DEBUT FÖR BÅDE MATTE OCH HUND

Idag var det så dags för både mig och Jäger att testa vingarna i klass 1. Som tur är så kunde jag luta mig tillbaka på min tävlingsvana, för jag insåg ganska snabbt att jag tolkat ett par moment fel. Ingen fara på taket, då mitt genomförande faktiskt var svårare än verkligheten.

Jäger var riktigt fokuserad, men det märktes att vi lagt mycket fokus på strulande rundamomentet de senaste dagarna (han letade koner hej vilt), men vi tråcklade oss igenom hela programmet, med väl valda DK:n och hjälper. Vad jag fick i betyg hade jag ingen aning om, men med tanke på ett gott antal dubbelkommandon, så trodde jag nog att vi skulle hamna precis utanför ett förstapris. Vilket i och för sig inte spelade någon som helst roll, eftersom jag var så otroligt nöjd med han prestation och attityd.

Det blev en spännande väntan till poängen avslöjades och döm om min förvåning när vi hade klarat ett förstapris och det med råge – 276 poäng samt en andra placering. Nu satsar vi på klass 2 om ett par månader. ”Hur svårt kan det va?!”.

GRYMMA LILLA GULDHUND

Att jag är djupt imponerad över min lille kille, är det nog knappast någon som missat och efter helgens bravader är jag knappast mindre impad. Lydnadstävling både lördag och söndag, vilka innebar en hel del väntan i bil, nya miljöer samt störningar. I lördags reflekterade han nog inte ens att där satt folk, medan publiken igår störde honom lite (inte så konstigt, då han dels var ganska trött, dels satt publiken ganska nära), men med lite hjälp av mig, så löste vi det riktigt bra.

Lördagens tävling kändes riktigt fin. Vi hade ett litet missförstånd i slutet på följsamheten, där jag i efterhand tror att han trodde att jag kastat en godis åt honom, något jag gjort på träning för att få fram honom lite. Det och ett islag i hindret var de enda missarna i ett övrigt riktigt bra program, men eftersom jag fortfarande inte har full koll på bedömningen, så visste jag ju inte hur långt det skulle räcka. Ganska långt visade det sig och det blev 175.5 poäng samt en delad 4:e placering utav 13 ekipage.

Igår var vi en mycket större klass och jag hade hoppats på ett tidigt startnummer, men icke! Det blev startnummer 21, sista start och därmed en ganska lång väntan för oss båda, trots bra flyt i tävlingen. När det väl var vår tur, så märktes det att han var trött (bl.a. var han väldigt ”tittig” mot både publik och domare, släpade under följsamheten, krävde dubbelkommando på inkallningen, missade först att sätta sig på sättande under marsch och tjuvade på hindret), så jag gjorde mitt bästa att försöka stötta samt hjälpa honom.

Känslan vi haft dagen innan infann sig inte riktigt och jag hoppades att vi skulle klara ytterligare ett uppflyttningspoäng. Inte för att vi egentligen behövde det, eftersom jag inte tänker jaga någon titel, utan mest för att se hur jämn vår prestation är och huruvida lördagens resultat berodde på kunnande, snarare än tur. Inte nog med att vi fixade ett uppflyttningsresultat till – han toppade dessutom lördagens resultat med sina 176.5 poäng, samt en 4:e placering till. Grymma lilla guldhund!

Skärmavbild 2018-03-05 kl. 06.33.47.jpg

Nu närmast är det rally och jakt som gäller, men självklart kommer vi nosa på momenten i klass I. Vem har sagt att man inte kan blanda och ge mellan olika grenar. Vi kanske inte kommer bli världsbäst på allt, men jag kan garantera att vi kan bli bra på mycket. ”Hur svårt kan det va?!”.

SNUBBLANDE NÄRA – GRYM ATTITYD

Att debutera med en ny hund är alltid lite nervkittlande, för även om jag har en hel del tävlingsrutin, så vet jag ju inte hur den här individen kommer reagera på mina nerver, miljön eller publik. Hittills har Jägermeister inte gjort mig besviken och idag var inget undantag. Göterborgs Hundarena kan upplevas som lite ”bullrig” med sina fläktar, en matte som går omkring med bultande hjärta, domare som stirrar på oss och en publik som gör detsamma – inget av detta påverkade Jäger nämnvärt. Istället jobbar han på med  den fina attityd och arbetsmoral jag är van vid och när han blir äldre samt får mer erfarenhet, så kommer han bli en grym tävlingskamrat.

Innan det var dags för vår debut, så äntrade hans syster Alice (vår halvfodertik) & matte Camilla ringen och jag tror aldrig jag är så nervös som när en vän tävlar, men det hade jag verkligen inte behövt vara. De var otroligt samspelta och det var en fröjd att se dem tillsammans, vilket även domaren höll med om. Det blev 188 poäng och en 2:a plats av 29 startande. Inte fy skam av någon som är 10 månader och 5 dagar.

Jäger och jag gjorde så gott v kunde när det blev vår tur, men tyvärr så händer det ju alltid saker på tävling, som aldrig hänt innan och idag var inget undantag (på inkallningen så valde han att lägga sig ner innan jag vänt om och på apporteringen så tappade han apporten), men trots dessa kostsamma missar kan jag inte vara annat än nöjd. 157 poäng och ett godkänt resultat var en riktigt fin debut och nästa tävling är först om två veckor, vilket ger mig ”oceaner av tid” till att fila på det som behövs filas på. ”Hur svårt kan det va?!”.

Ett stort tack till GMBK som gjorde så tävlingen flöt på riktigt fint och förlottade så de som startade sist behövde vara där hela dagen. Vi kommer garanterat tillbaka igen! Nu är det bara att ladda om, för imorgon är det rallylydnadsdebut. Då debuterar inte mindre än fem hundar från kenneln, varav fyra kommer från Limons kull. Det ska bli så kul!

IKVÄLL BLIR DET SKUMPA!

Då var årets lydnadstävlingar avslutade och det med bravur för båda tjejerna. För en gångs skull hade Havana och Lasse turen på sin sida – inga skott, inga smällar och bara ren glädje på plan. Några kostsamma missar gjorde att det inte blir något förstapris, men vad gör väl det när känslan satt.

20161211_03.png

Fullt fokus hos såväl två- som fyrbent. Foto: Sofia Olsson

Limpan, Limpan, Limpan – den hunde blir dyrare och dyrare för varje tävling. Tävling igår,tävling idag och istället för att tappa motivation, som många hundar lätt gör när man tävlar, så blir hon bara bättre och växer med uppgiften. Vi har tränat i fem veckor, detta var hennes fjärde elittävling och hon har avancerat från nollpris och sista plats, till inga nollor, ett andrapris och en 2:a placering (utav åtta startanden och varav många av dessa ekipage är långt mycket mer erfarna).

Bortsett från poäng och placering, som faktiskt är det minst viktiga, så visar hon en fantastisk glädje och en attityd som inte är av denna värld. Så även om ett förstapris hade varit en underbar avslutning på detta galna experiment, så tar jag hellre denna utveckligen vilken dag som helst. Det kanske inte är den snabbaste hunden, heller inte den flashigaste, men med erfarenhet och mer förståelse, så finns det inga gränser för vart hon kan komma. Säger som Movitz – ”hellre sticka ut, än att passa in”. Ikväll blir det skumpa!

LIMON – BARA TVÅ ”OFLYT” FRÅN ETT FÖRSTAPRIS

Igår var det så dags för Limons andra elittävling och hon bara fortsätter att imponera. In i det sista har vi tragglat dirigeringsapportering på bekostnad av de andra momenten, men det märktes inte alls. Förstapriset var så nära och även om vi hade lite oflyt med rutan och hopp apport, så är jag så galet nöjd med min hund. Hon gjorde en av sina bästa tävlingar någonsin och hade en helt fantastisk attityd i de flesta av momenten, men framförallt i det fria följet. Wiiieee!!!

Tävlingen var uppdelad i två omgångar – zäta, inkallning, fritt följ och dirigeringsapportering i första omgången.

  • Korrekt skiften och ett bra fotgående i zätat, gjorde att vi fick en fantastisk start – betyg 9
  • Missen i inkallningen (hon blir tveksam och tar ett par steg) får jag ta på mig, eftersom jag var alldeles för tam i mitt handtecken. Däremot fick jag ett fint kvitto på vår tempoträning och hon bjöd på kort galopp hela tiden – betyg 7.5
  • Fria följet kändes som sagt helt fantastiskt. Visst positionen är lite vobblig, men halterna var en klar förbättring mot föregående tävling och inte en enda gång behövde jag påminna henne att hon skulle sätta sig.
  • Avslutande moment i första omgången var som sagt dirigeringen och här skulle vi verkligen få ett kvitto. När TL lägger ut rätt apport säger jag som på träning, dvs ”markera” och sedan påminner jag henne om konen precis innan skicket. Eftersom hon väljer att gena åt höger, så förstår jag att hon fattat vilken apport som skulle in och även om jag behövde två kommandon för att få iväg henne, så var jag aldrig orolig – betyg 7.5

Sedan kommer helgens stora dipp. Lasse och Havana går in som sista ekipage och jag ser redan vid ingången, att Havana var obekväm och påverkad. Det i sin tur gjorde att Lasse tappade allt av sitt fina självförtroende han haft i veckan, vilket gjorde att Havanas mod sjönk allt mer. Mest av allt ville hon bort från plan och det var så ledsamt att se hur hon försökte, men inte lyckades samla ihop sig själv och när de sedan var klara, så tog jag och Lasse ett gemensamt beslut att stryka henne.

_DSC5643.jpg

I andra omgången var det rutan, hopp apport, fjärr och avslutningsvis vittring.

  • Att börja med vårt absolut svagaste moment, var definitivt en utmaning och trots att det även denna gången nollade momentet, så är jag otroligt nöjd, för den här gången hittade hon den. Tyvärr hade vi lite oflyt, då hon för första gången någonsin väljer att vända upp åt vänster och därmed kommer utanför banden när jag säger stanna. Nu lade hon sig dessutom på eget bevåg, men det hade inte spelat någon roll, för där vi är nu hade jag ändå inte kunnat dirigera in henne igen, så att hon faktiskt hittade dit, låg stadigt och kom i full fart på inkallningen är en tia för mig – betyg 0
  • Hopp apporten började lite olyckligt av att jag kastar in apporten i hinderstöden som avgränsar tävlingsområdet. Limon blir väldigt osäker och efter vad som känns som en evighet, så får vi kasta om. Den här gången kastar jag mycket kortare än vanligt och hinner därför inte rädda momenten, när Limon försöker springa jämte – betyg 0
  • Vittringen var grym! Hon gör ett klanderfritt sorteringsarbete och klipper den rätta pinnen så fort hon får nos på den, men eftersom momentet inte är helt hundra befäst, så blir ingången tveksam och hon lattjar lite med pinnen (någon som kommer försvinna med rutin) – betyg – 7.5
  • Fjärren (som vi nollade förra tävlingen) var helt outstanding och det här kommer bli ett av våra starka moment när vi är klara – betyg 9

_DSC5650.jpg

Eftersom vi nu hade chans på pris i eliten, så valde vi att göra gruppmomenten och Limpan avslutade med 10/9.5. Totalt slutade hon på 211 poäng, vilket gott och väl räckte till ett 3:e pris. Bara två ”oflyt” ifrån ett förstapris.

På dessa två tävlingarna har hon visat att helheten finns där och nu behöver vi putsa till detaljer och öka säkerhet. Tre veckor till nästa tävling – ”Hur svårt kan det va?!”.

TÄNK OM ALLA DOMARE VARIT LIKA MÅN OM DE TÄVLANDE, SOM DAGENS DOMARE VAR

Idag var ingen toppentävling, varken för mig eller Lasse. Ofokuserade hundar och dito förare ger verkligen inga förstapris, men tack vare att domare tog sig tid att skriva något positivt på baksidan av allas protokoll, så fick vi ändå med oss en bra känsla hem. Tänk om alla domare hade varit lika måna om de tävlande, som dagens domare och domaren i Osby var. Då hade det inte varit så jobbigt att allt inte funkar. Allra helst om man är helt grön i klassen. En stor eloge till er!

Havana och Lasse börjar stabilt med full pott på gruppmomenten, men när det väl är dags för själva programmet, så vill känslan inte riktigt infinna sig. Lasse som känt sig lite krasslig var inte på topp och med en hund som Vannis, så blir minsta lilla avvikelse en grund till missförstånd, så då är det extra kul med kommentaren  ”trots misslyckanden i flera moment, berömmer föraren sin hund positivt”.

Tequila och jag började riktigt bra. Jag hade prickat rätt i vad som fallerade i Alleby (jag glömde le och var för snabb i halterna) och idag kändes fria följet riktigt bra. Lite småmissar här och var, men en bra känsla och även zätat (som kostat oss vårt förstapris pga att hon mött upp i ställandet) kändes riktigt bra, vilket domaren även konfirmerade med ”mycket bra zäta – förarens gång” samt en nia i betyg.

Rutan började kanonsnyggt (fick kommentaren ”farten till kon + ruta mkt bra, synd på avslut”), men tyvärr tjuvade hon även på denna tävlingen och den enda gemensamma nämnare med Osby, är att jag efter första vinklingen funderar på hur jag ska kalla in henne, vilket troligen resulterar i att jag gör något omedvetet med kroppen, som hon tolkar som att hon ska komma. Efter det så tappade jag konceptet och jag gissar på att Tila tog åt sig, vilket även märktes på resterande moment och jag valde att bryta fjärren, när hon faktiskt lyssnade.

Fram till nästa tävling om en knapp månad, så kommer jag att köra igenom hela eliten tävlingsmässigt minst en gång i veckan, för att på så sätt kunna bryta ner och träna på det som inte funkar, samtidigt som vi får träna på hur jag ska agera mellan momenten för att bibehålla fokus. Idag var vi långtifrån, nästa tävling kanske vi tippar över på rätt sida. ”Hur svårt kan det va?!”.

VILL MAN HA ETT FÖRSTAPRIS, SÅ FÅR MAN INTE SLARVA BORT NÅGRA POÄNG

Vill man ha ett förstapris, så får man inte slarva bort några poäng, så som jag och Tequila gjorde i helgen. Det ska till exempel inte behövas 3-4 kommandon för att lägga ner hunden på platsen (-10 poäng) och att lattja med träapporten såpass mycket att man tappar den (- 12 poäng), är inte helt optimalt det heller. Att matte sedan inte ser huruvida hunden är på rätt sida konerna i rutan och därför förlitar sig helt på att denna själv saktar ner, gör att man tappar ytterligare tio helt onödiga poäng. Lägger man då ihop de förlorade 32 poängen på våra 243.5, så inser man lätt att förstapriset finns där…

…men då måste jag skärpa mig i träningen. Jag får inte längre släppa igenom hennes slarviga tagande av apporten på dirigeringen, jag måste träna nedläggande och uppsättande och jag måste framförallt lita på att hon hittar rutan – det har hon alltid gjort. Att hon sedan var otroligt ofokuserad, är något jag måste lära mig att släppa (man ser tydligt på filmen var hennes ofokus stör ut mg och var jag kan ändra min egen besvikelse och då även ändra hennes inställning). Med min erfarenhet så borde jag veta bättre och med en hund som Tila, som så tydligt läser mig, så är det oerhört viktigt att jag är ärlig mot henne.

Havana och Lasse gör en grym tävling. Tyvärr missförstår hon honom på ett par ställen i fria följet och sedan helt på zätat (ligg, sitt, stå), samt på läggandet på inkallningen, men attityden är fortsatt bra och träningen går uppenbarligen framåt – tia på rutan, dirigeringen och metallen! Det är nära nu och förhoppningsvis kan de få stolpe in hädanefter. ”Hur svårt kan det va?!”.

GRYMT TEAMWORK OCH HÄRLIG ATTITYD

Dagens elittävling i Osby var riktigt grym, trots att varken Havana eller Tequila fick något förstapris. Båda hundarna bjöd på fantastisk attityd och uppvisade massor av glädje hela programmet igenom. När det gällde Tequila så ville jag kolla hur vi låg till i fotgåendet (nu när jag trott mig komma på vad som felat de senaste tävlingarna) och det visade sig vara riktigt bra. Även dirigeringen, hopp apport och vittringen gick mer eller mindre feltfritt och rutskicket i sig var fantastiskt fint, men…

…av någon anledning så missförstod vi varandra helt på både zätat och avslutningen på rutan. I zätat mötte hon dels upp efter ståskiftet, dels satte hon sig inte alls och när det kom till rutan, så valde hon att för första gången tjuva på inkallningen. Hade antingen det ena eller det andra suttit, så hade vi haft en solklar etta. Nu får jag ”nöja” mig med vårt fina teamwork och vår härliga känsla och det är inte fy skam det heller.

Även Havana och Lasse hade gjort stora framsteg sedan senaste tävlingen (de har tränat mycket kedjor, för att få Havana att förstå att bara för att belöningen uteblir, så innebär det inte att hon gjort något fel). Deras tävling var helt outstandning och hon var bara en inkallning ifrån ett förstapris. Men samtidigt vad gör väl det när fria följet var deras solklart bästa hittills (både vad gäller poäng och attityd) och när deras störningsträning av rutan visade sig vara helt rätt väg att gå – betyg 9.5!

Bäst av allt tror jag ändå Lasse tyckte att känslan var. Havana var glad och fokuserad genom hela programmet och när de kom till den avslutande fjärren, som varit deras största akilleshäl, visade sig även den ge det hittills högsta betyget – en 8:a. Jag är så stolt över dessa två, hur de tränar och kämpar. Hur de försöker lösa knutar tillsammans och hur de överkommer motgångar. Stort grattis älskling! Förstapriset ligger bara precis runt hörnet.

FRAMSTEG VÄRDERAS INTE BARA I ANTALET POÄNG

Man vet att man har ett hektiskt schema, när jag först nu hinner skriva om söndagens tävling i Oskarström – en bra organiserad tävling, där vi körde under devisen ”ömsom vin, ömsom vatten”. Det fina fokuset vi haft under fotgåendet på våra första elittävlingar är som bortblåsta (men trots detta måste det se betydligt bättre ut än vad det känns, för vi har bara tappat 1-1.5 betygsenhet) och det bevisar tydligt att fotgående är en färskvara – framförallt för mig, för går jag ordentligt så hänger Tila på, något jag märkte i måndags när vi körde ett uthållighetspass. Jag kände direkt att jag gick annorlunda på träning, jämfört med tävling och då är är det ju heller inte konstigt att Tila beter sig därefter. Skärpning!

På plussidan så funkar allt det vi tränat på. Är grymt nöjd med dirigeringen (typ första gången vi inte nollar den), för att inte tala om vittringen där vi fick en tia! Att hon dessutom var en av få hundar som faktiskt hittade rutan direkt (även om hon nu rundade ut) och gjorde världens snyggaste räddning på andra skiftet i zätat, gör ju knappast saken sämre. Med en månad kvar till nästa elittävling, så har vi gott om tid på att fila på det som inte funkade, samt att försöka bibehålla det som faktiskt funkade riktigt bra. 18 september ska det sitta – ”hur svårt kan det va?!”.

Även Lasse & Havana har gjort stora framsteg och även om det inte räcker till ett förstapris, så är det bara några små detaljer som måste fixas till. I helgen toppade de till exempel sitt betyg i fria följet (när vi har filat klart på hur Lasse ska gå/springa, så kommer det bli riktigt bra), han lyckades dirigera in henne i rutan, trots att hon hade siktet på en annan punkt, de hade fina konskick samt ett riktigt bra vittringsarbete. Listan kan göras längre, bara man letar efter det som gick bra, istället för att hänga upp sig på det som inte funkar. För deras del ligger fokuset på fria följet (hur Lasse går), greppandet om apporten vid dirigering, hitta rutan direkt och att minska förflyttningen i fjärren. Nu kör vi!

DET HÄNGER INTE PÅ TEMPOT

Gårdagens grymma tävling med Limpan sitter som fastetsat på näthinnan. Inte för att hon var den flashigaste hunden på tävlingen. Heller inte för att hon var den bästa hunden, utan för att vi hade ett grymt teamwork. Genom mitt tävlande, så har jag lärt mig min hunds styrkor och svagheter och istället för att låta svagheterna påverka mig negativt, så har jag accepterat det faktum att det är så det ser ut (just nu i alla fall) och vips så har vi förvandlat vår svaghet till ytterligare en styrka.

För i lydnadssammanhang, så är det är väldigt fokus på att allt ska utföras så snabbt och flashigt som möjligt och när det kommer till Limpan (och många hundar med henne), så kommer inte farten innan momentet är befäst. Jag vet detta och bryr mig därför inte så mycket om det, men många hundförare där ute går ner sig något fruktansvärt för att deras hundar inte springer de för glatta livet i fartmomenten. Lägg även till hysterin kring låsta fram- eller baktassar i fjärren och en härlig attityd, fast med perfekta detaljer i fotgåendet, så inser ni kanske vilken press ni lägger på både er och era fyrfota vänner.

Allt beror naturligtvis på vilka mål man har med sitt tävlande, men för att ta ett förstapris i trean så krävs faktiskt inte mer än just det vi presterade, dvs en härlig attityd utan några perfekta detaljer i fria följet och vi hade definitivt inte full spätta i fartmomenten, men det vägde vi upp med en hyfsat stor säkerhet. Och sist men inte minst – vi hade inte ens i närheten av några låsta tassar i fjärren och trots allt detta så räckte det till uppflytt i eliten.

Om man bara vågar släppa på det som anses vara det ultimata, så kanske man faktiskt inser att det man har, det är bra nog. ”Hur svårt kan det va?!”.