JU MER JAG TRÄNAR, DESTO MER TUR HAR JAG

Med tanke på vilken otur Havana haft de senaste fem elittävlingarna (skott eller skrammel varje gång), så valde vi dels att stryka henne från Höganäs, dels att ge henne en chans att känna sig trygg i tävlingssituationen genom att hyra ridhuset SBK Halmstad ska hålla sin tävling i.

Första tillfället körde vi enbart lek och roliga moment, samtidigt som jag gick omkring och skramlade med dörrar och klampade på läktaren. Igår valde vi att köra lite moment, men utan störning och idag fokuserade vi på fria följet, där jag kommenderade en massa strunt (kommer vara ett annat ekipage på plan samtidigt och med våra odds, så kommer jag och Lasse dra startnumrena efter varandra), varvat med att föra oväsen. Jag är glad att sig att det gick oförskämt bra och nu hoppas vi att de två verkligen kan visa vad de går för.

Limon fick följa med hon också och fast hon inte har några problem i nya miljöer, så visade det sig att ridhus kom att innebära problem även för henne – inte vad gäller rädslor, såsom det är med Havana, utan när det kom till mina muntliga kommandon. När jag ropade ”kör” (mitt inkallningskommando), så studsade ljudet i väggarna och det krävdes upprepade kommandon innan hon fattade vart jag ville komma. Tur i oturen alltså.

Vi har även filat vidare på både ruta och dirigeringsapportering och det känns som det börjar lossna. Idag var första gången hon fick springa till en ”osedd” ruta (färgvalet på rutan i kombination med underlaget var verkligen inte det enklaste). Första skicket märktes det att hon var osäker, vilket även syntes på tempot till konen, men samtidigt så visade hon tydligt vilken skillnad det blir när hon verkligen förstår vad jag menar, för på skick nummer två var det inga tveksamheter i vare sig tempo eller självkänsla.

För Limons del blir det lydnadsvila resten av veckan, för att låta saker och ting landa lite, men nästa vecka kör vi igen. Tanken är att hyra ridhuset ett par gånger till, allt för att ge Havana de bästa förutsättningarna vi bara kan. Någon gång måste det vända och jag säger som Ingemar Stenmark ”ju mer jag tränar, desto mer tur har jag””hur svårt kan det va?!”.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s