Fyra veckor kvar till Sierras debut i startklass, samt start i klass 3 för Xanté/Limoncello och klass 2 för Jäger, så idag var jag i Värnamo för att testa av hur de tre äldsta gick i hallen.
Xanté var först ut och fria följet har absolut gjort framsteg. Däremot behöver vi träna på mer kommendering och nöta vidare på cirkus/tomskick/rutskick.
Limoncello blev ganska tryckt inne i hallen och jag fick säga till henne ett par gånger under fria följet (på plussidan så hade hon en klart förbättrat bakåtmarsch), dock gjorde hon ett grymt cirkusmoment och tomskicket till rutan känns riktigt stabilt.
Jäger var nog den som var stabilast idag. Han gjorde et fint rutskick, hade härligt fokus i fjärren (förflyttningar på stå, men i övrigt ingenting) och hittade rätt pinne i vittringen.
VECKANS FOKUSTRÄNING 1:
Satsa på kommendering i fria följet på alla hundarna (ev ha en externbelöning till Limoncello).
Sätta ut rutan på åkern och träna ”hitta rutan” + lägga ihop tom- & rutskick.
För Xantés del träna vidare på tomskick och skick till cirkuskonen.
Strukturerad träning ger resultat. Kanske inget nytt, men något i alla fall jag brukar glömma av. Den senaste 1.5 veckan har jag nött detaljer, ökat störning och tränat teknik. Självklart är vi långtifrån färdiga, men det är riktigt kul att se Limons framsteg på denna korta tiden.
I lördags samlades vi ett gäng på klubben för att köra igenom varandra i respektive klasser och Limon fick köra momenten i den ordningen som vi ska köra på söndag. Jag valde ut vissa delar som jag kände behövdes stärkas upp, medan jag testade hur vi kunde lösa andra delar rent tävlingsmässigt. På det stora hela är jag grymt nöjd med resultatet
För första gången fick jag själva rundandet i cirkusmomentet att funka, så våra pass har verkligen gjort nytta. Nu måste jag bara komma ihåg att stärka upp återhoppet också.
Fjärren är det momentet som gjort störst progression, framförallt på nära håll. Jag tror inte jag hinner få till tekniken fullt ut tills på lördag, men jag hoppas kunna förbättra den något i alla fall. På filmen nedan är det första gången jag testar den på fullt avstånd.
Att dra mig åt höger på bakåtmarschen har verkligen varit lösningen på vårt problem. Limon vet inte fullt ut vart vi ska, så hon följer därför benet istället för att rusa bakåt. Denna veckan kommer jag jobba vidare med täta belöningar och lägga in halter.
VECKANS FOKUSTRÄNING 47:
Fortsätta nöta teknik i fjärren och sakta jobba mig ut på fullt avstånd.
Tänka halter och belöningsplacering i bakåtmarschen.
Fortsätta med konskick och dirigering – inte dirigera om om hon går fel, utan göra om istället.
Träna sättande under gång till zätat.
Belöna upp runda i cirkus (helst med störning av andra människor i närheten) samt återhopp.
Säkra upp tomskicken
Ha kul!
På söndag får vi det ultimata kvittot på vår träning – då är det tävling! ”Hur svårt kan det va?!”.
Dags att väcka liv i bloggen igen! Med Limoncellos klass 3 start om 2.5 vecka, behöver jag verkligen strukturera upp vår träning och vad passar väl då bättre än ”veckans fokus” – speciellt efter dagens träningspass. Många riktigt fina detaljer (och helheter med för den delen), men också en hel del att slipa på.
Fotgåendet är faktiskt riktigt stabilt. Det vi behöver nöta är att hon inte ska dra iväg bakåt på de första stegen (en bieffekt från rallyns backa där det inte har så stor betydelse så länge de inte är mer än en halmeter ifrån föraren). Bortsett från det är hon parallell.
På zätat blir det av någon anledning missförstånd i skiftena – något jag måste säkra upp eftersom resterande delar är riktigt bra och när det kommer till inkallningen så har jag löst vilket handtecken jag ska ha på ställandet. Nu får vi istället fokusera på farten, som har blivit lidande av allt för många ställanden.
Rutan funkade riktigt bra. Tomskicket börjar ordna upp sig, men det börjar bli dags att variera lite. I dagsläget ligger det en godisbit på ett lock och när locket inte låg där idag, så letade hon en snabb sekund innan hon släppte det. Onödiga poängavdrag helt enkelt.
Dirigeringsapporteringen är inga större bekymmer, mer än att jag får säkra upp konskicket och vittringen gjorde hon fantastiskt fint. När det kommer till cirkusmomentet däremot (som jag känt mig oerhört säker på här hemma), så fallerade det totalt! Hon låste sig helt på apporterna, något som inte alls varit ett problem här hemma. Antingen berodde det på att vi körde dirigeringsapporteringen innan eller så berodde det på att någon annan än Lasse lade ut apporterna. Oavsett vilket så hoppas jag att grunden jag lagt här hemma är tillräckligt stabil för att jag snabbt ska kunna reparera problemet.
Jag håller i nuläget på att jobba på ett ”back-sitt” till fjärren, men jag tänker att det krävs mer än två dagars träning för att det ska funka. Naturligtvis kommer 2.5 vecka inte räcka för en fullpottare, men jag hoppas absolut att jag ska kunna minska förflyttningen framåt. Det i kombination med mer distinkta skiften bör kunna rädda en hel del poäng.
VECKANS FOKUSTRÄNING 45/46:
Nöta backandets position i fotgåendet genom att dels belöna starten bakåt, dels belöna varje steg.
Säkra upp skiftena i zätat framför spegeln och aktivt tänka på hur jag säger mina kommandon.
Raka inkallningar i kombination att belöna upp farten från de olika skiftena (dvs ställa/lägga henne och belöna upp farten från de olika sträckorna, utan att blanda in det i själva inkallningen).
Jobba vidare med tomskicket så som jag gör nu – en känd plats för att öka säkerheten och sedan testa av genom att lägga mitt godislock på nya ställen, för att se om hon låser framåt som jag tänkt.
Länka ihop dirigeringsapportering och cirkusmomentet för att se om jag kan låsa upp låsningen på konerna. Behöver även hitta ett bra kommando för fokus framåt.
Jobba muskelminne i fjärren. Teknik i sitt för ett mer distinkt uppsättande samt få till en ordförståelse för sitt/ligg bakåt.
Uppföljning av fokusträningen kommer ske nästa söndag (tävlar både lördag/söndag) och förhoppningsvis ska jag har tagit några steg i rätt riktning – ”hur svårt kan det va?!”.
Precis som alla andra behöver även jag ett par kritiska ögon när det kommer till min träning. Även jag blir tveksam och tänker inte alltid på vad jag gör eller så gör jag saker som kanske är helt onödiga, bara för att säkra upp istället för att befästa. Dea är min ”to go to person”, som kan ställa de där frågorna som jag behöver för att faktiskt skärpa till mig.
När det kommer till mitt och Jägers fotgående, så har vi verkligen inte tränat speciellt mycket, vilket i sin tur gör att jag blir osäker och tänker alldeles för mycket. Att jag dessutom inte tränat lydnad på över ett år, hjälper knappast till, så när Dea föreslog att jag dels skulle kolla på gamla YouTube-klipp på Bacardi, dels börja att gå med Xanté för att få till den rätta känslan, så blev det helt plötsligt mycket enklare. Plötsligt hade jag fått tillbaka både min säkerhet i kroppshållningen, samt rätt pondus i steget och skillnaden visade sig direkt. Det är fortfarande lite pill med belöningsplacering kontra förväntan, men oj vad bra det blev.
Tyvärr så är Jäger såpass grön, så tränar jag ett par pass på fotgåendet, så har vi plötsligt problem med stadgan i de moment där jag lämnar honom. Han smyger sakta efter mig istället för att sitta kvar, alternativt sitter kvar när han ska komma. Ja, alltid är det något att träna på och allra helst med endast ett par dagar till tävling. Nu får vi försöka få till en förståelse för både ”här” (dvs fot) och ”stanna” på ett par ynka pass – ”hur svårt kan det va?!”.
Idag har det blivit två lydnadspass för den lille – först ett ”vi plojar runt på klubben” och sedan ett lite mer uppstyrt här hemma. Det förstnämnda eftersom han inte tränat med speciellt mycket störning tidigare, vilket gjorde att vi fokuserade mer på att ha kul med mig, än att göra några faktiska ”moment” och det sistnämnda för att checka av var vi ligger sedan måndagens träning. Hans attityd när det kommer till arbete är helt magisk och det begynnande könsmognad till trots. Självklart kommer vi stöta på väggupp längs vår resa, men jag känner verkligen att den här killen och jag kan bli ett grymt team tillsammans.
På klubben utnyttjade vi det faktum att det var andra tränande ekipage där. Vi testade bland annat på att träna lite ”runda” runt en av de stora lyktstolparna, fotgående samt ligga kvar där man blev lagd. När det kommer till runda så kanske, kanske att han börjar ana vad jag vill. Allra helst när jag plockade bort kampleksaken och istället tog fram klicker/godis. Fotgåendet gick faktiskt över förväntan, medan ligga kvar där man blivit lagd, var absolut svårast idag. Bara att träna vidare helt enkelt.
Här hemma blev det bland annat lite ställande, läggande och sättande under gång. Jag har aldrig testat på någon av de tidigare hundarna att blanda mellan skiftena redan under inlärning, men Jäger visar att det faktiskt skulle kunna funka – och det ganska bra dessutom. Visst han behöver lite hjälper, men till vårt försvar så började vi ju faktiskt bara träna det så sent som i måndags. Har jag sagt att jag gillar den här killen?!
Tilas lydnadsträning går verkligen framåt och än en gång imponeras jag av hur mycket som sitter kvar och hur snabbt hon lär sig. Kon- och rutskick är super och hon sätter rätt skiften i zätat så gott som varje gång, men det som utvecklats mest är faktiskt hennes position i fotgåendet (och det bara på fem pass). Från att ha gått nästan en hundlängd framför mig, så har hon nu fallit bak och är numer i det närmsta där jag vill ha henne – en markant skillnad som framförallt märktes på helgens rallytävlingar. Istället för att ha en hund som jag måste ”tränga” i vänstersvängarna, så hade jag en hund som smidigt följde med mig .
Hur har jag då tränat? Första passet tänkte jag belöningsförväntan och belönade ganska mycket, men efter att ha instruerat Lasse att uthållighetsträna Havana, så gick jag istället över till längre pass (precis så som jag lär in jaktfot och en tanke jag kommer ha med mig till nästa hund) och verbalt beröm när hon gick rätt. Jag hade troligen fått henne dit jag velat genom att skapa en förväntan vid min byxficka, men jag kan garantera att detta sättet gjorde att vi tog snabbtåget till vår slutdestination, istället för godståget.
När jag hade tillgång till filmare/TL, så passade jag även på att köra igenom några andra moment såsom zäta, inkallning, dirigeringsapportering (”utanför” filmen kollade jag även av ruta och hopp apport):
ZÄTAT var grymt och då framförallt läggandet. Det vi behöver fila på är naturligtvis fotgåendet, men i övrigt wow liksom!
INKALLNINGEN har en riktigt bra helhet. Bra tempo, fina skiften och en bra ingång. Däremot måste jag belöna upp handtecknet litegrann.
DIRIGERINGSAPPORTERINGEN har också en fin helhet. När någon annan lägger ut så glömmer hon konan, men på plussidan så har hon full koll på vilken apport hon ska ta. Detalj som behöver putsas på – ordförståelse till konan.
HOPP APPORT finns inget att klaga på och i och med hennes rygg inget jag kommer nöta. Vi får poäng och de är ganska bra. Det får räcka.
RUTAN känns riktigt stabil här hemma, så det blir att testa av den på en större yta, för att utvärdera huruvida hon har koll på läget.
En dryg vecka kvar till tävlingen i Varberg – ”hur svårt kan det va?!”.
Är det något jag är medveten om, så är det hur viktigt det är att bibehålla samma kroppsspråk både vid träning, som tävling. Trots detta får jag inte till det med Xanté. Hemma går han som en gud – på tävling not so much! De senaste träningspassen har jag verkligen försökt memorera hur jag går – vilken hastighet och steglängd jag använder mig av, samt hur jag håller överkropp och axlar. Jag tror mig vara något på spåren, så nu gäller det att fortsätta finjusteringen.
Idag fick vi lite kommenderingshjälp av Lasse. Troligen stressar jag på när det är skarpt läge och i kombination med att jag kortar steget, så tror Xanté att vi är på ”promenad”, så på dagens pass gällde tydliga, bestämda steg. Jag har dessutom en tanke på hur jag ska förhålla mig till språngmarschen och allt som allt så tycker jag faktiskt att det funkade riktigt bra. Nu ska jag bara komma ihåg det på måndag. ”Hur svårt kan det va?!”.
Jo, du läste rätt. En dålig tävling kan självklart stjälpa, men den kan även ge en den där uppryckningen som behövs för att ta ta i sina problem. Lördagens lydnadstävling var den perfekta sparken i baken vad gäller mitt och Limons fria följ. Ett moment som funkar super på träning, men som är helt bortblåst på tävling. Känns det igen?
Nu finns det inga undanflykter längre, utan det är helt enkelt dags för den här latmasken att träna upp sitt muskelminne. Ingen lydnadstävling inplanerad i nuläget, så det finn gott om tid att börja om. Det första jag gjorde var att plocka fram mitt kortkoppel – ett grymt hjälpmedel om man vill sträcka på sig, men ändå kunna känna var ens hund är. Efter det letade jag upp en bra låt, både tempo- och låtmässigt och det slutgiltiga valet föll på Aretha Franklins ”Think”. Perfekt!
Redan första träningspasset så jag satte den på repeat och sedan gick vi. Genast slog det mig vilken den största skillnaden var på tränings- och tävlingsfotgående. Under stress stolpar jag på som om jag hade betalt för det, medan när vi tränar så är jag lugn och tydlig. En nöt som jag troligen inte hade kunnat käcka om jag inte filmat mig själv både under träning och tävling.
Idag var tredje träningspasset och jag märker redan en enorm skillnad. Redan på första passet började jag lägga på kommandot ”fot”. och även om hon inte kan kommandot än, så har hon samtidigt ett hum om vad som förväntas av henne och jag behöver starta på ny kula med hela momentet. Jag är så galet nöjd med hela passet och lite extra glad att hon faktiskt satt kvar efter nästsista halten (något som hänt ett antal gånger på både träning och tävling tidigare). Eftersom hon satt fast i kopplet, så behövde inte jag tveka eller börja om som jag annars hade gjort, utan hon fick helt enkelt inse att om matte säger ”fot”, så betyder inte det sitt kvar. Vi är på gång! ”Hur svårt kan det va?!”.
kennelblagul 