SLASKPASS, FRUSTRATION OCH PYS

Ett pass med Xanté, som började bra, men snabbt utvecklades till ett 40 minuter långt SLASKPASS och en superspeedad Bacardi som håller på att krypa ur skinnet av FRUSTRATION. Just nu känner jag mig inte helt på topp, som hundtränare.

Om vi börjar med Bacardi, så lyckades vi få till ett riktigt bra fotgående, med hjälp av kortkopplet. Nackdelen där är, att hon jobbar så mycket med sig själv, att när man väl är färdig med momentet, så går hon i spinn. TROTS gårdagens träning, där vi lurade henne till att tjuva, så gick hon på samma nit idag. Inget jag är van vid -problemet är att hon har så mycket lagrad spring i benen, i och med att jag inte vågar låta henne springa lös än, vilket leder till att hon inte får någon möjlighet att ”explodera” Pressar jag på ett håll, så rinner det ut på ett annat. Moment 22.

Hur pyser jag en hund, som inte får/kan springa? Idag testade vi att lägga ett näringsspår och IPO-folket sätter säkert i halsen, när de ser hur hon fuskar sig fram, men det spelar ingen roll. Huvudsaken är att jag kan skrapa av lite ”galenskap” och eventuellt skapa ett lugn hos henne. Så fort tassen håller fullt ut, så kan jag våga släppa henne lös och då löser sig en hel del av sig självt. I alla fall hoppas jag det.

 Vad gäller Xanté, så fick även han ett pass i kortkopplet och om jag bara är noggrann, så ska vi nog få till ett riktigt snyggt fotgående. I övrigt körde vi igenom hela programmet -med belöningar på väl valda ställen- och jag är nöjd. SPECIELLT med vittringen, där vi testade att lägga lite godis mellan pinnarna -i vanliga fall är jag ganska restriktiv med det, men nu behöver jag en liten ”starter” för att få igång näsan vid pinnarna och eftersom han vänder om med mig, så ser han inte om TL lägger dit något godis- Funkade toppen!

Efter detta momentet, så infann sig ”slasket”. Fjärren kvar och en helt SLUTKÖRD hund. Bara som att be om problem -speciellt när vi ändrade på hjärntvätten, dvs börja med ett uppsittande och inte ett ställande, som det blev idag- Han låste sig, jag blev irriterad och han låste sig ännu mer. Till på söndag blir det att få till TRYGGHET i skiften, samt pilla lite på ingångarna i vittring och metall. ”Hur svårt kan det va?!”

SPÅRDEBUT FÖR LILLA LIMON

Igår fick jag mitt första ”spåranfall” på länge och lade ett bebisspår till Limoncello. Inte långt alls. Kanske max 20 meter, med en godisbelöning i slutet -som hon dessutom gick över- och ingen direkt liggtid, utan jag hämtade henne direkt. Vi kan väl säga så här, den lilla damen har DEFINITIVT ärvt sin mammas näsa.

Vilken tjej! Ska absolut försöka lägga lite spår till henne, då jag vet att det lönar sig i jaktträning. Näsa på och mental uthållighet. Då var det bara avlämningsbiten kvar. ”Hur svårt kan det va?!”

PILUTTA DIG

Ett litet bekymmer med framåt och modiga valpar, är att de har inga som helst problem att försvinna LÅNGT iväg med sitt hittegods. Komma på inkallning är väldigt lågprioriterat och OM de kommer, så är det utan föremål. Idag tänkte jag testa och se, om det hjälpte att åka till ett helt nytt ställe. Kanske -hoppas kunde man ju- skulle de bli lite osäkra och vända tillbaka med den kastade dummien. Naturligtvis plockade jag ut dem en och en, men det hjälpte föga. För det första, så var den nya miljön MYCKET roligare än en gammal tygpåse och om de bemödade sig med att plocka upp den, så drog de till skogs. Det blir att fundera vidare känner jag.

Pilutta dig

Tänkte även att de skulle få testa på ett kort näringsspår, så jag gick ut varsitt spår, på 30 steg med godis i vaje steg, samt näringsdepå i början och slutet. Det krävdes drygt 15 steg, innan de fattade att om man fortsatte framåt, så fanns det ytterligare en godbit. Lilleman var med metodisk i sitt spårarbete, medan Havana snurrade sig framåt, men oavsett metod så var slutet gott -bokstavligt talat- allting gott och jag fick två trötta små bäsar i eftermiddag.

Bacardi var också med och hon fick tömma lite energi på sökarbete. Kanske inte världens bästa träningspass, men hon blev trött i alla fall och det är gott nog för tillfället.

NÄR FRUSTRATIONEN BUBBLAR…

…och man känner att man har svårt att andas, då skulle en riktigt duktig hundtränare sluta för dagen och ge det lite tid. Nu är jag inte där ännu, men jag har åtminstone kommit så långt, att jag kan behärska mig.

Dagens FÖRSTA spår var aningen -läs väldigt- okoncentrerat och Whiskey vinklade mest runt som han klippt en hel flaska av just whiskey. Visserligen var det första gången med lina, men även när jag kortade linan var beteendet det samma. Första pinnen ignorerade han helt. Första vinkeln var KATASTROFAL. Andra pinnen lämnade han fint, men då var jag så nära att han inte kunde med att gå förbi. Andra vinkeln var okej, men inte mer. Sistasträckan var under all kritik, men den sista pinnen kom in fint i alla fall.

Jag hade även idag lagt ett ”godisfritt” spår efter sista pinnen, men när jag kommenderade spår, hade han ingen ANING om vad jag menade. Där någonstans skulle jag slutat, men icke. Om och om igen tjatade jag ”spår” och tillsist styrde jag honom rätt -vad det nu skulle göra för nytta- och vi hittade slutet.

Blivande spårämne?

På väg tillbaka till huset kände jag mig så besviken, på framförallt mig själv ochklurade på vad som gått snett. Gårdagens spår var i stort sett identiskt och det gick super. Det ENDA som skilde gårdagen från dagen, var att jag hade precis avslutat rastrundan innan vi tog spåret, jämfört med igår då han blev utplockad ur rastgården.

Jag insåg att det var en halvtimme kvar tills mörkret skulle falla och gick ut för att testa min teori. Medan spåret låg till sig, låg Whiskey inne och vilade och efter en knapp halvtimme provade vi igen. Då hade jag lagt ett spår på 60 + 20 med en vinkel och en boll som slut. Inget godis överhuvudtaget.

På vägen ner till spåret, fick han gå lös och då kunde jag se hur han spårade mig. Satte på honom på spåret och sim sala bim, så spårade han hur bra som helst. Ringade vinkel snyggt och hittade sin boll i slutet. LYCKLIG hund, LYCKLIG förare, LYCKLIGT slut.

EXPERIMENTELLT SPÅRSLUT

Efter gårdagens spårpaus, var det dags att öka svårighetsgraden och se vad som fastnat. Jag har INGEN aning om hur långt spåret blev, men tror inte det är av betydelse, för konditionen är det inget fel på. Däremot så ändrade jag på godistätheten. Det blev 1-3-5 -i alla fall de gånger jag inte tappade räkningen- med godisdepåer på steg fem och ett litet experiment på slutet. Efter sista pinnen lade jag inget godis, gick 10 meter en vinkel och 10 meter till, där det låg en godisdepå.

Det känns som om poletten trillat ner och även om han inte gick i kärnan, så hade han full koll på spåret och dess vinklar -ringade in dem- Allra bäst gick han nog på ”experimentsträckan”. Det bekymrade inte honom att det var ett godisuppehåll och det känns lovande. Imorgon blir det ett likadant spår till coh skulle det visa sig vara bra, så kommer jag testa godisdepåer och godis i varje steg vid vinklarna, nästa träningstillfälle.

DET GÅR BÄTTRE OCH BÄTTRE

Måste börja med att påpeka skillnaden mellan att spåra med Baily och att göra detsamma med Whiskey. När man sätter sele på Bailan, så ligger man som en rem bakom honom och trots handskar, så bränner linan handflatan. Whiskey däremot behöver jag knappt hålla i. Han spårar på i lugnt och sakta mak -om det blir ändring senare vågar jag ju inte svära på- och jag kan hålla kopplet i öppen handflata.

Dagens spår lades ut lite senare, med tanke på frosten. Igår hann det inte tina och jag ville gärna ha med den aspekten i dagens spår. Det känns inte som om det bekom honom nämnvärt, men värt att notera är att han blir mer noggrann ju längre han spårar och dagens andra vinkel var GRYM!

Filmade hela spåret men fick tyvärr korta ner det, för att kunna publicera på YouTube…

FROSTNUPET SPÅR

Dagens spår gick på frostnupen åkermark. Idag utökades avståndet till 30 steg mellan de två första pinnarna och vinklarna och efter andra vinkeln var det 60 steg till pinnen. Spåret avslutades med ytterligare 10 steg innan sista vinkeln och sedan 15 steg till innan godisdepån.

Han gick lugnt och sansat i kärnan större delen av spåret. Vid vinklarna så skenspårade han inte som han gjort innan, utan började ringa så fort spåret försvann. Första pinnen gick han över -efter en obefintlig markering- men efter att fått lite mjukost, så gick det betydligt bättre.

Vi fortsätter utöka spårets längd så sakteliga, innan jag börjar arbeta bort godiset i varje spår, så får vi se om det är rätt sätt att gå tillväga. Jag hinner nämligen INTE börja om en gång till.

OPERATION SPÅR

Igår kom beskedet att jag och Whiskey kommit med på appelltävlingen i Varberg den 27:e november, så idag tog vi återigen tag i ”Operation Spår”. Med mindre än två veckor kvar, gäller det att tänka till -jag vill ha ner näsan, få in vinklar och pinnar, samt spårupptag efter att han plockat upp pinnen- Det blev helt enkelt ett ”miniappellspår” med tre vinklar och tre pinnar. För att få ner näsan och öka noggranheten, så lade jag godis i varje steg -även om han inte hittade alla foderkulor- och efter sista pinnen lade jag en vinkel till, med en godisdepå som slut.

Han spårade bra hela tiden -konstigt vore väl det med all den motivationen- men var så inne i arbetet, att han ignorerade första pinnen. Vinkel nummer ett var väl inte direkt klockren, men han tog den hyfsat och fortsatte sedan spåra fint. Pinne nummer två markerade han, men plockade inte upp den förrän jag påpekade det. Vinkel nummer två var bra, pinne nummer tre plockade han självmant och sista vinkeln var riktigt bra.

Hur jag ska lägga upp fortsatt träning vet jag inte riktigt. Jag behöver öka längden och minska på godiset. Problemet är att inte göra det för snabbt, för då blir han osäker. Jag kan heller inte dra ut på det för länge, för då kan det bli svårt på tävlingen. Nåja, jag får väl gnugga geniknölarna och se vad jag kommer fram till.

SPÅRUPPGIFT

Nu har vi gått ett antal näringsspår och det har väl gått så där. Visst han spårar, men inte med någon större entusiasm. Idag tänkte jag chansa lite -ovanligt va- och strunta i godis och istället fylla spåret med pinnar. Det är ju dryga tre veckor kvar, så i min värld hinner man experimentera MASSOR.

Det blev ett 70 meter långt spår, med pinnar var 10 meter och i slutet låg det en boll. De första två pinnarna hittades, men frågan är om det var ett grymt spårjobb. Sedan var det precis som om han fattade galoppen -köttbullebelöningen kanske hjälpte till- och han började spåra på riktigt -mot den sista pinnen och bollen, där gick han klockrent i spårets kärna- Sedan är det ju inte säkert att det funkar imorgon bara för att det funkade idag, men det känns som om en uppgift var roligare att spåra för, än godis.

To be continued….

SPÅRHUND?!

Kanske är det lite förhastat ”men friskt vågat, hälften vunnet”, så jag gjorde slag i saken och anmälde Whiskey till Adeventsapellen i Varberg den 27/11. Nej, vi har inte spårat innan, MEN det är ju fyra veckor dit, så…

Två övelappande spår. Ett som JAG gick och ett som VI gick.

Naturligtvis var jag tvungen att testa av honom, så jag vet om det är lönt eller inte. Lade ett 300 meters spår -med godisdepåer lite här och var- på åkern nedanför huset och lät det ligga i knappa 20 minuter innan jag testade det. Han slog en del, men vinden hade flyttat spåret sidleds och sedan är det ju faktiskt han FÖRSTA spårbortsett från släpspåret i jakten då- så jag förlät honom.

Efter avslutat spår, känns det ganska lovande så nu jäklar ska det spåras.