FRITT FÖLJ – inlärning på mitt sätt

Fritt följ – ett komplext moment, men samtidigt så enkelt. Allt handlar om ATTITYD och GLÄDJE, den viktigaste grunden till ett moment som ger en bra känsla och inte en känsla av misslyckande. Hur hittar man då dit? Man låter det ta TID! Jag har inte tränat hund speciellt länge, men på kort tid så har en hets infunnit sig i tävlandet. Allt ska gå snabbt, man ska inte stöta på patrull och helst av all så ska man inte behöva träna speciellt mycket. En ekvation som naturligtvis inte går ihop. För att få bra RESULTAT, måste man lägga bra GRUNDER och man måste skynda LÅNGSAMT. Det är helt enkelt omöjligt att stressa fram.

Jag får ofta höra att mina hundar har en fantastisk attityd, vilket jag naturligtvis blir väldigt glad över att höra. Det visar att jag tänker rätt när jag lär in mitt fotgående. Glädje är den viktigaste komponenten i ett bra fritt följ. Detaljer är något som kommer LÅNGT senare -om jag ens bryr mig om det överhuvudtaget- för utan helhet spelar det ingen roll hur fina detaljer du har, medan du kan ta dig ganska långt på en fin helhet utan perfekta detaljer.

Ett av de vanligaste momenten som mina kursdeltagare/privatare vill ha tior på är just fritt följ -ett moment som i praktiken är omöjligt att få en tia på, om man ska ha en korrekt bedömning- och visst ser det häftigt och kanske rent av enkelt ut, när man ser en duktig elithund på lydnadsplan. Det många inte vet är hur mycket TRÄNING det ligger bakom ett riktigt bra fotgående. Jag kan naturligtvis bara tala för mig själv, men Bacardi har blivit ”hjärntvättad” sedan hon var c:a 8 månader -på frivillig basis naturligtvis- och när hon gick som bäst, så tränade vi fotgående 10-15 minuter. Om dagen! Inte ens då fick hon en tia. Någonstans där kanske man inser hur mycket tid man måste vara beredd på att lägga ner, om man vill ha ett riktigt bra fritt följ.

På de andra hundarna ser INLÄRNINGEN precis likadan ut -bortsett från Baily- Hjärntvätt på frivillig basis. I stort sett det enda momentet jag shejpar fram. Jag låter det ta tid och jag bryr mig inte om detaljer -detaljer kan man alltid peta på i efterhand- Jag har försökt förklara, men är inte alltid helt hundra på att informationen går fram, så igår spelade jag in de grunder JAG tycker är viktigast.

Anledningen till att jag kastar belöningen, är för att bryta kontakten. 

Jag börjar med första steget redan när mina hundar är valpar/unghundar, ute på promenaderna. Varje kontakt på vänster sida ger belöning. Inga kommandon, jag bryr mig inte om position och jag bryr mig inte om ögonkontakt. Det VIKTIGASTE är att du som förare är TYST och låter hunden lista ut vad det är som ger belöning. Det vanligaste ”felet” -i mitt tycke- är att börja locka på sin hund, för att få den uppmärksam. Anledningen till det antar jag är att man vill att det ska gå fortare fram, men ni gör er själva en björntjänst. Låt det ta tid. Det är värt det i slutändan. Första stegets ”hjärntvätt” pågår länge -låt säga 2-3 månader- och fortfarande UTAN kommando. När hunden har börjat fatta att det är fantastiskt kul att vara på den vänstra sidan, så börjar jag lägga på uthållighet. I början handlar det bara om några steg, efter att hunden kommit in vid sidan och fortfarande utan att jag bryr mig om positionen. Väljer hunden att bryta och göra något annat, så är det ingen fara. Inget kommando har förbrukats och du kan lätt backa tillbaka för att göra hunden säker igen. Den enda som ”förlorar” är hunden, som mister sin belöning. Har ni tränat tyst och utan att curla er hund, så kommer den ganska snabbt fatta galoppen och uthålligheten går att öka ganska snabbt. Dock får man ALDRIG glömma att variera när man ger sina belöningar. VÅGA utmana och hitta gränsen för din hunds uthållighet, men glöm inte att belöna första kontakten lika ofta -variation av belöningar, när och hur vi ger dem, samt tempoväxlingar är bra grunder i ett lyckat fotgående- Jätteviktigt, så fuska inte! När fotgåendet ser någotsånär ut som du vill ha det, först då döper man det. Låt hunden sluta upp vid din vänstra sida och gå där några steg, innan du berömmer med ett verbalt ”bra”, lägger på kommandot ”fot” -bra och fot går naturligtvis att byta ut mot andra ord- och sedan belönar med godis eller dylikt. Svårare än så här är det inte, MEN det är går inte att lära in på en kafferast. Det tar tid, det går aldrig att komma ifrån och det här sättet funkar tyvärr inte fullt ut på alla individer -Tequila är en sådan hund som inte gärna tränar på sin fritid- De allra flesta – absolut, men inte alla. Hunden måste tycka att det är roligare att få en godisbit, än att lukta på tikfläckar och den måste gilla att träna på sin fritid, dvs promenaden. Och visst kan man använda leksaker på de hundar som gillar det mer än godis, men tanken är en snabb belöning, som man inte behöver bråka om att få tillbaka. Konflikter ger ingen lyckad hjärntvätt.

Lycka till!