BLÅGUL’S JÄGERMEISTER – BPH

Att jag är väldigt förtjust i min lilla Jäger är nog inte något som undgått någon, men de senaste två helgerna har han verkligen gått från klarhet till klarhet. Förra helgen satte han inte en tass fel på det danska B-provet i nybörjarklass vilket belönades med ett solklart första pris (det värmde dessutom lite extra i mattehjärtat när vår domare ansåg honom vara provbäst av de hundar han dömde) och idag gör han ett strålande BPH. Trygg, nyfiken och alldeles lagom energisk.

_DSC9321.jpg

Magiska lilla hund – vad månde det bliva av dig?!

NÄR TILLITEN ÖVERVINNER ALLT – limoncellos BPH

Igår var det dags för Limpans BPH och jag ska väl i ärlighetens namn säga att det vi såg, var inte det jag väntade mig. En del till det positiva och annat mindre lyckat. Första delen med den främmande personen gick faktiskt precis som jag trott. Hon följer med utan problem och slänger sig sedan på rygg för lite magkli. Underbara lilla hund! Det som faktiskt förvånade mig var att hon även lekte med testledaren fast vi inte lekt så mycket, hon och jag, samt att hon inte var mer energisk i sin jakt på godiset.

När det sedan kom till den skrämmande delen, så var jag naturligtvis säker på att hon skulle bli rädd för halvfiguren, men jag trodde faktiskt inte hon skulle fly som hon gjorde och jag trodde absolut inte hon skulle ha några kvarstående rädslor på skramlet, men som beskrivaren sa ”om vi hade vänt på de två momenten, så är jag övertygad om att reaktionen hade varit en annan” och jag är böjd att hålla med. Hon går fint fram och checkar av trumman, men när vi sedan ska gå runt den så är det precis som hon förväntar sig att något ska flyga fram och skrämma henne. Ju mer vi går, desto mer rädsla bygger hon.

Tack och lov att vi hade en sådan bra beskrivare som vi hade, för ett tag där så trodde nog både han och jag att vi skulle behöva bryta, men efter att löst knuten med skramlet, så kunde vi faktiskt gå vidare och avsluta riktigt bra. Den närmande personen var i och för sig läskig, men inte såpass så hon ville flykta och att gå över underlagen gick jättefint. Visst, naturligtvis inget hon hoppade högt av glädje över, men hon löste det lugnt och sansat. Slutligen var det skotten där vi avslutade på topp. Högsta ”betyg” i trygghet.

Jag kan lova att det var en trött liten loppa jag hade med mig hem och även om det nu inte gick som jag hade trott, så är jag ändå så nöjd med den här lilla tjejens lynne, för trots att hon gång på gång blev riktigt rädd, så tvivlade hon inte på mig en sekund. Det mina vänner är sann tillit det!