DET HAN SAKNAR I FÖRSTÅELSE, UPPVÄGER HAN I VILJA

Jäger och jag tränar vidare, fast ärligt talat inte så mycket som vi kanske borde, så igår passade jag på att testa var vi ligger i rallylydnaden. En mästarbana var uppsatt i Halmstad Hundarena och istället för att köra nybörjarskyltar, så provade vi att köra igenom hela banan.

HHA avanc-mästare.jpg

Första vändan gick väl sådär – en liten kille som legat och kollat på när Xanté körde banan, var väl inte bästa uppladdningen till ett lyckande och dessutom första gången han överhuvudtaget gick en rallybana, men tillslut tog vi oss igenom. Varv nummer två var jag bättre på att värma upp och när det var dags för varv nummer tre gick det faktiskt riktigt bra.

Är så galet nöjd med den här lilla killen och hans arbetsglädje, för det han saknar i förståelse (han kan egentligen ingenting, även om det må se ut så på film), uppväger han i vilja att vara mig till lags. Det här kommer nog bli bra i slutändan. ”Hur svårt kan det va?!”.

RALLYUPPSTART

Då börjar rallysäsongen så smått startas upp och träningen likaså. I och med det nya championatet, så har även Xanté och Havana fått bekänna färg och om Limon är en majestätisk ”ballroom dancer”, som virvlar fram i en vacker wienervals, så är Xanté mer som en galen jazzdansare på crack, medan Havana snarare är en koffeinspeedad balettdansös – dvs ganska olika att föra. Trots detta så tyckte jag nog att våra första pass gick riktigt bra och fördelen numer är att alla är i samma klass, vilket innebär att jag åtminstone bara behöver lära mig en bana.

Alla hundarna har sin svagare moment och för Xantés del är det backa på vänster sida utan att sätta sig (vilket ofta är problemet med drillade lydnadshundar), samt att lyssna på vad jag säger och inte gissa. När det kommer till Havana så har hon fått shejpa ganska mycket i frontposition vilket gör att hon, precis som Xanté, bara bjuder på en massa beteende utan att ha minsta hum om vad jag faktiskt vill. Gemensamt för båda två är att få dem att inse att konskick numer inte är 10 meter utan endast 2-3 meter. Inte helt lätt vill jag lova.

Inför helgens tävling så har Xanté fått fokusera på stå vid sidan (något vi har nytta av i många moment) och bakdelskontroll på höger sida. Havana som inte tävlar förrän om tre veckor kommer få träna med konskick och backa framför. Och visst vi behöver lite flyt, det behöver alla, men om inget oförutsett händer, så är målet att försöka kvala minst tre hundar till SM. Jag har nio tävlingar på mig – ”hur svårt kan det va?!”.

RALLYTRÄNING MED ETT GALET POPCORN

Med rallytävling in på knutarna, kändes det som en bra idé att ta tag i de nya rallyskyltarna. Det blev två träningspass – på förmiddagens gick vi igenom de nya skyltarna och på eftermiddagen satte vi upp en bana, där vi valde de skyltarna som hundarna hade svårast för.

Eftersom jag inte vill slita på Xantés kropp, så fick han bara träna de nya skyltarna och det gjorde han med den äran. Några smådetaljer som ska putsas på, såsom backa framför och stå framför, men i övrigt var det inte mycket att klaga på. Vad jag däremot helt hade glömt var hur det är att föra ett ”popcorn” och hur viktigt det är att hela tiden behålla lugnet, så trots iskylan, så kände jag mig faktiskt lite svettig efter avslutat pass. Men Xanté var lycklig och det känns skönt att kunna aktivera honom lite, utan att det påverkar ryggen.

_DSC2893.jpg

Att sedan växla hund till Limon var som en dröm. Den hunden gör allt med sådan elegans och säkerhet, att man blir alldeles tårögd. Inte en enda miss, trots att vi egentligen inte tränat så mycket. Lite i köket och ibland på promenaderna, det är allt och samtidigt ser det ut som om vi tränat dagligen. Det ska bli otroligt spännande att tävla henne om några veckor.

_dsc2722

Bacardi fick ett banpass och om Xanté är het, så vet jag inte vad man ska kalla hans mor. Man måste alltid vara steget före, aldrig gå upp i stress och helst inte vifta med händerna, dvs det banan vi satt upp var inte en ultimat ”Baccibana”. Herregud – den hunden är överallt och ingenstans, men trots att hon mer eller mindre svävade ovanför marken, så lyssnade hon faktiskt och inte en enda gång chansade hon. Att föra en hund som henne kräver verkligen sin förare, men nu när vi lagt ner SM och därmed även blivit av med prestationsdjävulen, så kan jag faktiskt le åt eländet istället för att bli frustrerad. En ganska skön, men ovan känsla.

Lasse och Havana körde både på förmiddagen och eftermiddagen. Tanken är att de ska satsa på rallyn, för att träna på att tävla och det var riktigt kul att se hur inspirerade de båda var. Havana har ju tränat lite med mig på promenaderna, så hon kan en hel del, men Lasse som inte kört rally på två år (och aldrig i mästarklass), var minst sagt ringrostig. En del skyltar hade han aldrig gjort, en del blandades ihop och en del var helt galet bra.

Lite pluggande av skyltar, så ska det nog bli riktigt bra och vem vet – kanske fyller vi SM med en massa Blågula hundar om några år. Hur häftigt hade inte det varit?!

 

HELGEN NÄRMAR SIG

Helgen närmar sig med stormsteg och jag kan väl lugnt påstå att jag inte tränat tillnärmelsevis så mycket som jag borde. När vi väl har tränat så har fokuset legat på lydnaden, snarare än rallyn, men jag har fått för mig att det är lugnt, eftersom fotgåendet är grunden i båda grenarna och svåra konskick lönar sig vare sig det gäller mästar- eller elitklass. Eller åtminstone hoppas jag det.

0.jpg

Fokus på de kvarvarande träningarna kommer vara uthållighet i fotgåendet (med kortkoppel för rätt position), bakdelskontroll på höger sida (både under gång och från stillastående), backa framför (med hjälp av kompostgaller), samt utmanande och kluriga konskick. Målet med veckan är att träna svårt, så att vi kan tävla lätt på lördag. ”Hur svårt kan det va?!”.

BRA COACHING ÄR A OCH O

När man tränar hund så är det a och o att har en bra coach i ryggen. Någon som kan peppa när det behövs, men även någon som kan ge konstruktiv kritik och komma med förslag på hur man ska göra. Dea är den personen för mig och hon är ovärderlig. Speciellt när det gäller att föra en hund som Bacardi.

Ett bra tips om man är minst två, är att kommendera varandra genom olika skyltar, fast utan skyltarna (på sin höjd behövs lite koner, ett hopphinder och eventuellt lite frestelser på vägen). Då, om inte annars, så inser man nämligen ganska snabbt vikten av både ett ordentligt fotgående samt en genomarbetad högerhandling. För om vänster-och högerhandlingen inte är befäst så kommer du garanterat ”tappa” hunden så fort du släpper fokus på hunden för att höra kommenderingen. Lite som på tävling alltså.

Vad gäller Bacardi, så vet jag att hon är där jag vill ha henne, så vi tränar istället på att jag ska vara tydlig, trots att jag i förväg inte vet vad som komma skall och att bibehålla mitt lugn oavsett vad som händer. På det stora hela lyckades jag ganska bra och på de ställen där vi fallerade, så var det endast på grund av mina tillkortakommanden i kommunikationen. Bara att träna vidare helt enkelt.

Även Tila fick sig en genomkörare. Även med henne tränade jag tydlighet, eftersom jag lätt kan slarva när jag för henne – speciellt vad gäller stadga. Hon har nämligen en naturlig stadga, som jag gärna tar för givet och på tävling så har vi tappat onödiga tior, bara för att jag inte är tydlig nog och hon tjuvstartar. Igår tyckte jag nog att det gick väldigt bra och det gäller att jag kommer ihåg att vara precis lika tydlig på lördag. Alla fyra starterna. ”Hur svårt kan det va?!”.

GENOMBROTT I FJÄRREN

Även om det just nu är mest recept på den här bloggen, så betyder inte det att vi inte tränar. Jag och Limon jobbar vidare på momenten i tvåan. Vi har haft en liten låsning i fjärren, då hon mest bara gått på handtargeten. Funkar toppen på nära håll, men 1.5 meter ut tog det stopp.

Igår fick vi dock ett litet genombrott. Jag lät henne nämligen ”tjuva” i sitt skiftet, dvs jag väntade såpass länge att hon påbörjat rörelsen i tanken, men ännu inte i kroppen. Det funkade så bra att vi idag lyckades på tre meters avstånd. Vid ett par tillfällen var jag tvungen att säga sitt två gånger, men de sista skiftena gick felfritt.

0.jpg

Limon – mitt lilla lyckopiller!

Med mästardebut på lördags så känns det verkligen som om det är dags att ta tag i den träningen, så idag blev det även lite konskick, bärande av föremål och backa framför, samt ett par andra, för oss,  ”svårare” moment.

Konan har vi bara tränat helt ensam, dvs utan störningar runt omkring. Träningen i sig har mest varit att jag tyst pekat i konans riktning och klickat när hon varit i närheten. Idag var första gången hon aktivt letade kona, istället för att springa planlöst och nosa. Dock är det långtifrån befäst och det ska till mycket tur på lördag om vi fixar det.

Bärandet gick felfritt. Jag använde mig av en vittringspinne, som jag knutit fast ett bollsnöre i (Xanté har tidigare separerat boll från snöre). Tanken är att det ska bli lättare att ta pinnen utan att tappa den, vilket faktiskt funkade bra. Nu får vi ju se om domaren godkänner den också.

Backa framför har vi tränat mest inne och det är ett helt okej backande. Huruvida det kommer funka på tävlingen hänger dels på att jag har koll på var mina händer är placerade, dels på att Limpan inte blandar ihop det med fjärrträningen. Men jag menar, ”hur svårt kan det va?!”.

KOMMENDERAD RALLYLYDNAD

Igår mötte jag upp Dea för att hämta hem Tila, som varit med henne på fasanjakt. Innan vi vände hemåt igen, så passade jag på att fila lite på Limons vänstersvängar. Hon har en fantastisk position, men i just vänstersvängarna så hoppar hon bakåt, istället för att jobba runt med baken. Jag hinner nog inte rätta till det till på lördag, men det är absolut något vi ska jobba vidare på.

Även Tila fick sig ett lite träningspass. Med rallytävlingar runt knuten, så kändes det som en bra idé att kolla var vi står. Dea kommenderade runt oss och på det stora hela tycker jag nog det känns riktigt bra. Speciellt med tanke på att vi inte tränat sedan höstens tävlingar.


Just det här att kommendera rallylydnaden, precis som i lydnaden, tycker jag är ett riktigt bra alternativ till att sätta upp banor. Här gäller det att både lyssna och hålla tungan rätt i mun. Inte alltid det enklaste, när man har dålig koll på höger och vänster, men ack så nyttigt. ”Hur svårt kan det va?!”.

MASSOR AV NY TRÄNINGSINSPIRATION

Vet inte om det är den nya bloggen, Limpans fantastiska attityd och framsteg eller en kombination av båda två, men helt plötsligt känner jag ett sug att både träna och blogga. Sitter här och lägger upp lite träningsstrategier och planerar starter. Jag tänkte lägga fokuset på ställande-/läggande under gång, ruta, konskick, backa framför, fjärr och hopp-sitt-hopp.  Inte jättemånga moment och något jag har nytta av i såväl rallyn, som lydnaden.

Limon i träniningstagen med Dea

Limon i träniningstagen med Dea

  • Kommer jobba vidare på Deas introduktion av handtarget för fina uppsitt i fjärren. 
  • Ställande och läggande under gång ska ”shjepas” in på båda sidorna.
  • Konskick på varierande avstånd med hjälp av ”runda”.
  • Hopp-sitt-hopp för att säkerställa alla hoppen i rallyn, samt upp till lydnadsklass II.
  • Rutan lär vi in som vi brukar, dvs med boll i rutan.
  • Backa framför kommer vi shjepa in på toaletten, då hon gärna backar ut därifrån. Man tager vad man haver.

Tja, det är väl bara att sätta igång. ”Hur svårt kan det va?!”.