OM DET FINNS TVÅ ELLER FLER SÄTT ATT GÖRA NÅGOT OCH ETT AV DESSA LEDER TILL KATASTROF…

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, känsla går före poäng. Xanté gjorde i mitt tycke, ett TOPPENPROGRAM, men vi fick bara 131 poäng med oss hem. Tequila gjorde debut på ett mixat elitprogram, efter snart TVÅ års uppehåll och ingen träning. Inga direkt poäng att hurra för här heller och jag är övertygad om att många hade svårt att se bortom tempo och perfektion, men vem bryr sig.

Xanté började och fick med sig full pott på gruppmomenten. Fria följet saknar position, vilket jag vet om, men idag var FOKUSET där. Han försökte verkligen och attityden var på topp. En grymt härlig känsla helt enkelt. Sättande under gång är snyggt, men i dagsläget kräver det ett DK, inte mycket att orda om. So far, so good alltså.

Sedan hände det som inte fick hända. Inkallningen börjar fint och när jag ser hur mycket han tar i, så tänker jag att det är bäst att göra ett tydligt och REJÄLT handtecken. Han hade stannat hur snyggt som helst, om det inte var för mitt armband. Murphys lag, ”Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet”. Armbandet gled av handleden, studsade iväg över golvet och landade framför en minst sagt paff Xanté. Visst han apporterade den, men nollan var ett faktum.

Vidare till rutan. Ett säkert kort, i vanliga fall. Han börjar bra, men halvvägs kommer han på att jag ”kastat” något i det tidigare momentet och tappar helt konceptet. Provar att skicka om, men låsningen är ett faktum, så jag väljer att hjälpa honom in. Hopp apport börjar bra, men nu är lillkillen gasad, vilket leder till slarv, tappad apportbock och därmed även tappat fokus på återhoppet. Zero. Zipp. Nada. Metallen är jag riktigt nöjd med. Första gången han får en nordisk på tävling och tror bara att han testat en gång på träning. Griper bra, trots att rutan står retligt nära och jag väljer att berömma honom och visa in honom i rätt position.

Gasad hund på vittringen och Xanté gör inget halvdant. Tar i till hundra procent på vägen ut, men växlar fint och letar bra. Rätt pinne in och även här väljer jag att berömma -det leder till slarv och kast med liten pinne, men det är inget som oroar mig inför framtiden- Sist ut är fjärren och jag är OTROLIGT tacksam för att det gick snabbt mellan skiftena -stadgan är väl inte på topp just nu- Han sätter varenda ett och även om han har förflyttning -inget jag pillat på än- så har han ett härligt fokus och jag väljer att avsluta momentet, efter sista skiftet. Galet nöjd helt enkelt och DAGENS GULDKORN är helt klart vittringen, fjärren och attityden. ”Hur svårt kan det va?!”

Tequila fick som sagt ta Bacardis plats i eliten idag. Otränad och med mycket lite rutin, så gör hon trots allt bra ifrån sig. Lite småmissar här och där och jag kan inte vara annat än nöjd. Det är bara att ÅTERIGEN påpeka, att den tjejen har en helt AMAZING lägstanivå och hennes guldkorn är många:

  • För första gången på tävling, så är det galopp till konerna OCH hon lägger sig inte när jag säger ”stå”, utan står snyggt kvar med öronen framåt. 
  • Hon gör en bra fjärr, trots störningen bakom ryggen. 
  • Hon hoppar öven hindret på utvägen, fast apportbocken landar flera meter till vänster om hindret. 
  • Hon sätter alla skiftena i zätat. 
  • Hon galopperar på inkallningen. 
  • Även om hon väljer fel apport på dirigeringen, så springer hon rakt mot väggen och det är galopp tillbaka. 
  • Hon gör ett fint vittringsarbete.

Stannade inte kvar för gruppmomenten och fick heller inget protokoll med mig hem, men poängen är i detta fallet helt oväsentliga. Hon kämpade, hon försökte och hon samarbetade. Det är gott nog åt mig.

FÖRSTAPRIS & KLASSVINST x 2

Vilken helg vi har haft! Fredagen tävlade vi rally. Tre hundar, tre klasser och tre finfina resultat. Bacardi 90 poäng i nybörjarklass, Havana 89 poäng i fortsättning -debut för dem båda- och Baily skrapade ihop 88 poäng i mästarklass.

Igår var det elitlydnad för Bacardi, i Varberg och trots lite småmissar, så knep vi både förstapris på 268,5 poäng OCH förstaplats.

Idag var det nya tävling, den här gången i Laholm och TROTS att Bacardi borde varit helt slut -jag var nämligen det- så samlade hon ihop sig och fick något högre totalpoäng, med sina 270 poäng -trots större missar- och ÅTERUPPREPADE gårdagens bedrift, men ytterligare ett förstapris och klassvinst.

Tack, tack och åter tack för alla grattisar!

LYCKOTÅRAR, DISKUSSIONER & GALET FIN KÄNSLA

Sedan januari, har Tequila gjort STÖRRE framsteg, än vad jag någonsin vågat hoppas. För den som orkar jämföra årets FÖRSTA tävling, med gårdagens, så förstår ni vad jag menar. Vilken hund, vilken attityd, vilken lägsta nivå! Lägg dessutom till, att hon varit på resande fot sedan fredag lunch, så inser man vilken J-VLA prestation gårdagen innebar.

Strul med gruppmomentet, även på denna tävlingen. Som tur var -för oss- drabbades inte vi, men en annan stackare fick samma uppvaktning, som Tila fick förra helgen. Jättetråkigt att sådant ens ska förekomma. När domaren bryter och beordrar in oss, så förväntar jag mig att Tila ska ligga ner men icke. Hon sitter som ett ljus. Vi får sätta om och här förväntar jag mig faktiskt att hon ska ligga ner, när vi kommer tillbaka, så jag blev minst sagt paff, när jag såg att hon satt upp och LYCKOTÅRARNA var ett faktum -det bådar gott inför helgen tjejer- Lite mer tårar bakom planket och ytterligare några när momenten var klara och hon får 9/10 i betyg. Älskade hund!

Jag hade bestämt mig för att testa, att låta henne jobba mellan momenten denna tävlingen och jag tycker faktiskt det gav bättre fokus och samarbetsvilja. Vi hade det BÄSTA fotgåendet ever och jag är sjukt nöjd. Tror ALDRIG hon gjort sådana grymma skiften i zätat, som hon gjorde igår. Tyvärr nollade vi momentet, eftersom hon gick på fel sidan konen, men det skiter jag i. Hon var fantastisk!

  • På inkallningen kom hennes trötthet fram. DK i nedläggande -det hörde inte domaren- nos och DK i inkallandet, MEN farten fanns där och  det är det som räknas.
  • Om man bortser från farten till konan, så fick vi ÄNTLIGEN till konskicket, som det var tänkt. Sedan blev det fel i skicket, vilket Tila också kommer på och stannar på eget bevåg, för en omdirigering. Lite nos, men det skyller vi på tröttheten, eftersom hon inte nosar vanligtvis.
  • Dirigeringen sätter hon full fart mot konen, men har ingen tanke på att runda den, så när jag klämmer i med ett ”stanna”, så inser hon sitt misstag och lägger sig vi konan. Ställer henne upp, med ett handtecken och sedan flyter det på bra.
  • Hoppet väljer jag att kasta långt som F-N, för att se om hon väljer att hoppa tillbaka utan DK. Full fart ut, galopp in. Några få steg i trav och det är när JAG funderar på om jag ska hjälpa till med ett DK -hon springer lite snett- men när jag släpper det kommer galoppen igen. Wiiieee!
  • Mellanspel i form av en diskussion, om huruvida man måste säga apport eller inte, när man gör hopp apport -det måste man inte- Nollan ändras till en tia och jag får öva på att föra Tila, lite lätt uppjagad.
  • Vittringen funkar PERFEKT, trots mina känslor och det är nog DAGENS GULDKORN. Det hade aldrig funkat för några månader sedan.
  • På fjärren är Tila helt slut och ett antal DK:n behövs -några märktes och andra myglade jag bort-

Nu blir det ingen tävling förrän i mitten av april. Jag kommer dra ner på träningsfrekvensen för hennes del. 2-3 pass i veckan blir nog lagom och fokus kommer ligga på konskick, zätat och fjärr. KORTA pass och alltid sluta när hon tycker det är som roligast. ”Hur svårt kan det va?!”

ETT FÖRSTAPRIS FÖR XANTÉ

Idag var det omställning till lydnaden. Tequila började och tyvärr gick vi ganska snabbt från tävling, till träning – en TILA RAPPORTERAR kommer imorgon- Dock fick vi med oss finfina kvitton, som galopp till rutkonen och ett riktigt fint fritt följ. Även ATTITYDEN var på topp och återigen, det är det som räknas.

När eliten var färdiga, så blev det lite väntan, innan det var dags för Xanté i ettan. Vi värmde upp med en plats, där jag fick möjlighet att säga till honom, att ”lagd hund ligger” och medan vi väntade på platsliggningen, så fick han ligga ute på parkeringen -ganska mycket störning med alla hundarna som tränade runt omkring- medan jag stod nära och belönade, med jämna mellanrum. Jag kan lova, att det var de två LÄNGSTA minuterna i mitt liv och även om jag inte behövde oroa mig -han låg tungt och tryggt- så blev jag mer än lättad, när tävlingsledaren sa att tiden var ute. Puh!

Programmet i sig var fint och om man ser till att vi dels tävlade igår och dels att han inte sovit en blund sedan 07:45, så var det helt J-VLA FANTASTISKT. Lite ofokus på linförigheten -där han förväxlade vänstersväng och halt, med rallyns tysksväng- och en miss när jag lämnade honom på inkallningen, annars är det inget att klaga på. Mattes älskade hjärtegryn.

Slutsumman blev 174,5 poäng och eftersom jag plockade ut mitt protokoll, för att få komma hem lite tidigare, så har jag ingen aning om placering -när jag åkte, så hade jag i alla fall en 2:a placering- men det spelar mindre roll. Viktigast var just förstapriset och känslan. Nu satsar vi helhjärtat på tvåan, tillsammans med Lasse & Havana.

Summerar man helgens bravader, så kan det förkortas med ett W O W! Gårdagens fyra starter med grymma poäng och dagens förstapris i ettan, innebär att vi satte 5 av 6 starter och det är banne mig inte fy skam.

ETT BLÅGULT FÖRSTAPRIS

Dagens tävlingar är avslutade. Tila började och jag är så GALET nöjd över hennes prestation idag. Hon var lite lätt överladdad, men vad gör väl det, när hon var LYCKLIG. En nia på inkallningen -galopp hela vägen in- och en nia på fjärren, men BÄST av allt var dirigeringen. Vänsterdirigering -akilleshäl- och GALOPP in även här. Har aldrig hänt förr på tävling och endast två gånger på träning. Behöver jag påpeka att det var DAGENS GULDKORN?!

Sedan var det dags för småttingarnas tur. Tre av fyra kullsyskon tävlade idag -Havana, Jason och Xanté- Riktigt kul att se skillnader och likheter, mellan de ”små” och jag är ÖVERTYGAD om att det kommer bli stjärnor, av dem allihopa.

Xanté fick ett tredjepris, även denna gången, eftersom han tyvärr gick upp på platsen. Lite mer störning, än vad vi tränat -dropp från taket, som landade på och omkring honom, störning från läktaren bakom och störning från klassen jämte, där de preppade starten- Inte mycket mer att säga om det, än att vi behöver träna mer helt enkelt. Resterande program genomför han med samma GLÄDJE, som Bacardi och jag vet att det kommer bli bra i slutändan. ”Pigg och glad, med mycket vilja. Tappar ngt i fokus”

Jonas & Jason var SUPERDUKTIGA och snubblande nära ett förstapris. 159,5 poäng på debuten, är dock inte fy skam och ett STORT grattis till er!

Dagens FÖRSTAPRIS och vårt första Blågula, stod Lasse & Havana för. Det var en fröjd att se dem på plan och jag är så STOLT över deras utveckling. Vilket samarbete och vilken teamkänsla! 174,5 poäng och en fjärdeplacering! ”Mkt trevligt ekipage, som ger ett rutinerat intryck”

MED FÖRSTAPRISET INOM RÄCKHÅLL

Framme i Mjölby, efter galet lång, men HÄRLIG dag i tävlingens tecken. Tila var först ut att starta i eliten och även om poängen inte var suveräna, så var det våran ANDRA tävling i rad, där hon faktiskt tyckte det var KUL att tävla. Lite missförstånd och störningar i form av KOMPAKT tystnad och en andra ring, där ytterligare ett elitekipage tävlade. Trots det gör hon en fin tävling och återigen har jag massor med GULDKORN med mig hem.

Xanté och Havana gjorde finfina program och kammade hem varsitt TREDJEPRIS, med varsin respektive nolla -Havana nollade platsen och Xanté gjorde ett GRYMT läggande, när han skulle stå- Xanté med 137,5 poäng och Havana med 122 poäng. Så det är med förstapriset inom räckhåll, som vi lägger upp träningen, till starten i Falkenberg om två veckor. ”Hur svårt kan det va?!”

Filmer på Xanté och Tila kommer under veckan, som kommer. Idag får husse och Havana stå i rampljuset. Är stolt över eran fina debut. Grattis älskling och miniprinsessan!

Kan med STOLTHET även säga, att ett ganska stort antal privatare/kursare knep både förstapris och pallplaceringar. STORT grattis till er och grattis till er andra med, som idag inte nådde ända fram, men som i stort hade väldigt fina program. Nästa gång sitter det!

EN VINST I SIG – dagens tävling

Kan man vara nöjd med ett tredjepris i eliten, när man satsar på ett förstapris? Svaret på det, är så klart SJÄLVKLART! Efter förra tävlingen, där Tila var väldigt låg och inte alls, tyckte det var en speciellt kul idé att tävla, så var målet med dagens tävling, att få fram en bra känsla. Vi lyckades med BRAVUR och jag är så jäkla stolt över min lilla terrier och hela tävlingen är ett enda stort GULDKORN.

Inte nog med att miljön var svår -även för rutinerade elithundar- med mycket ljud från intilliggande tävlingsplan, transporter -och moment- nära väggarna och skick mot publik. På väg in till planen, så var det en ramp av korrigerad plåt och är det något Tila INTE gillar, så är det skumma underlag. När vi gick till gruppmomentet, fattade hon inte att det var en plåtramp, förrän hon kommit upp, så det gick ju ganska bra. När vi sedan skulle gå av planen, så var det nära att hon stannade kvar -hon ville verkligen inte gå ner för rampen igen- och när det var våran tur att tävla, så höll jag inte på att få in henne igen -att hon ens var med mig under fria följet, var en VINST i sig- 

Lite tankar om tävlingen:

  • Jag valde även att hålla henne uppbunden utanför, för att tagga igång henne, vilket funkade ganska bra. 
  • Kommandot till fotgåendet ändrades från ett tråkigt ”fot” till ett peppigt ”Tilly”, vilket även det funkade fint -huruvida det hade något att göra med hennes halter vet jag inte, men det är något vi får titta på i veckan- 
  • Galopp på inkallningen – WOW! Hade det inte varit för ett DK på nedläggandet, så hade vi haft en NIA
  • Konskicken ser ut som jag vill ha dem. Nu ska vi bara få upp tempot också. Sedan behöver vi jobba vidare på säkerheten i skicken, efter ställandet -som det ser ut nu, så blir hon tveksam och då är det alltid bra att runda konen en extra gång-
  • Dirigeringen vet jag inte riktigt varför hon blir så tveksam. Möjligen är det så att det är jobbigt att skickas ner i ett hörn, mot publiken. Det är också den sida, som vi ”bråkat” mest på, eftersom hon velat ta mitten. Dock ingen tendens till det idag och det känns skönt.
  • Hopp apport -något vi inte tränar alls- ville jag testa att kasta lite kortare, för att det inte ska vara helt uppenbart, att tempot in är kasst. Dock var det kortaste laget och i och med att hon inte vänder på en femöring, så går det inte att rädda. Note to self! TRÄNA!
  • Vittringen är fortfarande ett ”säkert” moment och trots att vi bara kör det på tävling, så plockar hon rätt. Däremot så har det tillkommit tugg i eliten och det tror jag har med att göra, att de andra pinnarna luktar -vi tränar bara med ovittrade pinnar- Frågan är om jag ska träna det, eller tro att tugget försvinner med säkerheten?
  • Fjärren är jag FANTASTISKT nöjd med och hade det inte varit för ett DK på stå, så hade vi haft en NIA!
En av våra BÄSTA tävlingar KÄNSLOMÄSSIGT och att vi fick ihop till ett TREDJEPRIS och kom 6/11, är bara grädden på moset. Tila var med och tyckte faktiskt det var ROLIGT. Känslan var där och nu ska vi bara fila på att få till det där sista. ”Hur svårt kan det va?!”

INTE HELA SANNINGEN

Först tänkte jag att den här tävlingen skulle vara perfekt för TILA RAPPORTERAR -en sådan där episod, som man inte är helt nöjd med och kan skoja bort- POÄNGEN skulle kunna tyda på att jag inte var nöjd och det VISUELLA skulle definitivt stödja den teorin, men faktum är att poäng och visualitet inte är hela SANNINGEN.

Faktum är att jag är sjukt nöjd och STOLT över Tilas prestation. Hon har, på den korta tiden vi tränat eliten, fått en fin förståelse för momenten. Hon har fantastiskt bra ordförståelse och om man betänker att hon ENDAST tränat en handfull pass med fotgående, sedan början på november och ÄNDÅ går in en sjua, ja då ska man ha stryk om man inte är nöjd.

Medan vi väntade på att klubbkamraterna skulle tävla, så tänkte jag på vad som faktiskt varit BRA på dagens tävling och fick fram ganska många GULDKORN.

  • alla skiften rätt i zätat, jättefina skiften i inkallningen 
  • hittade rutan på egen hand fast hon sprang fel från början 
  • fint konskick och rätt apport på dirigeringen 
  • hittade rätt vittringspinne fastän vi bara testat vittrade pinnar på förra tävlingen och bara träna en gång sedan dess -då med ovittrade pinnar- 
  • fina skiften i fjärren och ett bra kvitto på att handtecken inte behövs


Ser man det så, då gjorde vi faktiskt en FANTASTISK tävling och vet ni vad? Det är så jag VÄLJER att se det!

POÄNG NJA – KÄNSLA ABSOLUT

POÄNGEN i Tilas elitdebut, var knappast något att hurra för, men KÄNSLAN var fanimej grym! Här har vi en hund, som för ett år sedan vägrade/inte ville samarbeta med mig, som inför dagens tävling ENDAST tränat i fem dagar -då ska det även tilläggas, att vi i stort sett bara fokuserat på rutan och dirigeringen- som spenderade hela gårdagen på utställning och hon går ut och VILL jobba med mig och gör sitt allra bästa för att göra mig till lags. Jäklar vad jag ÄLSKAR den hunden!

Gruppmomenten är inget som vi tränat på, så att hon lade sig när det var 10-15 sekunder kvar, är inget jag hänger upp mig på. På platsen så är det ju numer individuellt nedläggande, något som vi inte tränat och jag säkrade upp med ett extra ”sitt” inför kommenderingen. När sedan den första och andra hunden lades ner, så berömde jag henne tyst, för att hon satt kvar och sedan låg hon stadigt. Hon brydde sig inte om att TL gick slalom mellan hundarna, eller att jag ställde mig bakom henne, utan hon låg lugnt och säkert kvar och belönades med en tia.

När jag har privatlektioner, så pratar jag om vikten att släppa sina hjärnspöken i bl.a. fria följet och här säger jag ”gör som jag säger, inte som jag gör”. Efter förra helgens tapp i starten på fria följet, så sa spöket på axeln ”hon kommer inte hänga på”, vilket hon ju självklart inte gjorde heller. DÄREMOT så hämtade hon upp sig snabbt och jag är ofantligt nöjd med språng- och sakta marsch, med vändningar. Något vi INTE tränat, men som hon sätter hur fint som helst.

När det är dags för zätat -stå/sitt/ligg- så sätter hon ALLA skiften, men eftersom vi inte tränat upphämt, så väljer hon att ligga kvar på sista skiftet. JAG sabbar även sista svängen, eftersom jag inte var fokuserad på MIN uppgift och då kan man ju knappast begära att hunden ska fixa det heller. Resterande program hade några småmissar, men hon FÖRSÖKTE och det är faktiskt det som räknas och efter dagens debut, så inser jag att hon kan gå precis hur långt som helst. Älskade Tila Terrier.