Då var man på svensk mark igen. Den här veckan har jag åkt en massa bil, åkt ännu mera båt, där jag för övrigt blivit tvingad att kissa i en låda -vem tror de att jag är, en katt eller?!- bott på hotell och haft en massa schysta däjter. Lajf is guuud!
Man skulle kunna tro att jag och min nya man skulle ha en del språkförbistringar, men det var inga som helst problem. Kärlekens språk är nämligen universellt och vi kånäcktade direkt. Visst, han fick inte kakan gratis om vi säger så. Nej, en riktig dam behöver komplimanger och såntdäringa först innan man bjussar på någon kaka. Inga problem. Kero visste precis hur man skulle få en dam på fall. Han var grym på kärlekssnack [kissäs, smood taakin änd sååm löövin] och naturligtvis belönades han med både kaksmulor och moi.
Efter två lyckade ”bäbis-görar-moves” så var det dags för mig och Husse att åka hem igen. Nu hoppas vi bara att magen fylls av små Ti-keros. Matte och Husse har nämligen beställt fem flickor och två killar. Håll alla tassar å tummar ni kan.