NÄR UTSEENDE ÄR VIKTIGARE ÄN PRESTATION

Goldenspecialen – ett sätt att mötas. Jakt- och utställningsfolk. Arbete och utseende. För första gången var det kristallklart – exteriör värderas långt mycket mer än en fantastisk prestation ute i skogen och då pratar jag inte om min egen. Nej, för en gångs skull är jag glad att vi sumpade bra poäng på WT:t och därmed inte hade en chans att bli Dual Purpose 2015, för inte ens med full pott på utställningsdelen i jaktklass så hade min elithund slagit årets vinnare i nybörjarklass.

Personligen kan jag tycka att dagens poängsystem är så skevt som det någonsin kan bli. Som det är nu så får en hund som ställs i Open -dvs minst tre cert- på utställningen 22 poäng att ta med sig i sin eventuella tävla om DP. Ska vi överföra det till jaktdelen så innebär det att endast en EKL-hund kan få samma poäng, men BARA om den får hundra poäng. HUNDRA POÄNG! För att använda rumsrena ord – en rejäl tankevurpa. Här kommer ett litet exempel för att tydliggöra:

NKL 56 poäng + EXC och klassvinst i Open = 32.08 poäng
EKL 100 poäng + VG = 32 poäng
I rest my case…

Ska vi inte främja utveckling? Som det är nu så lönar det sig nämligen inte att flytta upp sin hund i nästa klass. Kanske är det dags att, precis som på officiella starter, KRÄVA att man måste göra så. I alla fall om man fått minst ett förstapris året innan? För mig personligen ser jag det som en utmaning att avancera uppåt. En utmaning som ger utveckling. En utveckling som för mig framåt och som därmed också öppnar nya dörrar.

Jag kan förstå att folk tröttnar. Jag är efter årets start nämligen en av dessa. Jag vet inte om jag har någon större lust att lägga en massa pengar på att enbart förlita mig på en enda persons tycke och smak och samtidigt vara helt beroende av hur konkurrensen ser ut. För det är bara att inse – få och/eller mindre exteriört bra hundar ger mig större chans på bra DP-poäng. Jag vill bedömas för vad jag presterar. Inte hur någon tycker att min hund ser eller inte ser ut.

En tillställning som var tänkt att föra folk och hundar samman, har i år delat dessa ännu mer. Hur ska de olika ”lägren” kunna föras samman, när vi inte ens lyckas göra det på en tävling? När utseende bli viktigare än prestation? ”Hur svårt kan det va?!”.

GOLDENSPECIALEN 2014 – elitklass

Årets Goldenspecial har varit helt FANTASTISK. Dels vad gäller framgångar, men mest av allt alla lärdomar, erfarenheter och kvitton jag fått på mina hundar.

Bacardi startade i elitklass på WT:t och mitt mål var att få med mig så många olika delar hem, som det var möjligt. Vi är inte färdiga och med den minimala träning vi haft, så låg fokus på att inte nolla några rutor och att få min vilja igenom. Satsningen lyckades nästan fullt ut.

Lördagens tävling var uppdelad på två pass. Ruta 1 och 2 gick på förmiddagen. På eftermiddagen gick ruta 3 och 4 och då som en dubbelruta i from av en walk-up. Den femte och sista rutan sparades till söndagen. Allt för att hålla spänningen vid liv.

Första rutan var utformad som en jakt. Vi följde vår skytt, som sköt ”vildänder”, vilket gjorde att vi fick smyga tio meter bakom honom och bakom oss gick domare och eventuell publik. Fotgåendet var inga bekymmer och väl framme vi skickpunkten så kändes avståndet helt överkomligt -kanske 70-80 meter- Över en stock, ner i vattnet och vidare in i vass -på andra sidan vattnet stod ytterligare en domare, för att på så sätt kunna se hur hunden jobbade på plats- Jag fick förhållandevis enkelt över Bacardi på andra sidan, men var allt för NONCHALANT när hon väl var på plats, vilket gjorde att hon gick för djupt och hamnade inne i skogen hos domaren -tror hon trodde att det var en kastare och då borde ju dummien ligga i skogen- Efter det så hade vi både olydnad av signaler och tecken, men efter vad som kändes som en EVIGHET -var visst ”bara” knappa tre minuter- så fick jag in dummien. Puh! 8 poäng kvar. För den som vill se, så hittar ni klippet HÄR.

Andra rutan var en dubbel markering, där den först kastade skulle in först. Inga problem, trodde jag i alla fall. Hade en tanke om att övervinkla henne, vilket jag även gjorde, men när jag sedan skickade så girade hon skarpt åt vänster och sprang dit jag INTE ville. Väl i vattnet så var den sista markeringene, den som låg enklast till och det krävdes MASSOR av övertalning för att få henne att släppa den. Tillslut fick jag dock min vilja igenom och som tur var hade hon i stort sett koll på den kvarvarande dummien -konstigt vore väl annat- vilket gjorde att den ”räddade” ganska många poäng. 10 poäng kvar allt som allt. Film på ruta två hittar ni HÄR.

Inför eftermiddagens walk-up kände jag att vi var tvungna att ta tag i lydnaden, så jag lade ut linjetag på campingen och blåste sedan stopp på stopp, tills hon inte lydde. På med kopplet, satte tillbaka henne på stället där hon gått ur hand och fortsatte träningen. Detta passet räddade BÅDE walk-upen, samt söndagens final -hon stod i stort sett på dummiesar, när jag försökte få ut henne i vattnet, men lät dem vara eftersom jag blåst stopp- och jag måste ständigt påminna mig själv att inte släppa igenom minsta lilla på träning.

Eftersom eftermiddagens dubbelruta finns på film, så är det enklare att se, än att jag förklarar. Måste dock skriva hur galet nöjd jag är med vår prestation. Hon var mycket mer samlad och även om markeringarna för den andra hunden störde, så gick det förhållandevis enkelt att få henne dit jag ville, vilket gjorde att poängen ökade ytterligare något. 14/14 poäng är inte fy skam.

Nu var det bara att vänta på söndagens sista ruta, som NATURLIGTVIS kolliderade med utställningen. Lägg till att jag hade missuppfattat samlingstiden, så inser ni att det blev något stressigt. Jag lyckades dock samla ihop mig och min hund. En enkelmarkering som landade dolt i vatten. Transportsträckan var c:a 50 meter land, 10-15 meter sly och sedan runt 10-15 meter ut i vattnet. Kruxet var att jag inte hade en suck att se min hund, så jag fick helt enkelt LITA på att hon skulle fixa det. Det var med hjärtat i halsgropen, som jag såg när hon kom ut genom slyn. Hade hon en dummie i munnen? Först såg jag den inte, men sekunden efter så insåg jag att hon SPIKADE sista rutan -tyvärr har jag inte den på film- Vilken j**la hund man har! 20 poäng!

 Snabb överläggning bland domarna och vi var uttagna till en B-final. Hur häftig är inte det?! Finalen var upplagd som en drive -klappjakt- och det sköts/klappades i vad som kändes som en EVIGHET. Mitt mål var att hon inte skulle knalla och när man ser hur hunden sitter och vibrerar, så inser man hur lite som behövs för att hon ska sticka. Som tur var hade vi lägst startnummer, vilket gjorde att jag fick skicka först. Varje apport var värd tio poäng och vi skulle ha in tre apporter var. Två fick vi in ganska enkelt vilket gav 10/9 poäng, men den sista blev för svår. Det var en av vattendirigeringarna som skulle in och det terrängskiftet klarade vi inte att lösa. Dock är jag helt GALET nöjd med hennes lydnad. Hon var omringad av dummies, som hon INTE fick ta och trots massor av blås, så gick hon inte ur hand en enda gång. Några gånger tror jag faktiskt hon i stort sett stor på några dummies, men tog dem inte, utan gjorde som jag bad henne om. I min värld slår det vilken fullpottare som helst!

Allt som allt fick vi 66 poäng på WT:t, vilket räckte till ett andrapris och en femteplacering. Efter söndagens final plockade vi dock in en placering och den slutgiltiga placeringen blev en fjärdeplacering! Endast dryga 30 poäng från ettan och tvåan och bara 5 poäng upp till tredjeplatsen. Toppa detta med en tredjeplacering i BTKL, så förstår man att Bacardi är ett ULTIMAT exemplar på ”Brains & Beauty”. Guldhund!

PÅ VILLOVÄGAR

Platsen Trehörningsjö är ett otroligt vackert ställe, men boendet på campingen lämnar en hel del att önska. Vi har ingen nyckel till stugan, då den hamnat på villovägar. Kylen var inte igång vid ankomst, spisen visade sig vara EN kokplatta, samt att vi saknar knivar och dylikt för matlagning och det gemensamma köket är ett skämt. Tur att vi är omgivna av härligt hundfolk.

Idag har vi valpträff på schemat. QQ-kullens tredje och det ska bli så kul att träffa alla syskon. Det är några år sedan sist, så det ska bli spännande att se hur alla ser ut. Troligen en massa Emmi-kopior och därmed även kopior på finaste Bacci. Gruppbild kommer!

GOLDENSPECIALEN 2012 – workingtest

Då ska jag försöka beskriva de oilka rutorna på årets workingtest. Nu har jag inte varit på så många WT:n i mitt liv, men det var ganska tuffa nybörjarklassrutor, både när man tänker på avstånd och terräng, men framförallt med tanke på hur NÄRA alla rutor låg varandra -stod man på ruta ett, kunde man se ruta tre, på ruta tre såg man ruta fyra osv- vilket kan kännas lite väl provocerande för helt gröna hundar. Bortsett från det, så gillade i alla fall JAG de lite småkluriga rutorna.

RUTA ETT – Denna rutan var ett närsök i en svacka. Där låg två dummies, den ena i ett snår nere i svacka och den andra låg i klunga med smågranar uppe på höjden, på ett djup på c:a 20-30 meter.

Xanté var först ut och jag insåg ganska snabbt att han var ALLDLES för orutinerad, med sina knappa fem veckors träning. Han fick vittring på den närmsta och jobbade länge, utan att lyckas hitta den. När han sedan hörde skottet och såg markeringen från rutan jämte, så drog han som en avlöning. Ingen konstigt alls och det var bara att kalla hem honom. 0 POÄNG

Bacardi var GRYM och speciellt med tanke på att vi bara tränat en knapp vecka. Jag skickade henne på ut, blåste närsöksignal och hon SPIKADE den närmsta dummien. Nästa skick hade vi oturen att få ett skott från grannrutan, som resulterade i att hon satte sig ute i söket. Satte igång henne igen, blåste närsökssignal och dummie nummer två kom in. Full fart ut, snabbare in. 16 POÄNG

Tequila är ju inte den hunden, som gärna stannar i mindre områden, vilket ledde till ett lite större sök. Dummie nummer ett -den längst ut- kom dock in ganska snabbt, men sedan låste hon sig i ett sök. Det jag kan tänka mig, är att hon inte förväntade sig att det skulle ligga en till så nära, vilket gjorde att hon inte ens letade där -tror faktiskt att hon fixat det, om hon hittat den närmsta först- utan bara sökte sig ut i djup och bredd. 6 POÄNG

RUTA TVÅ – Detta var en kombinerad ruta, med fotgående och en markering i gräsbevuxen kalhyggesterräng på närmre 60-70 meter. Inga tydliga referenspunkter och en kastare, som smälte in i terrängen.

Xanté gjorde ett FANTASTISKT arbete. Otroligt fint fotgående och även om skytten stod snett jämte honom, så spanade han ut över kalhygget, när skottet gått. Han såg kastet, markerade fint och sprang ut i rätt område. Tyvärr har han ännu inte självförtroendet som krävs, för att ligga kvar att jobba -speciellt inte på detta avståndet- men det spelar ingen roll. Jag trodde nämligen aldrig att han skulle se kastet och än mindre att han skulle ta sig hela vägen ut, så det sistnämnda att ligga kvar och jobba. är bara en smärre detalj vi måste träna på. 0 POÄNG

Bacardi hade ett bra fotgående, fullt fokus ut mot kastaren, men släppte markeringen med blicken precis när jag skickade, vilket ledde till att hon inte spikade markeringen. Hon ringade dock in den fint och var troligen den hunden som sprang snabbast tillbaka -trodde hon skulle bryta varenda ben i kroppen- lämnade av fint, men avslutade med att hoppa upp på mig. 16 POÄNG

Tequila var den som gick bäst på rutan. Klockren jaktfot, bra fokus, låste markeringen med blicken och höll den där tills jag skickade. Drog dock lite för långt ut, men vände om på en femöring och plockade in den. Utmärkt avlämning, men även hon hoppade upp på mig efter avlämnad dummie. 17 POÄNG

RUTA TRE – Två enkla markeringar i en ravin, så brant att man nästan fick svindel. Den första landade till höger nere i svackan i en gran. Den andra till vänster en bit upp i branten. Fotgående fram till domaren. Även i denna rutan såg man grannrutan och man hörde dessutom skott både bakom och till höger och vänster. Här skulle vi även räkna till tre, innan vi fick skicka hunden.

Xanté hade återigen ett fint fotgående. När vi ställde upp för den första markeringen, så hade han full span på ruta fyra -som man med lätthet kunde se från startpunkten- men när skotte gick, hade han inga problem att lokalisera kastaren och spikade den första markeringen -höll dock på att slå över nere i svackan- och hade full fart hem. Nästa kast var lite mer utmanande för stadgan. När den landade, så började jag räkna och på ”ett”, så började dummien rulla ner för slänten. Lilleman satt dock kvar och väntade på mitt kommando -puh- men gick lite för långt upp i backen. Han höll sig dock i rätt område hela tiden och jobbade oförtrutet på, vilket domaren premierade. 18 POÄNG

Bacardi har nu blivit ganska speedad, vilket leder till lite ofokus på första markeringen och hon svävar ut ganska långt, innan hon hittar rätt. Är dock på rätt plats till en början, men ligger, av någon anledning, inte kvar och jobbar. Markering nummer två rullar hela vägen ner i svackan -under tiden hon springer ut- och den spikar hon. 16 POÄNG

Tequila gör DAGENS BÄSTA jobb här och SPIKAR båda markeringarna -här får man även ett kvitto på HUR brant det är, när hon springer upp för att lämna av och hon håller nästan på att välta bakåt- Domaren var LYRISK och meddelade poängen, innan vi lämnade rutan. 20 POÄNG och DOMARENS PRIS

RUTA FYRA – En kombinerad markerings- och linjetagsruta. Ett kort fotgående, upp i en liten backe, skott med apportkastare -högt som bara den och det ringde i öronen på mig efteråt- och ett kast, c:a 40-50 meter ut. Svår terräng, med snår och högt gräs som hundarna skulle igenom. När markeringen var hämtad, slängdes linjetaget ut i samma område och sedan skickade man på den.

Xanté är fortfarande lugn och fokuserad, bryr sig inte om det höga skotte, utan markerar bra. Kommer ut i rätt område, men även denna gång saknas självförtroendet för att ligga kvar. Han är dock en APPORTÖR ut i klospetsarna och vill gärna ha med sig något hem, så på vägen tillbaka griper han första bästa föremål. Det visar sig dock vara en matlåda och eftersom han även är en sann RETREIVER, så var han ju tvungen att äta upp innehållet. Vi provar att skicka ut på linjetag, men det går naturligtvis inte och man kastar ut en dummie, som han får hitta, så det slutar positivt. 0 POÄNG

Bacardi har nu siktet inställt på vattnet, som är rutan bredvid. Hon är dessutom ganska högt i förväntansstress, vilket leder till mer eller mindre ofokus och hon får ett ganska stort ”sökområde”, men dummien kommer in. Lite samma sak gäller på dirigeringen, men med tanke på hur lite linjetag vi tränat, så är jag mer än nöjd. 15 POÄNG

Tequila går även hon lite långt ut på markeringen -svårt att bestämma djupet, med tanke på vegitatione och alla hundar som sprungit på djupet innan- men löser den ganska snabbt. Linjetaget mer eller mindre spikar hon, vilket är ganska fantatsiskt med tanke på den obefintilga träningen. 17 POÄNG

RUTA FEMEtt kortare fotgående till vattnet. Två enkla markeringar på vatten. Skott och kast från båt, där markeringarna landar bland näckrosbladen -många hundar tappade bort den vänstra markeringen bland näckrosorna- Ganska korta markeringar på c:a 15 meter.

Xanté gör ett KLANDERFRITT arbete både vad gäller fotgående och markeringar. Han spikar båda markeringarna. Jag fegar lite och klappar i min ena hand, för att påtala att dummien ska lämnas av där. Han lämnar av fint i hand och domaren menar på att man inte kan göra ett bättre jobb än så. 18 POÄNG

Bacardi gör TROTS sitt höga stresspåslag, ett utmärkt arbete och även hon spikar båda markeringarna. Däremot får jag göra en målvaktsräddning på första dummien -trots samma handklapp, som jag gjorde på Xanté- medan den andra lämnas av fint. 17 POÄNG

Tequila upprepar det fina markeringsarbetet och även hon spikar båda markeringarna. Hon har fina avlämningar -jag vet inte varför jag gjorde samma sak med handen, som med de andra två- och det enda domren -och jag- inte gillade, var hur hon kastar sig ut i vattnet, eftersom skaderisken på ett sådant beteende, är ganska stort. 18 POÄNG

Trots ganska lite träning, svåra rutor, tuff störning och med tanke på att jag körde TRE ganska olika hundar på en och samma tävling, så är jag så OFANTLIGT nöjd med både prestation och resultat. Lilleman höll hela dagen, sin unga ålder och utebliven vila till trots. Tequila BRILJERADE med sina grymma markeringar och Bacardi visade att det sitter kvar en hel del, fastän vi inte tränat på nästan 1,5 år och placeringarna blev verkligen inte fy skam.

Bacardi 9/81

Tequila 11/81

Xanté 64/81

GOLDENSPECIALEN 2012 – utställning

Gårdagens utställning gick MYCKET bättre än förväntat, med tanke på att Bacardi och Tequila var helt urfällda, Havana precis börjat sätta päls och Xanté var någonstans mitt emellan. Kan inte vara annat än nöjd med ALLA hundarnas prestation och placeringar.

XANTÈ var först ut i hanvalpsringen. Domaren fullkomligt ÄLSKADE hans rörelser och tyckte att han ”flöt fram i ringen, utan att ens anstränga sig”, vilket är ganska underbart att höra, med tanke på allt vi varit med om. ”Vackert uttryck, önskar ngt mer könsprägling. Utm hals, rygg och kors. Ngt rak överarm, bra skulderläge. Utm vinklar bak. Bra kropp och päls. Rör sig med härligt flyt i steg. Utm temprament och välvisad” Han blev placerad 1:a med HP, samt blev 3:e Bästa Hanvalp.

HAVANA var näst på tur och fick följande kritik ”Vackert huvud och uttryck. Utm hals och halsansättning. Bra rygg och kors. Godtagbara vinklar fram, utm bak. Bra ben och tassar. Ngt fransysk. Bra kropp och päls. Rör sig med bra steg. Trevligt temprament. Välvisad” Havana placerade sig som god 2:a med HP och blev oplacerad i Bästa Tikvalp.

TEQUILA ställdes i två klasser. Dels Mid Limit, dels Jaktklass -äntligen!!!- och i Mid Limit fick jag inte riktigt till rätt energi. Hon drog sig bakåt med överkroppen, spottade ut godiset som erbjöds och lufsade runt i ringen. När det var dags för jaktklassen, så ändrade jag taktik och drog igång henne med boll och lite jaktlek. Vilken skillnad! Tyvärr skrev kritiken på den första klassen, så den kunde jag inte göra något åt. ”2,5-årig feminin tik, vackert huvud och uttryck. Vacker hals och halsansättning. Bra förbröst, tillräckliga vinklar fram, utm bak. Stark rygg, passadnde benstomme, ngt sluttande kors, fina tassar. Rör sig väl från alla håll. Härligt temprament. Välvisad!” Mid Limit gav en 5:e placering och i Jaktklass avancerade hon till en 3:e placering med HP. Oplacerad i Bästa Tik.

Vem är vem?

BACARDI plockades fram ALLT för sent och var supertaggad. Passgångade som en galning och kunde inte stå ordentligt, något som ändrade sig ENORMT till jaktklassen. Tyvärr var kritiken redan skriven även denna gång, så det är en lärdom vi måste försöka komma ihåg och ta med oss till nästa gång. ”4-årig feminin tik. Vackert huvud och uttryck. Vacker hals och halsansättning. Tillräckliga vinklar fram, bra bak. Bra bröstkorg, stark rygg, står ngt fransyskt. Päls i fällning, vill gärna gå passgång. Bra pigment, utm temprament. Välvisad!” I Mid Limit blev hon oplacerad, men i Jaktklass kom hon 4:a med ett HP.

Jag passade även på att ställa Xanté och Kryddan i Brace, där man tävlar om vem som har de mest lika hundarna. Jag kan säga att jag hade STORA problem att skilja moster och systerson åt, inte bara en gång, utan hela tiden. De är kopior av varandra. Samma päls och pälskvalité, samma färg, samma storlek, lika huvuden -bra att han inte var så könspräglad, i alla fall i denna klassen- rörde sig likadant. Vi mötte Bosse & Bella, samt Tila & Havana, men i slutändan valde domarna ut  Xanté & Kryddan som vinnare. Ett roligt avslut på en härlig dag i utställningsringen.

SNUBBLANDE NÄRA

Tufft upplägg på dagens workingtest i nybörjarklass, men jag är OTROLIGT nöjd med allas prestation -Xantés framförallt- Bacardi var SNUBBLANDE nära ett förstapris och fick en FJÄRDEPLACERING -av 39 startande- med sina 80 poäng -gränsen är 81 poäng på Golden Specialen- Tila var inte långt efter med en SJÄTTEPLACERING på sina 78 poäng och även om Xanté bara lyckades skrapa ihop 35 poäng, så var det på två rutor -maxpoäng på två rutor är 40 poäng- och det han föll på var orutin och självsäkerhet att ligga kvar och jobba på markeringarna.

Efter prisutdelningen begav vi oss till Jeanette, Matilda och deras ungdomsläger, som de hade precis i närheten -därav pimpningen av våran bil- för att visa upp lite rally med Bailan Bus. Ett prefekt tillfälle att slå två flugor i en smäll. Dels träning på att INTE läsa skyltar -gick väl så där- dels att kunna visa ett gäng ungdomar lite rallylydnad. Hur kul som helst och man tackar för förtroendet.

Imorgon blir det tidig uppgång, då jag lovade att ställa upp som skrivare i elitklassrutan och sedan är det full fokus på utställningen som gäller. Vi har MÅNGA poäng att hämta inför vinst i DP, men hur svårt kan det va?!

HELGENS ÖKL-RUTOR

RUTA 1 Dubbelmarkering/dirigering Detta var dels en dubbelstation -vilket gjorde den värd 40 poäng- dels en walk-up -dvs du går på linje med en parkamrat och ni turas om att arbeta- Vi började med att gå SAKTA på linje tills skytten meddelade att det skulle falla vilt bakom. Då gällde det att snabbt vända sig om och göra hunden beredd på dubbelmarkeringen. Inte helt lätt att markera en grön dummie i motljus mot en grön trädridå. På något sätt lyckades Whiskey klocka båda två, men fick poängavdrag för sina mycket tysta pip -han hade inte varit lika tyst som hund nummer två- 18 POÄNG

Sedan bytte vi plats med parhunden och den fick utföra samma uppgift, innan det var dags för dirigeringen. Efter en kort transport sköts det ett skott och sedan skulle hans hund dirigeras på vänster sida en kulle. Svårigheten för honom -och mig med för den delen- var att det låg fler apporter ute och det skulle bara komma in en dummie från rätt område. Platsbyte igen och ytterligare en kort transport innan skottet gick.

Nu skulle Whiskey på höger sida kullen -och våran svårighet var att han sett den andra hunden på vänster sida- Jag hade lagt upp en plan att sända honom för långt åt höger, eftersom dragningen naturligt var åt vänster. Två gånger vek han av åt vänster, två gånger blåste jag stopp och gav handtecken åt höger och BÅDA gångerna följde han mitt direktiv. Dummien fick han i näsan innan jag han börja blåsa söksignal och sedan var det full fart in. 19 POÄNG

Detta är rutan som jag är mest nöjd med, mest för att jag aldrig trodde vi skulle fixa dirigeringen -många hade nollat dagen innan- men även för att jag vet att det är ärliga poäng. Att funkisarna sedan berömde våran dirigering och sa att det var helgens bästa med den svårigheten, gjorde knappast känslan sämre.

RUTA 6 Markering/dirigering Här började vi med en kort transport mot vattnet. Ett skott brann av medan vi fortsatte att gå. Sedan ställde vi upp för en enkelmarkering på vattnet, vilket inte var någon svårighet för Whiskey. Efter det skulle han dirigeras ut till en redan utlagd dummie i vattnet. Här hade jag hört att hundarna hade svårt att få vind på dummien, så jag hade bestämt mig för att stötta honom så mycket som behövdes. Riktade honom rakt ut -fanns en uppsprungen gata i gräset, men det skulle blivit ett snett skick vilket jag inte ville ha- och han sprang faktiskt rakt genom det höga gräset.

Efter någon meter ut i vattnet, vända han in mot land igen -shit- men jag gav honom en ut-signal som han åtlydde och sedan manade jag på honom hela vägen ut. Eftersom jag sett hundar simma rakt förbi dummien, så vågade jag inte chansa, utan jag blåste en söksignal en meter från dummien -trots att han troligtvis hade den i blickfånget- inga problem och dummien lämnades av i hand. Domare/funkisar tyckte uppenbarligen att det var ett hedevärt arbete, för det blev en spontan applåd för hans insats. 20 POÄNG

RUTA 4 Minnesmarkering/dirigering Detta var en MYCKET lurig station -eftersom man trodde sig ha ett tydligt område att skicka till, emn när man bytt vinkel så var den tydliga punkten borta- Man började på en punkt, där en markering föll som man inte fick hämta. Sedan skulle man transportera sig längre ner på stigen, för att få ytterligare en markering. Inte heller den skulla man ta, utan man skulle hämta in den första markeringen. Vinkeln vid skickpunkten var ganska snäv och den sist kastade låg BETYDLIGT enklare till, så jag försökte vinkla mer mot höger än vad som krävdes. Skickade honom på ut, men efter drygt halva sträckan vinklade han mot vänster. Blåste stopp, skickade åt höger men efter ytterligare några meter vända han mot vänster. Tänkte att det var väl själva fan, blåste stopp och skickade åt höger. Vi kan väl säga så här. Min hund hade MYCKET bättre koll än jag, för han doppade bara ner huvudet och plockade upp dummien -puh- Sedan skulle jag skicka på markering nummer två och det var inga som helst problem efter all minnesmarkeringsträning som vi gjort på våra promenader. 18 POÄNG

RUTA 3Närsök Sist ut hade vi ett närsöksområde med fyra små dummies utlagda, som skulle in på två minuter. Det var den enda stationen som jag inte visste något om
-man fick inte komma ner och kolla, vilket i och för sig var bra, eftersom man hade kunnat kolla ut var dummiesarna låg och sedan ganska lätt fått in dem- och eftersom jag inte nollat någon annan, kan man väl lugnt påstå att nerverna låg utanpå kroppen.

Vi började med en transport till skickpunkten och sedan startades klockan när jag skickade Wiskey. Han tyckte det var mycket märkligt att jag blåste söksignal i ett ”sök” men han jobbade på bra ändå. En gång var han utanför området, men lyssnade på mina signaler och letade sig in igen. Tre dummies kom in, innan tiden var ute och när domaren sa att ”Det blir inte full pott, men ganska höga poäng ändå” så var jag nära att ta till lipen -några tårar trängde sig allt fram- Jag insåg nämligen att vi troligtvis skulle fixa ett förstapris på våran första ÖLK-start. 15 POÄNG

DAGENS GULDKORN var helt klart att han lyssnade på ALLA signaler, följde mina handtecken och framförallt att han inte körde sitt egna race, utan faktiskt lita på att jag visste. Nu ska jag anmäla till jaktprovet i Halmstad och hoppas på att han kan utföra samma fina arbete där.

EN VINNARE FÖR MIG

Är supernöjd med Whiskeys insats på dagens utställning -varken han eller jag kunde gjort något annorlunda- men tyvärr så höll våran domare inte med. Han fick endast ”mycket god” som helhetsintryck och det gav oss inte de poängen som behövdes till DP-vinst. Endast EN poäng skillde oss från ettan, men i min värld är han en VINNARE vilken dag som helst och det är faktiskt det som är det viktigaste.

Kritiken var som följer: ”Vackert huvud, bra rygg, välutvecklad kropp, goda vinklar bak, ngt brant fram. Vägvinnande rörelser. Utmärkt temprament. Välvisad”.

Ett MEGAGRATTIS till Whiskey som knep en ANDRA PLACERING som DUAL PURPOSE, tillsammans med Maud & Kryddan. Ett stort grattis till Ingela & Bodil som kom på fjärdeplats. Återigen ett antal Responsare i topp och det om något talar väl för en uppfödare av klass! Tack Maud för dessa UNDERBARA hundar!

Ömsom vin, ömsom vatten

Nybadade vattenapportörer
Lasse lägger upp taktik
Är det min tur snart?
Idag har det varit hett som i en bakugn. Som tur är, har de flesta rutorna legat i skugga. Annars har det funnits lite svalka vid hundstoppen. Upplägget har sett ut så här:
RUTA 1 (40 p): Enkel markering och sedan dirigering till samma plats.
Whiskey hade problem med den som stod bakom pipan. Lasse sa fel, när han skulle skicka honom, så han tappade bort markeringen. Lyckades dock få in den och klockade linjetaget.
Baily gick ut för långt på markeringen, men hittade den till slut. Han hade problem med dirigeringen, för den hamnade inte på samma ställe och han sprang till det förra stället. Tillslut fick han in den också, men det märks att vi inte har någon söksignal.
Bacci gick ut lite långt på markeringen, men inga större bekymmer. Dirigeringen gick sämre och jag fick lära mig en läxa. Varje gång jag blåste söksignal, som jag trodde hon kunde, lyfte hon på näsan. Ut kommandot trodde jag inte hon hade, men jag kunde skicka ut flera gånger. Tyvärr han hon in vid sidan och det blev en nolla. Hade jag inte blåst, hade hon hittat den. Det var i alla fall vad domaren sa.
RUTA 2 (20): Två enkla markeringar på land
Baily ville inte sätta på näsan, så han sprang och letade med ögonen på BÅDA. Lyckades dock få in
dem, men jag såg att det blev 10 p.
Whiskey klockade i princip båda. Andra fick han leta lite efter, men det blev 19 p.
Bacci klockade första och sprang för långt på andra, men fick in båda. Vet inte vad poängen blev, eftersom hon var sist ut.
RUTA 3: Två enkla viltmarkeringar på land
Bacci klockade första, men var för trött/störningskänslig, så hon hittade inte den andra. Det blev 10 p i alla fall.
Baily lyckades bra, men tyckte att domaren skulle ha viltet och det ska hon ju faktiskt. Första gav han till mig, men andra skulle domaren ha. Eftersom hon inte tog emot den, så lade han den vi hennes fötter. Applåderna ljöd för den vita riddaren.
Whiskey klockade båda och fick applåder han med. Troligen 20 p.
RUTA 4: Enkelmarkering på vatten
Baily gjorde en superinsats. Det var långgrunt och grumligt vatten och han lyckades hålla sig från att skaka sig, tills han var en meter ifrån mig. Annars var det strålande.
Whiskey såg nog inte dummien, för han simmade förbi den. Hittade den dock och hade full fart in och ut.
Bacci tyckte vattnet var läskigt och båten var skum. Ville inte riktigt gå i, men jag lyckades än en gång med ut kommandot. Hon var ända framme vid vassen, där den låg, innan hon vände in mot land. Då bröt jag for jag ville inte bråka med henne.
Allt som allt är vi nöjda med dagens insats, så vi får väl se vad poängen blir. Det har ju varit ömsom vin, ömsom vatten. Prisutdelning kl 16.00…