missat hur oerhört betydelsefullt följsamheten runt fötterna är, dvs om jag vrider på mig, så måste min hund genast vara med på noterna, annars missar den markeringen eller om vi ska skicka på en dirigering, så ska jag inte behöva strula med att få hunden på rätt plats. Den ska finnas där som min skugga.
Övningen ”pass” tränar både ordet ”pass” (håll koll framåt det kommer en markering), följsamhet runt fötterna (typ lydnadens vändningar på stället) och riktningsträning (spring i den riktiningen vi står, inte dit du vill).
Man börjar genom att kasta en vit dummy på kort gräs. När den är i luften, förslagsvis högst upp i bågen, så lägger man på ordet ”pass”. (Självklart går det lika bra med ett annat uppmärksamhetsord, men jag kommer ändra till ”pass”). Låt hunden låsa någon sekund, vrid 90° på stället och upprepa kast och uppmärksamhetsord. Vrid sedan tillbaka till den först kastade och upprepa ”pass” alternativt sätt ner handen. Oavsett vilket, så är det viktigt att inte skicka innan hunden låst på markeringen och när hunden hämtat så står du kvar på samma ställe (inte helt lätt vill jag lova). Väl inne vid sidan igen, så kastar du en ny markering, upprepar ordet ”pass” när dummien är i luften och vrider runt för att hämta den tidigare kastade markeringen.
Som synes två enkla, logiska övningar där jag som förare kan lägga bra grunder åt min hund, där man bara behöver tillgång till en större gräsmatta eller appellplan, vita dummies och tålamod. Det och insikten att orden ”ganska bra” som vi gärna svänger oss med, faktiskt i grund och botten inte är speciellt bra alls. Svart eller vitt. Rätt eller fel. Bra eller inte bra alls. ”Hur svårt kan det va?!”.
kennelblagul 