RAKNING AV GOLDEN – den andra sidan

Vår rasklubb har i dagarna gått ut med en artikel angående rakning av våra golden, som jag kände att jag behövde bemöta. De upplever uppenbarligen att det är ett sånt utbrett ”problem” att folk klipper ner sina hundar att de (enligt mig) publicerar en oerhört snedvinklad artikel. Där finns ingen källhänvisning, en del faktafel och heller ingen utav de fördelar jag upplevt när jag klippt ner mina hundar eller andras hundar. För att låta den ”andra sidan” komma till tals så tänkte jag försöka bemöta en del av dessa påståenden.

_DSC6985.jpg

Personligheten sitter inte i pälsen

”Man undviker inte våteksem hos en Golden som gärna går i vatten genom att raka den”.

Att jag rakar ner Xanté har väl knappast undgått någon. Hans grundorsak är att han har en pälskvalité som inte beskrivs i vår standard – dvs den har inte en vattenavstötande funktion. Istället suger den åt sig vatten som en svamp och tar över ett dygn innan den torkar (det krävs ingen raketforskare att lista ut vad som händer om man får ett rivsår under en sådan päls). Vår första hund Baily hade en likadan päls och varken han eller Xanté har haft ett enda fukteksem nedrakad. 100% av mina hundar har alltså undvikit att få hot spots genom att ha kort päls, som därmed luftas och torkar snabbt – rivsår i huden till trots.

”I stället för att kyla ner hunden ökar man risken för att den kan bli överhettad då solen kommer i direktkontakt med huden”.

Tre av mina hundar som rakats har varit kastrerade och efter kastrationen fått en otroligt tjock päls. Denna tjocka päls gjorde att de blev otroligt värmekänsliga redan vid låga temperaturer, vilket visade sig genom lojhet och hässjande. Efter att de klippts ner kort, blev/blir de som unghundar på nytt. Massor av energi och lojheten har varit som bortblåst. Ingen av dessa hundar har någonsin överhettats – inte ens förra sommaren som var så extremt varm.

”Eftersom täckhåren tar längst tid på sig att växa ut så är det underullen som kommer först och pälsen blir då annorlunda”.

Pälsen på mina hundar har sett likadan ut innan som efter de klipptes ner. Några enstaka hundar (inte mina och bara på mindre fläckar) har snarare satt enbart täckhår och inte underull. På vintern är det ingen som skulle kunna se på mina hundar att de klippts ner till 1.3 mm under vår till sensommar.

_DSC8779.jpg

Make love – not war

Det jag skriver här är enbart baserat på mina erfarenheter och upplevelser, så det är naturligtvis upp till var och en att tolka. Jag skulle heller inte klippa ner någon av mina hundar om det inte behövdes. De av mina som rakats har alltså haft en orsak till rakningen, men med det sagt så ser jag inga problem i att klippa ner sin hund om man nu känner för det. Det som jag kan tycka är långt värre är nedklippta hundar är de hundar som årligen dyker upp i mitt flöde på Facebook – bilder på golden med smärtsamma fukteksem och där ägarna kategoriskt vägrar att raka ner hunden. Inte ens för att den ska slippa smärtan år efter år.

Anledningen till att jag från början fastnade för golden sitter inte i pälsen – så nej jag vill inte byta till en korthårsras. Däremot så vill jag inte känna att jag ska behöva försvara mig för något som jag inte anser skadar hundarna – oavsett om jag har en ”medicinsk” anledning till min klippning eller inte. Den här rasen har långt mycket viktigare frågor att jobba med, än huruvida folk väljer att klippa sina golden kort eller inte. Håller ni inte med?

LITE SMÅPILL

Om en vecka är det så dags för lydnadstävling. Som vanligt så är det en hel del småpill kvar, men på det stora hela känns det ganska bra. Med tanke på hur lite vi tränat (lydnadsinpirationen blev ersatt av en jaktdito) så är jag medveten att det kan gå hur som helst, men min förhoppning är ju självklart att vi får med oss två förstapris hem.

LIMONCELLO – moment som känns mer säkra:

  • Zäta
  • Fotgående
  • Inkallning
  • Fjärr
  • Skick till rutan
  • Vittring

LIMONCELLO – moment som känns mindre säkra:

  • Tomskick ruta
  • Runda kon (karusell som dirigering)

JÄGERMEISTER – moment som känns mer säkra:

  • L:t
  • Vittring
  • Fjärr
  • Fotgående
  • Ruta (vid rätt fokus)
  • Hopp apport
  • Dirigering vänster

JÄGERMEISTER – moment som känns mindre säkra:

  • Ställandet i inkallningen
  • Dirigering höger

Denna veckan blir det fokus på de mindre säkra momenten (samtidigt som jag naturligtvis inte får negligera de som i nuläget känns säkra) och dessutom måste jag få till någon typ av gruppmomentsträning. Sju dagar kvar – ”hur svårt kan det va?!”.

MED ÖPPNA ÖGON FÖR EN SUNDARE RAS

Det är nu sex veckor sedan jag fick det fruktansvärda sms från min valpköpare:

”Nikon blev igår väldigt dålig, så natten och dagen har vi spenderat på olika veterinärkliniker. Det visade sig att hon hade kraftigt kroniskt skadade njurar, med cystor på som gjorde att hon hade dåligt med röda blodkoppar och hon har idag fått somna in”.

_DSC4264.jpg

Anna & Nikon

Jag minns att jag blev alldeles kall inombords och det tog ett bra tag innan jag ens kopplade vad där stod. Jägers syster! Knappt två år gammal fanns inte längre. Frågorna var många och jag visste faktiskt inte i vilken ända jag skulle börja. Det enda som stod klart för mig var att inget skulle döljas och jag skulle göra allt i min makt för att få svar på vad som orsakat hennes tidiga bortgång. Här någonstans började sex veckor av tårar, ilska och ”jävlar anamma”. Jag har jagat djursjukhuset. Vädjat till er där ute att dela med er av information. Pusslat, våndats och försökt förstå hur detta kunde hända oss. Jag har försökt vara där som stöd för mina valpköpare samtidigt som jag har har gråtit floder av oro för min egen fina Jäger.

Det första som vi såg till att göra efter att Nikon skickats på obduktion, var att kolla upp syskonen med hjälp av ultraljud. Tre fick ultraljud utan anmärkning. En fick det inte – Holly. Jag kan bara föreställa mig en bråkdel av det hennes ägare Sandra känner just nu, men med snabbt insatta åtgärder så hoppas vi att de får några fina år tillsammans. Jag känner mig så otroligt maktlös som inte kan göra någonting mer än att bara finnas där för dem.

_DSC0345.jpg

Sandra & Holly

Finnas där och försöka göra någon skillnad. För man kan som uppfödare inte skydda sig mot allt och även om RD (kronisk njursjukdom) inte var diagnosen jag önskade, finner jag tröst i att den är otroligt ovanlig. Ibland måste man våga göra en kalkylerad chansning för sånt man tror på och jag tror på både Jäger & Alice. De är alldeles för bra individer för att inte ge dem en chans, men i nuläget kommer båda två pausas från avel medan jag får mer kött på benen. Skulle jag välja att ändå ta kullar på dem, så kommer jag naturligtvis gå jag in i detta med vidöppna ögon, informera eventuella valpköpare och jag kommer följa deras framtida avkommor minutiöst. Dessutom kommer jag (om möjligt) vara ännu mer noggrann i mitt avelsarbete. Jag kan självklart inte garantera att detta inte kommer hända igen, men jag kan garantera att jag endast avlar på sådant som jag själv tror på – och med en intention att föda upp friska, sunda golden retriever!

Utdrag från SKK:
”Arvsgången har inte kunnat fastställas men eftersom sjukdomen är allvarlig kan följande rekommendation tillämpas i avelsarbetet – den affekterade individen är självfallet inte aktuell för avel. Båda föräldradjuren till den affekterade individen nedärver sannolikt en ökad risk för att utveckla njursjukdomen och ska därför fortsättningsvis inte heller användas i avel”

_DSC3422.jpg

Det har sagts att jag slåss mot väderkvarnar, att jag inte kommer kunna förändra något och kanske är jag naiv. Men jag vägrar att tro att saker och ting förändras genom att man blundar, håller för öronen och hoppas på det bästa. Det jag gör nu kommer inte få Nikon tillbaka och det kommer heller inte ändra utgången för Holly. Men kanske, kanske kommer det här inlägget göra skillnad – både för framtida uppfödare och valpköpare.

Vad vill jag då med detta inlägget? Jo, min vädjan till er alla där ute – uppfödare såväl som valpköpare är att gå in HÄR och fylla i hälsoblanketten. Genom öppenhet och ärlighet för vi den här rasen vidare – tillsammans!

Goldenklubbens rekommendation – ” Kombinationer som lämnat Renal dysplasi ska inte göras om samt hund som lämnat RD i mer än en kombination ska inte användas i fortsatt avel – enligt den generella avelsrekommendation som gäller för ärftliga sjukdomar.”

Renal = njure
Dysplasi = onormalt växtsätt för celler

RD”den onormala utvecklingen av njuren (själva grundorsaken till sjukdomen RD) sker redan hos fostret i livmodern eller hos den nyfödda valpen. När njurarna är färdigutvecklade ca 1- 2 månader efter födelsen, kan denna utvecklingsrubbning inte uppkomma. De sekundära förändringarna fortsätter dock att fortskrida, varvid njurarnas funktion successivt minskar. Sjukdomen utvecklas i olika takt hos olika individer, men det vanliga är att hunden drabbas av kronisk njursvikt och dör (eller avlivas) mellan 4 månaders och 2 års ålder. Sjukdomen har dock diagnostiserats även hos hundar upp till 10 års ålder. Att hunden då har kunnat leva längre kan exempelvis bero på att den trots allt haft en fungerande njure.”

SLU – ”eftersom de kliniska symtomen för renal dysplasi inte går att särskilja från andra njurproblem innebär det att diagnosen bara kan fastställas genom analys av ett vävnadsprov från njuren. Målet med projektet är att identifiera den genetiska bakgrunden till utvecklingen av sjukdomen renal dysplasi. I framtiden hoppas vi att detta ska kunna leda till ett genspecifikt test som kan påvisa anlagsbärare. På så sätt kan vi i framtiden undvika anlagsbärare i avel och minska frekvensen av sjukdomen. För tillfället lägger vi all energi på att samla in blodprover för att göra en genetisk studie.”