HA ALLTID EN PLAN B NÄR DU TÄVLAR

När jag började tävla, för sexton år sedan, så hade jag aldrig någon plan för hur jag skulle rädda moment – eller göra en mindre bra tävling, till en riktigt bra träning. Jag vet inte hur många lydnadstävlingar jag harvade igenom med stackars Baily, även om vi inte ens var i närheten av ett förstapris. Och som tur var brände jag inte ut honom, innan vi lyckades få vårt championat.

När jag satsade på championtiteln med Whiskey, så fick jag tänka om helt och anpassa mig efter hans förmåga. Han var en ”snitt åtta hund”, hade därför inte råd med några nollor och det fanns därför ingen mening att trycka på när slaget ändå var förlorat – jag började min inlärningskurva till ”en plan B”.

Många som ser mig tävla tycker nog jag är helt galen, men under alla mina år har jag bara fått ett rött kort och två gula – resterande domare har släppt igenom det. Och oavsett om jag hade fått ett dussin röda kort, så hade jag fortfarande gjort samma sak och gör än idag. För vet ni vad? Det gör nytta. En månad senare (och femton starter totalt), så var han Svensk Lydnadschampion! Whiskey var en god läromästare, när det kom till att ta till ”plan B”. och ju mer jag praktiserar det, desto enklare blir det att ta ett snabbt beslut. Har jag betalat för mig, så har jag lärt mig att ta plats (så länge det inte går ut över en eventuell parkamrat förstås).

Det viktigaste när jag tävlar är inte bra poäng eller pris – det är grädden på moset när det går bra. För mig är det oerhört beklämmande att se tävlanden bli besvikna på sina hundar, när hunden bara gör sitt bästa för att förstå. Istället för att beskylla hunden för felen som uppstår när du tävlar, så fundera på hur tydligt du faktiskt förmedlar vad du vill. Oftast tycker vi (mig inkluderat) nämligen att vi är mycket tydligare, än vad vi faktiskt är. Om du istället analyserar vad du gjorde, som du inte gör när du tränar, så är du på god väg att lösa era tävlingsdilemman.

Självklart finns det tävlingar där jag blir både frustrerad och irriterad, men jag försöker ändå att inte låta det gå ut över min hund. Jag är så rak och ärlig som möjligt. Säger till dem när det blir fel. Berömmer när det är bra. Släpper inte igenom några större felbeteenden, såsom att kolla av sakerna i exempelvis åttans frestelse eller springa jämte hindret.

• Jag har vid flertalet tävlingar diskat Xanté genom att ta honom lätt i mungipan och påtala att jag vill att han lyssnar på mig, vilket resulterat i att resterande bana fungerat alldeles utmärkt.
• Jag har på ett jaktprov i nybörjarklass tagit av mig till underkläderna och simmat ut med min hund, för att lösa apporten.
• Jag har vid flertalet tävlingar med Limon rullat runt på marken som en dåre, för att peppa upp henne och sedan fortsätta resterande bana med en glad hund.
• Jag har resolut plockat ut leksaker ur Malis mun, när hon snott i åttans frestelse.
• Jag har vrålat ”nej” när Sierra var på väg till domaren på en rallytävling.
• Jag har mött upp och visat hundar över hindret i lydnaden. Springa jämte är aldrig något alternativ och nollad är jag ju ändå.
• And the list goes on…

Jag får ofta höra att folk blivit tillsagda att man absolut inte får gå ut och tävla en hund, där inte allt är befäst. Hade det varit fallet, så hade jag nog inte haft en enda tävlingsmerit på våra hundar. Jag har varken struktur eller ork att träna utan mål. Det jag däremot är väldigt bra på, är att se hur mycket man kan lära in på kort tid. Så länge jag inte blir besviken på min hund, så har den ju faktiskt ingen aning om att den gör fel. Jag å andra sidan får väldigt fina kvitton på var jag behöver lägga mitt krut i träningen.

Tävlingar är något det finns gott om och oavsett nivå på ekipage, så är inte tävlingskarriären en konstant dans på rosor – det är hur vi hanterar våra nederlag som räknas. Jag har haft min beskärda del av vimsiga tävlingsledare, störande publik, konstiga upplägg, men är hunden störningskänslig, så använd de kvitton ni får på tävling och träna liknande störningar. Så länge ni väljer att skylla på andra, så kommer ni inte framåt. Jag hade min vändpunkt på en tävling med Bacardi, där jag blev irriterad på en i publiken. Det visste ju naturligtvis inte Bacci om, så hon trodde jag var sur på henne och vi tappade därmed resterande moment i tävlingen. Efter det valde jag att träna på sånt som störde ut oss på tävling och istället se malplacerade rutor eller störande publik/TL, som ett kvitto på hur vi låg till i träningen. Filmen nedan är ett resultat i den träningen.

Sierra är en av de hundar som inte hade haft en enda merit, om jag skulle väntat på att hon skulle kunna allt innan jag anmälde henne. Hon är istället en av de mest välmeriterade hundar jag haft och vi har inte startat på en enda tävling eller ett enda prov, där jag blivit irriterad på henne eller där hon gått ner sig för att det blivit fel. Helgens tävlingar i mästarklass var inget undantag. Att samla SM-poäng kan (och har absolut varit) oerhört frustrerande. Allt under 100 är ”dåligt” och det är lätt hänt att fastna i frustration över att man tappar ett ynka poäng. Med Sierra har jag bestämt att oavsett poäng, så ska hon aldrig känna att jag är missnöjd med henne, så när vi på dagens andra tävling tappade flera poäng på första momentet, så använde jag resterande skyltar till att kolla av kvitton i träningen och de var rätt så bra visade det sig!

Så min ”plan A” är alltid 100 poäng eller förstapris. Min ”plan B” är att få valuta för pengarna och en bra träning med min hund. Vilken är din plan?

LYCKOTÅRAR, DISKUSSIONER & GALET FIN KÄNSLA

Sedan januari, har Tequila gjort STÖRRE framsteg, än vad jag någonsin vågat hoppas. För den som orkar jämföra årets FÖRSTA tävling, med gårdagens, så förstår ni vad jag menar. Vilken hund, vilken attityd, vilken lägsta nivå! Lägg dessutom till, att hon varit på resande fot sedan fredag lunch, så inser man vilken J-VLA prestation gårdagen innebar.

Strul med gruppmomentet, även på denna tävlingen. Som tur var -för oss- drabbades inte vi, men en annan stackare fick samma uppvaktning, som Tila fick förra helgen. Jättetråkigt att sådant ens ska förekomma. När domaren bryter och beordrar in oss, så förväntar jag mig att Tila ska ligga ner men icke. Hon sitter som ett ljus. Vi får sätta om och här förväntar jag mig faktiskt att hon ska ligga ner, när vi kommer tillbaka, så jag blev minst sagt paff, när jag såg att hon satt upp och LYCKOTÅRARNA var ett faktum -det bådar gott inför helgen tjejer- Lite mer tårar bakom planket och ytterligare några när momenten var klara och hon får 9/10 i betyg. Älskade hund!

Jag hade bestämt mig för att testa, att låta henne jobba mellan momenten denna tävlingen och jag tycker faktiskt det gav bättre fokus och samarbetsvilja. Vi hade det BÄSTA fotgåendet ever och jag är sjukt nöjd. Tror ALDRIG hon gjort sådana grymma skiften i zätat, som hon gjorde igår. Tyvärr nollade vi momentet, eftersom hon gick på fel sidan konen, men det skiter jag i. Hon var fantastisk!

• På inkallningen kom hennes trötthet fram. DK i nedläggande -det hörde inte domaren- nos och DK i inkallandet, MEN farten fanns där och  det är det som räknas.
• Om man bortser från farten till konan, så fick vi ÄNTLIGEN till konskicket, som det var tänkt. Sedan blev det fel i skicket, vilket Tila också kommer på och stannar på eget bevåg, för en omdirigering. Lite nos, men det skyller vi på tröttheten, eftersom hon inte nosar vanligtvis.
• Dirigeringen sätter hon full fart mot konen, men har ingen tanke på att runda den, så när jag klämmer i med ett ”stanna”, så inser hon sitt misstag och lägger sig vi konan. Ställer henne upp, med ett handtecken och sedan flyter det på bra.
• Hoppet väljer jag att kasta långt som F-N, för att se om hon väljer att hoppa tillbaka utan DK. Full fart ut, galopp in. Några få steg i trav och det är när JAG funderar på om jag ska hjälpa till med ett DK -hon springer lite snett- men när jag släpper det kommer galoppen igen. Wiiieee!
• Mellanspel i form av en diskussion, om huruvida man måste säga apport eller inte, när man gör hopp apport -det måste man inte- Nollan ändras till en tia och jag får öva på att föra Tila, lite lätt uppjagad.
• Vittringen funkar PERFEKT, trots mina känslor och det är nog DAGENS GULDKORN. Det hade aldrig funkat för några månader sedan.
• På fjärren är Tila helt slut och ett antal DK:n behövs -några märktes och andra myglade jag bort-

Nu blir det ingen tävling förrän i mitten av april. Jag kommer dra ner på träningsfrekvensen för hennes del. 2-3 pass i veckan blir nog lagom och fokus kommer ligga på konskick, zätat och fjärr. KORTA pass och alltid sluta när hon tycker det är som roligast. ”Hur svårt kan det va?!”