ETT TUFFT BESLUT ÄR TAGET

Igår tog jag äntligen tag i det – ett beslut som legat och gnagt i bakhuvudet ett bra tag, men som jag tidigare inte fått tummarna ur att göra. Igår kastrerade jag  Xanté. Samtidigt som det är skönt att ha fått det gjort, så är det även lite vemodigt. Här har vi en hane som inte har några som helst ”hanhundsproblem”. Han kan träna tillsammans med löptikar -vare sig det gäller sök, lydnad eller rally- han springer inte omkring och markerar överallt och han är inte ett uns aggressiv mot andra hanar. Han mår bara dåligt vid löp, men det räcker. Mer än väl.
0Troligen kommer hans päls bli helt oregerlig -den finns redan i överflöd om man säger så- men det finns ju en trimmaskin i hemmet och även om jag älskar hans fina päls, så kommer jag inte älska honom mindre i en ”Baily-kostym”. Lilla hjärtat.

FEM ÅRS LIDANDE INTE ÖVER ÄN

Idag var det dagen D. Ultraljud utfört på Tequila och vi kan härmed konstatera att hon är dräktig -veterinären såg minst fyra valpar, men vi hoppas på några extra- Som den underbara diva hon är, så hade hon ingen större lust att lämna ”vaggan” efter genomfört UL. Den var mjuk, hon låg på rygg OCH blev kliad på magen. Vad är väl bättre än det? Inget, om du frågar Tila.

Det var de GODA nyheterna. Tyvärr så var Bacardis nyheter inte lika bra. I fredags gjordes nämligen en odling på hennes tass då den inte vill läka ordentligt och varar TROTS antibiotika. Det visade sig att hon återigen fått streptokocker i såret och i väntan på vilka bakterier det handlar om, så har vi fått byta antibiotika. Nu hoppas vi att rätt medicin satts in -får svar imorgon- och att det läker både snabbt och fint. Fem år med mer eller mindre problem – jag tycker nog att hon fått lida tillräckligt.

DU GER MIG KRAMP I HJÄRTAT ÄLSKADE GUBBE

Jag har börjat se några av svårigheterna med att ha en gammal hund. Det svåraste i nuläget är att försöka tolka om trötthet beror på hans ålder eller om det beror på något annat. Att man blir tröttare som äldre, är ju inga konstigheter, men jag är LIVRÄDD att tolka hans trötthet fel och därmed låta honom lida i onödan. Du ger mig kramp i hjärtat älskade gubbe.

Den senaste veckan har han varit mer ovillig att lämna sängen och eftersom det varit omslag i vädret, så var min första tanke aktivitet i artrosen, men när Xanté började med ett ÖVERDRIVET vårdande, så började jag ana ugglor i mossen -visst, Xanté är en omtänksam kille, men det här var lite väl mycket, speciellt med tanke på att det inte finns några löptikar i närheten-

Det må vara vinter ute, men i och med klon och andra diverse småkrämpor, så har Baily spenderat mycket tid inomhus och inomhus är även den korta pälsen för tjock och i 9 fall utav 10, så har Bailys trötthet berott på hans päls, så första åtgärden var att raka av pälsen. Den här gången hade han byxorna fulla av mjäll och det såg nästan ut som ohyra, när jag jobbade mig igenom hans tjocka päls. Så där har han ALDRIG sett ut innan, så bara det var en uppväckningssignal. När jag klippte rent runt tassarna, så såg jag även att klon börjat vätska sig, så det vara bara att tidigarelägga besöket till veterinären.

Väl där så kontrollerade man hans öga igen och då konstaterades det att pupillen växt fast i ”öppet läge”. Troligen en gammal infektion och en förklaring till hans dåliga djupseende, samt svårigheter att växla mellan ljust och mörkt. Antagligen har det varit så ett bra tag och kanske är det faktiskt så att det är det ögat som spökat, när han började slå i hinderna på tävling.

Vi passade även på att ta allmänna blodprover och blodprov för att kolla av sköldkörteln. De första proverna var fina, vilket känns skönt, medan sköldkörtelprovet var något lågt. Eftersom de inte hade utrustningen till att få fram ett EXAKT värde, så skickades det provet vidare och förhoppningsvis får vi svar redan imorgon.

Sedan blev det röntgen, för att kolla av mage/bröstkorg, i och med att hans hesa skällande hållit i sig, trots en penicillinkur. Här visade det sig att magen var en ”samlingslokal” för hans nya hobby, stenätande -som tur är väljer han singel och än så länge transporteras stenen vidare och ut, men vi får se till att hålla ögonen öppna, så att stenen inte blir kvar i magen- och sist men inte minst togs ett prov på Bailys tå, för att se om det fanns resistenta bakterier där -speciellt med tanke på att han redan ätit en kur penicillin- även det får vi förhoppningsvis svar på imorgon.

Bailan var SUPERDUKTIG och trots att han varken tycker om hantering eller undersökningsbord, så hoppade han självmant upp varenda gång. Inget krånglande när det strulade med att hitta en blodåder och han stod lydigt stilla när man kollade hans ögon. Med oss hem fick vi en ARSENAL av piller och droppar och nu hoppas vi att han får pigga på sig, så vi kan njuta av honom ett tag till. Mattes fina lilla Bailan Bus.

FJÄRR, FOT & ÖGONLYSNING

Igår var en riktigt bra träningsdag. Det började redan på eftermiddagspromenaden, när Xanté gjorde en fjärr på dryga tio meter, UTAN förflyttning. Blev så paff, att jag knappt fattade någonting. När vi på kvällen sedan tränade i Halmstad Hundarena, så gör han den BÄSTA tävlingsmässiga fjärren någonsin -med bara en liten förflyttning mellan stå-sitt- Gårdagens träning ger mig verkligen motivationen att fortsätta nöta och förhoppningen om en tiomässig fjärr, kryper allt närmre. Wiiieee!!!

Bacardi kommenderades igenom ett fritt följ och TROTS att vi började med allt som taggar henne, så klarade hon hela fria följet utan att steppa, när jag kommenderade ”fot” och på filmen kan man SE hur hon kämpar med att hålla ihop. Duktiga lilla Sessa.

Idag blir det bara promenader och sedan bär det först av till Ljungby för ögonlysning av Tila och efter det åker vi till Moheda för att tävla. Håll tummar och tassar att det blir idel goda resultat idag. Både tävlingsmässigt och uppfödarmässigt. ”Hur svårt kan det va?!”

KLO OCH PULPA HELT AVSLITEN

Då har man varit med om sitt första klobrott. Någon gång på morgonkissen lyckades Baily skada sin tass och när jag kollade på det, så såg det inte så illa ut. Blödde lite, men inte mycket mer än så. Han verkade inte ha ont, så det lilla missödet glömdes snabbt bort.

Det visade sig dock ganska snart vara något värre, än vi först befarat och när han och Lasse kom tillbaka efter promenaden, så hängde klon bara i en liten slamsa. Som tur var, så var han för en gång skull ganska medgörlig, så jag kunde enkelt klippa loss klon och ansa bort hår, för att sedan rengöra och inspektera. Duktig kille!

Som det ser ut i dagsläget, så är hela klon OCH pulpa avsliten och vad jag kan se, så finns inga klorester kvar -ringde veterinären och rådgjorde med dem och vi kom fram till att vi skulle avvakta och se till att såret var rent och hölls luftigt- Lite laserbehandling på det, i kombination med den pågående antibiotikakuren han just nu äter för sin hals, kommer förhoppningsvis göra så att det läker på ett kick. Det är åtminstone det jag håller tummarna för.

OM DU INTE GILLAR PÄLSEN, KÖP EN LABBE ISTÄLLET

”Fattar inte varför man köper en golden och sedan rakar den.”
”Kan vara lite lathet att inte behöva sköta pälsen?”
”Om du inte gillar pälsen, så köp en labbe istället!”
”Hundarna skäms utan sin päls.”

Jag kan bara tala för mig själv och min hund -men jag tänker att beskrivningen passar in på många fler än Baily- Baily har en FANTASTISKT fin och tjock päls och enligt mig finns det inte mycket som slår en snyggt utställningstrimmad golden, men när hälsan sätter stopp, då finns det inte mycket att välja på.

Med päls – vacker enligt många, men får fukteksem och är grymt värmepåverkad.

Utan päls – vacker enligt mig och får inga fukteksem, samt är pigg som en valp, sina 11 år till trots.

  • Jag rakar honom för att hans hälsa KRÄVER det. För tjock päls, som tar dryga dygnet på sig att torka och i och med detta underlättar infektioner efter kliande fästingar. Det är alltså sällan bad, som orsakar fukteksem.
  • Jag rakar alltså INTE honom för att jag är lat. Golden kräver ingen massiv pälsvård och hade jag varitlat, så hade jag rakat ner resterande sex hundar.
  • Hade jag velat ha egenskaperna hos en labrador, så hade jag köpt en sådan. Golden retrieverns egenskaper sitter INTE i pälsen, utan i huvudet och det rakar jag ju inte.
  • Hundar skäms inte, men de läser av sin ägare och skäms ägaren, så återspeglas det i hunden. Baily älskar när han blir av med pälsen och INGA hundar behandlar honom annorlunda. Bara människor. Värt att tänka på kanske?
Så fortsätt gärna fråga varför, men snälla tänk på hur du formulerar dig. Och om möjligt försök förstå, fast du kanske inte upplevt problemet personligen. Bara för man inte hört om problemet, så betyder det inte att det inte finns.

MIN ÄLSKADE VITE RIDDARE. MIN FINA GAMMELGUBBE. BÄSTA BAILAN BUS.

Han kom in i vårt liv, som en vit liten luddig virvelvind. Vår första hund, en trofast vän, min läromästare. En hund med massor av integritet och personlighet. Bästa Bailan Bus!

Han har aldrig varit bra på att vänta på sin tur, att ha tråkigt eller ändra på invanda rutiner. Han lär mig ideligen nya saker. Med honom började jag min lydnadsbana, jag som bara skulle ha en familjehund. Med honom har jag varit inne och nosat på bruksbiten och blivit uppflyttad till lägreklass. Med honom insåg jag att man ALDRIG blir för gammal för att lära sig nya saker. Ett förstapris i jakten som otränad åttaåring, visar att allt är möjligt. Han tog mig till mitt första SM 2012, upprepade bravaden 2013 och ligger bra till för 2014. Gemensam nämnare i alla grenarna stavas K.E.B.A.B.P.I.Z.Z.A.

Unde de elva åren han varit här, har han sällan varit sjuk. Första rejäla smällen kom när han kastrerades och magens slogs ut av de smärtstillande tabletterna. Bajsade flytande blod och var inlagd i sex dagar. Kom tillbaka som ett benrangel, men hämtade sig.

Andra smällen kom förra året. Han gick ner i vikt och tappade muskler. Utredde allt, men i slutändan handlade det om undernäring. Dietfodret var inte tillräckligt och när vi bytte till vanligt foder, så hämtade han sig.

Tredje smällen kom nu. I förrgår satte han i halsen, vilket resulterade i att han svalde en massa luft. Det i sin tur ledde till en trolig magomvridning. Jag blev alldeles iskall, när jag insåg att han försökte spy och det kom bara upp vitt skum. Ilfart till veterinären, där han blev inlag för observation. Kom hem igår vid lunch, för att åka tillbaka med vändande bil. Han var rejält smärtpåverkad och kunde/ville inte skälla. Inget hittades på röntgen och vi skickades hem med smärtstillande. Igår kändes han lite piggare. Idag är han blockhalt. Troligen har han vrickat sin artrospåverkade handled och kan inte stödja på den alls. Jag lider med honom och försöker hjälpa honom så gott jag kan.

Idag fyller han 11 år. Det var inte så här det skulle bli. Bli frisk nu min älskade Vite Riddare. Min fina Gammelgubbe. Bästa Bailan Bus!

TROR INTE BAILY MISSTYCKER

Bailan är ÄNTLIGEN hemma igen och det för andra gången idag. Vi hann inte mer än att komma innanför dörrarna, innan det var dags att åka tillbaka till veterinären. Han var låg, verkade smärtpåverkad och skällde inte och ni som känner Baily vet att han ALLTID skäller. Tystnaden som lägger sig i huset när Baily är borta är minst sagt påtaglig, med det är inget emot hur påtagligt det blir när Bailan är hemma och det fortfarande är tyst.
Igår, innan allt började, så satte han i halsen -troligtvis en bit morot, som satte sig i fel strupe och det tog tid innan det kom upp- Inget som jag kom ihåg i paniken som uppstod kring den eventuella magomvridningen, MEN det slog mig idag. Tog upp det med veterinären och hon trodde att allt kunde ha ett samband. I och med att han satte i halsen, så svalde han en massa luft. Det ledde i sin tur till den eventuella magomvridningen och dagens ”anti-skall”-problem härleds tillbaka till morotsbiten som fastnade.

Nu blir det smärtstillande -som är skonsam mot magen- vila och små, men många portioner mat. Vad bättre än att köpa på sig lite lyxmat och samtidigt påbörja morgondagens födelsedagsfirande. Tror inte Baily misstycker, varken vad gäller de extra mattillfällena ELLER matens som bjuds. Välkommen hem Bailan Bus!

FRÅN PALLPLATS TILL DJURSJUKHUSET

Från att fira dagens tävlingar, blev det ett akutbesök till djursjukhuset. Efter kvällsmaten ville Baily gå ut. Han var orolig och försökte kräkas, men det kom bara upp vitt skum och jag blev alldeles iskall. Ringde Slöinge och fick komma in direkt. Vid röntgen hittades som tur var inga tecken på magomvridning, men däremot såg man något som såg ut som stenar -troligen något han satt i sig, när vi var vid sjön- så nu nu ligger han inlagd för observation. Stackare. Baily gillar INTE veterinären.

Håll tassar å tummar för att allt som finns i magen, kommer ut den enkla vägen. På tisdag är det Bailys 11-årsdag och vi har planerat kalas och kebabpizza. Om möjligt vill vi gärna fira vår Vite Riddare här hemma och då helst inte nyopererad.

FYSGENOMGÅNG AV MARIE SÖDERSTRÖM

Idag var jag med Bacardi & Tequila på Halmstad Hundsim, där Marie Söderström skulle gå igenom dem. Bacardi var först ut och där konstaterades det att hon var stram höger baksida lår, knät var lite instabilt och länden var något stel. Dessutom skilde det 2 centimeter på höger och vänster sida uppe vid bäckenet. Hennes tå är också påverkad nu när fysiken inte är på topp, så det blir framförallt fokus på streching och fysträning -sim/löpträning- Marie var dock väldigt nöjd med hur fina muskler hon hade, med tanke på att det inte var så länge sedan hon hade så många valpar. Yey!

Tequila var näst på tur och här är jag glad för att jag kan läsa min hund. Jag har inte trott att det är hennes armbåge som spökar, utan varit helt säker på att det är hennes tår, något Marie konfirmerade. Tå nummer 2, 4 och 5 smärtade och speciellt den yttersta tån -Marie lyckades till och med få fram ett pip från Tila, något som är näst intill OMÖJLIGT på den hunden- Bortsett från det så kändes hon himla fin och trots sex veckors koppelpromenader, så har hon fortfarande ”muskler som Karl Alfred”.

På det stora hela så är det simträning som gäller för båda och dessutom kopplad löpträning för Bacardi. Nu har jag ingen ursäkt längre, så det är väl bara att köra igång.