BLÅGULA VALPAR – sextonde dygnet

Idag fick valparna en liten vistelse utanför valplådan, medan jag städade den. Med skräckblandade förtjusning utforskade de sin närmsta omgivning, övervakade av Bacardi som fått tillåtelse för en första närkontakt med de små.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att de hör blev extra tydligt idag, för när Whiskey skällde, så hängde hela gänget på. De har även varit mer aktiva idag – skäller, morrar och leker längre stunder. Man ser även hur de spanar ut över lådans öppning, för att kolla allt som hände utanför.

Idag fick jag även bekräftelse på att de numer kan kissa själva. Eller i alla fall kan Fröken Rosa det, för hon valde nämligen att sätta sig och pinka på min hand. Antar att jag numer även är vald av henne och inte bara Herr Blå.

BLÅGULA VALPAR – femtonde dygnet

Vi har en liten klättermus i valplådan – Herr Blå klättrade upp på regeln bakom morsan, kravlade upp på ryggen och dök sedan ner i mjölkbaren. Nämnde jag att de bara är femton dagar? Tror nog inte vi rymningssäkrat valplådan bra nog. Det kommer bli spännande det här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tycker mig känna antydan till tänder i tandköttet, så snart kan jag väl förvänta mig känslan av sylvassa små valptänder i hälsenan. Mysigt.

A & O TILL EN BRA TÄVLINGSHUND

Efter tisdagens bakslag i träningen, så började jag och Havana gårdagens träningspass med fotgående i c:a 30 minuter. När vi höll oss på vägen, så föll hon in fint vid sidan, men så fort vi gick ”off road”, så började hon sacka. Nu satt hon ju fast i koppel, så det fanns inte så många ställen hon kunde ta vägen, men i skarpt läge kommer det bli värre. Hon sackar, jag blir osäker, varpå hon blir osäker och där har vi påbörjat vägen till misslyckandet.

Nej, fotgående är och kommer alltid vara a & o till en bra jakt-, lydnads- eller rallyhund, så det är bara att kämpa vidare. De tidigare passen så har jag valt att belöna henne med godis med jämna mellanrum (något jag varken gjort med Xanté eller Limon när det kommer till ”jaktfot” och de är grymma på det), men eftersom jag inte har den möjligheten på prov, så har jag insett att jag bara gör mig själv och Havana en björntjänst. Utebliven belöning för henne är detsamma som att hon gjort fel och har hon ”gjort fel”, då blir hon osäker. Blir hon osäker så… – ja ni fattar.

_DSC3739.jpg

Efter avslutat fotgående, så gick vi och hämtade jaktvästen, skott samt en bollkastare, för att träna lite skott. Jag började med att kasta iväg bollen utan skott, för att sedan lägga på skott innan kast och slutligen låtsaskasta och skjuta när hon hade skotten i ryggen. Åtta skott, varav minst fyra bakom ryggen, var inga som helst bekymmer och vi avslutade passet med en lycklig hund, som ville mer.

Imorgon och på lördag så har jag försökt få ihop lite folk för att träna med andra än mig själv. Bästa tänkbara scenario vore en bössa, som kan brytas och slås ihop (funkar inte så bra med ett luftgevär), där hon kan få belöning av ”skytten” och en provliknande situation. En veckas träning kvar och sedan smäller det. ”Hur svårt kan det va?!”.

BLÅGULA VALPAR – fjortonde dygnet

Två veckor idag, man kan undra var tiden tar vägen. Man kan se hur de sitter och försöker fästa blicken på omgivningen och det är hur mysigt som helst, när de märker att man kommer in i lådan och de snabbt kravlar fram emot en.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Två veckor innebär nya vikter. De är fortfarande väldigt jämna, både vad gäller uppgång och vikten sinsemellan. Tikarna ligger mellan 1139-1186 gram och hanarna 1335-1400 gram.

ROSA TIK 1180 g (740 g + 440 g)
LILA TIK 1139 g (793 g + 346 g)
RÖD TIK 1186 g (767 g + 419 g)

BLÅ HANE 1400 g (970 g + 430 g)
ORANGE HANE 1335 (902 g + 433 g)

BLÅGULA VALPAR – trettonde dygnet

WOW! Idag har det hänt grejer! För det första är valparna mycket piggare och magarna känns bättre, vilket är skönt. Sedan har alla öppnat ögonen och de har börjat bita i varandra. Öron, ben, nosar – ingen kommer undan ”dödsrusket”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sedan imorse så har de även börjat komma upp på benen och verkligen gå. Inte hasa sig fram, utan förflytta sig uppe på sina tassar. Fröken Rosa bjöd på första svansviftningen och Herr Blå pussar på handen. Det är femte gången jag är med om en valps utveckling, men varje gång är lika fascinerande. Om inte mer.

Imorgon är det dags för invägning. Ska bli spännande att se vad ”heffaklumparna” väger och om de följer sin trendkurva uppåt. Men nu blir det till att njuta lite av gosiga valpar, som kommer krypande bör lite bit och kel.

TVÅ STEG FRAM, ETT TILLBAKA

Man skulle kunna tro att jag känner mig uppgiven efter dagens träning hos Jens med Havana, men trots motgångarna så känner jag mig bara mer beslutsam på att vi ska och kommer lösa det! Det är möjligt att vi i nuläget har tagit två steg framtå och ett tillbaka, men ge upp finns inte på kartan.

Jens hade lagt upp ett bra B-prov med dummies och till landmarkeringarna skulle vi använda en Bumper Boy (en fjärrstyrd apportkastare). Tyvärr är Havana inte den typen som gillar överraskningspartyn och istället för att hämta apporten, så valde hon att springa till bilen.

DSC_2946.jpg

Eftersom flykt inte är något alternativ, så gick jag resolut upp och hämtade henne och när vi stod närmre apportkastaren, så var det inga bekymmer. Däremot ville hon inte hämta dummien som skjutis iväg, så jag fick hjälpa henne genom att visa att jag ville ha den, varpå vi lekte lite med apporterna.

Efter det bakslaget så valde vi, med tanke på Havanas vattenpassion, att först ta en markering på vatten utan skott, för att sedan bygga på med skott när nästa dummy var i luften. Öron fram och fokus på jobbet, så när apporterna var bärgade gick vi vidare till söket. Med tanke på att hennes fokus var splittrat, så var det väl inte hennes bästa sök, men hon tyckte det var kul och alla dummies kom in.

DSC_5498

Vidare till de två kvarvarande apporterna i Bumper Boyen. Den första sköts på ganska långt avstånd och på den andra stod vi kanske 20-30 meter ifrån. Ingen av gångerna blev hon illa berörd, men hon ville helst inte hämta de apporter som skjutits. När Jens kastade en vanlig dummie, så gick det fint att hämta den eller när han kastade en valig dummie, sköt och sedan bytte ut det mot Bumper Boyens apport, så gick det fint att hämta även den, så troligtvis var det krutlukten på dummien hon tyckte var jobbig.

Som sista uppgift hade vi två linjer som skulle in. Med tanke på att hon hade en hel del med i bagaget och var ganska trött, så visade Jens apporterna innan han sköt i dess närområde. Skotten från Jens var inga bekymmer. Däremot tyckte hon det var jobbigt att ha fokus framåt, när det dels stod en Bumper Boy bakom henne, dels kördes en skogsmaskin ytterligare en bit bakom den, men vi löste uppgifterna på ett godtagbart sätt. För att inte tala om hennes stoppsignal som verkligen inte gick av för hackor.

Även om utfallet av dagens träning varken var som jag hoppats eller planerat, så vill jag nog tro att man ibland måste utmana, för att testa hur hållbart ”gummibandet” är. I vårt fall så är det vinna eller försvinna och för att vinna, så måste man våga. Nu gäller det att lägga upp konstruktiva pass och köra stenhårt på fotgåendet, för att i nästa vecka ta ett beslut om vi är redo eller ska vänta lite till. Men köra det ska vi! ”Hur svårt kan det va?!”.

BLÅGULA VALPAR – tolfte dygnet

För mycket av det goda? Ja, det verkar som om valparna fått just det. Idag har magarna havererat och i samråd med veterinären, så har vi kommit fram till att Limon troligtvis är lite väl generös med maten. Därför kommer vi testa att minska hennes mat med 20% (≈2 dl x 3), samt att Karin var här och gav dem en bioresonansbehandling, så håller vi tummarna att det hjälper.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den generösa mattillgången är av allt att döma även den orsaken till mjället/skorvet på svansarna, så nu hoppas vi att även det försvinner. Eftersom klorna liksom valparna växer som ogräs (man kan ju fråga sig vad hon har i tuttarna), så passade jag även på att klippa lite klor idag. Inga bekymmer, utan de flesta sov vidare medan jag skötte manikyren. Fina små gryn.

JAKTTRÄNING

Just nu är det mest valp, valp, valp, men med Vannis B-provsstart runt hörnet, så kör vi även lite jaktträning och igår passade vi på att köra sök med skott, samt skott under fotgående.

Lasse lade ut ett sök med åtta vilt, medan jag och Havana värmde upp med lite fotgående. När söket var utlagt, så mötte Lasse upp, vi hälsade på honom och sedan fick vi två skott ut i söket, innan det var dags att jobba.

_DSC1863.jpg

Havana jobbade på fint och tömde söket utan några större bekymmer, så troligen känner hon sig säkrare på sin uppgift i skogen, än på de lite mer öppna söken (något vi får träna på). Avlämningarna var fina och upptagen likaså.

När vi var klara och skulle gå förbi bilen, för att köra skott under fotgående, så ville hon hoppa in i bagaget. Sa till henne att hon skulle gå hos mig, vilket hon köpte direkt och när Lasse sedan sköt, så var det öron framåt och full fokus på att jobba. Skönt!

Vi valde att bara köra två skott och efter sista så släppte jag henne (körde fotgående i kortkoppel), varpå jag trodde att hon skulle springa till Lasse. Icke! Hon valde istället att börja söka i det område han skjutit mot och som belöning slängde jag ut hennes boll, som hon kunde få hitta.

Med knappt två veckor kvar, så skulle jag verkligen behöva lite träningar med ”publik”, skytt, kastare och domare + skott. Allt för att bygga fina minnesbilder. Tolv dagar kvar – ”Hur svårt kan det va?!”.

BLÅGULA VALPAR – elfte dygnet

Man är borta en dag och då passar lilla ”Fröken Röd” på att öppna sina ögon. De andra är inte långt efter, men hon var först ut.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fick även syn på att valparna har fått mjäll/skorv längst ut på svanstipparna. Har aldrig haft det förr (vet åtminstone att det inte är Ichtyos, eftersom Limon är fri från det anlaget), men jag antar att det kan bero på att de äter som galningar.

BLÅGULA VALPAR – nionde dygnet

Är helt övertygad om att de små både ser och hör lite grann. För att inte tala om vilken fart det blivit under tassarna på bara en dag (stackars Limon hinner knappt med att komma in, innan de hänger i tuttarna på henne).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Har även märkt att de är lite mer vakna innan mat- och sovklockan ger sig till känna. Är sjukt imponerad vilket ”go” det är i dessa underbara krabater och det ska bli spännande och se vad det blir av dem när de blir äldre.