NU LIGGER VI I HÅRDTRÄNING

Efter Limons jaktprovsdebut i Norge så fick jag lite blodad tand, så nu ligger vi i hårdträning för att kunna starta OCH få ett förstapris i Halmstad 24-25 oktober.

Inför Norge så lade vi mycket fokus på att få henne att förstå att man ska apportera dummies och nu ska jag föra över samma princip på vilt. Problemet är inte att hon inte gillar dummies/vilt, utan snarare att hon inte riktigt fattar vad hon ska göra med det när hon hittar det. ”Visst det ligger här, men vad vill du jag ska göra åt det”, tycks hon tänka.

För att få ordning på ”dummieproblemet” så började vi med tennisbollar och när hon förstod sökuppgiften, så bytte vi bara ut bollarna mot dummies. Nu med viltet så ligger fokus på att inte tänka, bara handla. Vi har haft lite konflikt med kråka tidigare -ibland är jag tyvärr inte världens smidigaste hundtränare- vilket jag nu måste jobba med.

Efter ett par ”viltpass” så tror att jag hittat ett sätt att komma runt problemet -genom att kasta korta markeringar och hetsa henne lite- Går hon ifrån så påpekar jag bara att hon måste ha med sig viltet och när hon sedan bär det så berömmer jag MASSOR. Nu gäller det bara att avancera långsamt framåt, men ”hur svårt kan det va?!”.

IDAG ÄR HON DYR

För varje dag som går, så blir jag mer och mer kär i min lilla loppa. Idag var det dags för min och Limons andra tävling i fortsättningsklass. På tävlingsområdet var det även hundutställning, massor av fladdrande utställningstält och hundar till höger och vänster, som gjorde både än det ena och än det andra -personligen blir jag galen på ägare som inte har koll på sina, i vissa fall aggressiva hundar- men det var inget som bekom Limon. Inte ens när de satte upp ett tält precis jämte henne så höjde hon på ögonbrynet.

Petra hade satt ihop en klurig bana och en kombination av obefintlig träning och mycket som hände runt omkring, så var Limon -förståeligt nog- tidvis ofokuserad. Självklart blev jag lite stressad av det, vilket resulterade i en hel del hoppande på mig, ifrån Limons sida, men på det stora hela gick det fantastiskt bra och trots alla poängavdrag så räckte våra 79 poäng till en delad tredje placering. Wiiieee!!!

När det sedan var dags för avanceradklass så saknades det en honnörshund. Ett PERFEKT tillfälle att testa av vad vi lärt oss på promenaderna, så vi anmälde vårt intresse. Efter en hel förmiddag med MASSOR av nya intryck så var Limon minst sagt trött, men det hindrade inte henne från att prestera på topp. Visst lite nos odylikt, men hon gjorde sidbyten som hon aldrig gjort annat och gick hur fint som helst på högra sidan. Idag är hon dyr. ”Hur svårt kan det va?!”.

ATT ÄNDRA MÅLET UNDER TÄVLINGENS GÅNG

Idag var det rallytävlingar i Oxie och debut för lilla Limpan i fortsättningsklass. Jag skulle ljuga om jag sa att vi tränat mycket -kom på nu i veckan att vi inte ens testat hoppet- men det visade sig att det funkade ganska bra ändå. När det gäller nya miljöer, massor av folk och nya lukter så visar det sig återigen att hon är ganska okomplicerad. Hon hänger på mig som hon aldrig gjort annat och idag räckte det hela vägen. Vårt mål för dagen var att ha kul och det hade vi verkligen. Som grädde på moset så fick vi dessutom 95 poäng vilket räckte till klassvinst! Grymma lilla loppa!

Sedan blev en ganska lång väntan innan det blev Bacardis tur. Gitte hade satt ihop en ”Bacardi-utmanande” bana, med många sidbyten -vilket för min del innebär en hel del handling med hjälp av händerna- och väldigt få stopp där vi kunde stanna och andas. På sådana här banor brukar jag och Bacardi ha en tendens att stressa upp varandra, så mitt mål för dagen var att föra henne runt banan UTAN att stressa upp. Tufft men utvecklande.

När det väl började dra ihop sig började jag känna mig ganska yr, men som den tävlingsmänniska som jag är så bet jag bara ihop. Kanske inte helt rätt beslut för halvvägs in i banan höll jag på att svimma och målet ändrades ganska snabbt från att föra hund lugnt, till att inte dråsa ihop i en hög. Bara ett litet missförstånd mellan mig och Bacci längs hela banan. I övrigt? PRICKFRITT! Fatta hur nöjd jag är.

96 poäng och en 8:e placering individuellt och en 2:a placering tillsammans med våra lagkamrater i laget ”The Retrievers”. En MYCKET bra dag i Oxie!

TENNISBOLLSSÖK OCH SUDDADE MEMORYS

Den senaste månaden har jag tragglat -från och till- med Limon och hennes sök. Eller kanske snarare frånvaron av ett sök. Någonstans på vägen har jag gjort fel och/eller gått för fort fram. Men jaktprovsdebut nästa helg känns det som ett oövervinnerligt projekt, men skam den som ger sig.

Vi började helt enkelt om. Till en början valde vi att träna på ett och samma ställe, så att hon skulle förknippa platsen med ett beteende. Slängde ut 15-20 tennisbollar och lät henne sedan hämta ett par stycken. Som retning/dragning hade jag även med några av de andra hundarna, så att efter de hade sökt så kunde jag testa att skicka ut Limon igen.

Det funkade ganska bra bortsett från en sak – det här med att befästa inkallningssignalen på vägen in. Det funkar toppen, OM man inte råkar ”döpa” något felaktigt. Limoncello trodde nämligen inte hon skulle ta bollarna om jag inte blåste ”hit”. Ett litet dilemma, eftersom jag inte ville fortsätta ge henne ett ”kommando” att apportera, samtidigt som jag naturligtvis ville att hon skulle plocka upp det hon hittat. Jag fick helt enkelt blunda och låta henne själv komma på vad det var som lönade sig. Tillslut verkade hon lägga ihop två och två, genom att titta på de andra och bollarna kom in utan hjälp.

Pass efter pass så har hon fått hämta in fler och fler bollar och vi har dessutom bytt område. Igår slängde jag återigen ut 15-20 bollar, men ingen fick hämta. Istället tog jag med henne ut idag. Själv och därmed utan stöd från de andra. Måste säga att det funkade över förväntan. Fem bollar kom in ganska enkelt, sjätte fick hon söka lite efter, tog ny mark, vilket lönade sig. På den sjunde såg jag att självförtroendet dalade lite. Tempot sjönk och hon rullade sig i en kobajs. Påtalade naturligtvis att det INTE var okej, kallade in och skickade om. Hon tog ny mark, men var fortfarande osäker och kom in tom. Skickade ut henne ytterligare en gång och då fick hon vind på en boll. Snacka om stolt tjej när hon följde upp vittringen och sedan kom in med sin apport.

Även Bacci fick sig ett mindre pass. För hennes del gäller det att sluta förutsätta saker och faktiskt lyssna. På söndagens prov så slog det mig – bara handtecken i dirigeringarna funkar mycket bättre än om jag pratar samtidigt. Något jag ville testa idag. På förmiddagsrundan lade vi därför ut två memorys och 1.5 timme senare gick vi ut för att hämta hem dem.

Den första var längst upp på vår åker. Svårigheten här är att hon gärna vill in i buskage och dylikt och för att göra det ytterligare ett snäpp svårare, så valde jag att kasta en markering till vänster om henne. Ett tydligt ”nej”, följt av ett ”nu ska vi gå på linje”, varpå hon skickades ut. Föll lite i vind, men tog både mitt stopp och min sidodirigering ute på djupet. När apporten var inne skickades hon ut till markeringen på ”Bacci”. Inga problem.

Nummer två var lite svårare ändå. Över ett fält och in i en ganska slyig skogsbacke. Den här gången kastades markeringen till höger om henne och i en sådan vinkel att hon var tvungen att springa ganska nära. Samma sak här. ”Nej”, ”nu ska vi gå på linje” och ”ut”. Hon kom ut i rätt område ganska lätt, men i och med att det var ganska uppväxt så fick hon inte korn på dummien direkt. Det krävdes lite blås och ”tysta” tecken, men vad gör väl det när hon åtlyder allt. Det ENDA problemet på det avståndet var att hon till en början blandade ihop närsökssignalen med stoppsignalen. Något att tänka på när avstånden blir stora. ”Hur svårt kan det va?!”.

DEBUT OCH NYSTART INPLANERAD

I början på september åker hela gänget till Norge på valpträff för QQ-kullen. Ska bli så himla kul att träffa Bacardis alla syskon igen och som grädde på moset så har dessutom Gøril ordnat så vi kan starta på prov, så vad passar väl bättre än att debutera lilla Limpan och ge Havana en nystart. Spännande! Oavsett resultat så kommer det bli spännande och min förhoppning är att allt gammalt ”skit” vi haft med Vannis ska var som bortblåst.

Naturligtvis kommer vi behöva dra igång lite mer seriös träning. SPECIELLT för lilla Limon. Hon har fotgående, stadga och avlämningar, men vi behöver jobba på förståelsen i söket och vem det egentligen är som ska ha dummien -kastaren må vara logiskt, men det är inte rätt- och för Vannis del blir det ”skytteträning”.  Apportkastare, gevär, klabbet! ”Hur svårt kan det va?!”.

TUR ATT HÅRET ÄR NYFÄRGAT – eller den hunden ger mig gråa hårstrån

Efter en ganska lugn förmiddag så tog jag med mig tre dummies och hundarna -dock tog jag dem en och en- för lite dirigeringsträning. Dummiesarna lades ut enligt skissen nedan och när sedan sista dummien var utkastad så vände vi om för att skicka mot den först kastade.

Xanté fick börja och jäklar i min låda vad duktig han var. Ingen tanke på att testa någon av de andra punkterna, utan full fokus framåt mot det hållet jag riktade honom -vi testade ett liknade upplägg förra veckan och han var lika duktig då- Tror jag har hittat hans ”låsningssignal” -dvs när han låser fokus på målet- och det är en lätt vidgning av näsborrarna. Hittills har det stämt varenda gång och har jag däremot skickat utan att ha sett ”signalen”, så springer han inte dit jag vill.

Även Tila, Havana och Whiskey gjorde fina dirigeringspass. Ett omskick på Havana -som tänkte ta dummie nummer tre istället för nummer två som jag riktade henne mot- och en tillagd dold kortare dirigering -rakt bakom skickpunkten för dummie nummer tre- för Whiskeys del.

Limon skulle få träna på att hämta kråka, men se DET hade den lilla donnan ingen större lust med. Att bära den eller sitta kvar med den i munnen för att sedan ÖVERLYCKLIG komma på inkallning och glatt ta den igen efter att jag tittat på den – inga problem. Att hämta den när den var kastad – inte en chans -tur att håret är nyfärgat, då är det nämligen helt OMÖJLIGT att se alla nya gråa hårstrån hon gav mig- Gah! Det blir helt enkelt att sätta mig i min kammare och klura lite på hur jag ska köra vidare härifrån. ”Hur svårt kan det va?!”.

TEQUILA KVALAD TILL SM 2015

Idag stod både mästarklass och nybörjarklass på tävlingsschemat. Först ut var Tequila och vilken hund hon är. Hon borde vara helt slut i kolan, men trots detta så presterar hon på topp. Följsam och härlig energi gav fantastiskt fina 98 sköna SM-poäng och klassvinst, med domarkommentaren ”Snyggt & följsamt!”. Dagens resultat gör dessutom att vi helt plötsligt hamnar på rätt sida strecket till årets SM. En blygsam 46 placering, men likväl en i dagsläget godkänd placering.

Bacardi gjorde en grym tävling hon med. Helt lagom i aktivitetsnivå för att få riktigt höga poäng, men tyvärr hade vi lite oflyt idag. Svanstippen slog i hinderstödet och jag gav ett ONÖDIGT extrakommando till konen -bara det kostade oss 8 poäng- Jag ska inte sticka under stol med att jag mer än gärna höjer vårt snitt ytterligare, men samtidigt så är dessa tävlingar OVÄRDELIGA ur träningssynpunkt. Jag lär mig massor, men framförallt får jag testa mig fram i min handling av Bacci, vilket är mycket nyttigt!

Limon fick sin FÖRSTA titel idag. Jag märkte att hon var trött och något ofokuserad. Två fys där hon hoppade upp på mig -båda i sitt framför- och några ettor bort gav oss 90 poäng. Tro det eller ej men det räckte faktiskt till KLASSVINST. Vilken dag! Både mor & dotter överst på prispallen. Wiiieee!!!

Även Bailan Bus var anmäld till dagens tävling. Inte för att försöka få några SM-poäng, utan bara för att han skulle få vara med. Hoppa vågar jag inte låta honom göra och med två obligatoriska hinder på banan så var vi diskade innan vi ens startat. Bailan körde helt klart sitt egna race idag, men vad gör väl det. Jag tror nämligen han hade väldigt roligt. Jag vet att i alla fall att jag hade det och det räcker för mig.

GRYM DEBUT SPRÄNGFYLLD MED GULDKORN

Tävlingarna på Kinds BK bjöd på ett fantastiskt vårväder och möten med en hel del gamla ”kändisar”. Roliga och utmanande banor och från min sida ganska varierande tävlingsnerver. Kanske är dags att sluta förutse vad mina och Baccis ”svårigheter” kommer vara, eftersom jag stressar upp oss båda två helt i onödan vilket självklart ligger oss i fatet ute på banan. Idag blev det en hel del ONÖDIGA missar på grund av för dåligt fokus. Målet – att höja vårt snitt misslyckades kapitalt -trots det så räckte Bacardis 90 poäng till en delad klassvinst och Tequilas 88 poäng gav henne en bronsplats- och känslan saknades större delen av banan.

Det var bara att ladda om för näst på tur stod Limon och hennes debut i nybörjarklass. Som uppvärmning så cirkulerade vi mest runt och då och då erbjöds hon lite godis vid kontakt. När hunden innan oss var inne på banan så insåg jag att jag missat ”träna” en av skyltarna innan -sitt framför, backa 1 2 3 steg- men tänkte att det var lugnt eftersom det funkat fint de gångerna vi testat den hemma.

Nu var det inte lugnt och istället missförstod Limon vad jag ville -när vi väl skulle backa så trodde hon att hon skulle hoppa upp på mig- Inte nog med poängavdraget för ”fys”, hon lyckades dessutom med bedriften att trassla in sitt framben i kopplet, vilket i sin tur ledde till att JAG tappade fokus -missade att jag redan tagit ett steg och felövningen var ett faktum- men vad gör väl det om hundra år. Tävlingen var nämligen SPRÄNGFYLLD av guldkorn. Hon hade nästan fullt fokus hela banan, brydde sig inte om skyltar eller koner och uppförde sig som om hon aldrig gjort annat. Vi blev med beröm godkända och slutade på en elfte plats med våra 86 poäng. Wiiieee!!!

Alltså lilla loppa vad du imponerar på mig. En helt ny plats. Massor med nya dofter, människor och hundar. INGET av detta varken bekom eller störde ut henne. Jag är MER än nöjd med de egenskaper hon visat idag och då pratar jag inte ens om de fina poängen hon fick. Vad månde det bliva av denna lilla hunden i framtiden?