J’S GOT THE BLUES

Sedan Tilas bortgång har Jäger känts lite låg. Han kan inte komma till ro på kvällarna och han har liksom tappat gnistan litegrann. Tila och han var som ler och långhalm – en idol som han verkligen såg upp till och som alltid var sugen på en brottningsmatch eller två. Partners in crime!

_DSC6778.jpg

Nu när alla valpar dessutom flyttat så känns saknaden ännu mer påtaglig. Nu finns här ingen som vill brottas. Ingen som han kan engagera sig i. Han plockar sin ”blommor” och kommer in med till mig då och då, men oftast ligger han själv ute på baksidan, medan resterande flock är runt mig.

_DSC6570.jpg

Förhoppningsvis kommer ökad träning få honom att, om än inte glömma, så åtminstone distraheras från sin saknad och med både Unghundsderby och B-provsdebut runt hörnet, så ska vi kanske lyckas med just det. Lilla fina J ❤

SM I RALLYLYDNAD 2017

I år har jag lyckats med det helt fantastiska konststycket att kvala in hela tre hundar till SM i rallylydnad – Limoncello, Xanté och Tequila! Sista plats in i år är ett snitt på 98.57 poäng på sju starter. Som ni förstår ett helt galet högt snitt!

Tila startade ju förra på årets SM, men både Limoncello och Xanté är nykomlingar på listan. Tyvärr är det ju så att nuvarande regler gör att jag inte kan starta alla jag kvalat in, utan jag måste välja och i år faller det naturliga valet på Xanté. Första gången jag startar någon från vår egna uppfödning på ett svenskt mästerskap. Hur coolt som helst!

Untitled.jpg

Att det dessutom finns tre Blågula hundar med på årets kvallista, då även Andrea och Blågul’s Hidden Star ”Stjärna” kvalat in, gör ju knappast saken sämre, så till nästa år satsar vi på att få med ytterligare några Blågula på listan. Ciderkullen, antar ni utmaningen? ”Hur svårt kan det va?!”.

RALLYCHAMPION NUMMER TRE

En fantastiskt rolig, men slitig rallyhelg (i lördags lämnade vi hemmet kl 06.00 och kom hem stax innan 21.00) är till ända . Med mig hem efter helgens slut har jag en nybakad championjon, samt en massa fina SM-resultat.

_dsc9683

På lördag förmiddag startade jag tre hundar – Xanté och Tequila fick var sitt CERT och Tila blev därmed svensk rallylydnadschampion, medan jag valde att medvetet diska Limoncello. Dels för att hon kändes lite låg, dels så drog vi på oss två felövningar och eftersom jag tycker det är långt mycket viktigare med känsla, än huruvida vi tar oss runt banan med poäng. Limons film ser ni nedan, medan Xantés finns HÄR och Tilas HÄR.

Något som visade sig vara ett klokt val när man sedan ser till eftermiddagens bedrift, för efter några timmars väntan var det dags för bana nummer två, där jag enbart startade Limon och Tequila. Tila var först ut, men tyvärr var både jag och hon lite ofokuserade, vilket resulterade i att vi drog på oss onödiga poängavdrag. Trots detta räckte det till ytterligare ett CERT, även om vi nu inte höjde vårt kvalsnitt. Efter det var det bara att vänta. Nästan 50 nummer mellan Tequila & Limons starter och jag kan lugnt påstå att både jag och Limon var mer än lovligt trötta. På något sätt lyckades vi ändå hålla ihop båda två och slår till med en fullpottare. 100 poäng, klassvinst och ett rejält skutt upp i kvallistan.

Igår var jag i valet och kvalet om jag skulle styrka Tilas eftermiddagsstart, men fick nys om att vi hade möjlighet till plats som reserver på förmiddagen, så jag, Tila och Limon kastade oss i bilen och åkte upp för omgång nummer två. Tyvärr missade jag banvandringen, men tack vare en annan medtävlande (som var snäll nog att förklara banans uppbyggnad), så klarade jag & Tila ändå av att fixa både CERT och smått fantastiska 99 poäng! Helt galet!

_DSC6480.jpg

En eftermiddagsbana kvar, oväder på ingång och oviss väntan om Limon skulle komma med som reserv, blev tillslut en riktigt grym avslutning. Trötta hundar och trött handler, men tillsammans vi förmådde fokusera och knep ytterligare två CERT – båda på 99 poäng.

Som det ser ut nu så har Tequila ett kvalsnitt på 98.7 poäng (691/700 poäng), medan Limon har 98.1 i snitt (687/700). Nästa helg kommer Tequila få lite tävlings vila. Det finns några tävlingar till innan kvalperioden är slut och förhoppningsvis (även om jag betvivlar det), så ska hennes resultat räcka. Limon däremot har sina sista tre innan karensen sätter in. Vi har ett resultat som absolut måste höjas (94 poäng), ett ”kanske” (97 poäng) och tre starter på oss. ”Hur svårt kan det va?!”.

NÄR VÅRT TEAMWORK ÄR SOM BÄST

Gårdagens dubbeltävling i Ulricehamn kommer jag leva länge på – 4 av 6 möjliga starter gav CERT, plus att Xanté och Limon tillsammans stod överst på prispallen med varsin hundrapoängare. Har inte smält det än!

Xanté var först ut på båda banorna. På vår första start var han naturligtvis het, men hanterbar och jag tyckte nog att vi hade ett riktigt fint teamwork, men när det sedan var dags för andra rundan, så hade huvudet tagit slut av allt vaktande i bilen. Vissa skyltar kände han igen sedan banan innan och ”kunde själv”, medan vi gjorde andra skyltar helt briljant (vår akilleshäl var skicka över hinder, in i en 270° höger och backa tre steg – allt på höger sida med het hund). Visst vi har fortfarande en hel del att slipa på, men med de förutsättningar vi har, så kunde vi inte gjort det bättre och jag är grymt nöjd med våra prestationer tillsammans.

Så här i efterhand så var dubbeltävling inget bra beslut för Tequilas rygg. Även om jag hela tiden såg till att bilen var varm, så fanns det små möjligheter att värma henne ordentligt och på bana två tog kroppen slut, något som tyvärr inte slog mig förrän efteråt. Hade jag tänkt på det under ”stridens hetta”, så hade jag aldrig gjort om det sista hoppet, men som man säger, det är alltid lätt att vara efterklok. Vi fick åtminstone med oss ett CERT, även om den 96 poängen inte gjorde någon skillnad på kvallistan.

Limoncello var sist ut i båda grupperna, i och med att hon löper så ville jag ha henne så lite tid som möjligt inne i hallen, men med Limpan är det inga som helst bekymmer. Hon har aldrig brytt sig om nya miljöer och så heller inte denna gången. Första rundan var helt magisk och även andra rundan var grym. Tyvärr tappade jag poäng på konskicket, då hon inte stod stilla, så när hon även ”vägrade” hindret, så visste jag att både CERT-/SM-poäng var borta och valde därför att ta om hindret, även om det skulle innebära poängavdrag/disk.

Ni kan tro att jag grämde mig över det där missade hindret. Jag var helt övertygad om att jag varit otydlig och bannade mig själv hela vägen hem över bortslarvade viktiga poäng. Det var först hemma när jag laddat upp filmen, som jag insåg att jag inte kunde gjort något annorlunda – Limon såg inte hindret och när hon väl gjorde det, så var hon för nära och valde att väja.

Två tävlingar – två missade hinder. Nu blir det att lägga in en beställning på ett ”osynligt” hinder och sedan ska vi träna in ett uppmärksamhetskommando. ”Hur svårt kan det va?!”.

TVÅ CERT OCH ETT NÄSTAN

Jag måste erkänna att det var svårare att tävla tre hundar, än vad jag mindes det som. Xanté blev så gasad av den kommenderade uppvärmningen, att jag hade svårt att släppa det när jag körde Limon, vilket i sin tur resulterade i den tredje förlorade hundringen i rad – och en en gång var det på grund av min otydlighet.

_dsc2722

Utanför gick hon som en klocka, men inne på banan så glömde jag av mig och gick inte alls som jag skulle och för Limons del är et av yttersta vikt. Går jag fel, blir hon osäker. Blir hon osäker, så blir jag stressad. Trots detta lyckades jag ändå föra henne hyfsat. I alla fall fram till skylten ”stå framför, vänster ingång”, då blev min stress vårt fall. Jag reste mig för hastigt och hann därför inte kommendera ”stanna”. Det i kombination med att skylten innan varit ”stå framför, backa”, gjorde att hon chansade och backade som en gud. Jättesnyggt, men felövningen var därmed ett faktum. I övrigt hade vi ett helt rent papper, så trots den stora missen, så fick vi med oss ett CERT hem.

1-5003280_1357264170980475_8687087723864740671_o

Näst på tur var Tequila och när jag stod och väntade med henne, så kände jag hur lugnet infann sig. Att föra en hund som jag känner utan och innan, gjorde att jag var helt trygg i vilka beslut som skulle fattas och jag trodde faktiskt vi hade full pott när vi klev över bangränsen. Tyvärr blev det två poängs avdrag för sned, men våra 98 poäng räckte både till CERT, en 2:a placering och höjda kvalsnitt. Bäst av allt? Hon kändes oerhört fräsch och det är viktigare än alla poäng i världen.

_dsc2893

Sist ut var Xanté och även om han var lugnare än på uppvärmningen, så var han långtifrån så lugn som jag skulle vilja ha honom. Med en sådan hund måste man hela tiden ligga minst två steg före och i och med att Bacardi pensionerades förra året, så har jag definitivt legat av mig vad gäller att föra het hund och jag glömde därför bort att för mycket kontakt inte alltid är av godo – en snäv 270° åt höger och en kort transportsträcka fram till ”sitt skicka över hinder”, gjorde att Xanté helt missade att där var ett hopp, så när jag skickade honom framåt, så tittade han bara på mig och sprang rakt in i hinderstödet (han gjorde sig inte illa som tur var).

Förutom de tio poängen vi förlorade där, så hade vi bara tre poängs avdrag för sneda backanden (framför och vid sidan) och det i sin tur berodde enkom på att jag inte förberedde honom ordentligt. När man väljer att se det så, så gjorde vi en grym nystart och får jag bara till min handling, så blir han farlig. ”Hur svårt kan det va?!”.

KLUBBMÄSTARE 2016

Idag var det klubbmästerskap i rallylydnad och vilken fantastisk uppslutning av rallyekipage. Hela 42 anmälda ekipage (varav 12 i mästarklass) och då stod Tila och Limon för två av dessa starter.

Först ut var Tila. Vi hade lite oflyt i början, men efter några skyltar hämtade vi upp oss riktigt bra och det både kändes och märktes hur vårt teamwork förbättrades allt eftersom. Jag hade väl inte allt för stora förhoppningar om en pallplats, eftersom jag trodde vi hade en hel del kostsamma avdrag, men icke! Det visade sig att jag (som vanligt) var allt för självkritisk och när det väl kom till kritan, så stod jag och Tila högst upp på pallen. Delad förstaplats med 99 poäng! Wiiiieee!!!

Näst på tur var Limpan och min uppgift var först och främst att tänka på tempot i fotgåendet. Det för att hon skulle förstå vad jag menade och att vi därmed skulle slippa en massa onödiga bris och sen. Målet var alltså känsla före poäng och wow vilken känsla! Vi fullkomligt dansade inne på banan och både hon och jag älskade varje sekund och även om tyvärr kanske inte passar in just i detta sammanhanget, så gjorde vårt fina samspel att jag tänkte alldeles för mycket på hur bra det kändes och därför glömde bort mig en ynka sekund. Jag missade ett steg i spring, vilket kostade Limon klubbmästartiteln, men 97 poäng (dagens andra bästa resultat) räckte gott och väl till en hedervärd fjärde plats och en matte som svävade på små rosa moln. Min fantastiska lilla Limpa!

Stort tack till SBK Halmstad som roddade detta KM på ett otroligt organiserat sätt. Personligen kan jag inte önska mig en bättre start i nya klubben och jag ser verkligen fram emot vad 2017 har att erbjuda.

DÄR EN DÖRR STÄNGS, ÖPPNAS EN ANNAN

Tidig morgon och sikte mot Ängelholm. Som vanligt drar jag och Lasse startnummerna efter varandra och som vanligt ha Lasse otur. När vi gömt oss för sitt i grupp, så väljer ägaren i villan bakom att slänga upp båda sina soptunnelock och avsluta med att kasta ner en massa tomglas. Tyvärr blev det för mycket för Vannis, som sökte stöd hos funktionärerna. En tuff start för båda, men så grymt att båda lyckades vända det och genomföra sitt bästa program på länge.Det som var extra kul var när flertalet personer kom fram efteråt och talade om för Lasse, vilken skillnad det var.

När det kom till mig och Tila, så kändes även hon mer fokuserad. Tyvärr (eller som tur var så här i efterhand, då inget mer än en tia hade fixat ett förstapris) så nollade vi dirigeringen. Mitt fel helt och hållet, men det som var skönt var att varken jag eller Tila hängde läpp efteråt och vi slutade på topp. Dock är det så att efter dagens elittävling har jag bestämt mig – vår lydnadskarriär är härmed officiellt avslutad. Hennes rygg orkar inte med träningen och utan träning blir det inget förstapris. Faktum är att det inte gör så mycket. För mig kommer hon alltid att vara en champion, om om inte hade funnits och ryggen hade varit hel. Och ska man se till hur lite vi faktiskt kunnat träna, så besitter hon en grym helhet och en fantastisk lägsta nivå. Min fina Tila Terrier!

Limon har tidigare i somras fått testa på några av elitmomenten, men mycket mer än så har det inte varit, så döm om min förvåning när vi körde igenom momenten och det visade sig att hon inte bara kom ihåg det vi tränat, hon hade dessutom lärt sig mer än det jag visat henne. För först gången gör hon ett tävlingsmässigt zäta, ruta (första halvan), samt dirigeringsapportering och det med den äran. Vi har dagar när Limpan är billig, men det här är inte en av dessa dagar.

Först ska jag kontakta klubbarna, där Tila är anmäld och se om jag kan byta hund. Funkar det så gäller det att lägga sig i hårdträning och sedan gå ut och testa av var vi ligger. Vi kommer inte få några förstapris, men vi ska i alla fall ha jäkligt kul. Där en dörr stängs, öppnas en annan. ”Hur svårt kan det va?!”.

TÄNK OM ALLA DOMARE VARIT LIKA MÅN OM DE TÄVLANDE, SOM DAGENS DOMARE VAR

Idag var ingen toppentävling, varken för mig eller Lasse. Ofokuserade hundar och dito förare ger verkligen inga förstapris, men tack vare att domare tog sig tid att skriva något positivt på baksidan av allas protokoll, så fick vi ändå med oss en bra känsla hem. Tänk om alla domare hade varit lika måna om de tävlande, som dagens domare och domaren i Osby var. Då hade det inte varit så jobbigt att allt inte funkar. Allra helst om man är helt grön i klassen. En stor eloge till er!

Havana och Lasse börjar stabilt med full pott på gruppmomenten, men när det väl är dags för själva programmet, så vill känslan inte riktigt infinna sig. Lasse som känt sig lite krasslig var inte på topp och med en hund som Vannis, så blir minsta lilla avvikelse en grund till missförstånd, så då är det extra kul med kommentaren  ”trots misslyckanden i flera moment, berömmer föraren sin hund positivt”.

Tequila och jag började riktigt bra. Jag hade prickat rätt i vad som fallerade i Alleby (jag glömde le och var för snabb i halterna) och idag kändes fria följet riktigt bra. Lite småmissar här och var, men en bra känsla och även zätat (som kostat oss vårt förstapris pga att hon mött upp i ställandet) kändes riktigt bra, vilket domaren även konfirmerade med ”mycket bra zäta – förarens gång” samt en nia i betyg.

Rutan började kanonsnyggt (fick kommentaren ”farten till kon + ruta mkt bra, synd på avslut”), men tyvärr tjuvade hon även på denna tävlingen och den enda gemensamma nämnare med Osby, är att jag efter första vinklingen funderar på hur jag ska kalla in henne, vilket troligen resulterar i att jag gör något omedvetet med kroppen, som hon tolkar som att hon ska komma. Efter det så tappade jag konceptet och jag gissar på att Tila tog åt sig, vilket även märktes på resterande moment och jag valde att bryta fjärren, när hon faktiskt lyssnade.

Fram till nästa tävling om en knapp månad, så kommer jag att köra igenom hela eliten tävlingsmässigt minst en gång i veckan, för att på så sätt kunna bryta ner och träna på det som inte funkar, samtidigt som vi får träna på hur jag ska agera mellan momenten för att bibehålla fokus. Idag var vi långtifrån, nästa tävling kanske vi tippar över på rätt sida. ”Hur svårt kan det va?!”.

VILL MAN HA ETT FÖRSTAPRIS, SÅ FÅR MAN INTE SLARVA BORT NÅGRA POÄNG

Vill man ha ett förstapris, så får man inte slarva bort några poäng, så som jag och Tequila gjorde i helgen. Det ska till exempel inte behövas 3-4 kommandon för att lägga ner hunden på platsen (-10 poäng) och att lattja med träapporten såpass mycket att man tappar den (- 12 poäng), är inte helt optimalt det heller. Att matte sedan inte ser huruvida hunden är på rätt sida konerna i rutan och därför förlitar sig helt på att denna själv saktar ner, gör att man tappar ytterligare tio helt onödiga poäng. Lägger man då ihop de förlorade 32 poängen på våra 243.5, så inser man lätt att förstapriset finns där…

…men då måste jag skärpa mig i träningen. Jag får inte längre släppa igenom hennes slarviga tagande av apporten på dirigeringen, jag måste träna nedläggande och uppsättande och jag måste framförallt lita på att hon hittar rutan – det har hon alltid gjort. Att hon sedan var otroligt ofokuserad, är något jag måste lära mig att släppa (man ser tydligt på filmen var hennes ofokus stör ut mg och var jag kan ändra min egen besvikelse och då även ändra hennes inställning). Med min erfarenhet så borde jag veta bättre och med en hund som Tila, som så tydligt läser mig, så är det oerhört viktigt att jag är ärlig mot henne.

Havana och Lasse gör en grym tävling. Tyvärr missförstår hon honom på ett par ställen i fria följet och sedan helt på zätat (ligg, sitt, stå), samt på läggandet på inkallningen, men attityden är fortsatt bra och träningen går uppenbarligen framåt – tia på rutan, dirigeringen och metallen! Det är nära nu och förhoppningsvis kan de få stolpe in hädanefter. ”Hur svårt kan det va?!”.

GRYMT TEAMWORK OCH HÄRLIG ATTITYD

Dagens elittävling i Osby var riktigt grym, trots att varken Havana eller Tequila fick något förstapris. Båda hundarna bjöd på fantastisk attityd och uppvisade massor av glädje hela programmet igenom. När det gällde Tequila så ville jag kolla hur vi låg till i fotgåendet (nu när jag trott mig komma på vad som felat de senaste tävlingarna) och det visade sig vara riktigt bra. Även dirigeringen, hopp apport och vittringen gick mer eller mindre feltfritt och rutskicket i sig var fantastiskt fint, men…

…av någon anledning så missförstod vi varandra helt på både zätat och avslutningen på rutan. I zätat mötte hon dels upp efter ståskiftet, dels satte hon sig inte alls och när det kom till rutan, så valde hon att för första gången tjuva på inkallningen. Hade antingen det ena eller det andra suttit, så hade vi haft en solklar etta. Nu får jag ”nöja” mig med vårt fina teamwork och vår härliga känsla och det är inte fy skam det heller.

Även Havana och Lasse hade gjort stora framsteg sedan senaste tävlingen (de har tränat mycket kedjor, för att få Havana att förstå att bara för att belöningen uteblir, så innebär det inte att hon gjort något fel). Deras tävling var helt outstandning och hon var bara en inkallning ifrån ett förstapris. Men samtidigt vad gör väl det när fria följet var deras solklart bästa hittills (både vad gäller poäng och attityd) och när deras störningsträning av rutan visade sig vara helt rätt väg att gå – betyg 9.5!

Bäst av allt tror jag ändå Lasse tyckte att känslan var. Havana var glad och fokuserad genom hela programmet och när de kom till den avslutande fjärren, som varit deras största akilleshäl, visade sig även den ge det hittills högsta betyget – en 8:a. Jag är så stolt över dessa två, hur de tränar och kämpar. Hur de försöker lösa knutar tillsammans och hur de överkommer motgångar. Stort grattis älskling! Förstapriset ligger bara precis runt hörnet.