JÄGER(MÄSTARE)

Jag har fortfarande inte fattat det, men min lille kille har helt plötsligt blivit välkommen upp i mästarklass. Han har knappt varit tävlingsmyndig i två månader, men redan har han/vi fixat tre rallytitlar och en uppflyttning till lydnadsklass I. Hur gick det till liksom?!

Detta bildspel kräver JavaScript.

En del tycker säkert jag stressar fram saker, men faktum är att all tävling hittills har varit helt kravlös. Självklart får han inte bete sig illa eller hitta på dumheter på plan, men när det kommer till att bli besviken om momenten inte sitter eller om störningarna blir för tuffa, så klandrar jag inte honom – istället ser jag det som ett bra kvitto på vad vi behöver träna på. Jag menar, tävlingar finns det ju gott om.

Framöver kommer vi lägga lite extra fokus på jakten. Om drygt en månad är det dags för Unghundsderbyt och sedan börjar provsäsongen. Självklart kommer jag inte lägga ner rallyn – debut i mästarklass blir 28 maj. Tills dess ska vi lära in backa framför och konskick. ”Hur svårt kan det va?!”.

VINNARE – hur många barn får jag när jag blir stor

Då är äntligen vinnarna dragna i tävlingen och även om ingen fick rätt på könsfördelningen, så var ni ändå en hel del som gissade rätt på både dag och antal.

_DSC8261.jpg

Vinnare var Lena Lundvall som prickade in nio valpar 2 april kl 05.16, tätt följt av Anna Östling, Sandra Freij, Janne Andersson och Susanne Hall, som alla gissade rätt på dag och antal. Stort grattis allihopa och tack till alla er som deltagit i tävlingen. Till vinnarna – skicka pm till mig, så för ni i tur och ordning välja ett pris från prislistan.

TÄVLING – hur många valpar får jag när jag blir stor

Nu är det inte många dagar kvar innan nedkomst och vad passar väl då bättre än en liten tävling, som jag valt att kalla ”hur många valpar får jag när jag blir stor”. Fina priser i potten från mig, Hööks, AniWaves, Halmstad Hundsim, Ljungstorps och Lindasmycken.

_DSC7520

Följande gäller för deltagande:

  • antal valpar
  • könsfördelning
  • datum och tid för första valp
  • kommentera i detta inlägg på bloggen (alltså inte på Facebook)

Vinnaren får välja först bland priserna, sedan tvåan osv. LYCKA TILL!

HÖÖKS – badrock till hund (40, 50 60 cm)
ANIWAVES – 20% rabatt på en undersökning
HALMSTAD HUNDSIM – 100 kr presentkort
LJUNGSTORPS – 20% rabatt på undersökning/behandling
LINDASMYCKEN – turkost armband med stjärna i silver
JAG – boken ”Den som gapar efter mycket – och andra FREDAGSCITAT”

RUNDA & RUTAN

Med uppflyttningsresultat i startklass, så är det dags att sätta sikte mot klass I. Onsdagen bjöd på solsken och lite barmark, så vad bättre än att sätta ut en ruta på appellplan. Sagt och gjort rutan monterades upp och hunden hämtades ut. Eftersom vi bara kört rutan en gång tidigare, backade jag bandet och lade in en belöning där jag vill att slutpunkten ska vara, dvs dit hunden ska springa, medan Jäger tittade på. När jag ställde upp jämte honom mumlade jag ”var är rutan”, mitt uppmärksamhetsord  för att han ska börja leta efter de fyra konerna och då är ju egentligen tanken att han ska titta ut mot rutan, för att sedan skickas dit. Det var väl inte riktigt så det gick till, men jag hoppas och tror att vi kommer dit så småningom.

_DSC6845.jpg

Efter att han hämtat leksaken, så testade jag att skicka honom dit en gång till, trots att det inte fanns någon retning. Visst han stannade upp halvvägs, men när jag inte sa något, så valde han att fortsätta ut mot rutan, vilket naturligtvis belönades rikligt och som avslutning smög jag återigen ut leksaken, ställde upp och skickade honom till rutan och den väntade belöningen.

Vi passade även på att testa runda och detta passet började jag lägga på mitt kommando när han gjorde själva rundningen. Omedvetet så ställde jag upp konen i jämnhöjd med hindret, vilket hade varit enormt svårt för mina andra hundar, men med tanke på att jag inte tränat speciellt mycket hopp, så drog konan mer – något vi verkligen har nytta av fram igenom.

Nu ska jag försöka strukturera upp vår träning, så jag får in både lydnads- och jaktbiten, men med dagar som blir ljusare och så fort snön behaga försvinna, så ska väl det lösa sig det med antar jag. ”Hur svårt kan det va?!”.

GRYMMA LILLA GULDHUND

Att jag är djupt imponerad över min lille kille, är det nog knappast någon som missat och efter helgens bravader är jag knappast mindre impad. Lydnadstävling både lördag och söndag, vilka innebar en hel del väntan i bil, nya miljöer samt störningar. I lördags reflekterade han nog inte ens att där satt folk, medan publiken igår störde honom lite (inte så konstigt, då han dels var ganska trött, dels satt publiken ganska nära), men med lite hjälp av mig, så löste vi det riktigt bra.

Lördagens tävling kändes riktigt fin. Vi hade ett litet missförstånd i slutet på följsamheten, där jag i efterhand tror att han trodde att jag kastat en godis åt honom, något jag gjort på träning för att få fram honom lite. Det och ett islag i hindret var de enda missarna i ett övrigt riktigt bra program, men eftersom jag fortfarande inte har full koll på bedömningen, så visste jag ju inte hur långt det skulle räcka. Ganska långt visade det sig och det blev 175.5 poäng samt en delad 4:e placering utav 13 ekipage.

Igår var vi en mycket större klass och jag hade hoppats på ett tidigt startnummer, men icke! Det blev startnummer 21, sista start och därmed en ganska lång väntan för oss båda, trots bra flyt i tävlingen. När det väl var vår tur, så märktes det att han var trött (bl.a. var han väldigt ”tittig” mot både publik och domare, släpade under följsamheten, krävde dubbelkommando på inkallningen, missade först att sätta sig på sättande under marsch och tjuvade på hindret), så jag gjorde mitt bästa att försöka stötta samt hjälpa honom.

Känslan vi haft dagen innan infann sig inte riktigt och jag hoppades att vi skulle klara ytterligare ett uppflyttningspoäng. Inte för att vi egentligen behövde det, eftersom jag inte tänker jaga någon titel, utan mest för att se hur jämn vår prestation är och huruvida lördagens resultat berodde på kunnande, snarare än tur. Inte nog med att vi fixade ett uppflyttningsresultat till – han toppade dessutom lördagens resultat med sina 176.5 poäng, samt en 4:e placering till. Grymma lilla guldhund!

Skärmavbild 2018-03-05 kl. 06.33.47.jpg

Nu närmast är det rally och jakt som gäller, men självklart kommer vi nosa på momenten i klass I. Vem har sagt att man inte kan blanda och ge mellan olika grenar. Vi kanske inte kommer bli världsbäst på allt, men jag kan garantera att vi kan bli bra på mycket. ”Hur svårt kan det va?!”.

ALLTID ÄR DET NÅGOT

Precis som alla andra behöver även jag ett par kritiska ögon när det kommer till min träning. Även jag blir tveksam och tänker inte alltid på vad jag gör eller så gör jag saker som kanske är helt onödiga, bara för att säkra upp istället för att befästa. Dea är min ”to go to person”, som kan ställa de där frågorna som jag behöver för att faktiskt skärpa till mig.

När det kommer till mitt och Jägers fotgående, så har vi verkligen inte tränat speciellt mycket, vilket i sin tur gör att jag blir osäker och tänker alldeles för mycket. Att jag dessutom inte tränat lydnad på över ett år, hjälper knappast till, så när Dea föreslog att jag dels skulle kolla på gamla YouTube-klipp på Bacardi, dels börja att gå med Xanté för att få till den rätta känslan, så blev det helt plötsligt mycket enklare. Plötsligt hade jag fått tillbaka både min säkerhet i kroppshållningen, samt rätt pondus i steget och skillnaden visade sig direkt. Det är fortfarande lite pill med belöningsplacering kontra förväntan, men oj vad bra det blev.

Tyvärr så är Jäger såpass grön, så tränar jag ett par pass på fotgåendet, så har vi plötsligt problem med stadgan i de moment där jag lämnar honom. Han smyger sakta efter mig istället för att sitta kvar, alternativt sitter kvar när han ska komma. Ja, alltid är det något att träna på och allra helst med endast ett par dagar till tävling. Nu får vi försöka få till en förståelse för både ”här” (dvs fot) och ”stanna” på ett par ynka pass – ”hur svårt kan det va?!”.

KOPPELLOPPOR OCH HINDERVÄGRAN

Idag var vi en snabb sväng i Lotushallen – platsen för lördagens tävling. Återigen en helt ny plats för Jäger, men inget i den nya miljön som störde honom nämnvärt. Varken lukter, agilityhinder eller tunnlar. Är så otroligt nöjd över hur han bara accepterar allt nytt jag utsätter honom för, utan att ens fundera på var han är, varför han är där eller huruvida jag är nervös eller inte.

På det stora hela gick programmet riktigt bra (minus en koppelloppa på halten i följsamheten) och det vi har tränat på funkade faktiskt riktigt bra – stadgan på inkallningen, apporteringen samt fjärren satt som en smäck och själva tagandet av apportbocken var bra även det. Sen kom vi till hopp över hinder och av någon anledning ville/förstod han inte att han skulle hoppa, utan valde först att springa jämte och när inte det funkade, så testade han fjärren för att tillslut hoppa, om än tveksamt.

Samma sak hände i arenan i veckan och den enda gemensamma nämnaren är att det var fler plank vi vanligtvis har när vi hoppar. Osäkerheten i sista momentet satte även sina spår i vidare fotgående, då han inte längre var säker på om han skulle sitta kvar eller följa med, så veckan som kommer blir det att säkre upp starter, befästa stadga och få tillbaka säkerheten i hoppet – ”hur svårt kan det va?!”.

NEJ KAN VARA DET BÄSTA ORD JAG LÄRT HONOM

Efter förra helgens fatala miss på apporteringen, så var det nu dags att ta tag i projekt ”ta inte i klossen”, något jag inte brytt mig om tidigare. Dels då han faktiskt inte tappat apporten en enda gång på träning, dels för att jag just trodde att det skulle bli ett projekt. Jag hade fel för endast ett pass senare, så hade vi löst problemet.

_DSC6122 2.jpg

Tydlighet gör träningen roligare

Hur gjorde jag då? Ganska enkelt faktiskt – jag sa ”nej”. För Jäger är nämligen det kommandot inget negativt laddat ord, utan det betyder helt enkelt ”fel”, ”sluta med det du gör” och ”ta kontakt för vidare information”, så när han återigen greppade om klossen, sa jag bara lugnt ”nej”, rättade till apporten och berömde rätt grepp. Efter ett par försök (lyckade som misslyckade), så hade han fattat galoppen och på gårdagens träning gjorde han rätt varenda gång.

Så på bara ett par pass med tydlig träning har han alltså förstått vad jag vill ha respektive inte vill ha och som vanligt undrar jag varför jag inte tagit tag i det från början. Jag menar ”hur svårt kan det va?!”.

DEBUT NO. 2

Tillsammans med tre av Jägers fyra syskon, samt Trolla från ”Ölkullen”, så var vi ett helt gäng Blågula som debuterade i nybörjarklass. Det blev en lång dag i Svalöv för de unga hundarna, men det var det verkligen värt – tio starter sammanlagt, varav kenneln fick med sig åtta godkända resultat hem! Inte nog med det, utav de åtta resultaten så var fyra pallplatser och två topp tio. Helt galet!

Jäger gjorde två riktigt bra tävlingar och lägger man dessutom till att han även tävlat dagen innan, så var han verkligen en fantastisk liten hund. Jag däremot kunde absolut fört honom lite bättre, men med massa nerver (jo, jag blir faktiskt nervös), så innebar bana A en ganska stirrig förare, som sprang omkring med hjärtat i halsgropen. Det fina var att Jäger inte brydde sig det minsta om att jag var nervös, utan försökte sitt allra bästa att tyda vad det var jag vill få fram.

Bana B passade mig lite bättre (bana A vara ganska tight transport mellan skyltarna och det gav mig ingen tid att samla ihop mig samt hund) – en flytig bana med mycket följsamhet. Tyvärr var vår ”akillesskylt” tysksvängen med, för i och med att vi börjat träna runda, så har Jäger fått för sig att han ska runda skyltar. Speciellt om matte viftar planlöst med händerna.

Fram tills dess var vi helt felfria, men med -5 poäng bort, så valde jag att dra på oss ytterligare avdrag när han nosade på ”ligg gå runt”. Var tvungen att säga till två gånger, varpå Jäger satte sig upp (felö). Eftersom jag anser att lagd hund ligger, så lade jag om honom igen och sedan fortsatte vi banan där jag både berömde honom för rätt beteende, samt sade ”nej” när han var på väg att nosa.

Nu är det vila som gäller idag, sedan ska vi ta tag i de detaljer som fallerade på lydnadstävlingen i lördags. Två veckor till nästa lydnadsbatalj – ”hur svårt kan det va?!”.