ÄLTA VINNER INGEN PÅ – LÄR DIG ISTÄLLET AV DINA MISSTAG

Man slarvar inte med banvandringen och på lördagens första rallytävling fick jag lära mig det den hårda vägen. Jag kände redan när jag gått mina tre varv, att jag inte kom ihåg skyltarna. Samtidigt så visste jag att det inte var några krångliga skyltar och inga luriga ”fällor”, så jag tänkte ”det löser sig”.

Bacardis runda gick riktigt bra, trots att den var grymt tight på sina ställen (tighta banor med mycket händelser är ingen bra kombo vad gäller Bacci). Jag bibehöll mitt lugn, vilket gjorde att jag klarade hålla henne på mattan, men halvvägs in i dubbelslalomen fick jag för mig att jag gått fel. Jag var helt övertygad om att sista konen skulle rundas åt höger, men släppte det lika snabbt och fortsatte med samma tydlighet och lugn. Ett retligt islag på sista hindret kostade oss onödiga 5 poäng, men i övrigt gick det riktigt bra.

När det sedan var Tequilas tur, så var mitt mål att föra henne lika tydligt som Bacci, vilket jag även gjorde. Visste att vi hade ett par ”sen” med oss, men i övrigt var det klockrent. Eller i alla fall trodde jag det. Döm om min förvåning, när Tequila ropades upp före Bacardi på prisutdelningen och då ”bara” med 88 poäng. Missförstå mig rätt – nu är ju inte det en dålig poäng i sig, men jag fattade ingenting. Hade vi verkligen fått så många avdrag utan att jag visste om det?.

Efter prisutdelningen kom domaren fram och sa, ”det var synd på konen”. Inte ens då gick det upp ett ljus för mig, för min första tanke var konskicket och det hade gått bra. När han sedan fortsatte med ”i slalomen”, så såg jag fortfarande inte felet framför mig och trodde att jag gått in fel (guidade en medtävlande som gjorde fel ingång under banvandringen). Men icke! Det visade sig att jag bara rundat fyra koner och inte de fem som slalomen bestod av. 98 fina SM-poäng försvann snabbt och eftersom inte Dea var där, så fick jag ge mig en imaginär lavett i bakhuvudet. Klantarsle!

Lite nytta gjorde det dock, för på banvandring nummer två hade jag fullt fokus. När jag gick av banan så kunde jag den och när jag förde hundarna så slappnade jag inte av en sekund. Tequila var jättetrött och fick två avdrag för ”sen”, medan Bacardi, som var minst lika trött, fick sina två avdrag för ”bris” (hon hoppar efter min hand vid sidbyten när hon är trött). Det blev delad tredjeplats och putsade kvalpoäng för båda tjejerna.

Alla år av tävling har lärt mig att det inte är lönt att älta sådant som hänt, utan snarare se det som en nyttig lärdom och något som jag måste träna på. För Bacardis del så är det framförallt sitt skicka över hinder, som måste finputsas på. Jag måste lära mig att springa så att hon fokuserar framåt, istället för på mig som det blev nu. Som det ser ut nu så hoppar hon mer eller mindre hoppar rakt upp och sedan svänger mot mig, fortfarande hängandes i luften (om man bortser från eventuella poängavdrag, så är skaderisken enorm). I övrigt får vi jobba vidare på mina händer och minska hennes låsning på dessa. ”Hur svårt kan det va?!”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s