ETT JOBBIGT BESKED

Häromdagen noterade både jag och Dea att Whiskey var extremt ”wobblig” i vänster has och när jag kollade den, så kändes den även gallig (svullen och svampig). Dagen efter såg det mycket bättre ut, men jag valde ändå att boka in en akuttid hos Magnus och idag åkte Dea dit med honom. Beskedet vi fick var inte inte direkt upplyftande – korsbandet på vänster bak är troligtvis av och hur gärna jag än hoppas att Magnus har fel, så betvivlar jag det.

Vackraste killen i världen.

På måndag vet vi säkert, men fram tills dess så lever vi i ovisshet och även om jag vanligtvis försöker se saker från den ljusa sidan, så måste jag även ställa in mig på det värsta. Whiskey fyller 11 i februari och frågan är om det är schyst att lägga honom på operationsbordet, där läkningsprocessen är oviss? Är det okej att han eventuellt ska leva sin sista tid i koppel och med smärta?

Samtidigt så är han den ”bästa” hunden för den här skadan, då han inte är speciellt explosiv och utan problem kommer gå att hållas i stillhet. Att jag sedan är omgärdad av ett toppteam i form av Anna, Karin och Magnus, gör att vi dessutom har tillgång till bästa tänkbara eftervård.

Jag hoppas och ber att det ska vara behandlingsbart inom rimlighetens gränser, så att vi får ha kvar vår fina kille flera år till, men samtidigt så är det hans väl och ve som kommer i första rummet. Har ni en tumme över på måndag, så får ni gärna hålla den lite extra åt finaste Snuskelidusk <3.