MOT ETT MER MEDMÄNSKLIGT 2017

När jag för två år sedan satt med en panikslagen Havana i källaren, trodde jag aldrig vi skulle kunna uppleva en dräglig nyårshelg igen, men tack vare Karins bioresonansbehandling, så känns det som om Havana är så nära sitt gamla jag igen som hon någonsin kan komma. För andra året i rad har vi nämligen haft en hund som är totalt trygg och avslappnad inomhus och i år brydde hon sig knappt om tolvslaget, utan låg länge kvar i TV-rummet och sov. När det blev för mycket kröp hon bara upp till oss i sängen och somnade direkt. Underbart!

Enda egentliga orosmomentet var när en granne vid 21-tiden bestämde sig för att ignorera min vädjan om att förvarna oss och istället tände sina fyrverkeripjäser lagom till vi skulle rasta, vilket resulterade i att hon sprang in okissad. Väl inne så var hon tacksamt nog sitt lugna, trygga jag igen – om än något kissnödig förstås.

untitled

Det här med bakfylla är en fin gammal tradition – låt oss aldrig ändra den.

Tyvärr kommer vi väl aldrig bli kvitt dem som envist ska hävda sin rätt till traditioner – oavsett vem som blir lidande och jag hoppas att ni aldrig kommer uppleva den maktlöshet man känner, när någon nära som har fullständig panik. Där ögonen nästan poppar ur sina hålor och där tungan blir helt blå. Där man får sitta och krampaktigt hålla sin hund, för att den tror att den ska dö. Men för all del, traditioner ska man ju inte ändra på.

Till alla er som sitter i mörka källare med era hundar eller i en stuga mitt ute i ingenstans, till alla er som stoppar bomull i era hästars öron, till alla vilda djur och traumatiserade människor – hoppas att vi får en bättre fortsättning på det  nya året, än slut på det förra. Gemensamt strävar vi mot ett bättre, mer medmänskligt 2017!

FÖR ANDRAS EGNA HÖGA NÖJE

Nyårsafton – en dag med mycket blandade känslor. Själv är jag minst sagt fascinerad över hur man kan spendera tusentals kronor på något som skrämmer skiten ur både två- och fyrbenta, bara för att det ”hör till”. Eller hur man i Hallands Posten ena dagen gör ”bäst-i-test” för fyrverkerier och dagen därpå gör ett reportage om raketrädda hundar. I min värld går det inte riktigt ihop.

3.jpg

Matte, varför ska vi behöva vara rädda?!

Att sedan någon i grannskapet väljer att smälla av ett fyrverkeri redan klockan 17.00, gör mig rent ut sagt rosenrasande. Inte nog med att Havana förra året var helt panisk större delen av kvällen och natten, jag har dessutom ett hundpensionat fullt med hundar och en gäst med en fyrverkeripåverkad hund på vårt B&B. Hur i h-vete ska man kunna planera säkra promenader om folk inte ens kan hålla sig till tolvslaget?! Och då pratar vi om folk som själva har djur. Höjden av egoism och jag hoppas att ni i er okunnighet (eller om det är ignorans) aldrig behöver uppleva den skräcken, som många djur gör. Det skulle jag nämligen inte ens önska min värsta fiende.

För egen del var det med skräckblandad förtjusning, som en stillsam nyårskväll tillsammans med Lasse & hundarna, inleddes. Förra året vankade en stressad Havana av och an i huset hela kvällen (detta trots att ingen av våra andra hundar reagerar på smällare eller raketer) och det hela eskalerade till en natt fylld med panik. Hur skulle det bli i år?

0.JPG

Härligt – en totalt avslappnad Havana, som sover sig igenom hela nyårskvällen.

Det visade sig att gårdagen skulle vara ett kvitto jag inte ens vågat hoppas på, för även om vår icke så genomtänkta granne brände av en salva precis i närheten, så brydde sig Vannis inte överhuvudtaget. På kvällskissen runt 21-tiden, så kunde Havana lugnt uträtta sina behov och även om hon var obekväm med smällarna, så var hon inte rädd.

När vi sedan gick till sängs runt 23-tiden och stängde av tv:n, så märktes det att hon blev stressad av det ökande fyrverkerierna. För att dölja ljudet från alla raketer, så satte vi igång tv:n igen. Förra året gjorde det ingen som helst nytta, men i år så lugnande hon ner sig i stort sett direkt och inte nog med det, hon somnade till och med!

0

Lugn och nyfiken – tack vare Karin.

Jag kan med säkerhet säga, att utan Karins bioresonansbehandlingar, så hade jag fått spendera ytterligare ett år i källaren med en skräckslagen hund. Jag har haft turen att lära känna Karin och ta del av hennes kunskap, många andra därute har inte den möjligheten och lever alltså under vidriga förhållanden, bara för att folk måste smälla smällare eller skjuta upp tusentals kronor i luften. Människor som inte bryr sig om andras välmående, utan bara ser till sina ”rättigheter”. Och dessutom skiter fullkomligt i när man får och inte får skjuta raketer.

Om ni nu måste smälla, kan ni åtminstone inte göra det lite enklare för era medmänniskor och deras fyrfota vänner? Ge dem andrum så att hundarna kan få kissa och bajsa i lugn och ro. Fundera ett tag på hur det skulle kännas att inte våga gå på toa på flera veckor. Att skräckslagen ligga på ett kallt källargolv och med blå tunga flämta efter luft. Och att som djurägare bara se på, utan att på något sätt kunna förklara för sin vän att det inte är någon fara. Att de inte kommer dö. Att allt smällande bara är för en del människor egna höga nöje.

God fortsättning allesammans!

BIORESONANSBEHANDLING – 2.5 vecka in i behandlingen

Nu är det 2.5 vecka sedan jag lade om kosten och påbörjade min bioresonansbehandlning. Förutom att jag är piggare, så tycker jag faktiskt att mitt minne blivit lite bättre och jag märker även att jag har ett mycket jämnare temperament, samt att mycket av min klåda har försvunnit. Fantastiskt att få sådana tydliga resultat på så kort tid. Att jag dessutom gått ner i vikt och börjar närma mig min målvikt kan ju bara anses som grädde på moset.

0.jpg

Skönt med lite sällskap.

Vad gäller bioresonansterapin så fick i onsdags jag min första behandling av Candidasvampen och genast började det klia överallt. Nu verkar jag vara en ganska mottaglig typ, för oavsett vilket program Karin kör (och då ska tilläggas att jag har ingen aning var det ska kännas) så reagerar min kropp direkt. Pirr i benen, tummar som somnar eller magen som börjar låta. Hur häftigt som helst.

I lördags var jag på 80-tals fest i Göteborg och eftersom det varit bestämt långt innan jag visste om min nya diet, så valde jag att fuska en dag. Alkohol, vetemjöl och komjölk visade sig ge täppt näsa, slemmig hals och en trötthet som höll i sig hela måndagen, vilket gjorde att det inte var speciellt svårt att gå tillbaka till mitt nya jag.

Jag håller fortfarande på att leta nya recept och hittills har allt vi testat varit grymt gott. Från att bara ätit fisk någon gång i månaden, så har det istället blivit flera gånger i veckan. Ett snabbt alternativ är wokgrönsaker, kokosmjölk, valfri currypasta och lax. Serveras med ris och är färdigt på 15-20 minuter. Problemet är att hitta andra snabba alternativ när man inte orkar laga komplicerade måltider eller måltider som kräver planering och gott om tid.

MIN EGEN TESTPILOT – bioresonansbehandling

Jag är en person som gillar nya utmaningar och som gärna testar nya saker. Speciellt vad gäller de behandlingar som mina hundar får – osteopati, akupunktur och igår bioresonansterapi.

0

Havana under sin behandling.

Igår gjordes samma genomgång av kroppen, som jag gjort på Havana och Xanté. Till en början spred sig en behaglig värme över skuldrorna, men ganska snart kände jag hur det spände från vänstra sidans nyckelben, upp över halsen och slutligen en ”järnband” runt huvudet. Ibland domnade det i mina fingrar eller pirrade i mina ben. Det som var ganska häftigt var att när det pirrade i benen, så satte cirkulationen i fingrarna igång.

Slutresultatet av undersökningen var väl inte den roligaste jag fått. Något jag listade ut under vägens gång, eftersom jag hörde ett stort antal ampuller plockas ur sina kartor. En del parasiter, virus och Candida var delar av resultatet, något som till stor del förklarar min ledvärk och mina Endometriosproblem.

För att bli av med Candidan så kommer jag, utöver min bioresonansbehandling, ett tag framöver (i största möjliga mån) utesluta soya, vetemjöl, mjölkprotein från ko, socker och alkohol. (En behandling jag provat för c:a åtta år sedan då jag gick hos en kinesolog och något jag innerst inne antog skulle dyka upp, med tanke på hur bra jag mådde då).

Socker kommer inte bli så svårt, i alla fall inte i form av godis, kakor och dylikt. Vetemjöl är inte heller några större problem, men när man lägger ihop det med komjölk och soya, så kan jag lova att det blir lite knepigare. LCHF hade väl funkat ganska bra, om det inte var för att jag inte kan använda grädde och ost, då laktosfritt nämligen inte är ett alternativ. Självklart finns det massor av goda recept där ute, det gäller bara att ställa om sig och tack och lov är det inte för alltid. ”Hur svårt kan det va?!”.

ÄNTLIGEN KAN HON BÖRJA NJUTA AV LIVET

I torsdags fick Havana sin tredje behandling hos Karin och fast jag fortfarande varken riktigt fattar vad vi gör eller kan förklara det, så är skillnaden på hennes sinnestillstånd enorm. Den här gången hässjade hon inte en enda gång, utan var totalt avslappnad under hela behandlingen och att se det lugnet hos henne gav mig faktiskt tårar i ögonen. Äntligen kan hon börja njuta av livet!

Lugn och nyfiken - Havanas nya liv

Lugn och nyfiken – Havanas nya inställning här i livet.

Här kommer en liten filmsnutt från Havanas behandling.

Idag var första gången vi fick ett ”riktigt” kvitto på att behandlingen fungerar. SSRK hade årets sista samträning, vilket för Havana innebar massor av nytt folk, nya hundar och massor av känslor att känna in. Hon var hur cool som helst och hade inga som helst bekymmer med varken folksamlingar eller skott/skyttar. Av den oroliga Havana, som ständigt var på sin vakt, syntes inte ett spår. Istället var hon fokuserad, nyfiken och framåt. Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är att mina hundars och Karins vägar korsades. Tack från djupet av mitt hjärta!

BIORESONANSBEHANDLING – eller hur något man inte kan förklara kan göra så enorm skillnad på bara en vecka

Whiskey – den stabilaste, coolaste individen i min flock, min sjukvårdare när han var valp och jag var sjuk, Andreas stöttepelare när hon inte mår bra, en trygg hanhund till andra otrygga individer. The list goes on! Han är extremt signalkänslig och vet när han behöver hjälpa, men han vet också när han kan slappna av och lämna över ansvaret till någon annan. Till skillnad mot sin dotter. Havana har istället sin radar påslagen hela tiden, slappnar aldrig av och försöker ständigt förutse vad som ska hända. Ni kan ju själva försöka sätta er in i vad som då händer med en sådan hund i veterinärens väntrum eller på en tävling med allas nerver utanpå kroppen. Kaos!

När hon dessutom förra sommaren fick både Borrelia och Anaplasma, så var det precis som om hennes antenner maxades. Hon blev i denna vevan rädd för både åska och fyrverkerier, något vi fått bukt med tack vare Antjes akupunktur. Däremot så har vi inte lyckats med att få henne avslappnad utanför sin ”comfort zone”. Här har vi en hund som i trygghet är ganska benhård, men som ute i vida världen kan var ganska ängslig. Två motpoler. Vilken är den rätta? Vilken ska jag som uppfödare lyssna på och vilken kan jag bortse ifrån? Jag har en hund med massor av fina avelsegenskaper och som inte visar någon som helst rädsla i hemmet, men samtidigt så vet jag hur en signalkänslig hund utan avknapp funkar. Kunde det sett annorlunda ut om vi bara miljötränat henne mer som valp eller hade hon varit densamma ändå? Ena dagen  vill jag ta en kull valpar på henne, den andra inte. Om jag bara kunde få henne att slappna av och stänga ute alla andras problem…

Havana som vi är van att se henne.

Behandlingstillfälle ett – Havana som vi är van att se henne.

Och kanske ser jag nu ljuset i tunneln. Tack vare Karin så har jag nu fått en fantastisk möjlighet att testa på en helt ny behandlingsmetod på några av mina hundar – bioreonansterapi och för Havanas del så kommer vi jobba dels med stressen, dels med att eliminera ”energimässiga” spår efter borreliainfektionen.. Det är inte helt lätt att förklara behandlingsmetoden, men Karin förklarar det så här:

”En frekvensterapi som genom elektromagnetisk stimulans kommunicerar med kroppens olika system. Löser upp blockeringar (ryggrad/gamla eller nya skador/operationsärr/stress), ”öppnar upp” eliminations organ och effektiviserar detox förmågan (bland annat lungor, mage, lever, mjälte, tarmar, njurar, lymfa, hud), stärker immunförsvar och eliminerar stressfaktorer (mat intoleranser/överkänslighet, tungmetall/kemikalier/vaccin belastning, bakterier, virus, parasiter, fungi/svamp med mera).

Målet med behandlingen är att hitta roten/anledningen till ett visst problem, stärka kroppens immunförsvar och egna självläkningsförmåga, balansera kroppens olika system så att dom jobbar mer effektivt/är i sync, ta bort stressfaktorer som kan påverka att kroppen hamnar i obalans, dvs att fysiska symptom och sjukdom/problem uppstår. En förebyggande så väl som aktiv behandlingsmetod där patientens egen kropp och helhets belastning står som grund för behandlingen.”

På vår första behandling så var Havana så där galet uppjagad, som bara hon kan vara och detta trots att vi befann oss i en känd miljö på Halmstad Hundsim. Hon hässjade konstant under hela behandlingen och kunde inte slappna av. Intet nytt under solen alltså. Det som hittills hänt efter denna behandlingen hör däremot inte till vanligheten. Redan samma kväll kröp hon upp i soffan och kurade ihop sig tätt, tätt intill mig, för att sedan somna djupt. Resterande vecka märkte vi att hon inte längre var så ”kletig”, var mer fokuserad/samlad och på kvällarna sov hon lugnt hos oss.

Total avslappning

Behandlingstillfälle två – total avslappning

Det egentliga kvittot fick jag först nu i måndags, inför behandlingstillfälle nummer två. Karin var (som tur var) lite sen, vilket gjorde att vi slog oss ner i entrén till hundsimmet. Direkt lade sig Havana ner och slappnade av och som om det inte vore nog så trots att slamrade det runt omkring henne och även fast det passerade folk bakom henne, så brydde hon sig inte för fem öre. En situation som en vecka tidigare hade gjort henne galet stressad, bekom henne alltså längre inte alls. Vid själva behandlingen syntes inte ett spår av förra veckans hässjande hund och efter vi var klara och Bacardi fick sin behandling för sin tass, så somnade hon tryggt och lugnt på golvet.

Kanske kan jag inte på ett tydligt förklara vad bioresonansbehandling är, men jag kan åtminstone försöka beskriva vilka skillnader det gör. På kort tid har jag helt plötsligt fått en hund som för första gången i sitt liv tycks kunna stänga ute allt brus. Antennerna är fortfarande aktiva och ute, men nu tycks hon själv kunna välja vilka kanaler hon vill ta in och det känns så otroligt skönt. Både för mig och Lasse, som sett hennes ”oro” och inte kunnat göra något åt den, men självklart allra mest för hennes egen del. Och för den skeptiske kan jag bara säga, hundar kan inte fejka resultat – inte ens för att dess ägare vill det. De skillnader i beteende och mående vi fått är på riktigt, även om det natuligtvis inte är ”mätbara”. Om man vågar, så kan man faktiskt också vinna och det slår all skepticism i världen. ”Hur svårt kan det va?!”.