TACK FÖR ALLT MIN BÄSTA VÄN

Idag har vi tvingats säga hejdå till min allra bästa vän och tävlingskamrat. Nio år fyllda av kärlek, gråa hårstrån, skratt, gråt, vänner för livet, härliga valpar, dito valpköpare, skador, SM – allt i en salig blandning.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så tack för att du varit min bästa vän. Tack för att du varit min läromästare. Tack för Xanté och Havana. Tack för att du varit världens bästa mamma och nanny. Tack för alla fina vänner du låtit mig träffa. Tack för allt! Nu slipper du smärtan och kan springa tillsammans med Bailan i väntan på att vi möts igen. Ta väl hand om varandra och hälsa från oss ❤

”Ingenting har gått förlorat
Tänk på allting som vi gjort
På varenda litet ögonblick som vi
Som vi gjort till något stort”

BLÅGULA VALPAR – femtiofemte dygnet

Igår var det dags för valpbesiktning och vi fick beröm för hur lugna samt framåt valparna var, något som alltid är härligt att höra som uppfödare. På det stora hela vara alla utan anmärkning, bortsett från Herr Orange vars ena kula bara ville ligga i påsen när han låg på rygg. I övrigt fanns det inget att klanka på.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Naturligtvis fick alla valparna, i och med besiktning och chippning, sina nya namn. Låt mig presentera:

Fr Rosa – Blågul’s Rebel Yell ”Nikon”
Fr Lila – Blågul’s Alizé Bleu Passion ”Alice”
Fr Röd – Blågul’s Tequila Rose ”Holly”

Hr Blå – Blågul’s Jägermeister ”Jägermeister”
Hr Orange – Blågul’s Minttu ”Sören”

Det är även dags för den sista vikten under uppfödarens ansvar, samt sista avmaskningskuren. Vikterna är som följer:

ROSA TIK 6000 g (4960 g + 1040 g)
LILA TIK 5900 g (4760 g + 1140 g)
RÖD TIK 5900 g (4860 g + 1040 g)

BLÅ HANE 6900 g (5860 g + 1040 g)
ORANGE HANE 6000 g (4990 g + 1010 g)

XANTÉ – FINALENS VINNARE SM 2017

”Focus on the good” – så står det på årets SM-armband. Att säga att man ska fokusera på det som gått bra är oftast enklare att göra än att faktiskt lyckas med det när det väl kommer till kritan. Personligen tycker jag nog att jag klarat det ganska bra den här helgen, även om allt nu inte lyckades riktigt så bra som jag hade tänkt, för redan på lottningen blev det stressig, för med bröllop senare på kvällen i Göteborg, så innebar startnummer 44 att jag omöjligt skulle hinna till vigseln. Bara att ladda om och fokusera! För Xantés del gällde det att han skulle vila så mycket som möjligt (tack Dea & Johan för att han fick vara i er stuga), medan det för egen del gällde att inte tappa stinget av den långa väntan i kombinationen med regnet och kylan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lagom till det var vår tur, så tittade solen fram. Jag och Xanté hade tränat lite på de knixiga delarna i banan (varav konskicket var en av dessa delar) och det gick riktigt bra. Rundade konen precis som på träning och ignorerade störningskoner och ”stövlar”, så när vi väl äntrade plan så kände jag mig ganska säker. Dock hade jag påmint mig själv innan vi gick in, att jag inte skulle ta för givet att han kan de saker han kan, utan istället vara extra tydlig och absolut inte chansa. Det gick väl så där.

Sändandet till konen började precis som vi tränat och både jag och Dea som fotade, såg att han tänkt runda, men sedan kom han på andra tankar och valde att fortsätta rakt fram. Som tur var reagerade jag snabbt, men inte snabbt nog för att rädda värdefulla poäng. Den missen i kombination med att jag inte påminde honom att stanna i ställande under gång, kostade oss guldet – något jag kunde räkna ut ganska snabbt, men trots att jag visste att vi inte längre hade chans på pallen, så grämde det mig inte så mycket som jag trodde det skulle göra. Hunden gick bra – föraren klantade sig. Inte mycket att göra åt saken och eftersom vi ändå lyckades ta oss till final, missarna till trots, så kände jag att bara sudda ut och börja om.

Efter avslutad kvaltävling var det bara att lämpa över Xanté på Dea & Johan, slänga mig in i bilen och sätta full fart mot Göteborg och bröllopsfesten. Jag landade vid hotellet samtidigt som de andra gästerna började anlända och det blev en riktigt fin kväll med god mat och många skratt. Tack Linda & Daniel och ett stort lycka till i framtiden

Banskiss hämtade ut och ny nummerlapp fästes på västen. Efter att ha försökt tolka banan på pappret framför mig ett bra tag, så insåg jag att det nog var bättre att träna Xanté efter banvandringen. Speciellt med en åtta som skulle passeras inte bara en eller två, utan hela tre gånger. Här fanns inga utrymmen för missar, så det var bara att lita på att mina banvandringskunskaper skulle vara i sitt esse.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Med startnummer 6 så slapp vi i alla fall vänta speciellt länge och med pallplats utom räckhåll, så var målet att höja sig ett par snäpp, men utan att tumma på glädjen. Därför valde jag att låta honom snurra ett par gånger under uppvärmning, med risken att han skulle spinna igång totalt. När musiken sedan tystnade och vi klev över banbanden, så blev jag grymt nervös. Hjärtat slog frenetiskt och jag kände att Xanté inte var lika fokuserad som dagens innan, men istället för att balla ur så skärpte jag till mig.

Jag valde att släppa igenom ett visst ofokus, för att istället lägga vikt på att hämta upp honom innan det var dags för de mer krävande momenten, såsom backa och sidbyten. Vi lyckades bra – väldigt bra och när jag vinklade av efter målskylten, så stockade sig gråten i halsen. Vi hade klarat det! Jag och min fantastiske följeslagare hade satt en mer eller mindre felfri bana och vi hade gjort det i en SM-final.

Inga poäng delgavs, så jag hade ingen aning om hur det hade gått, men däremot var det flera som kom fram till mig och sa att vår bana varit dagens snyggaste. När det väl blev dags för prisutdelningen och mitt namn ropades upp, så blev jag minst sagt chockad. Vi hade tack vare dagens bedrift lyckats höja oss från en delad 13:e placering till en 6:e plats. Hur galet som helst! Och när jag dessutom fick reda på att vi hade dagens bästa poäng och därmed ”vunnit” SM-finalen, så kom tårarna. Min grymma hund och jag presterade när det verkligen gällde och även om vi nu inte vann ett guld, så ligger det där och lurar. Nu ska jag bara lära mig att vara lika fokuserad dag ett, som dag två. ”Hur svårt kan det va?!”.

BLÅGULA VALPAR – fyrtionionde dygnet

Sju veckor och snart dags för flytt. Både jag och valpköpare räknar ner dagarna, fast av helt olika anledningar. För även om det är en väldigt enkelt kull, så är det fortfarande massor av jobb. De senaste dagarna så har de och jag verkligen haft skilda åsikter angående hur länge man ska vara ute, huruvida man får bita på sladdar och slicka på vägguttag – ja, ni fattar. Sju dagar kvar och jag säger bara puh!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den obligatoriska vägningen är gjord och det ser ut som följer:

ROSA TIK 4960 g (3950 g + 1010 g)
LILA TIK 4760 g (3600 g + 1160 g)
RÖD TIK 4860 g (3820 g + 1040 g)

BLÅ HANE 5860 g (4660 g + 1200 g)
ORANGE HANE 4990 g (3860 g + 1130 g)

BLÅGULA VALPAR – fyrtiosjätte dygnet

Idag har det blivit ytterligare en tripp till sjön. Som tur var hade jag Lasse med mig, för s fort de små tassarna landade på marken, så var det överallt. Eftersom det var varmt i sjön, så fick alla fem testa på att simma, något de gjorde med den äran. Ingen fick stora skälvan, utan de simmade med stadiga fina simtag in till land för att sedan kravlade de sig upp för kanten, där de fortsatte härja hej vilt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På eftermiddagen testade vi lite fågel. En kaja hade plockats fram och valparna undersökte den nyfiket. Mest framåt var Blå, Rosa och Röd, som alla tre både apporterade samt sprang fram till mig för att visa sitt fynd. Det båda gott vill jag lova.

BLÅGULA VALPAR – fyrtioandra dygnet

Det är ett riktigt gäng rymmarungar vi har nu för tiden. Fröken Rosa har lärt sig hur man tar sig ur valphagen i trädgården, så tills de är för tjocka att tråckla sig genom nätet, så blir det övervakad rastning tillsvidare. De har även lärt sig öppna ”kompostgallergrinden” in till sovrummet för lite nattamat, så stackars Limon kommer inte undan någonstans.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sex veckor idag och det innebär dels ny avmaskningskur, dels nya vikter. Den här veckan har det varit svårt att tajma rätt med maten. Antingen har det varit för trötta eller så har Limon precis gett dem mat, något som synts på veckans viktuppgång – ja, dvs på alla utom Blå och Rosa då förstås.

ROSA TIK 3950 g (3240 g + 710 g)
LILA TIK 3600 g (2980 g + 620 g)
RÖD TIK 3820 g (3220 g + 600 g)

BLÅ HANE 4660 g (3690 g + 970 g)
ORANGE HANE 3860 g (3250 g + 610 g)

YTTERLIGARE ETT KLIV UPP PÅ TRYGGHETSSTEGEN

I lördags åkte jag och Havana till Olofström för att köra en dubbeltävling i mästarklass. Målet var att jobba vidare på tryggheten i nya miljöer och skulle det dessutom bli bra poäng, så var det bara grädde på moset.

När vi kom fram så slog hettan emot oss, så vi hittade en plats i skuggan där jag kunde sätta upp vår bur. Precis när det var klart, så smällde det i närheten. Havanas första reaktion var att gå tillbaka till bilen, men när jag visade in henne i buren istället, så släppte hon den tanken direkt och efter det fanns det inte en enda tanke att ta sig till bilen på hela dagen.

Första banan var en ganska okomplicerad historia, som för den saken skull inte var utan sina svårigheter. Uppvärmningen var minimal i värmen, men den lilla vi hade visade på härlig attityd från Havanas sida – en attityd som höll sig hela banan igenom. Lite fladdrig vid min sida, men i övrigt mer eller mindre klanderfritt.

När förmiddagens tävling var klar, så blev det lite väntan innan det var dags för bana nummer två. Någonstans där på vägen så tappade jag den lilla prestationsångesten jag normalt har och bestämde mig för att experimentera lite. Istället för att peppa och prata med henne, som jag gjort på första tävlingen, så valde jag istället att köra henne så tyst som möjligt. Vilken skillnad! Om attityden var fin på första banan, så var det inget emot denna (tyvärr ingen film). Hon var grymt fokuserad och de få missarna vi hade, var i halterna där jag var lite otydlig, varpå hon var lite sen med att sätta sig. I övrigt prickfritt!

18527314_1681933098502033_2002029310457503298_o

När det sedan var dags för prisutdelning visade det sig att vi nått vårt mål med råge. Grym känsla både på och av plan och dessutom två klassvinster på 98 respektive 99 poäng. En grym start på kvalåret 2018 och ytterligare ett kliv uppåt på trygghetsstegen för oss som team. ”Hur svårt kan det va?!”.

BLÅGULA VALPAR – trettionionde dygnet

Idag har valparna verkligen blivit både berikade och miljötränade. Först bar det av en sväng till Påarp och denna arla morgonstund fick vi ha stranden helt för oss själva. Valparna var lika coola som vanligt. Alla skötte sitt och kollade läget, dvs alla utom Fröken Röd, som hade fullt sjå att försöka hänga på Bacardi. Inte helt lätt med små knubbiga valpben, vilket gjorde henne högst olycklig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På eftermiddagen var det dags att kolla av valphagen, som inretts med diverse berikningar. Eller vad sägs om tomma petflaskor i snören, som både rör på sig och låter. Eller varför inte en bit gurka, som slängdes in på valparnas vippbräda. Med alla dagens intryck på näthinnan, så sover de som stockar nu. Så trötta att de inte ens orkade med sin lunch. Göllungar!

BLÅGULA VALPAR – trettiofemte dygnet

Idag har det inte hänt så mycket. Inte mer än att Diezel visar att han är en speciell katt. Trots att valparna både dragit honom i svansen och förföljt honom, så är det inget han hetsar upp sig för. På sin höjd får den enträgne valpen ett lätt slag i huvudet, utan klor ska tilläggas och tillsagda valp backar igen. Vi får väl se hur länge den respekten varar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att det är lätt att bli hemmablind visar verkligen dagens valpvikt (personligen tycker jag inte det hänt så mycket, men vågen säger något annat) – alla har en hyfsat jämn viktuppgång, förutom Herr Blå som återigen toppar både listan som tyngst och den som gått upp mest.

ROSA TIK 3240 g (2450 g + 790 g)
LILA TIK 2980 g (2200 g + 780 g)
RÖD TIK 3220 g (2450 g + 770 g)

BLÅ HANE 3690 g (2800 g + 890 g)
ORANGE HANE 3250 g (2490 g + 760 g)

BLÅGULA VALPAR – trettiofjärde dygnet

Idag har valparna fått sin första biltur. Turen vi tog gick till en av sjöarna häromkring och att åka bil eller besöka sjön, var lika mycket ”vardag” som att utforska saker här hemma. Inte ens när några av dem ramlade ner i vattnet blev det några sura miner. Bara ett lugnt konstaterande att de blev blöta och sedan kravlade de sig upp för den lilla kanten igen. Fröken Rosa tog det ett steg längre – hon gav sig dessutom självmant ut och simmade en sväng i vattnet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Har sagt det förr och säger det igen, det är gott gry i de små!