FULLT ÖS MEDVETSLÖS

Det har verkligen inte varit mycket till uppdatering på bloggen, men det betyder inte att vi legat på latsidan för det. Jakter, rallytävlingar och kursavslutning – allt genomfört med den äran. I dagens inlägg håller vi oss till jakten, så får rallytävlingarna ett eget kapitel senare.

1.jpg

I torsdags fick vi möjligheten att vara pickup-hund till SSRK Västras KKL i Varberg. Med mig hade jag Xanté och Bacardi. Xanté fick ta förmiddagspasset vid Viskan och gjorde ett riktigt fint arbete (jag vågar inte lova för mycket, men det verkar som om polletten trillat ner och att han har fattat att man kan söka i vatten och vass), medan Bacardi fick hänga på efter lunch.

Snacka om salig hund! Hon har knappt tränat och heller inte jagat på över ett år, men det var inget som märktes. Tre apporter (varav två riktigt bra) fick vi och det räckte gott och väl till min lilla pensionär. Nu har vi testat tassarna i skarpt läge efter operationen och peppar, peppar – det verkar funka så som jag tänkt mig. Nu får jag bara inte glömma att hon måste smygas igång, hur gärna hon än vill köra fullt ut.

Igår var det så avslutning på kursen hos Jens. Det har varit en givande kurs och det är tråkigt att den är slut. Limon har verkligen gått från klarhet till klarhet och jag är glad att jag inte gick på min första instinkt, dvs att byta ut henne mot Xanté, för då hade jag verkligen inte sett hennes potential. Hon har växt massor och även om hon tycker det är jobbigt när det blir fel eller när hon inte förstår, så ger hon inte upp, utan hon försöker igen. Något hon verkligen visade igår.

På första övningen kastades det en dubbelmarkering, som skulle hämtas in av två olika hundar, medan den tredje fick en dold dirigering. Dirigeringen bestod av en tennisboll och innan skicket, så sköt Jens ett skott mot legan. Tanken var att hundarna skulle lära sig att följa upp krutdoften, eftersom allt skjutet vilt föregås av just det.

Limon började med en markering. Inte helt enkel då den landade bakom ett krön, men hon jobbade in den fint. Efter det var det dags för en dirigering. Först stördes hon ut av markeringen, men jag kallade bara hem och skickade om, varpå hon tog linjen jättefint. Tyvärr sprang hon för långt (fortfarande i linje) och eftersom hennes styrbarhet i stort sett är lika med noll, så kallade jag hem igen och skickade om, varpå hon fick vittring på krutet. Tyvärr fattade hon inte att hon skulle ligga kvar och jobba just där, så det fick bli ett omskick till och då var det inga bekymmer och avslutande markering (Stjärna hade hämtat den ena redan) spikade hon!

Näst på tur stod hoppträning, något vi testat på kennellägret. En fålla med hinder i fyra olika höjder och då i maj, fick jag kämpa för att ens få henne över det andra. Igår briljerade hon och tog sig (med lite stöttning från Jens) till och med över det högsta hindret. Och fast hon ”fastnade” ett par gånger i tråden, så hindrade det inte henne från att hoppa igen. Det kanske finns lite pannben gömt därinne någonstans – jag ska bara utmana på rätt nivå för att få fram det helt.

2.jpg

Den avslutande övningen (en simulering i eget skytte, med egen apportör) bestod av en liten drive, där hundarna placerades framför oss och där Jens kastade ut varsin dummy i ett område i slänten nedanför oss (hundarna fick fri sikt och vi fick vända oss om för att markera). När dummiesarna var kastade fick vi förflytta oss i en båge (för att inte lämna några spår) upp till toppen på backen, där vi sedan ställde upp på linje. För att det inte skulle bli allt för enkelt, så sköts det även en störningsmarkering, som en annan hund skulle hämta in först.

Stjärna fick vara störning till Limpan och hämtade in sin markering. När jag sedan skulle skicka Limon, så ville jag testa hur långt vi kommit på hennes ”pass” (uppmärksamhetskommandot). Jag riktade upp mot driven och sa ”pass”. Först tittade hon mot den markering som Stjärna fått, men efter ett nytt ”pass”, så tittade hon dit hon skulle och jag skickade henne. De första stegen var hon lite tveksam, men sedan satte hon fart ner för backen (c:a 80-100 meter ner) och mer eller mindre spikade en av markeringarna. Jäklar i min låda – nu är hon dyr min lilla hund!

Även Xanté fick sig ett träningspass igår, då Pärla behövde en sparringpartner inför dagens elitstart i Nol. Vi hade placerat ut dolda dirigeringar (stående vita dummies) på fältet och som störning kastades det en dubbel till den andra hunden, som skulle hämta in den sist kastade innan man fick skicka på dirigeringen.

0.jpg

Xanté började som markeringshund och vi lyckades med konststycket att få honom att gå så fel, att han fick syn på dirigeringen (han gick för kort, började söka och fick syn på den vita dummyn). Ett unisont vrål från mig och Dea fick honom att bryta knappa tio meter från dirigeringen, som dessutom var placerad närmre 120 meter ut och när jag sedan tog hem och skickade om, så spikade han markeringen. När vi sedan skulle hämta in markering nummer två, så hade han bra koll på var den landande, även om riktpunkten var obefintlig i och med att den landade ute på ett gräsbevuxet fält, men eftersom han kom fel i vind, så fick jag gå in och styra lite. Vilket inte var några problem, eftersom han var extremt lyhörd.

När alla dummies var inne på första ”såten”, så bytte vi område och det var dags för Xanté att dirigeras. Alltså när den hunden samarbetar med mig, så är det en fröjd att se. En liten böj mot Pärlas markering, som han självmant rätade upp. Ett stopp, ett högertecken, ett stopp och ett ”ut” och dirigeringen var hemma. Nu ska vi bara få till det i skarpt läge och sedan är vi redo för A-proven. ”Hur svårt kan det va?!”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s