ATT FÖRSÖKA TA APPORTERINGEN FRÅN EN APPORTÖR

Jag är inre världsbäst på att följa mitt strukturerade träningsschema, men jag gör mitt bästa. Gårdagen bjöd på lydnadsvila för Xanté så det blev ett pass idag istället. Dock ändrades det från fotgående till konskick och dirigering. Man måste ju vara flexibel i sin struktur.

Eftersom Xanté är en sann apportör och därmed tycker det är VIKTIGARE att apportera, än att göra som jag säger så valde jag att testa att dirigera till godisskålar istället. Nu kan man ju FÖRSÖKA ta apporteringen från en apportör, men ska vi vara ärliga så lyckas det ju sällan eller aldrig…

Resultatet till trots så tänker jag ändå ge det några gånger till, innan jag helt förkastar idén -vet att jag testade på Tila, men hon ratade helt enkelt godiset och valde istället mittapporten för apportera ska man- ”Hur svårt kan det va?!”.

GENOMFÖR HAN TÄVLINGEN SÅ HÄR, SÅ KOMMER JAG JUBLA HÖGT

Idag stämde jag träff med Andrea på Helsingborgs BK -tack Lasse för att du avlöste mig- och tanken var att köra ett genrep på ett helt nytt ställe, samt i den ordningen det kommer ske på söndag. Självklart har vi en hel del att jobba vidare på, men för att vara Xanté så hanterade han den nya störningen riktigt bra. Att jag sedan har MASSOR med guldkorn med mig hem gör ju knappast saken sämre.

Är RIKTIGT nöjd med fria följet, zätat och inkallningen -minus avslutet då, men eftersom vi inte tränat det momentet alls så får jag nog köpa sådana fel- Kanske lite väl överstadig på inkallningen från rutan -men det räknar jag som ett LYXPROBLEM med tanke på att han har en tendens att tjuva därifrån- lite strul med uppsättande i fjärren samt konskicket till dirigeringen, men helheten och känslan kändes fin och det är det som räknas för mig.

Fyra veckor! Jag upprepar FYRA veckor har vi tränat eliten. Genomför vi söndagens tävling så här bra, ja då kommer jag JUBLA högt! Jag ska bara komma ihåg att andas, att vara ”här & nu” och att vara tydlig. ”Hur svårt kan det va?!”.

SÖNDAGEN NÄRMAR SIG MED STORMSTEG

Igår blev det ett kort träningspass för Xanté. Vi började med två ”sitt i grupp” där han först fick sitta utanför hundhuset, medan jag gick in och fixade lite med pensionats-/dagishundarna och en där han fick sitta framför planket. Båda utfördes med BRAVUR, vilket känns tryggt.

Vi testade även av några skiften i zätat och han satte VARENDA ett! I dagsläget är han dock känslig för vilken fot jag ”står” på vid kommendering, något vi måste jobba bort för framtiden. Gårdagens GULDKORN var helt klart rutan. Den stod på ett nytt ställe och var opreppad, men likväl gjorde han både ett klockrent konskick OCH ett dito rutskick. Wiiieee!!!

Idag kommer vi fila vidare på gruppmomenten och dirigeringsapporteringen. Söndag närmar sig obevekligt med STORMSTEG, men ”hur svårt kan det va?!”.

FYRA DAGAR TILL ELITDEBUT

Igår kom samtalet jag hoppats på – jag och Xanté debuterar i eliten till helgen. Med bara en månads träning av elitmomenten så är vi naturligtvis LÅNGT ifrån färdiga. Till dags dato så har jag ännu inte tränat elitens gruppmoment, jag har inte testat vittring där tävlingsledaren tagit i de andra pinnarna och jag har heller inte kört en hel elitruta. Vi har snarare fokuserat på delar av moment, som jag sedan hoppas funkar när jag väl sätter ihop dem.

Med bara FYRA dagar kvar till start så gäller det att jag strukturerar upp träningen, utan att för den delen börja slarva. Inte lätt när man heter Hanna Nilsson, men jag ska göra ett tappert försök och FRAMFÖRALLT se till att ha realistiska mål med vår debut.

Roligt och realistiskt tävlande ger bra resultat.

TRÄNINGSUPPLÄGG:

  • Hyra en halldel i Halmstad Hundarena för att träna konskick mot vägg och rutskick längs med. Dessutom behöver vi köra dirigeringsapportering och träna vittring med pinnar i hög för att få till ett bra sorteringsarbete, eftersom apporterna blir EXTREMT tydliga på den typen av matta.
  • Vi behöver kolla av dold sitt i grupp och testa av så att han BARA lägger/sätter sig på mina kommandon och inte någon annans.
  • Jobba vidare med skiftena i zätat och stadga i fjärren, samt fortsätta träna fotgående på promenaderna.
TÄVLINGSMÅL:
  • att få till ett bra fritt följ med fint fokus. Skulle det inte bli så, så MÅSTE jag ha sinnesnärvaro att påpeka det. Jag vill inte lära in en massa olater på tävling.
  • att han sätter alla skiften i zätat.
  • att konskicken sitter och att han hittar rutan. 
  • att jag hjälper honom att lösa uppgifterna på bästa sätt och att vi ska ha KUL!
”Hur svårt kan det va?!”.

RALLYTRÄNING MED KOMMENDERING OCH GRYMMA FRAMSTEG I LYDNADEN

Inser att jag har en hel del bloggande att komma i kapp med, så det är väl lika bra att sätta igång. Igår passade jag & Dea på att åka till klubben en sväng. Tequila fick träna på rallymomenten under kommendering -filmen är dock från idag, då jag glömt kameran hemma- och Xanté fick nöta vidare på elitmomenten.

Att träna rally med en ”tävlingsledare” är ett GRYMT alternativ till att sätta upp en massa skyltar. Dels tränar man sig själv på att bibehålla fokus fast man inte vet vad som komma skall -det gäller att både lita på att hunden är där den ska vara, samt att hålla tungan rätt i mun- dels gäller det att kunna fånga hundens fokus i god tid och därmed förbereda den på de olika momenten. Klarar man detta så kommer en bana kännas som en enkel match.

Vad gäller Xanté så börjar han få fin förståelse för de olika momenten. Med det sagt, så innebär det INTE att han faktiskt kan dem. Igår tränade vi zätat och om ”om” inte funnits och konerna inte hade bestått av apporter, så KANSKE han hade fixat sitt första tävlingsmässiga zäta. Nu blev det istället så här…

Idag körde vi igenom ett tävlingsmässigt fritt följ och jag är minst sagt IMPONERAD över hur mycket man kan lära sig genom att träna på promenaderna. Vilken skillnad i position och uthållighet! Jag ÄLSKAR hans aktivitetsnivå, som för mig är i stort sett perfekt. Han har bra driv, utan att för den sakens skull flippa ur. Det ser riktigt lovande ut.

Vi testade även vittring med en pinne, där fokus var att öka säkerheten efter att han hittat pinnen. Även det momentet är på frammarsch och sista skicket hade inte ett enda omtag. Wiiieee!!!

Avslutningsvis körde vi hopp apport och dirigeringsapportering. Vilken skillnad på dagens och gårdagens konskick -på gårdagens dirigeringsträning så jobbade vi mest med att han skulle till konen FAST han visste vilken apport som skulle in- Ingen tendens att vinkla av åt höger och fullt fokus framåt. Att han sedan lyckades med hela momentet tävlingsmässigt är bara en bonus. ”Hur svårt kan det va?!”

EN GÅNG ÄR INTE INGEN GÅNG

Egentligen var jag alldeles för trött för ett träningspass igår, men efter lunch så jag tog mig i kragen för att köra lite blandade elitmoment med Xanté. Vi började med dirigeringen, där han fick se mig lägga ut apporterna, men innan vi körde igång med själva dirigeringsbiten, så ville jag se om han kom ihåg att man skulle till konen först. Det gjorde han och visade dessutom upp KLOCKRENA konskick!

När vi sedan skulle träna höger vänster, så ville jag se hur mycket han fattat av mina tecken. Förhoppningarna var väl inte allt för höga, eftersom vi bara kört två pass dessförinnan, men döm om min förvåning, när han vinklade vänster UTAN att tveka -visserligen stod jag bara på tre meters avstånd när jag skickade honom, men ändå- Den högra dirigeringen blev lite för svår. Dels så hade det gått ganska lång tid sedan han fick retningen av utlägget, dels så syntes den ganska dåligt i jämförelse med den SJÄLVLYSANDE vedklabben, som låg i mitten -han kollade snabbt av den, innan han valde den högra apporten, men hade där legat en apport, så hade han självklart tagit den- Körde ett skick till åt höger, för att sedan utmana YTTERLIGARE, genom att göra en tävlingsmässig dirigering åt vänster, som den lilla guldhunden SPIKADE! Wiiieee!!!

Efter det lyckandet, så var JAG duktig nog att bryta och istället gick vi upp till appellplan, för att träna lite zäta och ruta. Började med lite fotgående, för att värma upp lite, innan jag placerade ut en boll i rutan. Tycker att det är dags att börja ”sudda” retningen lite, så innan han fick hämta den, så tränade vi ORDFÖRSTÅELSE i zätat -dock bara på raksträckor- Två felskiften -han satte sig på stå och ställde sig på sitt- men i övrig helt korrekt. Ett extra plus var att han dessutom lyckades koncentrera sig på uppgiften, trots att bollen i rutan pockade på hans uppmärksamhet.

Rutskicket var skitsnyggt och han hade ingen tendens att springa direkt till rutan. Jag lägger in bollen igen och den här gången kör vi hopp apport, för att ”sudda”. Vårt bekymmer sist, var ju att han låste sig och satt kvar vi kommenderingen. Den här gången var det inga bekymmer. Fin stadga i kast, direktreaktion vid kommandot, full koll på att han skulle hoppa tillbaka och en riktigt fin ingång. Mycket lovande.

Som avslutning körde vi en vänsterruta. Den blir lite svårare, eftersom jag inte ”blockar” rutan med min kropp. Ingen tanke på att springa direkt till rutan, men däremot så rundade han inte konen, utan drog lite längre åt höger. Inget som hade kostat något på tävling, men heller inget jag vill släppa igenom på träning -fick skicka honom ytterligare två gånger, innan han fattade galoppen, men sedan var det inga problem- En gång, är nämligen inte ingen gång, när man tränar en tänkande golden retriever.

JAG VÄLJER APPORT, INTE DU

En fullspäckad helg med vårt rallyinternat och två dagars hundträning med Dea och hundarna, har gjort sitt. Idag är jag galet ”bakfull”, men samtidigt så himla nöjd med alla framsteg. Xanté visar verkligen vilken GULDHUND han är och samtidigt som det är fantastiskt kul att köra en hund som honom, så inser jag även vikten av att göra RÄTT. Man hör nämligen allt för ofta ”det är mycket roligare att dämpa, än att höja”, men har man haft en hund som man tränat fel och belönat fel, så är det inte så himla kul längre. I alla fall inte om man vill gå hela vägen.

I måndags ville jag testa ett något så när tävlingsmässigt zäta. Jag VET att han kan alla skiften, men då MÅSTE han vara i rätt sinnesstämning -nu när vi shjepat en del i fjärren, så bjuder han tyvärr på mer, än vad jag önskat- Körde några ställande innan, där jag belönade att stå i skiftet, inte att ställa sig, dvs jag gick 2-3 steg innan jag vände om och gav honom en lugn belöning. Funkade över förväntan och han satte ALLA skiften. Att han dessutom hade ett helt okej fotgående, en fin stadga och fina upphämt, är ju bara grädde på moset. Det här kan bli riktigt bra.

Igår fick han ett pass med dirigeringsapportering. Här lade vi ut alla apporter och sedan var min tanke, att belöna konskick, medan Xanté hade en helt annan tanke, vilken var ”spring ut och hämta den självlysande vänstra apporten, utan att passera gå”. Inte konstigt och ett YPPERLIGT tillfälle att träna på att han inte får välja. Ska han apportera, då MÅSTE han lyssna på mig -när jag börjar inlärningen med detta momentet, så delar jag alltid upp det. Konskick för sig och apportering för sig. Däremot vill jag att rutinen ska se ut som momentet i sin helhet, dvs att jag lägger ut apporterna tävlingsmässigt och sedan väljer jag ANTINGEN ett konskick eller en dirigering- och efter lite tragglande, så tror jag han fattade galoppen.

Vi avslutade med vittring, där Dea gömde en pinne. Jag vill ha bort tugget på pinnen och bästa sättet med individen Xanté, är att han ska få en SÄKERHET i vad han ska göra när han väl hittat den -vi testade faktiskt med en kampbelöning och eftersom han i nuläget inte verkar gasa igång på det, så ska jag köra det några pass till- Kampbelöningen kommer ENDAST användas när vi kör med den enda pinnen och jag får inte glömma att variera NÄR han ska få sin belöning -direkt han vänder in, på väg in och/eller i fotposition- Vid minsta antydan till stress, så kommer jag genast plocka bort den typen av belöning, men som det ser ut nu, så kör vi på det. ”Hur svårt kan det va?!”

MAN FÅR INTE SPRINGA TILL RUTAN, UTAN ATT PASSERA GÅ

Han gör snabba framsteg, min nya lilla lydnadskille. Igår ställde vi oss framför spegeln och nötte lite skiften i zätat. Till en början så chansade han bara hej vilt, men de sista fem skiftena satte han klockrent. Idag på promenaden så tränade vi vidare och samma sak här. I början lyssnade han inte utan bara antog, men efter ett tag så insåg han, att vill man ha belöning, så måste man faktiskt göra rätt.

Eftersom vi börjar om lite från början, så tänkte jag på mina kommandon -dels är det viktigt hur jag säger dem och var jag lägger betoningen och dels fick jag en tankeställare angående vilken bokstav i kommandot, som han agerar på- Som det ser ut nu, så blir bokstaven I i ”sitt” och ”ligg” i nio fall av tio ett sättande, vilket fick mig att döpa om kommandot på läggandet. Efter att jag ändrat till ”tanna”, ”ssssitt” och ”lllägg”, så satte han 95% av skiftena korrekt. Dock vet jag bättre än att ropa hej och det krävs en hel del nötande till, innan jag kan börja känna mig säker.

Igår fick han även träna lite kon- och rutskick. Jag började med att skicka honom till rutan från konen. Inga bekymmer. Sedan skickade jag honom till konen. Inga bekymmer. Men när jag sedan skickade honom till konen, belönade ställandet och skulle skicka honom vidare, så fattade han ingenting. Hjälpte honom med lite kropps-dk och utmanade honom sedan, genom att lägga leksak i rutan, men FÖRST skicka honom till konen. Ett par gånger försökte han sig på att springa till rutan, ”utan att passera gå”, men när han fattade att det inte lönade sig och att man först var tvungen att runda konen, ja då funkade det perfekt. Vi är på rätt väg helt enkelt.

Till helgen blir det lite vila, eftersom jag kommer ha ett rallyinternat, men förhoppningsvis gör det bara att våra träningar får landa lite och jag ser fram emot att se vad som satt sig, när vi startar upp nästa vecka. ”Hur svårt kan det va?!”

XANTÉ – så ser elitmomenten ut i dagsläget

Om mindre än en månad, så är det elitdebut för Xanté. Det kommer vara mycket att träna på, samtidigt som jag inte vill slarva i inlärningen den här gången. Det kommer helt enkelt få bli vad det blir, med utgång av de förutsättningar vi har. Den STORA utmaningen blir att lära in rut-, dirigerings- och konskick, eftersom han bara har ett par pass av dessa i ryggen och alltså ingen som helst förståelse för momentens delar eller helheter.

Om vi börjar med det, som jag i nuläget TROR att vi kan klara av, så har vi bl.a. fotgåendet. Det har blivit så otroligt mycket bättre på bara en knapp månads träning och något som vi nästan ENBART tränar på våra promenader. I tisdags när vi körde igenom det, så var det första gången han körde ett helt fritt följ utan belöning -dvs utanför tävling- och jag tyckte han skötte sig bra. Det vara bara sista sträckan han tappade fokuset, men i övrigt ser det fint ut. Positionen i sakta marsch är precis så jag vill ha den, så nu gäller det bara att få honom att fatta att det gäller i alla hastigheter.

Inkallningen och fjärren är också moment som känns okej. Avståndet har vi tränat på sedan innan och självklart kommer vi fortsätta träningen på korrekta skiften i fjärren, men det kräver ingen ändring i min träning, som det ser ut nu. Vad gäller vittringen, så kommer jag varva träningen med att bara hitta en pinne -för att få upp säkerheten i var han ska bli av och därmed förhoppningsvis slippa tugget- med att leta pinnar i stor hög/tävlingsmässigt utlagt, men där jag sitter på huk jämte. Fullkomligt ÄLSKAR hans fina sorteringsarbete på söndagens tävling och den vill jag INTE bli av med.

Vad gäller resterande moment, så finns det riktigt fina detaljer i många av dem:

Fin position och stadga i zätat, speciellt med tanke på att det är första gången han gör det.

  • Det vi behöver träna på är att LYSSNA. Han kan alla skiften -det visade han igår med Dea- men då får man inte gissa, bara för att man vill göra matte glad. Det kommer bli tragglande framför spegeln, men jag tror att han kommer fatta snabbt vad som lönar sig
Fina ingångar på dirigering/hopp apport. Bra, jämt tempo.
  • På hoppet behöver vi träna på uthopp från 3 meter. Här fuskade jag i trean, genom att ställa mig närmre och det som händer på detta avståndet är att han hinner tänka för mycket, vilket gör att han har en tendens att bli ”överstadig”.
  • På rutan/dirigeringen ska vi få in muskelminne i vänster/höger. Konskicken blir till en början träning för sig, men sedan är det viktigt att han förstår att man måste till konen först, innan man springer vidare.
Nu kör vi!

FRAMSTEG OCH BAKSLAG

I alla träning finns det såväl framsteg, som bakslag och på gårdagens träning med Xanté fick jag en rejäl dos av båda. Vi började med ett vittringspass, som var helt HYSTERISKT. Stressat plock bland pinnarna och en hund som svävade iväg och lade upp sök. Då ska ändå tilläggas att vi backat bandet, för att underlätta. Pinnen var gömd i lite högre gräs, bakom de synliga pinnarna, men det var som om han aldrig fick korn på den och istället plockade första bästa pinne.

Backade bandet YTTERLIGARE och gömde bara den rätta pinnen, dvs ingen annan störning. Första skicket var klockrent, men andra skicket hittade han återigen ingen ting. Kan utan att överdriva påstå, att jag blev minst sagt stressad över hans beteende. I frustration tog jag hela lådan med pinnar och kastade ut dem på på den rensopade gräsfläcken. Satte mig på huk jämte och blev förvånad över hur snabbt han kunde ändra beteende och helt plötsligt jobbade han lugnt och metodiskt.

Minskade snabbt till tävlingsmässigt antal pinnar och han jobbade vidare i samma fina anda, tills jag ändrade från rad till cirkel. Lade pinnen klockan tolv, vilket var i stort sett på exakt samma ställe som han inte hittat den tidigare. Det var inte med flit, men samtidigt var det häftigt att se hur han reagerade. Jag såg att han markerade rätt pinne, men i samma sekund rynkade han på näsan -precis som när det luktar äckligt- och valde att leta vidare. Dock hade han fått upp säkerheten tillräckligt, för att bestämma sig att han nog hade haft rätt och i ett tveksamt ”pincettgrepp” plockade han pinnen och gav mig. Kastade iväg en godis och lade tillbaka pinnen på samma ställe -något jag vanligtvis inte gör- Den här gången fans det ingen tvekan och när jag och Lasse diskuterade i efterhand, så visade det sig att vår trekammarbrunn ligger precis rakt under.

Efter det jobbade vi vidare på fria följet och här tycker jag att han gjort stora framsteg. Speciellt, eller kanske tack vara, att vi mest tränat korta pass på promenaden. I vanlig marsch svajar han lite, men i sakta marsch verkar han fattat galoppen. Är så sjukt nöjd och det ska bli spännande att se hur det håller på söndagens tävling, när störningen tillkommer.