KOPPELLOPPOR OCH HINDERVÄGRAN

Idag var vi en snabb sväng i Lotushallen – platsen för lördagens tävling. Återigen en helt ny plats för Jäger, men inget i den nya miljön som störde honom nämnvärt. Varken lukter, agilityhinder eller tunnlar. Är så otroligt nöjd över hur han bara accepterar allt nytt jag utsätter honom för, utan att ens fundera på var han är, varför han är där eller huruvida jag är nervös eller inte.

På det stora hela gick programmet riktigt bra (minus en koppelloppa på halten i följsamheten) och det vi har tränat på funkade faktiskt riktigt bra – stadgan på inkallningen, apporteringen samt fjärren satt som en smäck och själva tagandet av apportbocken var bra även det. Sen kom vi till hopp över hinder och av någon anledning ville/förstod han inte att han skulle hoppa, utan valde först att springa jämte och när inte det funkade, så testade han fjärren för att tillslut hoppa, om än tveksamt.

Samma sak hände i arenan i veckan och den enda gemensamma nämnaren är att det var fler plank vi vanligtvis har när vi hoppar. Osäkerheten i sista momentet satte även sina spår i vidare fotgående, då han inte längre var säker på om han skulle sitta kvar eller följa med, så veckan som kommer blir det att säkre upp starter, befästa stadga och få tillbaka säkerheten i hoppet – ”hur svårt kan det va?!”.

SNUBBLANDE NÄRA – GRYM ATTITYD

Att debutera med en ny hund är alltid lite nervkittlande, för även om jag har en hel del tävlingsrutin, så vet jag ju inte hur den här individen kommer reagera på mina nerver, miljön eller publik. Hittills har Jägermeister inte gjort mig besviken och idag var inget undantag. Göterborgs Hundarena kan upplevas som lite ”bullrig” med sina fläktar, en matte som går omkring med bultande hjärta, domare som stirrar på oss och en publik som gör detsamma – inget av detta påverkade Jäger nämnvärt. Istället jobbar han på med  den fina attityd och arbetsmoral jag är van vid och när han blir äldre samt får mer erfarenhet, så kommer han bli en grym tävlingskamrat.

Innan det var dags för vår debut, så äntrade hans syster Alice (vår halvfodertik) & matte Camilla ringen och jag tror aldrig jag är så nervös som när en vän tävlar, men det hade jag verkligen inte behövt vara. De var otroligt samspelta och det var en fröjd att se dem tillsammans, vilket även domaren höll med om. Det blev 188 poäng och en 2:a plats av 29 startande. Inte fy skam av någon som är 10 månader och 5 dagar.

Jäger och jag gjorde så gott v kunde när det blev vår tur, men tyvärr så händer det ju alltid saker på tävling, som aldrig hänt innan och idag var inget undantag (på inkallningen så valde han att lägga sig ner innan jag vänt om och på apporteringen så tappade han apporten), men trots dessa kostsamma missar kan jag inte vara annat än nöjd. 157 poäng och ett godkänt resultat var en riktigt fin debut och nästa tävling är först om två veckor, vilket ger mig ”oceaner av tid” till att fila på det som behövs filas på. ”Hur svårt kan det va?!”.

Ett stort tack till GMBK som gjorde så tävlingen flöt på riktigt fint och förlottade så de som startade sist behövde vara där hela dagen. Vi kommer garanterat tillbaka igen! Nu är det bara att ladda om, för imorgon är det rallylydnadsdebut. Då debuterar inte mindre än fem hundar från kenneln, varav fyra kommer från Limons kull. Det ska bli så kul!