SM 2019 – magiska 400 poäng

Årets SM kommer gå till historien som det mest minnesvärda av många anledningar. Själva arrangemanget har varit katastrofalt på många sätt med dålig information till de tävlande eller i vissa fall ingen alls. Som tur är så har själva tävlingarna flutit på fint och umgänget på plats har jag verkligen inte kunnat klaga på. Vi har haft fantastiska dagar i Hallsberg med massor av skratt och galna upptåg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På fredagens lottning så drog jag ”spiken” med Limon, men eftersom hon löpte så flyttades vi till sista start på bana A (medan Sören, Stjärna och Xanté hamnade i första banvandringen och Jäger i den andra på bana B). För en gångs skull hade jag alltså möjligheten att banvandra med just den hunden jag skulle köra och inte som i vanliga fall – ett mellanting mellan alla hundarna.

Först ut av mina hundar var Xanté och redan när vi äntrade banan kände jag att han inte var med mig. Det är inte vanligt, men det händer och då brukar jag få med mig honom efter ett par skyltar, men inte den här gången. Han kändes låg och ofokuserad, varpå vi drog på oss en massa småfel. När han sedan rev andra hindret (han har aldrig rivit) valde jag istället att diska oss för att peppa upp honom. Att tävla ska vara roligt och fast vi tävlade på SM, så valde jag att behandla det som vilken tävling som helst – hunden före poäng!

Ny chans med Jäger och han gick som en dröm. Ett missförstånd vid hinder nummer två kostade oss en del poäng, men känsla var grym och när jag kom av banan, så kändes en finalplats ganska given. Vilken den också hade varit tills Dea påpekade att jag plockat in honom på fel håll på skylten ”stå framför, vänster ingång” – jag hade tagit in honom på höger sida. Så istället för en sjundeplats i kvalet, så slutade vi som nummer 23. Självklart ingen dålig bedrift med 50 startande, men ändå.

Nu hade jag alltså diskat en hund och schabblat bort en hund – bara en chans kvar alltså. Tredje gången gillt! Tror aldrig jag fokuserat så på en banvandring och medan jag väntade på att det skulle bli vår tur, så gick jag igenom banan om och om igen.

Limon hade jag tidigare skickat med Lasse till hotellrummet för att vila (och för att längta lite extra efter mig). Två hundar innan vår start plockade jag fram henne och hon var så där härligt pepp. När vädret sedan plötsligt ändrades från kvävande varmt till svalt, så kändes det ganska bra och vi gick in på banan med fullt fokus – både jag och Limon. Och den här gången var jag en grym rallyförare och jag lyckades styra runt henne utan att hon tappade sin härliga energi. Efter att vi lämnat banan så visste jag – vi var i final. Där och då var jag den lyckligaste människan på jorden och glädjetårarna rann ner för kinderna. Döm om min förvåning när vi dessutom lyckats på helt fantastiska 400 poäng! Dagens enda fullpottare, på dagens sista ekipage och med en löptik. Helt galet!

Eftersom kvalet hölls på två olika banor, dömt av helt olika domare, så förväntade vi ju oss naturligtvis två prisutdelningar (något man har på vilken vanlig mästartävling som helst), men icke! Dea & Stjärna som slutade som ohotad tvåa på bana 2, blev inte ens uppropad (vinnaren i den andra klassen tror jag slutade som femma eller sexa i den totala listan). Jag tycker det säger sig självt att man inte kan slå ihop två olika tävlingar, men arrangören tyckte uppenbarligen annorlunda. Och vid avtackning av kvaldomare, så kunde jag inte annat än att reagera på att de inte fick något – inte ens en liten blomsterkvast från ICA. Istället blev de (precis som pallen på bana B) erbjudna ett tuggben när det påpekades. WHAT? Bara att släppa och gå vidare!

Kvällen firades med bubbel tillsammans med den delen av vår Blågula familj som bodde på samma hotell och sedan var det bara att ladda om. Tanken var att fokusera tävling, men när vi på frukosten fick reda på att USB-stickorna med musik (något som arrangören propsat på att vi skulle använda) inte fungerade p.g.a. att det inte fanns något USB-uttag, så fick tävlingsfokuset backa till förmån för att försöka ordna musik till finalisterna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eftersom jag ändå skulle starta sist, så kände jag att jag kunde rodda i en Spotifylista och tillsammans med framförallt Sofia i speakertältet så lyckades vi ganska bra. En del deltagare hade tröttnat på allt strul och valde därför att markera genom att inte välja någon låt, vilket jag förstår helt och fullt, men de allra flesta fick ändå uppleva det magiska att få gå inte till sin och sin hunds egna låt.

Finalbanan visade sig vara en riktig utmaning för de flesta och många gjorde riktigt stora missar. Helt plötsligt var det inte alls lika kul att starta sist. Jag hade inget annat att göra än att vänta på vår tur och jag kände verkligen pressen. Speciellt då jag visste att det var en bana som passade oss som handen i handsken, men  när det väl var vår tur så visade sig Limon vara ganska trött och i kombination med mina nerver, så var hon till och från ganska svår att föra. Vi drog inte på oss några större missar, så när vi väl var klara så hade jag förhoppningar om att, om än inte stå på pallen, åtminstone klara att ta oss till landslaget. Något vi hade gjort om jag inte fått en felövning på en skylt vi aldrig fått något avdrag på – sitt, helt om höger, sitt. Jag var så fokuserad på att bara trampa runt på stället, att jag helt missade huruvida Limon var med eller inte. Det var hon inte visade det sig och alla domare drog -10 poäng för mer än 90° vinkel i förflyttningen.

Så surt! Men samtidigt är jag så här i efterhand glad över mina småmissar, för annars hade jag varit övertygad om att vi gjort en felfri bana och då hade smällen varit så mycket hårdare. Och ärligt talat – nu när jag landat så är jag otroligt nöjd med vår 12:e plats och jag tror faktiskt inte jag kunde blivit gladare än jag var på kvalets sista start – inte ens om vi vunnit! Stort tack för alla gratulationer (av antalet fb-kommentarer att bedöma kunde man nästa tro att jag vann) och stort tack till vår Blågula familj och alla fina vänner som grattade på plats. Utan er hade detta SM absolut inte varit vad det blev.

Vill även passa på att lyfta fram alla fina Blågula som kvalade till årets SM:

_DSC4824.jpg

Blågul’s Limoncello – 400 poäng i kvalet (vinnare bana A) samt  12:e placering i finalen
Blågul’s Jägermeister – 332 poäng och 23/50 i kvalet (bana B)
Blågul’s Allra Coolaste Polare – disk (bana B)
Blågul’s Hidden Star – 383 poäng i kvalet (tvåa bana B) samt 9:e placering i finalen
Blågu’s Minttu – 290 poäng och 34/50 i kvalet (bana B)

Planerna för SM 2020 är redan på bordet, hotellet är bokat och en coach till de Blågula som kvalar är redan bokad. Nu kör vi – ”hur svårt kan det va?!”.

LITE SMÅPILL

Om en vecka är det så dags för lydnadstävling. Som vanligt så är det en hel del småpill kvar, men på det stora hela känns det ganska bra. Med tanke på hur lite vi tränat (lydnadsinpirationen blev ersatt av en jaktdito) så är jag medveten att det kan gå hur som helst, men min förhoppning är ju självklart att vi får med oss två förstapris hem.

LIMONCELLO – moment som känns mer säkra:

  • Zäta
  • Fotgående
  • Inkallning
  • Fjärr
  • Skick till rutan
  • Vittring

LIMONCELLO – moment som känns mindre säkra:

  • Tomskick ruta
  • Runda kon (karusell som dirigering)

JÄGERMEISTER – moment som känns mer säkra:

  • L:t
  • Vittring
  • Fjärr
  • Fotgående
  • Ruta (vid rätt fokus)
  • Hopp apport
  • Dirigering vänster

JÄGERMEISTER – moment som känns mindre säkra:

  • Ställandet i inkallningen
  • Dirigering höger

Denna veckan blir det fokus på de mindre säkra momenten (samtidigt som jag naturligtvis inte får negligera de som i nuläget känns säkra) och dessutom måste jag få till någon typ av gruppmomentsträning. Sju dagar kvar – ”hur svårt kan det va?!”.

EN DEBUT MED MÅNGA GULDKORN

Då var debuten i klass II gjord och jag är så himla nöjd. Viss poängen (179.5) är kanske inte så många som skryter om, men vi har faktiskt bara tränat sedan vår uppflytt för åtta veckor sedan, så ser man till det så var vi faktiskt grymma!

20190204_085120.jpg

Rutan, ett moment som strulat lite de senaste veckorna, funkade faktiskt riktigt bra. Han låste fint på mitt ”gå på linje”, men tappade lite fokus innan jag fick skicka, så det behövdes två ”ut” innan han stack och även om tejpbitarna i mattan distraherade honom på vägen ut, så hade han ändå rutan i sikte. Tyvärr stannande han inte direkt på mitt ”stanna” och när jag sa ”ligg” så satte han sig utanför rutan, men han hittade den och det är det som räknas. Resten kan vi träna vidare på. BETYG 0

Nästa moment var inkallning, ett moment vi faktiskt har en potentiell 10:a på, men idag stördes han ut av miljön (rutan som jag hade precis jämte min högra sida) och när man har handtecken, så är det inte optimalt att hunden fokuserar på annat än mig. Det blev ett extra kommando och sent ställande, men återigen bara detaljer att träna vidare på. BETYG 5

I ”L” valde jag att hjälpa till med lite DK i upphämtet och i läggandet, för att han inte skulle bli osäker och göra fel. BETYG 8

På dirigeringen hade vi hade vänster apport och bakom mig till vänster stod rutan, så när jag skickade på ”ut”, så sprang han mot rutan istället. Stoppade honom halvvägs till mig och dirigerade ut honom till apporten, så för mig var det självklart att berömma honom när han plockat upp rätt apport och vände in mot mig. BETYG 6

_dsc2664

Vittringen, som var efterföljande moment, är också ett av de momenten som strulat de senaste veckorna. Har behövt säga kommandot flertalet gånger innan han ens gått ut och då har det även hänt att han plockat upp fel apport innan han kommit in med rätt. Igår gick han direkt på vårt nya kommando ”var är pinnen”, jobbade lugnt och metodiskt, plockade rätt pinne direkt och när han vände in så valde jag att belöna även där. BETYG 7

Fotgåendet är återigen det moment jag valt att lägga ner minst tid på. Tyvärr fick jag det inte filmat, så jag kan mer eller mindre bara gå på känsla och den var urusel (gissningsvis på grund av att jag gick som en kratta och att vi tränat allt för lite uthållighet). Det var långsamma halter, växlande position, halter han inte satt i alls och dk där jag valde att stötta/korrigera. BETYG 6

Fjärren var, förutom vittringen, ett av gårdagens största guldkorn. Har inte tränat jättemycket utan vår ”kompostgallerhjälp” och väldigt lite på fullt avstånd, men han var grym! Det behövdes ett extra kommando på första ställandet (sitt-stå-ligg) och en liten förflyttning på andra läggandet. I övrigt spot on! BETYG 8

Sist ut innan gruppmomenten var hopp apport. Tycker han gör ett riktigt fint moment, men har lite ojämnt tempo. BETYG 8.5

Valde att testa gruppmomenten och var inte lite kaxigt säker på att han skulle ligga som en stenstod. Jäger lämnar nämligen aldrig sin plats när jag lags honom, så döm om min förvåning när han efter en knapp minut beslutade sig för att det nog var inkallning och kom som ett skott till mig. Som tur var stördes inte de andra två hundarna och jag landade ganska brutalt efter mitt fall från min höga häst. Bara att ta mössan i hand och träna tävlingsmässig plats. BETYG 0

Nu har vi ytterligare två månader på oss att finslipa formen och sedan testar vi igen på hemmaplan. ”Hur svårt kan det va?!”.

TRÄNING INFÖR KLASS II

I början på februari är det tänkt att jag och Jäger ska debutera i tvåan. Vi har 7.5 vecka på oss att lära in en hel del tekniskt svåra moment, men jag tycker att det ska bli en rolig utmaning – hur mycket kan jag befästa på knappa åtta veckors träning?

I förra veckan testade vi av de flesta momenten, varav hopp apport gjordes för första gången. Jag började med att introducera honom för metallen utan hindret, eftersom jag inte vill skapa eventuella konflikter. Han var väl inte helt övertygad till en början huruvida han faktiskt skulle apportera den där metallgrunkan och provade istället om det gick fint att runda den. Det gjorde det alltså inte och efter en knapp minut apporterade han den om om han inte gjort annat.

Nästa steg var att lägga till ut- och återhopp. Någon gång fick jag visa att han skulle tillbaka över, men i övrigt skötte han det perfekt, så när det kommer till detta momentet, så kommer det endast underhållas. Det tillsammans med inkallning, skiften i treans zäta och skick till rutan.

Det som kommer kräva allra mest är vittring och fjärr. När vi började förra veckan med vittringen, så fattade han nada! Letade gjorde han, men inte efter någon pinne och jag kände hur frustrationen sprutade ur öronen. ”Hur svårt ska det va?!”. När jag till och med kastar pinnen så han ser den landa, men han ändå letar efter boll eller vilt. Tankemössa på helt enkelt.

Jag kom fram till att introducera momentet där han inte hade någon förutfattad mening om vad han letade efter, så det fick bli bland kuddarna i soffan. Idag (efter att ha kört tre pass) så valde jag att flytta ner kuddarna på golvet och ganska snabbt kunde jag lägga till de andra pinnarna, om än i en stor hög. Det gick faktiskt riktigt bra och även om vi inte är där ännu, så tror jag han har börjat koppla vad det är han letar efter.

Fjärren är ett av mina ”hatmoment”. En bra fjärr kräver massor av nötning för att muskelminnet ska sitta och nöta är inte riktigt min grej. Igår däremot kom jag på en lysande idé. Till rallyns backa framför använder jag mig av kompostgaller, så jag testade samma princip när det kom till teknikträningen i fjärren (jag vill ha låsta tassar bak) och det funkade över förväntan. Nu är det bara att köra några korta repetitioner inför varje promenad för att få till rätt rörelse. Och det verkar dessutom som om jag ganska snabbt kan flytta ut på avstånd, samtidigt som jag behåller rätt teknik.

DEBUT FÖR BÅDE MATTE OCH HUND

Idag var det så dags för både mig och Jäger att testa vingarna i klass 1. Som tur är så kunde jag luta mig tillbaka på min tävlingsvana, för jag insåg ganska snabbt att jag tolkat ett par moment fel. Ingen fara på taket, då mitt genomförande faktiskt var svårare än verkligheten.

Jäger var riktigt fokuserad, men det märktes att vi lagt mycket fokus på strulande rundamomentet de senaste dagarna (han letade koner hej vilt), men vi tråcklade oss igenom hela programmet, med väl valda DK:n och hjälper. Vad jag fick i betyg hade jag ingen aning om, men med tanke på ett gott antal dubbelkommandon, så trodde jag nog att vi skulle hamna precis utanför ett förstapris. Vilket i och för sig inte spelade någon som helst roll, eftersom jag var så otroligt nöjd med han prestation och attityd.

Det blev en spännande väntan till poängen avslöjades och döm om min förvåning när vi hade klarat ett förstapris och det med råge – 276 poäng samt en andra placering. Nu satsar vi på klass 2 om ett par månader. ”Hur svårt kan det va?!”.

DEBUTEN NÄRMAR SIG

Tretton dagar kvar till debuten i klass I. Visserligen har vi kommit en bra bit på vägen, med endast ett par veckors träning, men vi har fortfarande en bit kvar. Helheten finns där, men detaljerna behöver putsas till.

I fredags gjorde vi en genomkörare (filmen ovan) och på det stora hela gjorde han riktigt bra ifrån sig. Störningen från rutan på inkallningen får vi jobba på, men i övrigt är jag väldigt nöjd.

I söndags passade jag på att köra en ”dold” ruta på klubben, bara för att se var vi står i träningen och han gjorde en klockren tia! Idag tänkte jag göra om samma bravad och få det filmat, men se den gubben gick inte (han blandar fortfarande ihop rutan och konskicket, vilket innebär att han rundar in i rutan). Efter lite tragglande, några ”nej”, ett par låsningar på kommandot ”ut”, så fick vi ett genombrott.

Huruvida det kvarstår imorgon får vi ju se då, men när han fattade uppsättandet på längre avstånd, dvs fler än fyra steg ut, så har jag snabbt kunnat öka till 10 meters avstånd. Min förhoppning är ju att samma sak gäller rutan – inte runda in, bara raka spåret! ”Hur svårt kan det va?!”.

BLÅGUL’S JÄGERMEISTER – BPH

Att jag är väldigt förtjust i min lilla Jäger är nog inte något som undgått någon, men de senaste två helgerna har han verkligen gått från klarhet till klarhet. Förra helgen satte han inte en tass fel på det danska B-provet i nybörjarklass vilket belönades med ett solklart första pris (det värmde dessutom lite extra i mattehjärtat när vår domare ansåg honom vara provbäst av de hundar han dömde) och idag gör han ett strålande BPH. Trygg, nyfiken och alldeles lagom energisk.

_DSC9321.jpg

Magiska lilla hund – vad månde det bliva av dig?!

DET FINNS EN FÖRSTA GÅNG FÖR ALLT

Ni vet ju hur bra man är på att se andras fel och brister när det kommer till att träna/föra hund, men när det kommer till en själv så blir man oftast hemmablind. Så var det för mig på träningen nu i veckan.

Jäger har ju gått som en klocka när det kommer till söket, vilket har gjort att jag har kört på med utmanande sök, idel nya terränger och många vilt, där alla ska plockas in. Igår gick vi bet däremot. Kombinationen av 1.5 timme i bilen, helt ny terräng, provlikt upplägg och utebliven belöning/beröm gjorde att han blev osäker ganska med detsamma och för första gången någonsin kissade han i söket.

37574210_2196840620344609_4081313520795254784_n.jpg

Självklart får han inte göra det, men samtidigt kanske jag skulle varit lite kyligare än vad jag var. Istället stolpade jag ut och ryade på honom, något som inte blev så bra när det kom till vidare arbete. Tanken var naturligtvis att fya kissandet, medan han tog det som att han inte fick vara ute i söket. Bra uppladdning inför helger, eller inte.

Som tur var så fanns det klokt folk på plats, som löste vår knut genom att motivera upp söket igen. Skott sköts medan nytt vilt droppades ut på nya platser och när jag sedan skickade ut honom igen, så var min ”gamle” sökhund tillbaka. Puh!

Fram till onsdag kommer det därför bli motivationssök för den unge herrn. Först och främst för att öka självförtroendet, men även för att peppa upptagen på de lite tyngre vilten, som kan göra att han väljer att lämna snarare än att lista ut hur de ska plockas upp på bästa sätt.

Idag gjorde vi ett litet sök uppe i hagen. Sex tunga vilt ute (korp, vitfågel, hare och and), sex skott och han fick sitta och titta medan vi droppade ut söket. Vilken skillnad!  Hare som han aldrig testat innan var inga bekymmer. Heller inte korp eller and. Däremot har vi fortfarande lite tveksamhet på vitfågel, men det kan bero på att jag bråkat lite med honom, så jag hoppas att veckans träning ska lösa upp även den knuten. Tre pass kvar, sedan vila – ”hur svårt kan det va?!”.

BRA TRÄNING I ARLA MORGONSTUND

Att träna inför nästa helgs jaktprov känns nästan som en hopplös uppgift i denna värmen, så därför blev det morgonträning för hundarna, medan det fortfarande var uthärdligt ute.

Jäger fick börja med ett par apporter på vatten, eftersom han har haft svårt att bibehålla sitt (oftast) dåliga grepp när han får bottenkänning och därför lägger ner viltet. Det hade väl varit okej om han hade plockat upp det igen, men icke! Lagt vilt ligger. Igår var det dock inga bekymmer. Ett par apporter med kråka och sedan ytterligare några med and. Alla fint i hand.

_DSC9192.jpg

Efter det blev det ett sök med tio vilt. Han jobbar i ett fint tempo, följer upp vittringen han får och har ett riktigt fint sökmönster. Inte en enda gång igår där han fastnade i gamla legor och på det stora hela spontana upptag. Däremot måste han träna på hur han ska greppa de större vilten, eftersom han kan stå och fundera någon sekund för länge innan han väl plockar upp. Tar gärna emot tips för bästa/snabbaste träningen i rätt grepp.

Limon fick börja med en vattendirigering på c:a 110 meter. Första skicket slarvade jag och det blev ganska ineffektivt. Att jag sedan blåste ner henne på fel ställe och lät henne komma  hem tom, då jag trodde att hon hittat, var kanske inte det bästa när man ska bygga självförtroende.

_DSC1012.jpg

Tvivlade på att jag skulle få ut henne igen, men ville ändå göra ett nytt försök. Den här gången var jag dock noggrann redan från start och släppte inte min tänkta linje på vägen ut. Är sjukt imponerad över hur lite det krävs för att styra henne på vattnet. Ett lågmält ”ey” när hon är på väg på fel håll, för att sedan stötta upp med ett ”ya” när hon tittar på rätt punkt. Dummien kom in utan större mankemang och både hund/förare var nöjda med uppgiften.

Hon fick avsluta med ett tennisbollsök. Eftersom vi kört med vilt på de andra, så valde jag ett nytt område, samt lade ett djupt snarare än brett sök. Döm om min förvåning när hon kommer in med en vitfågel från det ”tömda” söket. Tog emot, berömde och skickade ut igen. Ganska snabbt hittade hon en tennisboll, men det var nog snarare så att hon snubblat över den, än att hon aktivt letade boll.

thumbnail__DSC9061.jpg

Hon fick leta ett bra tag för att få in boll nummer två, men efter det kom tre och fyra in snabbt. På nummer fem märktes det att hon tvivlade på att det fanns några kvar, men efter att hon envist jobbat på, så belönades hon med även en femte boll. Nu var ju frågan, ska jag skicka ut på sista bollen eller nöja mig?

Jag nöjde mig inte, utan skickade ut henne igen. Hon var borta ett bra tag, innan jag hörde att hon var på väg hem med en apport. Det visade sig att det inte heller var en boll, utan en duva! Man tar uppenbarligen det man hittar när man letar. Grymma lilla hund som kan växla mellan vilt och boll.

_DSC6856

Xanté fick även han samma vattendirigering som Limon. Han var lite tveksam i början, vilket han kan vara om han inte har en (för honom) tydlig skickpunkt, men efter c:a 20 meter tuffade han på ut i rätt område och hittade dummien. Snyggt jobbat!

KILLGISSNINGAR, TRYGGHET OCH UTMANINGAR

Det är en väldans tur att jag är mer aktiv i min träning av hundar än vad jag är när det kommer till mitt bloggande, annars hade det varit tragiskt. Tro mig när jag säger att jag tänkt skriva ner allt vi gjort, men sedan har annat kommit i vägen och bloggen har fått stå tillbaka. Men nu får det bli en ändring på det! De senaste veckorna har jag och hundarna haft riktigt bra träningspass, där vi fått kvitto på var vi står i träningen och vad vi behöver fokusera på.

När det kommer till Jäger, som ska debutera i NKL om en månad, så har största fokus legat på viltträning, sök, samt dirigeringar. Vi har gått från att han tvekat vid vissa vilt, till dagens träning där han plockade allt spontant, hade bra fart ut och hem, samt täckte ett stort och ganska svårt sök utan större ansträngning. Som grädde på moset så avslutade vi dagens pass med en grym (dold) linje över vatten. Den där lille växer dag för dag, det är ett som är säkert.

_DSC8294.jpg

Xanté är lika grym som alltid, dvs åtminstone när han inte får för sig att han tror sig veta vad jag vill och ”killgissar” för glatta livet. Hittills i veckan har han köpt vad jag sagt och visat och löst elituppgifter som om han inte gjort annat.

Idag blev mina utmaningar lite för tuffa. dels körde vi en dold linje på vatten, där jag jag skickade honom på skrå, men innan dess så hade jag kastat ut en störningsmarkering. Markeringen gjorde verkligen att han låste sig och tillslut kunde han inte hålla sig från att ta den, mina nej till trots. Gjorde om, gjorde rätt och även om det inte blev en perfekt linje, så fick jag min vilja igenom och han insåg att än en gång så har matte någorlunda koll.

_DSC6775.jpg

Limon, min Limon. Efter alla veckors grundträning hon fick hos Dea, så var ändå första impulsen att inte debutera henne i EKL på KM. Vi skulle bara fortsätta träning och kanske starta på Halmstadprovet i höst, men ju mer vi tränade desto mer visade hon sina fina kvalitéer och vips så låg det en anmälan på SBK Tävla.

Hon behöver fortfarande trygghet i vad hon ska göra, men herregud vilken skillnad det är! Jag har gjort över 100 meter långa vatten- och landdirigeringar där hon både briljerar med fart (i den mån hon är kapabel) och förståelse. Ingen tvekan att gå i nya vatten och även om hon inte simmar som om hon hade en utombordare fäst i baken, så får hon jobbet gjort.

_DSC6856.jpg

I förrgår tränade vi på att skicka på linje över vatten, för att sedan göra ett fritt sök på andra sidan – elva dummies ute och efter sju bra, så bestämde jag mig för att bryta. Hon hade gjort ett mycket bra jobb och jag kände att det inte fanns någon anledning att pressa henne allt för mycket i våran uppbyggnadsfas vad gäller trygghet.

Idag fick hon en dold linje på skrå. Först en bra bit på land, för att sedan testa igången i vatten (filmen är från andra gången vi gjorde skicket och då hade vi suddat ganska rejält med andra uppgifter innan). Hon tog en fin, om än tveksam linje ut mot vattnet (vilket troligen dels berodde på att hon häromdagen genomfört ett sök i precis detta området, dels för att vi defacto kört ett sök med vilt på samma ställe och ett par av de gamla legorna låg i vind på henens väg ut) och även om det varken blev en rak eller effektiv dirigering, så lyssnade hon på det jag ville få fram och belönades med en dummie.

Andra gången vi testade så var hon ganska trött. Hon tar en fin linje ut till kanten och på filmen ser man att hon faktiskt vet var hon ska bli av, men hon försöker hitta ett enklare sätt att lösa det. När hon inte fick göra det på sitt sätt, utan mitt, så tycker jag att hon fixar det ganska fint.

När det kommer till vidare träning så gäller följande:

  • Jäger ska enbart få göra sök med vilt. Terrängen ska varieras och det ska vara nya områden varje gång. Markeringar/dirigeringar kan göras med dummie och även där gäller det att variera avstånd samt terräng.
  • Xanté måste utmanas med störningar där han tror sig veta vad han ska göra, men för att lyckas måste han lyssna på mig. Problemet är att vi bara kan köra några pass i veckan med tanke på hans kropp.
  • Limon behöver även hon tränas på att inte ”killgissa”. Det händer inte lika ofta som med Xanté, men å andra sidan så låser hon sig om det blir allt för många ”nej”. Här gäller det att hitta den tunna linjen mellan utmaning och uppbyggnad/trygghet.

”Hur svårt kan det va?!”