TRÄNING INFÖR KLASS II

I början på februari är det tänkt att jag och Jäger ska debutera i tvåan. Vi har 7.5 vecka på oss att lära in en hel del tekniskt svåra moment, men jag tycker att det ska bli en rolig utmaning – hur mycket kan jag befästa på knappa åtta veckors träning?

I förra veckan testade vi av de flesta momenten, varav hopp apport gjordes för första gången. Jag började med att introducera honom för metallen utan hindret, eftersom jag inte vill skapa eventuella konflikter. Han var väl inte helt övertygad till en början huruvida han faktiskt skulle apportera den där metallgrunkan och provade istället om det gick fint att runda den. Det gjorde det alltså inte och efter en knapp minut apporterade han den om om han inte gjort annat.

Nästa steg var att lägga till ut- och återhopp. Någon gång fick jag visa att han skulle tillbaka över, men i övrigt skötte han det perfekt, så när det kommer till detta momentet, så kommer det endast underhållas. Det tillsammans med inkallning, skiften i treans zäta och skick till rutan.

Det som kommer kräva allra mest är vittring och fjärr. När vi började förra veckan med vittringen, så fattade han nada! Letade gjorde han, men inte efter någon pinne och jag kände hur frustrationen sprutade ur öronen. ”Hur svårt ska det va?!”. När jag till och med kastar pinnen så han ser den landa, men han ändå letar efter boll eller vilt. Tankemössa på helt enkelt.

Jag kom fram till att introducera momentet där han inte hade någon förutfattad mening om vad han letade efter, så det fick bli bland kuddarna i soffan. Idag (efter att ha kört tre pass) så valde jag att flytta ner kuddarna på golvet och ganska snabbt kunde jag lägga till de andra pinnarna, om än i en stor hög. Det gick faktiskt riktigt bra och även om vi inte är där ännu, så tror jag han har börjat koppla vad det är han letar efter.

Fjärren är ett av mina ”hatmoment”. En bra fjärr kräver massor av nötning för att muskelminnet ska sitta och nöta är inte riktigt min grej. Igår däremot kom jag på en lysande idé. Till rallyns backa framför använder jag mig av kompostgaller, så jag testade samma princip när det kom till teknikträningen i fjärren (jag vill ha låsta tassar bak) och det funkade över förväntan. Nu är det bara att köra några korta repetitioner inför varje promenad för att få till rätt rörelse. Och det verkar dessutom som om jag ganska snabbt kan flytta ut på avstånd, samtidigt som jag behåller rätt teknik.

VI FÅR HÅLLA TUMMARNA OCH KÖRA SÅ DET RYKER

Elitdebuten närmar sig med stormsteg, så idag fick jag köra två pass. Förmiddagspasset innehöll högerruta, höger dirigeringsapport, hopp apport, rak inkallning (eftersom hon fattat galoppen och gör skiftena själv), samt fjärrskiftena stå-ligg och på eftermiddagspasset körde vi vänsterruta, vänsterapport och fjärr.

När vi körde rutan på förmiddagen (och även på tidigare pass), så behövde hon ett extra kommando för att springa till rutan. Den här gången blev hon dessutom distraherad av vår ”runda-kon” (en vanlig kon, men en pinne i) och sprang dit istället för till rutan, men efter ett ”nej”, så var vi tillbaka på banan igen.

_DSC3277.jpg

Dirigeringsapporteringen åt höger gick riktigt bra, men även där behövdes ett extra kommando från konen (däremot hade hon inte en tendens att springa till mitten, något som hon gjort de tidigare passen). Dock bara på det första skicket och när vi avslutade med ett tävlingsmässigt skick, så var det perfekt! Hopp apport var  en klockren tia och den raka inkallningen hade ett perfekt tempo – inte för sakta, inte för fort och den avslutande skiftesträningen i fjärren gick riktig bra.

Nu på eftermiddagen var det dags att flytta rutan, så vi kunde träna lite vänsterskick. När jag delade upp momentet (ställde henne vid konen), så sprang hon direkt till rutan och även när jag belönade konskicket (det dubbla kommandot behövdes först när jag satte ihop hela momentet och personligen tror jag det beror på att hon förväntar sig en belöning).

Bytte även till vänster apport på dirigeringen och nu sprang hon till mitten. Valde att inte göra någon affär av det, utan mötte upp henne där ute, lade helt sonika tillbaka den igen och gjorde om. Efter det gjorde hon ingen som helst ansats att välja mitten och efter att ha felat henne efter att ha behövt ett extra kommando när vi gjorde hela momentet, så avslutade vi med ett fullt godkänt moment. Wiiieee!!!

(Filmen är från vårt träningspass i lördags)

Avslutningsvis ville jag testa av skiftena i fjärren. Med bara en dag kvar till tävling, så är det viktigare med rätt skiften, än att de genomförs utan förflyttning. Som jag trodde så valde hon att lägga sig, istället för att sätta sig, så det var bara att backa bandet och gå närmre. Efter några felaktiga försök, så fattade hon att hon var tvungen att lyssna istället för att chansa och när hon gjorde det, ja då gick det riktigt bra.

Imorgon skulle jag vilja köra igenom momenten på klubben, bara för att se hur det ser ut när det finns lite mer utrymme och var vi står helhetsmässigt, men även för att kunna belöna upp viktiga delar i momenten. Efter det kan jag inte göra så mycket mer än att hålla tummarna och köra så det ryker. ”Hur svårt kan det va?!”.

I STUNDENS HETTA

Igår blev det lite ”ofrivillig” lydnadsvila för hundarna – idag kör vi på som vanligt igen. Limon är en riktig lite glädjespridare och det är så fantastiskt att se henne entusiasm, när hon förstår vad jag vill. Jag började passet med att skicka henne till rutan och hon har fattat såpass mycket att det är något med konerna och rutbanden, men är inte helt hundra på var jag vill att hon ska placera sig.

Första skicket stannade hon precis framför, så jag valde att använda mig av min ”bollgrop” som frusit, för att lägga lite godis i. Lade mer godis,gjorde några direktskick och sedan avslutade jag med att lägga dit nytt godis, men suddade lite innan skicket genom att träna lite annat emellan. Inga problem!

0.jpg

Hoppet funkade hur bra som helst! Visst första gången hoppade hon redan när vi skulle ställa upp oss, men sedan kunde jag både låta henne vänta på min sida innan jag skickade och det var heller inga problem med stadgan på andra sidan. Däremot inbillar jag mig inte att kommandot är befäst. Jag är nämligen ganska övertygad att hon skulle hoppa oavsett vad jag säger.

Fjärren är helt klart på rätt väg den med, men nu när jag skulle filma så blev den naturligtvis inte lika bra, som den på förmiddagspasset. Note to self – träna på att det händer saker bakom Limon, så som diskmaskin som går eller ”tävlingsledare” och belöna bibehållen fokus. Något annat vi också behöver träna på är själva nedläggandet vid sidan. Där jag måste jag vara noggrann med att lägga henne utan att titta på henne. Sådana dubbelkommandon är nämligen mycket onödiga.

Xanté fick ett litet pass han med. Kon- och rutskick börjar bli riktigt bra, men jag måste komma ihåg att han är precis lika signalkänslig som sin mamma. Det tog mig några misslyckade rutskick för att förstå, att han avbröt enkom för att jag släppte fokuset från själva rutan, för när jag sedan höll kvar blicken på rutan, så var det inga bekymmer.

En annan sak jag måste tänka på är att inte träna fjärrskiften för länge och faktum är att jag kommer bara fokusera på skiftet stå-ligg fram till tävlingen. Anledningen är att han börjar chansa och även om han egentligen gör rätt, så gör han det ju inte på mitt kommando. När jag sedan felar honom, så blir han stressad och då försvinner själva tekniken. Det leder i sin tur att jag slarvar med mina tecken och att jag inte bibehåller lugnet fullt ut, vilket gör att han blir ännu mer stressad. Ja, ni fattar. Moment 22 helt enkelt. Hädanefter blir det max 5-6 repetitioner och sedan bryter vi och gör något annat. Problemet är bara att jag ska komma ihåg det i stundens hetta. ”Hur svårt kan det va?!”.

HÄRMAPA

Att låta Limon härma Xantés rutskick har visat sig vara just den knuffen vi behövde, för att komma i rätt riktning. Igår testade vi igen och på första skicket ser man hur hon fokuserar på rutan, men på vägen dit så får hon syn på Dea som filmar och den störningen blev allt för svår under inlärning (inser helt enkelt att jag gått för fort fram och när vi istället ställer oss närmre, så funkar det fint). Förutom att låta henne härma,  så varvade jag emellan att lägga godis i rutan och att på nära avstånd skicka henne från rutans olika sidor. Frågar ni mig, så löser hon allt med bravur. Speciellt med tanke på att vi bara tränat detta momentet dryga veckan.

Varv nummer två jobbade vi vidare med hoppet. Med köttbullar som belöning så fanns det ingen hejd på hennes hoppande. Det var till och med så roligt att hon inte ens hann komma in och sätta sig fot, innan hon hoppade tillbaka över igen. Att tjuva anser jag vara ett lyxproblem. Det innebär att hon har fattat vad jag vill, så nu behöver vi bara lägga lite mer fokus på att träna stadga.

0

Avslappnad i väntan på sin tur.

Det allra bästa på hela passet är hur lugn och avslappnad hon är medan de andra hundarna jobbar. En bra av-knapp är enligt mig en av de viktigaste egenskaperna hos en arbetande hund. Det gör att energin läggs på rätt ställe och att orken bevaras i största möjliga mån. Fina lilla Limpan.

Xanté fick testa en inkallning, hopp apport och en fjärr. Mest för att se vilka moment vi behöver lägga mest fokus på. Inkallningen funkar fint. Hoppet likaså, förutom att vi behöver fila lite på greppande av den nordiska apporten, samt ingångspositionen. Dock inget jag behöver slita med, utan istället väljer jag att lägga mitt fokus på skiftena i fjärren. Han klarar av att utföra alla skiften på fullt tävlingsavstånd, men för hög aktivitetsnivå gör att han flyttar framåt, så de närmsta veckorna blir det att nöta muskelminne. Målet? Att kunna genomföra en fjärr den 6:e februari med mindre än en halv längds förflyttning (nu hade han nästan en hel längd) och det slutliga målet är naturligtvis ingen förflyttning alls. Bara att sätta igång. ”Hur svårt kan det va?!”.

NYA SÄTT ATT TRÄNA FJÄRREN PÅ

Jag vet inte om det är våren som gör det eller om det är mina nya infallsvinklar i träningen, men helt plötsligt känns det KUL att träna detaljer. Jag experimenterar med min hållning, placeringen av mina fötter och hur jag betonar mina verbala kommandon. Jag analyserar, ändrar och analyserar lite till. Jag tycker det är kul och Bacardi tycker det är utmanande. Spännande helt enkelt.

Idag nötte vi vidare på fjärren och jag kom på den BRILJANTA idén att lägga upp henne på en större stock. Då skulle jag nämligen få både balans- och huvudträning. Resultatet? Som följer…

Jag har även börjat dra igång Xantés lydnadsträning lite smått. Just nu fokuserar vi på fjärren och rutan. Jag vill lova att det inte alltid är helt lätt att vara en hormonstinn ung herre när ens lillasyster löper, men trots att det ibland blir lite väl ofokuserat, så tycker jag att han kämpar på bra och tillsammans löser vi uppgifterna. Kanske är det snart dags att börja titta på lite tävlingar för min och Xantés del.