KAXIGHETSNÅLEN HAR GJORT NYTTA – eller den nya olydiga lilla havana

Igår gick vi ner på åkern nedanför huset för att träna lite memorys och linjer. Bacardi och Pärla fick markeringar med ”ägget” -flyger långt som satan och syns knappt när den far iväg- samt två olika punkter för dirigering, medan resterande gäng fick markering med canvasapporten och samma dirigeringspunkt fast från två olika håll.

Både Bacardis första och andra linje var riktigt grymma och ÅTERIGEN är jag galet nöjd med hennes säkerhet att bara ösa på och lita på sin linje och när vi sedan gick vidare till memoryn, så blev även den en ren dirigering -Bacci inte såg apporten flyga iväg och jag bara såg nedslagsplatsen-  Är mer än nöjd med mig själv att jag prickade djup och bredd på en gång, men när sedan Bacci inte hittade apporten så tvivlade jag på djupet och skickade henne längre ut. BIG mistake! -som ni kan se på filmen så väljer Bacci att inte lita på vittringen och leta vidare på annat håll och här måste JAG bli bättre på att lita på att jag faktiskt vet-

Xanté fixade linjerna bra, men valde att inte lyda på stoppen. Jag VET att han kan stopp, men i skarpt läge är det viktigare att hitta apporten, än att lyda mig. Tequila var riktigt GRYM och det enda smolket i bägaren var att hon på memoryn valde att lita mer på sitt minne än mitt. Det resulterade i lite olydnad, men efter att ha sagt till henne så vände det på en femöring och istället TVÄRNITADE hon i stoppen och följde varje direktiv från min sida.

Havana hade inga som helst problem med skotten -när hon stod på altanen och väntade så talade hon högt och ljudligt om hur missnöjd hon var med att de andra fick jobba och inte hon- däremot så har ”kaxighetsnålen” i vår akupunktur gjort att hon blir mer och mer olydig, men när det gäller henne så tar jag hellre det vilken dag som helst, jämfört med en rädd och ängslig hund. Nöjd, nöjdare, nöjdast!

Sist ut var Limon och TANKEN var en enkelmarkering över diket, men troligen hade hon hunnit bli trött i mössan av att höra skotten från apportkastaren och att se hur de andra fick jobba och inte hon -något att ta med i framtiden- så istället fick vi kasta om både två och tre gånger innan hon fattade vad hon skulle göra. På plussidan så vände hon faktiskt in till mig så fort hon väl hittat dummien och nöjde sig inte förrän hon fick trycka upp den i ansiktet på mig. Me like!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s