BLÅGUL’S JÄGERMEISTER – BPH

Att jag är väldigt förtjust i min lilla Jäger är nog inte något som undgått någon, men de senaste två helgerna har han verkligen gått från klarhet till klarhet. Förra helgen satte han inte en tass fel på det danska B-provet i nybörjarklass vilket belönades med ett solklart första pris (det värmde dessutom lite extra i mattehjärtat när vår domare ansåg honom vara provbäst av de hundar han dömde) och idag gör han ett strålande BPH. Trygg, nyfiken och alldeles lagom energisk.

_DSC9321.jpg

Magiska lilla hund – vad månde det bliva av dig?!

RALLYKURS – med fokus på helhet och detaljer

Hanna & Nina.jpg

Klicka på länken nedan för PDF
RALLYKURS med fokus på helhet och detaljer

Boende:
http://www.bedandbreakfast-hokagarden.se
http://www.tallhojden.se

Kontakta mig på kennelblagul@hotmail.com eller ring på 070 – 771 26 79 om du har några frågor, eller vill anmäla till någon av kurserna. Är kursen full så går det att sätta upp sig på en reservlista.

 
Anmälningsavgiften betalas in på BG 345-6662. Märk med namn + RALLYKURS.

En anmälningsavgift om 500 kronor tas ut i samband med din kursanmälan. Dessa pengar ses som en administrativ avgift och återfås ej vid en eventuell avbokning. Avbokning sker senast fyra veckor innan beräknad kursstart. Kurs som inte avbokats innan dess, anses som bindande.

Kursavgiften återbetalas endast vid uppvisande av veterinär- eller läkarintyg.

FARVÄL FINASTE SNUSKELIDUSK

Finaste Whiskey – i 12.5 år har du funnits vid vår sida i vått och torrt, i med- och motgångar. Vi har tävlat ihop, vunnit ihop och förlorat ihop. Idag skiljs våra vägar åt och du kommer återigen få träffa Baily, Bacardi & Tequila. Din trötta kropp kommer kännas ung igen och tillsammans kommer ni gräva efter sork, jaga rådjur och bara njuta av att inte längre ha ont.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och även om det är helt rätt beslut att låta dig somna in, så gör det inte mindre ont för det. Jag vill tacka dig för att du som valp självmant tagit på dig rollen som min vårdhund, när jag var sjuk. Och för alla gånger du tagit hand om Dea när hon behövt det. Och att du sedan alltid haft klokheten att lämna över samma ansvar till någon annan när det funnits som alternativ.

Och tack för dina fina barn som nu lever kvar hos oss. Vi ska göra vårt bästa för att förvalta dina och Baccis valpar så gott det går. Vi kommer aldrig glömma er och jag vet att ni alltid kommer finnas vid vår sida. Tills vi ses igen…

DET FINNS EN FÖRSTA GÅNG FÖR ALLT

Ni vet ju hur bra man är på att se andras fel och brister när det kommer till att träna/föra hund, men när det kommer till en själv så blir man oftast hemmablind. Så var det för mig på träningen nu i veckan.

Jäger har ju gått som en klocka när det kommer till söket, vilket har gjort att jag har kört på med utmanande sök, idel nya terränger och många vilt, där alla ska plockas in. Igår gick vi bet däremot. Kombinationen av 1.5 timme i bilen, helt ny terräng, provlikt upplägg och utebliven belöning/beröm gjorde att han blev osäker ganska med detsamma och för första gången någonsin kissade han i söket.

37574210_2196840620344609_4081313520795254784_n.jpg

Självklart får han inte göra det, men samtidigt kanske jag skulle varit lite kyligare än vad jag var. Istället stolpade jag ut och ryade på honom, något som inte blev så bra när det kom till vidare arbete. Tanken var naturligtvis att fya kissandet, medan han tog det som att han inte fick vara ute i söket. Bra uppladdning inför helger, eller inte.

Som tur var så fanns det klokt folk på plats, som löste vår knut genom att motivera upp söket igen. Skott sköts medan nytt vilt droppades ut på nya platser och när jag sedan skickade ut honom igen, så var min ”gamle” sökhund tillbaka. Puh!

Fram till onsdag kommer det därför bli motivationssök för den unge herrn. Först och främst för att öka självförtroendet, men även för att peppa upptagen på de lite tyngre vilten, som kan göra att han väljer att lämna snarare än att lista ut hur de ska plockas upp på bästa sätt.

Idag gjorde vi ett litet sök uppe i hagen. Sex tunga vilt ute (korp, vitfågel, hare och and), sex skott och han fick sitta och titta medan vi droppade ut söket. Vilken skillnad!  Hare som han aldrig testat innan var inga bekymmer. Heller inte korp eller and. Däremot har vi fortfarande lite tveksamhet på vitfågel, men det kan bero på att jag bråkat lite med honom, så jag hoppas att veckans träning ska lösa upp även den knuten. Tre pass kvar, sedan vila – ”hur svårt kan det va?!”.

BRA TRÄNING I ARLA MORGONSTUND

Att träna inför nästa helgs jaktprov känns nästan som en hopplös uppgift i denna värmen, så därför blev det morgonträning för hundarna, medan det fortfarande var uthärdligt ute.

Jäger fick börja med ett par apporter på vatten, eftersom han har haft svårt att bibehålla sitt (oftast) dåliga grepp när han får bottenkänning och därför lägger ner viltet. Det hade väl varit okej om han hade plockat upp det igen, men icke! Lagt vilt ligger. Igår var det dock inga bekymmer. Ett par apporter med kråka och sedan ytterligare några med and. Alla fint i hand.

_DSC9192.jpg

Efter det blev det ett sök med tio vilt. Han jobbar i ett fint tempo, följer upp vittringen han får och har ett riktigt fint sökmönster. Inte en enda gång igår där han fastnade i gamla legor och på det stora hela spontana upptag. Däremot måste han träna på hur han ska greppa de större vilten, eftersom han kan stå och fundera någon sekund för länge innan han väl plockar upp. Tar gärna emot tips för bästa/snabbaste träningen i rätt grepp.

Limon fick börja med en vattendirigering på c:a 110 meter. Första skicket slarvade jag och det blev ganska ineffektivt. Att jag sedan blåste ner henne på fel ställe och lät henne komma  hem tom, då jag trodde att hon hittat, var kanske inte det bästa när man ska bygga självförtroende.

_DSC1012.jpg

Tvivlade på att jag skulle få ut henne igen, men ville ändå göra ett nytt försök. Den här gången var jag dock noggrann redan från start och släppte inte min tänkta linje på vägen ut. Är sjukt imponerad över hur lite det krävs för att styra henne på vattnet. Ett lågmält ”ey” när hon är på väg på fel håll, för att sedan stötta upp med ett ”ya” när hon tittar på rätt punkt. Dummien kom in utan större mankemang och både hund/förare var nöjda med uppgiften.

Hon fick avsluta med ett tennisbollsök. Eftersom vi kört med vilt på de andra, så valde jag ett nytt område, samt lade ett djupt snarare än brett sök. Döm om min förvåning när hon kommer in med en vitfågel från det ”tömda” söket. Tog emot, berömde och skickade ut igen. Ganska snabbt hittade hon en tennisboll, men det var nog snarare så att hon snubblat över den, än att hon aktivt letade boll.

thumbnail__DSC9061.jpg

Hon fick leta ett bra tag för att få in boll nummer två, men efter det kom tre och fyra in snabbt. På nummer fem märktes det att hon tvivlade på att det fanns några kvar, men efter att hon envist jobbat på, så belönades hon med även en femte boll. Nu var ju frågan, ska jag skicka ut på sista bollen eller nöja mig?

Jag nöjde mig inte, utan skickade ut henne igen. Hon var borta ett bra tag, innan jag hörde att hon var på väg hem med en apport. Det visade sig att det inte heller var en boll, utan en duva! Man tar uppenbarligen det man hittar när man letar. Grymma lilla hund som kan växla mellan vilt och boll.

_DSC6856

Xanté fick även han samma vattendirigering som Limon. Han var lite tveksam i början, vilket han kan vara om han inte har en (för honom) tydlig skickpunkt, men efter c:a 20 meter tuffade han på ut i rätt område och hittade dummien. Snyggt jobbat!

BETOR & ENVISA GOLDENSKALLAR

I helgen åkte jag ner till Dea. dels för att snusa lite på hennes valpar, dels för att träna lite hund och med mig hade jag Limon och Xanté. Dea hade lagt upp passet ute i hennes fars betfält. Fyra punkter var utlagda och vi varvade dirigeringar/markeringar medan vi gick på linje.

_DSC9061.jpg

För Limon (och mig) var detta helt ny terräng och det märktes framförallt på hennes fart. Att sedan skickas på snedden över betraderna var heller inget hon var riktigt bekväm med, utan hon ville hellre ta sig fram i spåret. Dock hade hon inga större problem att låta sig dirigeras ut till de långa apporterna och farten hem var det absolut inget fel på.

När det kom till störningsmarkeringarna med apportkastare, så blev de flesta dirigeringar, då hon faktiskt inte såg själva markeringarna. De hon såg däremot löste hon riktigt fint, oavsett om de var direktmarkeringar eller lämnats att hämta efter inhämtad dirigering.

Den sista dirigeringen var den som blev dagens bästa. Spikrak linje över de sneda betraderna, bra fart halvvägs ut (måste träna på att kunna stötta henne utan att hon stannar och tittar på mig). Stannar till för att fråga, men när hon inte får någon hjälp, väljer hon själv att fortsätta ut på samma raka linje. Det jag måste träna på är att få till djupet, eftersom jag på i stort sett alla dirigeringar, tyckte hon var i höjd med pinnen långt innan hon var det.

När det kom till Xanté så var inte längden eller terrängen det vi behövde träna på, utan störningen av stängselstolpar, då Xanté gärna tänker själv och har lärt sig att det ligger apporter vid de vita pinnarna. Nu visade sig det att pinnarna inte var några problem – det var hans envisa goldenskalle som blev problemet.

_DSC9166.jpg

Efter en spikrak linje ut, förbi alla pinnar, så kom han på att ”det nog borde ligga i säden och inte på fältet”, vilket gjorde att han sket i mina signaler, alternativt påbörjade det jag visat honom, för att sedan göra som han själv trodde vara rätt i alla fall. Tillslut fick jag i alla fall honom att fatta att jag vet – inte han!

När det kommer till fortsatt träning, så måste Limon och jag hitta ett sätt där jag kan stötta henne utan att störa henne. Vi måste även plocka fram apportkastaren igen, så hon lär sig markera även dessa apporter. För Xantés del så måste jag plocka bort hans ”kan själv” och få honom att fatta att matte alltid har rätt. ”Hur svårt kan det va?!”.

KILLGISSNINGAR, TRYGGHET OCH UTMANINGAR

Det är en väldans tur att jag är mer aktiv i min träning av hundar än vad jag är när det kommer till mitt bloggande, annars hade det varit tragiskt. Tro mig när jag säger att jag tänkt skriva ner allt vi gjort, men sedan har annat kommit i vägen och bloggen har fått stå tillbaka. Men nu får det bli en ändring på det! De senaste veckorna har jag och hundarna haft riktigt bra träningspass, där vi fått kvitto på var vi står i träningen och vad vi behöver fokusera på.

När det kommer till Jäger, som ska debutera i NKL om en månad, så har största fokus legat på viltträning, sök, samt dirigeringar. Vi har gått från att han tvekat vid vissa vilt, till dagens träning där han plockade allt spontant, hade bra fart ut och hem, samt täckte ett stort och ganska svårt sök utan större ansträngning. Som grädde på moset så avslutade vi dagens pass med en grym (dold) linje över vatten. Den där lille växer dag för dag, det är ett som är säkert.

_DSC8294.jpg

Xanté är lika grym som alltid, dvs åtminstone när han inte får för sig att han tror sig veta vad jag vill och ”killgissar” för glatta livet. Hittills i veckan har han köpt vad jag sagt och visat och löst elituppgifter som om han inte gjort annat.

Idag blev mina utmaningar lite för tuffa. dels körde vi en dold linje på vatten, där jag jag skickade honom på skrå, men innan dess så hade jag kastat ut en störningsmarkering. Markeringen gjorde verkligen att han låste sig och tillslut kunde han inte hålla sig från att ta den, mina nej till trots. Gjorde om, gjorde rätt och även om det inte blev en perfekt linje, så fick jag min vilja igenom och han insåg att än en gång så har matte någorlunda koll.

_DSC6775.jpg

Limon, min Limon. Efter alla veckors grundträning hon fick hos Dea, så var ändå första impulsen att inte debutera henne i EKL på KM. Vi skulle bara fortsätta träning och kanske starta på Halmstadprovet i höst, men ju mer vi tränade desto mer visade hon sina fina kvalitéer och vips så låg det en anmälan på SBK Tävla.

Hon behöver fortfarande trygghet i vad hon ska göra, men herregud vilken skillnad det är! Jag har gjort över 100 meter långa vatten- och landdirigeringar där hon både briljerar med fart (i den mån hon är kapabel) och förståelse. Ingen tvekan att gå i nya vatten och även om hon inte simmar som om hon hade en utombordare fäst i baken, så får hon jobbet gjort.

_DSC6856.jpg

I förrgår tränade vi på att skicka på linje över vatten, för att sedan göra ett fritt sök på andra sidan – elva dummies ute och efter sju bra, så bestämde jag mig för att bryta. Hon hade gjort ett mycket bra jobb och jag kände att det inte fanns någon anledning att pressa henne allt för mycket i våran uppbyggnadsfas vad gäller trygghet.

Idag fick hon en dold linje på skrå. Först en bra bit på land, för att sedan testa igången i vatten (filmen är från andra gången vi gjorde skicket och då hade vi suddat ganska rejält med andra uppgifter innan). Hon tog en fin, om än tveksam linje ut mot vattnet (vilket troligen dels berodde på att hon häromdagen genomfört ett sök i precis detta området, dels för att vi defacto kört ett sök med vilt på samma ställe och ett par av de gamla legorna låg i vind på henens väg ut) och även om det varken blev en rak eller effektiv dirigering, så lyssnade hon på det jag ville få fram och belönades med en dummie.

Andra gången vi testade så var hon ganska trött. Hon tar en fin linje ut till kanten och på filmen ser man att hon faktiskt vet var hon ska bli av, men hon försöker hitta ett enklare sätt att lösa det. När hon inte fick göra det på sitt sätt, utan mitt, så tycker jag att hon fixar det ganska fint.

När det kommer till vidare träning så gäller följande:

  • Jäger ska enbart få göra sök med vilt. Terrängen ska varieras och det ska vara nya områden varje gång. Markeringar/dirigeringar kan göras med dummie och även där gäller det att variera avstånd samt terräng.
  • Xanté måste utmanas med störningar där han tror sig veta vad han ska göra, men för att lyckas måste han lyssna på mig. Problemet är att vi bara kan köra några pass i veckan med tanke på hans kropp.
  • Limon behöver även hon tränas på att inte ”killgissa”. Det händer inte lika ofta som med Xanté, men å andra sidan så låser hon sig om det blir allt för många ”nej”. Här gäller det att hitta den tunna linjen mellan utmaning och uppbyggnad/trygghet.

”Hur svårt kan det va?!”

DAGS ATT STYRA UPP TRÄNINGEN IGEN

Med 1.5 månad kvar till debut i NKL, så är det verkligen på tiden att styra upp vår träning. Igår körde vi lite sök på dummies, idag tränade vi på dolda dirigeringar och imorgon blir det lite B-provsträning med diverse vilt. Bra för lilla J att få träna på något annat än sin saknad.

Gårdagens sök gick riktigt fint och sju dummisar kom in utan större problem. Sista blev han tveksam på, men när jag motade ut honom igen (vill inte att han ska komma in tom), så gav han sig ut igen och då hittade han ganska snabbt.

Dagens dolda linjetag var av varierande längd – lite kortare när jag hade lagt till ett hinder, såsom dike eller stenmur och en på 70-80 meter, där det mer eller mindre ”bara” var att springa över åkern till andra sidan.

Den långa var helt fenomenal. Jag behövde ett omskick, då han stördes ut lite av grannens hästar, men gång nummer två var det raka vägen över och sedan blev det jackpot när han väl hittande den vita dummien, som stod på andra sidan.

De skicken över hinder var givetvis lite svårare och krävde några omskick, då han antingen fastnade på i eller på andra sidan hindret. Dock fattade han ganska snabbt, att om han bara fortsätter springa, så kommer han hitta sin dummie.

Även Limon och Xanté fick ett antal dolda linjer, dels med tanke på Xantés start på KM och dels eftersom de båda ska starta på Goldenspecialen i augusti. Limon var väl den som överraskade mig mest (och det får jag tacka Dea för, som tränat henne grymt bra i de åtta veckor hon var där). Fantastisk fart ut, raka fina linjer och fin förståelse för tecken.

Dirigering nummer tre av fyra var väl den som inte gick som det var tänkt. Limon började tänka själv och gick faktiskt ur hand vid ett tillfälle (något som inte är helt dåligt när det gäller mattes lydiga tjej), men efter att ha styrt upp det och hivat fram kamptrasan de gånger det gått fel (nej betyder inte världens undergång, så skynda dig hem så gör vi om), så löste vi både trean och fyran riktigt bra.

Xanté är som Xanté är och tre av fyra gjorde han med sin sedvanliga fart och fläkt. Sista hade hans ego nog växt lite väl dock, så vi fick ta oss ett samtal om huruvida man kör själv på dirigeringar, eller om man faktiskt ska lyssna på mig. Vi ko fram till att det sista alternativet var det bästa för oss båda.

J’S GOT THE BLUES

Sedan Tilas bortgång har Jäger känts lite låg. Han kan inte komma till ro på kvällarna och han har liksom tappat gnistan litegrann. Tila och han var som ler och långhalm – en idol som han verkligen såg upp till och som alltid var sugen på en brottningsmatch eller två. Partners in crime!

_DSC6778.jpg

Nu när alla valpar dessutom flyttat så känns saknaden ännu mer påtaglig. Nu finns här ingen som vill brottas. Ingen som han kan engagera sig i. Han plockar sin ”blommor” och kommer in med till mig då och då, men oftast ligger han själv ute på baksidan, medan resterande flock är runt mig.

_DSC6570.jpg

Förhoppningsvis kommer ökad träning få honom att, om än inte glömma, så åtminstone distraheras från sin saknad och med både Unghundsderby och B-provsdebut runt hörnet, så ska vi kanske lyckas med just det. Lilla fina J ❤