Gårdagens dubbeltävling i Ulricehamn kommer jag leva länge på – 4 av 6 möjliga starter gav CERT, plus att Xanté och Limon tillsammans stod överst på prispallen med varsin hundrapoängare. Har inte smält det än!
Xanté var först ut på båda banorna. På vår första start var han naturligtvis het, men hanterbar och jag tyckte nog att vi hade ett riktigt fint teamwork, men när det sedan var dags för andra rundan, så hade huvudet tagit slut av allt vaktande i bilen. Vissa skyltar kände han igen sedan banan innan och ”kunde själv”, medan vi gjorde andra skyltar helt briljant (vår akilleshäl var skicka över hinder, in i en 270° höger och backa tre steg – allt på höger sida med het hund). Visst vi har fortfarande en hel del att slipa på, men med de förutsättningar vi har, så kunde vi inte gjort det bättre och jag är grymt nöjd med våra prestationer tillsammans.
Så här i efterhand så var dubbeltävling inget bra beslut för Tequilas rygg. Även om jag hela tiden såg till att bilen var varm, så fanns det små möjligheter att värma henne ordentligt och på bana två tog kroppen slut, något som tyvärr inte slog mig förrän efteråt. Hade jag tänkt på det under ”stridens hetta”, så hade jag aldrig gjort om det sista hoppet, men som man säger, det är alltid lätt att vara efterklok. Vi fick åtminstone med oss ett CERT, även om den 96 poängen inte gjorde någon skillnad på kvallistan.
Limoncello var sist ut i båda grupperna, i och med att hon löper så ville jag ha henne så lite tid som möjligt inne i hallen, men med Limpan är det inga som helst bekymmer. Hon har aldrig brytt sig om nya miljöer och så heller inte denna gången. Första rundan var helt magisk och även andra rundan var grym. Tyvärr tappade jag poäng på konskicket, då hon inte stod stilla, så när hon även ”vägrade” hindret, så visste jag att både CERT-/SM-poäng var borta och valde därför att ta om hindret, även om det skulle innebära poängavdrag/disk.
Ni kan tro att jag grämde mig över det där missade hindret. Jag var helt övertygad om att jag varit otydlig och bannade mig själv hela vägen hem över bortslarvade viktiga poäng. Det var först hemma när jag laddat upp filmen, som jag insåg att jag inte kunde gjort något annorlunda – Limon såg inte hindret och när hon väl gjorde det, så var hon för nära och valde att väja.
Två tävlingar – två missade hinder. Nu blir det att lägga in en beställning på ett ”osynligt” hinder och sedan ska vi träna in ett uppmärksamhetskommando. ”Hur svårt kan det va?!”.
kennelblagul 