Jag har sagt det förr och jag säger det igen, känsla går före poäng. Xanté gjorde i mitt tycke, ett TOPPENPROGRAM, men vi fick bara 131 poäng med oss hem. Tequila gjorde debut på ett mixat elitprogram, efter snart TVÅ års uppehåll och ingen träning. Inga direkt poäng att hurra för här heller och jag är övertygad om att många hade svårt att se bortom tempo och perfektion, men vem bryr sig.
Xanté började och fick med sig full pott på gruppmomenten. Fria följet saknar position, vilket jag vet om, men idag var FOKUSET där. Han försökte verkligen och attityden var på topp. En grymt härlig känsla helt enkelt. Sättande under gång är snyggt, men i dagsläget kräver det ett DK, inte mycket att orda om. So far, so good alltså.
Sedan hände det som inte fick hända. Inkallningen börjar fint och när jag ser hur mycket han tar i, så tänker jag att det är bäst att göra ett tydligt och REJÄLT handtecken. Han hade stannat hur snyggt som helst, om det inte var för mitt armband. Murphys lag, ”Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet”. Armbandet gled av handleden, studsade iväg över golvet och landade framför en minst sagt paff Xanté. Visst han apporterade den, men nollan var ett faktum.
Vidare till rutan. Ett säkert kort, i vanliga fall. Han börjar bra, men halvvägs kommer han på att jag ”kastat” något i det tidigare momentet och tappar helt konceptet. Provar att skicka om, men låsningen är ett faktum, så jag väljer att hjälpa honom in. Hopp apport börjar bra, men nu är lillkillen gasad, vilket leder till slarv, tappad apportbock och därmed även tappat fokus på återhoppet. Zero. Zipp. Nada. Metallen är jag riktigt nöjd med. Första gången han får en nordisk på tävling och tror bara att han testat en gång på träning. Griper bra, trots att rutan står retligt nära och jag väljer att berömma honom och visa in honom i rätt position.
Gasad hund på vittringen och Xanté gör inget halvdant. Tar i till hundra procent på vägen ut, men växlar fint och letar bra. Rätt pinne in och även här väljer jag att berömma -det leder till slarv och kast med liten pinne, men det är inget som oroar mig inför framtiden- Sist ut är fjärren och jag är OTROLIGT tacksam för att det gick snabbt mellan skiftena -stadgan är väl inte på topp just nu- Han sätter varenda ett och även om han har förflyttning -inget jag pillat på än- så har han ett härligt fokus och jag väljer att avsluta momentet, efter sista skiftet. Galet nöjd helt enkelt och DAGENS GULDKORN är helt klart vittringen, fjärren och attityden. ”Hur svårt kan det va?!”
Tequila fick som sagt ta Bacardis plats i eliten idag. Otränad och med mycket lite rutin, så gör hon trots allt bra ifrån sig. Lite småmissar här och där och jag kan inte vara annat än nöjd. Det är bara att ÅTERIGEN påpeka, att den tjejen har en helt AMAZING lägstanivå och hennes guldkorn är många:
- För första gången på tävling, så är det galopp till konerna OCH hon lägger sig inte när jag säger ”stå”, utan står snyggt kvar med öronen framåt.
- Hon gör en bra fjärr, trots störningen bakom ryggen.
- Hon hoppar öven hindret på utvägen, fast apportbocken landar flera meter till vänster om hindret.
- Hon sätter alla skiftena i zätat.
- Hon galopperar på inkallningen.
- Även om hon väljer fel apport på dirigeringen, så springer hon rakt mot väggen och det är galopp tillbaka.
- Hon gör ett fint vittringsarbete.
Stannade inte kvar för gruppmomenten och fick heller inget protokoll med mig hem, men poängen är i detta fallet helt oväsentliga. Hon kämpade, hon försökte och hon samarbetade. Det är gott nog åt mig.