ATT SLUTA NÄR MAN LIGGER PÅ TOPP

Det här med huruvida det är kul att tävla rally, går verkligen i vågor just nu. Man skulle kunna tro att det handlar om att det inte funkar poängmässigt, men det kunde inte vara mer fel än så. Istället handlar det mycket om hur känslan är på banan och då framförallt tillsammans med Bacardi. Hon ligger naturligtvis alltid högt i stress när vi tränar och tävlar, men på flertalet av de sista tävlingarna har hon varit så ”lost”, att jag inte når fram till henne överhuvudtaget och jag har därför valt att diska oss för att försöka skapa ett lugn hos både mig och henne.

Problemet med att lägga så mycket energi bara på att försöka ta mig och Bacardi runt banan (utan att hon exploderar), gör att jag helt dräneras på energi, vilket sedan går ut över de andra två hundarna och efter förmiddagens runda var jag helt inne på att stryka henne från resterande kvaltävlingar, bara för att ge Tila och Limon en ärlig chans.

Eftermiddagens runda fick mig dock att tvivla på mitt beslut. Hon var fortfarande het, men det var fullt hanterbart och trots att vi var långtifrån att höja vårt snitt, så överväger känslan allt. Följsam, lyhörd och utan blockeringar. Härligt!

Om vi går till de andra två tjejernas förmiddagsstarter, så presterade båda två riktigt bra. Den sedvanliga oturen med Tila (miss i en snurr), gjorde att 99 poäng blev 96 poäng. Självklart är 96 poäng ett grymt fint resultat och känslan inne på banan var riktigt bra, men för en SM-satsning, så räcker det tyvärr inte. På eftermiddagens bana infann sig samma fina känsla med Tila och med ett par missförstånd, så slutade vi på 95 poäng och en fjärdeplats.

Även Limon är otroligt stabil – 94 poäng på båda rundorna och helt klart en helhet som hade räckt långt på SM. Tyvärr har vi inte resultaten så det räcker och efter att ha återfunnit den förlorade tävlingskänslan med henne, så har jag därför valt att stryka henne från de sista tävlingarna. Med sju tävlingar kvar och fem resultat som måste höjas, så känner jag att risken att jag kommer lägga för mycket press på henne, helt enkelt är för stor. Det är det verkligen inte värt. Vi kommer dit, bara inte just nu.

Avslutningsvis fick jag även chansen att köra Deas Stjärna (Blågul´s Hidden Star) i nybörjarklass. De båda hade redan lyckats med bedriften att få 100 poäng i sin debut, men eftersom jag varken tränat Stjärna eller gått någon banvandring, så låg mitt realistiska resultat på godkänt nivå. När jag dessutom lyckas med konststycket att trassla in hunden i kopplet redan vid första skylten (bara 13 kvar), så kändes det lite som att vi tävlade i motvind. Men, Stjärna är en följsam liten hund och jag lyckades hålla huvudet kallt. Såpass kallt att vi lyckades med ytterligare en hundring. Helt galet!

Till nästa veckas hektiska tävlingsschema, blir det att lägga upp en strategi för hur jag ska kunna tömma Bacardi tillräckligt mycket, utan att för den delen tömma henne för mycket. Hur hittar man lagom, på en hund som är allt annat än just lagom? Det återstår att se. ”Hur svårt kan det va?!”.

En tanke på “ATT SLUTA NÄR MAN LIGGER PÅ TOPP

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s