ATT FÖRSÖKA TA APPORTERINGEN FRÅN EN APPORTÖR

Jag är inre världsbäst på att följa mitt strukturerade träningsschema, men jag gör mitt bästa. Gårdagen bjöd på lydnadsvila för Xanté så det blev ett pass idag istället. Dock ändrades det från fotgående till konskick och dirigering. Man måste ju vara flexibel i sin struktur.

Eftersom Xanté är en sann apportör och därmed tycker det är VIKTIGARE att apportera, än att göra som jag säger så valde jag att testa att dirigera till godisskålar istället. Nu kan man ju FÖRSÖKA ta apporteringen från en apportör, men ska vi vara ärliga så lyckas det ju sällan eller aldrig…

Resultatet till trots så tänker jag ändå ge det några gånger till, innan jag helt förkastar idén -vet att jag testade på Tila, men hon ratade helt enkelt godiset och valde istället mittapporten för apportera ska man- ”Hur svårt kan det va?!”.

HUR KÄNDES DET?! – eller att gå från så där till riktigt bra

En bra debut behöver rimligtvis inte betyda bra poäng, vilket dagens tävling visade ganska tydligt. Efter avslutad första runda så fick jag frågan ”hur kändes det?!” och då var svaret givet, ”så där!”. Men ju mer jag fick smälta vår prestation desto bättre kändes det och efter ett tag så insåg jag att det gått från ”så där” till bra. RIKTIGT bra till och med. Om den här killen lyckades med detta på endast fyra veckors träning, tänk då vad han och jag kan fixa med lite mer rutin.

Nollan på dirigeringen var ganska given och det enda i det momentet som faktiskt störde mig, var att han helt ignorerade mitt ”stanna”. I övrigt kan jag inte begära något mer än det han faktiskt presterade och om man bortser från mitt hjärnsläpp -lägga mig på golvet och klappa i mattan, vad är grejen med det liksom- så tycker jag nog att jag hanterade det och mycket annat ganska bra. Oavsett poängen så radade GULDKORNEN upp sig:

  • Han är med i alla starter och halter, samt gör sin bästa språngmarsch i fria följet.
  • Han jobbar FANTASTISKT fint i vittringen trots den ENORMT starka lukten i hallen -jag hade huvudvärk och det stack i näsan lång tid efter vi åkt därifrån- och även om han först väljer fel pinne så spottar han ut den, griper rätt och tar BARA tre omtag. Wiiieee!!!
  • Grym hopp apport. Punkt!
  • Fin stadga i zätat och jag tror att han hade lyckats bättre om jag varit TYDLIG. Fy på mig.
  • Jättenöjd med nedläggande och första sträcka i inkallningen.
  • SUPERNÖJD med rutan och nöjd med konskicket -som jag dessutom väljer att berömma-
  • Även fjärren är jag nöjd med. Många som stördes av publiken bakom och trots detta behövdes INGET dubbelkommando.

Till nästa tävling MÅSTE jag lära mig att det inte är Bacardi jag tränar/tävlar och därmed inte kan köra samma taktik som på henne. Han är mycket känsligare för korrigeringar -i alla fall i nuläget- vilket märktes ganska tydligt på zätats sista del. Kanske behöver jag inte lägga så mycket vikt att redan vid gång nummer ett rätta till felen som han gör -något som jag alltid behövde med Bacci, eftersom att där visste jag att släpper jag igenom ett fel så blir det fel även nästa gång- och det är helt klart något jag ska ta med mig till nästa tävling.

Vad ska vi då fokusera på till nästa tävling? NATURLIGTVIS konskick och dirigeringsapportering, men även jobba vidare med tänket i vittringen samt att öka ordförståelsen i zätat. ”Hur svårt kan det va?!”.

För den som är intresserad, så hittar ni Baccis debut HÄR.

GENOMFÖR HAN TÄVLINGEN SÅ HÄR, SÅ KOMMER JAG JUBLA HÖGT

Idag stämde jag träff med Andrea på Helsingborgs BK -tack Lasse för att du avlöste mig- och tanken var att köra ett genrep på ett helt nytt ställe, samt i den ordningen det kommer ske på söndag. Självklart har vi en hel del att jobba vidare på, men för att vara Xanté så hanterade han den nya störningen riktigt bra. Att jag sedan har MASSOR med guldkorn med mig hem gör ju knappast saken sämre.

Är RIKTIGT nöjd med fria följet, zätat och inkallningen -minus avslutet då, men eftersom vi inte tränat det momentet alls så får jag nog köpa sådana fel- Kanske lite väl överstadig på inkallningen från rutan -men det räknar jag som ett LYXPROBLEM med tanke på att han har en tendens att tjuva därifrån- lite strul med uppsättande i fjärren samt konskicket till dirigeringen, men helheten och känslan kändes fin och det är det som räknas för mig.

Fyra veckor! Jag upprepar FYRA veckor har vi tränat eliten. Genomför vi söndagens tävling så här bra, ja då kommer jag JUBLA högt! Jag ska bara komma ihåg att andas, att vara ”här & nu” och att vara tydlig. ”Hur svårt kan det va?!”.

RALLYTRÄNING MED KOMMENDERING OCH GRYMMA FRAMSTEG I LYDNADEN

Inser att jag har en hel del bloggande att komma i kapp med, så det är väl lika bra att sätta igång. Igår passade jag & Dea på att åka till klubben en sväng. Tequila fick träna på rallymomenten under kommendering -filmen är dock från idag, då jag glömt kameran hemma- och Xanté fick nöta vidare på elitmomenten.

Att träna rally med en ”tävlingsledare” är ett GRYMT alternativ till att sätta upp en massa skyltar. Dels tränar man sig själv på att bibehålla fokus fast man inte vet vad som komma skall -det gäller att både lita på att hunden är där den ska vara, samt att hålla tungan rätt i mun- dels gäller det att kunna fånga hundens fokus i god tid och därmed förbereda den på de olika momenten. Klarar man detta så kommer en bana kännas som en enkel match.

Vad gäller Xanté så börjar han få fin förståelse för de olika momenten. Med det sagt, så innebär det INTE att han faktiskt kan dem. Igår tränade vi zätat och om ”om” inte funnits och konerna inte hade bestått av apporter, så KANSKE han hade fixat sitt första tävlingsmässiga zäta. Nu blev det istället så här…

Idag körde vi igenom ett tävlingsmässigt fritt följ och jag är minst sagt IMPONERAD över hur mycket man kan lära sig genom att träna på promenaderna. Vilken skillnad i position och uthållighet! Jag ÄLSKAR hans aktivitetsnivå, som för mig är i stort sett perfekt. Han har bra driv, utan att för den sakens skull flippa ur. Det ser riktigt lovande ut.

Vi testade även vittring med en pinne, där fokus var att öka säkerheten efter att han hittat pinnen. Även det momentet är på frammarsch och sista skicket hade inte ett enda omtag. Wiiieee!!!

Avslutningsvis körde vi hopp apport och dirigeringsapportering. Vilken skillnad på dagens och gårdagens konskick -på gårdagens dirigeringsträning så jobbade vi mest med att han skulle till konen FAST han visste vilken apport som skulle in- Ingen tendens att vinkla av åt höger och fullt fokus framåt. Att han sedan lyckades med hela momentet tävlingsmässigt är bara en bonus. ”Hur svårt kan det va?!”

JAG VÄLJER APPORT, INTE DU

En fullspäckad helg med vårt rallyinternat och två dagars hundträning med Dea och hundarna, har gjort sitt. Idag är jag galet ”bakfull”, men samtidigt så himla nöjd med alla framsteg. Xanté visar verkligen vilken GULDHUND han är och samtidigt som det är fantastiskt kul att köra en hund som honom, så inser jag även vikten av att göra RÄTT. Man hör nämligen allt för ofta ”det är mycket roligare att dämpa, än att höja”, men har man haft en hund som man tränat fel och belönat fel, så är det inte så himla kul längre. I alla fall inte om man vill gå hela vägen.

I måndags ville jag testa ett något så när tävlingsmässigt zäta. Jag VET att han kan alla skiften, men då MÅSTE han vara i rätt sinnesstämning -nu när vi shjepat en del i fjärren, så bjuder han tyvärr på mer, än vad jag önskat- Körde några ställande innan, där jag belönade att stå i skiftet, inte att ställa sig, dvs jag gick 2-3 steg innan jag vände om och gav honom en lugn belöning. Funkade över förväntan och han satte ALLA skiften. Att han dessutom hade ett helt okej fotgående, en fin stadga och fina upphämt, är ju bara grädde på moset. Det här kan bli riktigt bra.

Igår fick han ett pass med dirigeringsapportering. Här lade vi ut alla apporter och sedan var min tanke, att belöna konskick, medan Xanté hade en helt annan tanke, vilken var ”spring ut och hämta den självlysande vänstra apporten, utan att passera gå”. Inte konstigt och ett YPPERLIGT tillfälle att träna på att han inte får välja. Ska han apportera, då MÅSTE han lyssna på mig -när jag börjar inlärningen med detta momentet, så delar jag alltid upp det. Konskick för sig och apportering för sig. Däremot vill jag att rutinen ska se ut som momentet i sin helhet, dvs att jag lägger ut apporterna tävlingsmässigt och sedan väljer jag ANTINGEN ett konskick eller en dirigering- och efter lite tragglande, så tror jag han fattade galoppen.

Vi avslutade med vittring, där Dea gömde en pinne. Jag vill ha bort tugget på pinnen och bästa sättet med individen Xanté, är att han ska få en SÄKERHET i vad han ska göra när han väl hittat den -vi testade faktiskt med en kampbelöning och eftersom han i nuläget inte verkar gasa igång på det, så ska jag köra det några pass till- Kampbelöningen kommer ENDAST användas när vi kör med den enda pinnen och jag får inte glömma att variera NÄR han ska få sin belöning -direkt han vänder in, på väg in och/eller i fotposition- Vid minsta antydan till stress, så kommer jag genast plocka bort den typen av belöning, men som det ser ut nu, så kör vi på det. ”Hur svårt kan det va?!”

MAN FÅR INTE SPRINGA TILL RUTAN, UTAN ATT PASSERA GÅ

Han gör snabba framsteg, min nya lilla lydnadskille. Igår ställde vi oss framför spegeln och nötte lite skiften i zätat. Till en början så chansade han bara hej vilt, men de sista fem skiftena satte han klockrent. Idag på promenaden så tränade vi vidare och samma sak här. I början lyssnade han inte utan bara antog, men efter ett tag så insåg han, att vill man ha belöning, så måste man faktiskt göra rätt.

Eftersom vi börjar om lite från början, så tänkte jag på mina kommandon -dels är det viktigt hur jag säger dem och var jag lägger betoningen och dels fick jag en tankeställare angående vilken bokstav i kommandot, som han agerar på- Som det ser ut nu, så blir bokstaven I i ”sitt” och ”ligg” i nio fall av tio ett sättande, vilket fick mig att döpa om kommandot på läggandet. Efter att jag ändrat till ”tanna”, ”ssssitt” och ”lllägg”, så satte han 95% av skiftena korrekt. Dock vet jag bättre än att ropa hej och det krävs en hel del nötande till, innan jag kan börja känna mig säker.

Igår fick han även träna lite kon- och rutskick. Jag började med att skicka honom till rutan från konen. Inga bekymmer. Sedan skickade jag honom till konen. Inga bekymmer. Men när jag sedan skickade honom till konen, belönade ställandet och skulle skicka honom vidare, så fattade han ingenting. Hjälpte honom med lite kropps-dk och utmanade honom sedan, genom att lägga leksak i rutan, men FÖRST skicka honom till konen. Ett par gånger försökte han sig på att springa till rutan, ”utan att passera gå”, men när han fattade att det inte lönade sig och att man först var tvungen att runda konen, ja då funkade det perfekt. Vi är på rätt väg helt enkelt.

Till helgen blir det lite vila, eftersom jag kommer ha ett rallyinternat, men förhoppningsvis gör det bara att våra träningar får landa lite och jag ser fram emot att se vad som satt sig, när vi startar upp nästa vecka. ”Hur svårt kan det va?!”

XANTÉ – så ser elitmomenten ut i dagsläget

Om mindre än en månad, så är det elitdebut för Xanté. Det kommer vara mycket att träna på, samtidigt som jag inte vill slarva i inlärningen den här gången. Det kommer helt enkelt få bli vad det blir, med utgång av de förutsättningar vi har. Den STORA utmaningen blir att lära in rut-, dirigerings- och konskick, eftersom han bara har ett par pass av dessa i ryggen och alltså ingen som helst förståelse för momentens delar eller helheter.

Om vi börjar med det, som jag i nuläget TROR att vi kan klara av, så har vi bl.a. fotgåendet. Det har blivit så otroligt mycket bättre på bara en knapp månads träning och något som vi nästan ENBART tränar på våra promenader. I tisdags när vi körde igenom det, så var det första gången han körde ett helt fritt följ utan belöning -dvs utanför tävling- och jag tyckte han skötte sig bra. Det vara bara sista sträckan han tappade fokuset, men i övrigt ser det fint ut. Positionen i sakta marsch är precis så jag vill ha den, så nu gäller det bara att få honom att fatta att det gäller i alla hastigheter.

Inkallningen och fjärren är också moment som känns okej. Avståndet har vi tränat på sedan innan och självklart kommer vi fortsätta träningen på korrekta skiften i fjärren, men det kräver ingen ändring i min träning, som det ser ut nu. Vad gäller vittringen, så kommer jag varva träningen med att bara hitta en pinne -för att få upp säkerheten i var han ska bli av och därmed förhoppningsvis slippa tugget- med att leta pinnar i stor hög/tävlingsmässigt utlagt, men där jag sitter på huk jämte. Fullkomligt ÄLSKAR hans fina sorteringsarbete på söndagens tävling och den vill jag INTE bli av med.

Vad gäller resterande moment, så finns det riktigt fina detaljer i många av dem:

Fin position och stadga i zätat, speciellt med tanke på att det är första gången han gör det.

  • Det vi behöver träna på är att LYSSNA. Han kan alla skiften -det visade han igår med Dea- men då får man inte gissa, bara för att man vill göra matte glad. Det kommer bli tragglande framför spegeln, men jag tror att han kommer fatta snabbt vad som lönar sig
Fina ingångar på dirigering/hopp apport. Bra, jämt tempo.
  • På hoppet behöver vi träna på uthopp från 3 meter. Här fuskade jag i trean, genom att ställa mig närmre och det som händer på detta avståndet är att han hinner tänka för mycket, vilket gör att han har en tendens att bli ”överstadig”.
  • På rutan/dirigeringen ska vi få in muskelminne i vänster/höger. Konskicken blir till en början träning för sig, men sedan är det viktigt att han förstår att man måste till konen först, innan man springer vidare.
Nu kör vi!

TVÅ NYA ELITHUNDAR I FAMILJEN

Vilken helg! Vilka hundar! Mamma Bacardi kniper YTTERLIGARE ett förstapris/klassvinst och sedan slår Xanté & Havana till med varsitt förstapris i trean, vilket innebär TVÅ nya ELITHUNDAR i familjen, vilket gör att sex av våra sju hundar är elithundar. Wow!

Bacardi brukar vara den som får stå i centrum, men idag får hon faktiskt lämna över till sina barn. Havana och Lasse började idag. Många fina helheter och minst lika många fina detaljer. Jag är så otroligt STOLT över deras ENORMA framsteg och idag visade det att de till och med hade råd med några större missar. Deras förstapris idag visar bara på att man inte ska ge upp hoppet, om ens hund inte är ”överljudssnabb” eller om man har en hund som är påverkad av miljöer. Stort grattis älskling! Ni är så väl värda detta.

Xanté gjorde en riktigt bra tävling. Även om fria följet är långt ifrån perfekt, så var det helt klart vårt bästa tävlingsmässiga. Är så GALET nöjd med den killens inställning till arbete och när vi är klara, så kommer det bli grymt!

Som den showhund han är, så ville han ju hålla sin matte på sträckbänken och inför gruppmomenten/helheten, så visste jag att vi behövde 29 poäng för ett förstapris. När han lade sig på sitt i grupp, så var det bara att be till de högre makterna, men med en tia på platsen och en tia på helheten, så klarade vi vår uppflyttning, med endast EN poängs marginal. Puh!

Ikväll blir det ROSA skumpa för hela slanten! Wiiieee!!!

FRAMSTEG OCH BAKSLAG

I alla träning finns det såväl framsteg, som bakslag och på gårdagens träning med Xanté fick jag en rejäl dos av båda. Vi började med ett vittringspass, som var helt HYSTERISKT. Stressat plock bland pinnarna och en hund som svävade iväg och lade upp sök. Då ska ändå tilläggas att vi backat bandet, för att underlätta. Pinnen var gömd i lite högre gräs, bakom de synliga pinnarna, men det var som om han aldrig fick korn på den och istället plockade första bästa pinne.

Backade bandet YTTERLIGARE och gömde bara den rätta pinnen, dvs ingen annan störning. Första skicket var klockrent, men andra skicket hittade han återigen ingen ting. Kan utan att överdriva påstå, att jag blev minst sagt stressad över hans beteende. I frustration tog jag hela lådan med pinnar och kastade ut dem på på den rensopade gräsfläcken. Satte mig på huk jämte och blev förvånad över hur snabbt han kunde ändra beteende och helt plötsligt jobbade han lugnt och metodiskt.

Minskade snabbt till tävlingsmässigt antal pinnar och han jobbade vidare i samma fina anda, tills jag ändrade från rad till cirkel. Lade pinnen klockan tolv, vilket var i stort sett på exakt samma ställe som han inte hittat den tidigare. Det var inte med flit, men samtidigt var det häftigt att se hur han reagerade. Jag såg att han markerade rätt pinne, men i samma sekund rynkade han på näsan -precis som när det luktar äckligt- och valde att leta vidare. Dock hade han fått upp säkerheten tillräckligt, för att bestämma sig att han nog hade haft rätt och i ett tveksamt ”pincettgrepp” plockade han pinnen och gav mig. Kastade iväg en godis och lade tillbaka pinnen på samma ställe -något jag vanligtvis inte gör- Den här gången fans det ingen tvekan och när jag och Lasse diskuterade i efterhand, så visade det sig att vår trekammarbrunn ligger precis rakt under.

Efter det jobbade vi vidare på fria följet och här tycker jag att han gjort stora framsteg. Speciellt, eller kanske tack vara, att vi mest tränat korta pass på promenaden. I vanlig marsch svajar han lite, men i sakta marsch verkar han fattat galoppen. Är så sjukt nöjd och det ska bli spännande att se hur det håller på söndagens tävling, när störningen tillkommer.

VÅRT "NYA" FRIA FÖLJ BÖRJAR TA FORM

Idag fick jag äntligen tummarna ur för lite lydnadsträning. Bacardi fick testa det ”nya” fria följet i ett lite högre tempo och med en lite mer avslappnad kroppshållning. Jag måste nog säga att jag gillar det. På vissa ställen är det lite ”fladdrigt”, men samtidigt så känns hon mer med nu. Just nu kör jag bara på egen hand och jag vet att när kommendering tillkommer, så kommer hon gasa igång ytterligare ett snäpp, men eftersom det inte längre har någon betydelse i lydnadssammanhang, så kommer jag gå på ENBART känsla. Skönt!

Vi backade även bandet vad gäller vittringen och här kommer det nog behövas ett par pass till. Hon är så otroligt hjärntvättad i att pinnen ska vara synlig, så när jag gömde den rätta, så blev det jobbigt. Efter dagens pass tror jag vi hamnade på 50/50 vad gäller rätt beteende, men de sista skicken jobbade hon kanonsnyggt och så fort hon hittade rätt, så klapp hon den och kom in.

 Xanté fick nöta lite fritt följ han med. Positionen sitter fortfarande inte, men fokuset känns så mycket bättre -idag hade jag med mig klickern ut, för att bättre kunna tajma rätt position- och jag vet att när polletten trillat ner, så kommer fotgåendet sitta som en smäck. Det har han bevisat i sin fjärrträning.

 Apropå fjärren, så är det numer hans favoritmoment, så vi passade även på att shjepa lite stå-sitt, stå-ligg. Stå-ligg funkar PERFEKT i 99% av fallen och det fina är att han även börjat bjuda på riktigt fina sittskiften. Nu ska vi bara nöta vidare och inte skynda för fort framåt. Lyckas jag med det, ja då lyckas jag med fjärren. ”Hur svårt kan det va?!”

Även Limon fick sig sitt första STRUKTURERADE träningspass -på promenaderna har hon nämligen börjat härma Bacardi och fattar helt plötsligt att om man tittar på matte medan man går, då får man godis- Idag blev det söka upp position vid sidan, gå där några steg för att sedan få belöning. Lilla loppelusen skötte sig ypperligt. Som grädde på moset, så testade jag att gömma en IKEA-råtta, som hon sedan fick leta upp. Inte nog med att hon satt som ett ljus medan jag gömde leksaken, hon lämnade dessutom av i hand. Inte bara en gång, utan ALLA gångerna. Wiiieee!!!