UTSATT FÖR OPROVOCERAD HUNDATTACK

För en gångs skull hade en ”oplanerad” dag, så jag passade på att ta med mig Havana in till stan en sväng. Vi mötte upp mormor och begav oss in till centrum, för lite miljöträning. Förra gången jag och Havana var inne, så var hon märkbart påverkad av det mesta, så det var STOR glädje, när jag såg hennes nyfikenhet och viftande svans. Bilar, cyklar, rullatorer, inget bekom henne och det kändes så himla skönt.

Vi stannade till vid ett torgstånd -där mormor skulle köpa ägg- och eftersom det stod en herre med sin berner sennen, så valde vi att stanna en bit bort -inte för att jag var orolig för den andra hunden, men Vannis for som en skottspole i kopplet och jag tyckte det var onödigt att utmana ödet- Vi står där i godan ro, när jag helt plötsligt ser en rörelse i ögonvrån och inser att han satt sikte på Havana. Innan jag han reagera, hade han i full fart flugit på Vannis och stackaren tömde analsäckarna och backade skrikande av skräck. Hanhunden for efter, men eftersom jag var med den här gången, så lyckades jag få in en fullträff i bröstet, så att den kom helt av sig och for iväg med svansen mellan benen.

Stackars mormor blev, även hon helt ifrån sig och ville naturligtvis trösta Vannis. Snabbt som attan -det räckte ju med min adrenalinrush- fick jag stopp på hennes ömkande och sedan fick jag förklara varför man inte skulle göra så. VÄRLDENS bästa mormor fattade galoppen direkt och istället för att ömka henne, så peppade hon henne istället. Love ya!

Olyckor händer, det är jag medveten om, MEN det jag har mycket svårt att acceptera är när man inte ber om ursäkt och frågar hur det gått -det gick inte att missa hur rädd Vannis blev- utan istället vevar man kopplet några extra varv runt handen och går iväg som om ingenting hänt. DET gör mig rasande!

Från att ha varit helt obekymmrad med viftande svans, så hände nu svansen rakt ner och de nyfikna blickarna hade bytts ut mot vaksamma. Vi satte oss på en bänk och där blev vi sittandes tills hon lagt sig ner och slappnat av. Köpte lite jordgubbar på vägen tillbaka och ju längre bort vi kom från torget, desto högre upp kom svansen. Väl hemma hos mormor, så kändes hon lika positiv, som innan påhoppet och förhoppningsvis lämnar det minimalt med kvarvarnade rädsla hos henne.

Fika hos mormor, där fröken visar upp precis HUR bortskämd -eller hjärntvättad av Tila- hon är. Skinka, ost och bröd – check! Gurka går FETBORT och om man försöker gömma den i bröd, så sorterar man helt sonika bort den och äter upp brödet -om än med viss skepsis-

PÅ PLATS I STAN

Igår tog jag en tur in till stan med Bacardi och Havana. Havana för miljöträningens skull och Bacci för att testa av hur hon funkar i en stökigare miljö. Havana tyckte det var spännande till en början, men sedan blev alla konstiga -läs i lantliga ljud- lite överväldigande, så vi satte oss ett tag för att bara vara. Naturligtvis föll både gamla tanter och små barn för hennes söckersöta uppsyn och en kille från samhällets baksida klappade henne kärleksfullt, något som fröken uppskattade mycket.

Lejonen vid Harry´s var lite läskiga -men efter ett tag så kunde hon äta godis från deras huvud- likaså gällde 91:an Karlsson -men där hälsade hon ganska omgående- Hon knallade däremot glatt upp på Harry´s gallertrappor och de elektriska dörrarna vid MQ var inga bekymmer alls.

Efter att Havanas stadspromenad var avslutad, tog jag ut Bacci för ett träningspass på Köpmansgatan. Inte jättemycket folk, men det var alldeles perfekt för att få den där ultimata störningen, där det ibland dyker upp ett ljud eller en rörelse. Vi började med fotgående och det blev några blicksläpp när vi gick över ett infällt galler i gatan, men efter att påtalat var hon skulle titta -på mig alltså- så var det inga bekymmer. För att utmana ytterligare så gick vi till och med fram och tillbaka PÅ gallret, men det var inga svårigheter alls.

Näst på tur var dum-Z och det gick strålande. Korrekta skiften med GRYM stadga. Att vi blev uttittade mest hela tiden och att folk passerade precis jämte, var inget som påverkade Sessan överhuvudtaget. Lite platsträning blev det naturligtvis också, men där jag stod framme -av naturliga skäl- Nedlägganden var MYCKET bättre och stadgan, ja den såg ut så här…

Som avslutning körde vi igenom fjärren och här stötte JAG på patrull. Med den extra ljudstörningen runtom hade jag svårt att få henne att höra mina kommandon och eftersom jag tränat ganska tyst -för koncentration och låg aktivitetsnivå- så blev det lite fel. Flyttade lite närmre, talade tydligare och vips, så funkade det. Hon provade att lyfta tassen några gånger -dock ingen förflyttning- men efter att jag sagt till henne var det återigen frysta tassar.

DAGENS GULDKORN var när en kille skulle binda fast sin hund i stolpen bakom Bacci. Just då höll vi på att träna stå/ligg skiftet och precis när jag ställt henne upp, så gjorde hunden ett utfall i kopplet och hamnade TIO centimeter från Bacardis bakdel. Vad gjorde min lilla Sessa då? Jo hon trodde att det var en fälla och stod BLICKSTILLA tills jag kom och överöste henne med beröm och kamptrasa.

Planen är att ta mig in till stan en gång i veckan -minst- Dels för att miljöträna Havana, dels för att träna mig själv i ”bullrig” miljö. Om någon känner för att hänga på, så är ni hjärtligt välkomna. The more, the merrier.

MILJÖTRÄNING

Idag har det blivit lite miljöträning för de små. Den här gången på skilda håll. Havana charmade byxorna av alla på Bendt Bil, medan Lilleman körde en liknande variant på Ticket
-mormor charmande han dessutom av all julskinka som hon hade kvar- Bra jobbat av två valpar på elva veckor.