UTVECKLINGSKURVAN PÅ DEN DAMEN SKOJAR MAN INTE BORT

I tisdags var det dags för nästsista kurstillfället för Jens. Har fått med mig så många bra övningar, som jag har nytta av i min framtida träning. Jag märker vilken skillnad de gjort på lilla Limpan, för även om det blir fel ibland, så ger hon inte upp, utan försöker lista ut vad det är jag vill att hon ska göra och när hon väl lyckas så blir hon själaglad.

Första övningen var gjordes parvis – en dold dirigering stod utsatt, men först kastades det en dubbelmarkering till den andra hunden. Den fick sedan hämta in en av dummiesarna, innan man skickade på linjen och först när dirigeringen var inne (vilket kunde ta tid), så fick den andra markeringen hämtas in.

Limon fick börja med dirigeringen och hon gjorde det med den äran. Inte en tendens att springa åt vare sig den nyss hämtade markeringens håll, eller till den som låg kvar, utan raka spåret ut. Faktum var att hon var den enda som lyckades med det konststycket. Wiiieee!!!

När vi sedan bytte ordning, dvs att hon skulle hämta markeringarna, så spikade hon den första. Sedan blev det en stunds väntan, innan dirigeringen hämtats in, så för att säkra upp, så gjorde jag som jag alltid gjort, satte ner handen för att låsa på ”målet”.  Såg att hon flackade med blicken och försökte därför tajma när hon tittade på rätt håll, men det funkade så där och jag började tvivla på att hon kom ihåg. Tji fick jag, för när jag plockade bort handen och lät henne koncentrera sig, så spikade hon den.

Nästa övning delades vi upp tre och tre. Vi började att ställa hundarna utom synhåll, medan de andra tre lade ut ett öppet linjetag (dvs hundarna fick se dummiesarna kastas ut). För att störa ut ”dirigeringshundarna”, så kastades det en dummy i linjen ut och när den var hämtas, så fick man skicka på sin dirigering. (På filmen har jag klippt ihop Limons uppgifter).

Även denna övningen gjorde hon suveränt. Satt stadigt på linjen, när parhundarna skickades på sina markeringar, gick raka vägen ut på dirigeringen och sökte fint efter den sista dummien tills hon hittade den. Alltså utvecklingskurvan på den damen skojar man inte bort. Det här mina vänner kommer bli bra. ”Hur svårt kan det va?!”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s