Idag var vi så grymt nära vår andra etta, samtidigt som vi var så långt ifrån. Ett slarvigt dirigeringsskick från min sida och två nedlagda vilt från Bacardis. Visst hade det varit toppen att nå sitt mål, men nu lär det inte bli så -fjärde reserv till tisdagens prov, så mirakel kan ju inträffa- Och visst kan man gräva ner sig i sina misstag eller sina ”om jag bara hade…”, men så kan man också göra som jag väljer att göra, att hitta det som var bra. Kvitton på att träningen faktiskt går på rätt håll.
DAGENS GULDKORN
- Bacardi klarade av 30-talet stopp på landdirigeringen UTAN att gå ur hand. Nästan värt ett förstapris bara där.
- Jag kom ihåg att berömma min hund med jämna mellanrum, samt att ta ett steg ifrån parkamraten vid inlevereringar där vi stod nära varandra.
- Hon hade bra fart i både sök och inlevereringar och den höll samma höga standard provet igenom.
- Hon gjorde GRYMMA markeringar.
- Hon gick i vatten utan att tveka på vattendirigeringen.
- Hon höll sig på en kontrollerbar aktivitetsnivå under hela provet, trots en hel del skott och ganska mycket nära arbete med parkamraten.
- Jag lyckades att styra henne från att gå landvägen ut på vattendirigeringen.
Provet i sig hade ett ganska jaktligt upplägg, som jag gillade skarpt. Vi började med en landdirigering -eller vad man nu ska kalla den föreställningen- och när Bacardi var på väg in, så fick parkamraten en enkelmarkering -efter det var det en kort transportsträcka och sedan byttes turordningen-
Vidare till en dubbelmarkering där Bacardi fick hämta in valfri fågel -det blev naturligt den sist kastade- medan parkamraten skulle hämta in den kvarvarande. Ytterligare en kort transportsträcka, en ny dubbel där Bacardi fick hämta sist och här är jag nöjd med min tydlighet i skicket, vilket resulterade i ytterligare en spikad markering.
Sedan av det sök för vår del. Söket låg i anslutning till vattnet -något vi fick betala för efter Tystbergaproven, där vi hade vattensök båda dagarna- vilket innebar att hon gärna ville ut i vattnet och leta. Lyckades för det mesta styra bort henne och då jobbade hon GUDOMLIGT. Bra fart med näsa på och fin uppföljning av vittringen, precis som jag vill ha det.
Ner till vattnet där parkamraten skulle hämta in en dubbel på blankvatten. Bacardi taggade igång till tusen -dock inget ljud- och var VÄLDIGT nära att knalla. Vågade inte öppna munnen av rädsla att hon skulle ta det som ett frikommando, utan fick skicka mentala meddelanden till henne -läs sitt för helvete kvar annars…- vilket verkade funka. Puh! När hennes markeringar var inne, skulle vi bärga vattendirigeringen. På det stora hela är jag nöjd, dock kunde jag låtit henne simma längre ut i sjön, innan jag vinklade in henne mot land -hon var på väg upp allt för tidigt- men vi löste det fint och här känns det att vi hittat rätt i vår träning.
Platsbyte med parhunden och vattenmarkeringar för vår del. Här frångick jag ursprungsplanen att skicka på den först kastade först, eftersom änderna landade på blankvatten och även om hon inte spikade nummer två, så gjorde hon ett bra arbete och fick själv lösa uppgiften. När änderna var inne så var provet över för vår del -medan parhunden hade dirigering och sök kvar- och vi fick ett tredjepris för våra prestationer.
På vägen hem passade vi på att svänga inom Halmstad Hundsim för att mjuka upp hennes muskler. Dels är det lyxigt att ha ett sådant fint sim i närheten, dels är det fantastiskt skönt att ha Anna som tar hand om Bacardi på bästa möjliga sätt. Det är inte lätt att hålla en elithund i topptrim, men tack vare Anna, så blir det betydligt enklare.
kennelblagul 